Kausti.com

Bygg ett torn, misslyckas med det hela och dra dit hundratusentals turister. Det är Pisas, något underliga, succérecept. Nån smart individ har i alla fall lyckats lura hela världen att ett lutande torn minsann är det nya rosa och värt att ta en rejäl omväg för.

Personligen var jag inte superövertygad om att lutande torn är sådär jättefascinerande och frågade snällt min kära reskamrat om hon inte var sugen på att skippa eländet, som svar fick jag hennes ”jag försöker se arg ut fastän jag är lika skräckinjagande som en fluffig hundvalp”-look och jag förstod snabbt att den fluffiga hundvalpen minsann inte skulle missa det här magiska ”mästerverket” för allt smör i Småland.

Så vi lade glatt två timmars extra bilkörning längs Italiens, ändå riktigt bra, motorvägar för att spendera en halvdag i stekande värme och tittandes på ett torn som byggdes av en ingenjör som kommit att bli mest känd för sitt största misslyckande.

Och väl framme på plats möttes vi av drygt femhundratusen försäljningstält som alla sålde muggar i form av tornet, vinflaskor i form av tornet och allt annat krimskrams som man kunnat förvänta sig vid en stor turistfälla. Min entusiasm ökade inte märkbart om vi uttrycker det milt, men när man ändå var på plats fick man ändå försöka få det hela överstökat.

Ett snabbt besök på McDonalds, som tråkigt nog inte hade dryckesmuggar i form av lutande tornet, och sen tog vi sikte på ingången som var några meter längre bort.

Men oj vilken överraskning jag fick där när jag såg tornet för första gången. Det var inte sådär litet och trist som jag hade förväntat mig, utan det påminde mer om Taj Mahal än om nån liten trött turistattraktion i Skövde.

Obligatorisk turistbild.

Tornet är ungefär 55 meter högt och lutar nästan 4 meter från lodlinjen. Det är svårt att se på bilderna, men det lutar faktiskt mer än man kan tro innan man sett det. Visst, det kallas ”lutande tornet i Pisa” och det är klart att det lutar, men det är verkligen påtagligt mycket lutning när man är på plats.

Det här kanske ger något slags perspektiv på hur mycket tornet faktiskt lutar.

Hela området var annars väldigt fräscht, en jättegrön gräsmatta och några vita marmorbyggnader lyste verkligen upp inte bara tornet utan området i sig.

Men sen hade vi så klart en hel del turister också, men det var ändå inte galet mycket folk där när vi var på plats. Vi är dock lite tidiga ute, dom flesta turisterna dyker upp i juli/augusti/september.
Men nog ser det kul ut när man ur fel vinkel fotar allt folk som står och försöker ta den perfekta turistbilden bredvid tornet

Efter Pisa tog vi sen bilen och begav oss mot Toscana där vi bokat boende i två nätter framöver på en liten vingård strax sydväst om Florens. Verkar riktigt mysigt och det lokalproducerade vinet kostar typ 60 kronor per flaska och är magiskt.

Bologna har börjat bra. Vi körde en större shoppingrunda för att kunna laga vår första egna mat, och där hittade vi vad man här i Italien kallar ”stinko rävogifto” i alkoholhyllan.
För dom säljer alkohol i alla butiker här, oavsett om det är en liten tobaksaffär runt hörnet eller ett storköp som det vi var på. 95-procentig sprit för en redig tisdagsfylla? Inga problem, affärerna har öppet till 22-23 och säljer det här überstarka giftet rakt över disk.

Men något ännu viktigare inhandlades idag, nämligen en så kallad USB OTG-sladd. OTG står för ”räddar din rumpa om du tappar mobilen i golvet på semestern” och innebär att man, om din mobil stödjer standarden, kan plugga in en vanlig USB-enhet i telefonen utan att behöva krångla med installationer med mera. Så jag kunde plugga i en extern datormus, och sen enkelt betala mina räkningar trots att min touchskärm är stendöd. Direkt man pluggar in den dyker det upp en muspekare på skärmen och man kan navigera som vanligt. Det är inte supersmidigt, men man kan använda mobilen precis som man hade gjort med ett finger med en sån här adapter och det är guld att veta för er som i framtiden kommer tappa er mobil i backen. 9 euro kostade sladden mig, kom ihåg det när ni står där med barnets födelsebilder på mobilen, en trasig skärm och tårarna rinnandes ner för kinderna.

Men Bologna ja, staden är lite småknasig och fylld av studenter. Staden har en miljon såna här ”romerska bågar” och seriöst har varenda hus i dom centrala delarna den här arkitekturen. Man undrar hur många kvadratmeter, och miljarder euro, som slösats på att bygga dessa?
Staden känns annars inte speciellt stor, och ”centrum” är typ 1×1 km stort. Man går igenom dom ”intressanta” delarna på en kvart och sen står man mest där och funderar vad man gör i stan egentligen. Men så kommer man på att man bokat boende i staden eftersom man behöver en tvättmaskin. Bak- och fram, ut- och in ger fyra användningar per par kalsonger men vi har nått den nivån för länge sen kan informeras. Nånstans är får man inse att Bologna ändå inte är så illa. Rena kläder, wiho!

Men staden är stor, det bor ungefär 380 000 personer här varav 80 000 är studenter. Invånarmässigt skulle det, om Bologna låg i Sverige, placera staden som den tredje största staden i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Helt sjukt med tanke på att staden verkligen är helt öken…

Men man får faktiskt ge staden en viss charm ändå. Vi råkade t.ex. springa på en live-orkester utanför en av kyrkorna i staden. Väldans mysigt, eller som Marlene här bredvid mig säger ”en superdupergulliggullmysig orkester”, och absolut värt ett pluspoäng i betygsättningen av staden.

Annars finns det inte så mycket mer att rapportera från Bologna. Staden är typ okej, men absolut inte någonting man bör stanna för om man inte är i akut behov av en tvättmaskin. Spaghetti Bolognesen, eller ragu som den heter, hann vi inte prova på på något riktigt ställe. Vi käkade det på en restaurang som låg 50 meter från där vi bor men jag tror inte det ger någon ärlig bild av maträtten i sig så jag lämnar betygsättandet åt sidan på den maträtten.

Men betyget på Bologna då? Ptja, med tanke på att staden inte bjöd på speciellt mycket får det väl bli en två respektabla Kennet Andersson av fem möjliga. Ingenting värt att se, men inte heller ukrainsk förortsmisär.

Imorgon blir det Pisa som mellanlandning, sen Toscana, vin och ännu mer vin.