Kausti.com

Morgonstund har guld i mund. Eller ”el hablo uno Messt de carna” som man säger på spanska. Nä, jag har ingen aning om hur man säger det, men jag vet att vi hade en gräsligt tidig tid att hålla imorse. Klockan 06:30 lämnade vi båten för att göra vår första landstigning för dagen. ”Tin toreras islet”, vars betydelse är någonting i stil med ”ännu en ö att skåda magnifika djur på” stod på schemat och vi hälsades välkomna av några vattensköldpaddor på vägen dit.

Här lever havsleguanerna i sitt eget lilla paradis, och det fullkomligt kryllade av dom. Tydligen så håller dom sig väldigt nära varandra på nätterna och morgnar eftersom det då är lättare att hålla värmen tillsammans. Det var fortfarande rätt kallt i luften (17-18 grader kanske) när vi klev iland och leguanerna är ju ena riktiga strandraggare som behöver typ 25-30 graders värme för att ens orka käka frukost.

Den här liraren var dock en riktigt introvert snubbe som hellre laddade batterierna i ensamhet på ön Mars.

Dom här djuren ser verkligen ut som drakar när man tittar på dom framifrån, och den här var i samma storlek som en nästan fullvuxen katt ungefär. Leguanerna är dock inte farliga utan helt obrydda om man går fram till dom, och jag fick igår lära mig att anledningen till att dom spottar är för att dom måste göra sig av med allt salt dom får i sig på något vis – inte för att dom är aggressiva.

Det sista av intresse som vi såg var annars en vik med, nästan helt från havet, avkiljt vatten som tydligen blir varmare än havet blir. Däri samsades inte mindre än 40-50 korallhajar som myste i naturens egen jacuzzi.

Förmiddags-snorklingen spenderades med att simma med havssköldpaddor igen.

Det sjuka är att man knappt blir uppspelt över det här nu för tiden. ”Jaha, en till vattensköldpadda. Ska jag orka simma 5 meter dit för att få simma lite med den? Jaja, okej då, det finns ändå ingen bar eller någonting annat här att roa sig med”.
Men gud vilka eleganta djur Moder Natur har skapat. Sköldpaddorna liksom gliiiider fram i långsamt takt och ser ut att leva världens skönaste liv.

På tal om långsamma varelser i vattnet, här ser ni mig i bild också.

Vi hann även med att se en liten mini-rocka simma under oss. Precis när vi skulle upp i båten såg vi även en hel drös på 10-12 rockor som simmade förbi och dom största var säkert 1,5-2 meter breda. Tyvärr var dom en 5-7 meter ner i vattnet vilket i kombination av allt skräp i vattnet gjorde att ljuset var icke-befintligt och jag kunde därför inte ta någon bild. Men minnet av det mötet har jag ändå kvar!

Väl tillbaka på båten lyckades jag få en gruppbild på alla innan dom som var här för en femdagarstur, pöbeln ni vet, skulle lämna båten. Sju av 16 personer på båten skulle lämna och några nya skulle tillkomma.

Eftermiddagen fick vi sen spendera i staden Puerto Villamil på ön Isabella. Det var väl mest för att några skulle lämna och några skulle tillkomma på kryssningen, men ärligt talat var det ruskigt skönt att få komma av båten ett tag, gå på en riktig toalett (RIP den toaletten) och äta någonting annat än båtens mat.
Visst är maten på båten stabil och faktiskt helt okej, men man ledsnar på att få ris, ”den där såsen”, plastig ost och tonfisk alldeles för ofta. Sen är toaletterna som sagt rätt bökiga att ha att göra med, och att samtidigt vänja sig vid matkulturen här gör att magen ställer om sig och… producerar saker som inte riktigt luktar som hemma om man uttrycker det snällt.

Vi spenderade 5-6 timmar i stan med att titta lite i matbutiker för att kunna köpa med mer snacks, sen satt vi mest på en restaurang och njöt av att ha WiFi.

På tal om snacks så har jag påbörjat en packlista på bra saker man inte tänker på, men som är väldigt bra att ha med sig ombord på en Galapagos-kryssning när du åker under den ”kalla” tiden på året:

[spoiler title=Packningstips inför en Galapagos-kryssning]
+ Kontanter, massor av kontanter. Amerikanska dollar är den lokala valutan. Det här är superviktigt, vi hade med oss lite drygt 3 000 dollar och tog ut drygt 400 dollar till men kommer ändå ha endast drygt 100 dollar kvar när vi betalat kryssningarna, bott på öarna i några dagar och sen bokat kryssningen. Betala med kort kan ni glömma, som sagt innebär det avgifter på allt från 10% upp till 24% på det du vill köpa. Men det är ytterst få som ens tar kort också.

+ En våtdräkt. Även om resebyrån säger att det finns på båten så se till att du får med dig en från resebyrån, eller hyr en i stan där du bokar kryssningen. Dom som inte har någon fryser hysteriskt mycket i vattnet som är ”18 grader” enligt vår guide, men som känns som 15-16 grader enligt mig.

+ Ett bälte med tyngder för snorkling. Används för att kunna simma ner under vattnet när man har våtdräkt på sig och snorklar. Jag hade önskat att jag hade det med mig då man kan komma djuren mycket mycket närmare än från ytan.

+ Kunskap i att ”snorkeldyka”. Visst kan alla ligga och fis-simma vid ytan, men dom riktigt häftiga bilderna/närkontakterna får man om man kan dyka ner 5-10 meter och hålla sig där i 30 sekunder. Så träna gärna på detta innan du kommer hit, det hade jag velat kunna gör när man simmar runt här.

+ En GoPro, eller annan vattentät kamera. Det är ett måste när man ser alla vattenlevande varelser här.

+ Solkräm. Solen lyser helt sjukt starkt här, och även när det är molnigt så tar solen helt sinnessjukt mycket. Solkrämen är för övrigt typ lika dyr i Ecuador (både på fastlandet och på Galapagos-öarna) som i Sverige, så köp med er det innan ni åker.

+ Kex eller andra snacks. Det är bra att ha om man har ett smärre sockerberoende som jag har. Man får mat mer än tillräckligt ofta ombord, men det är schysst att ha någonting sött att smaska på under kvällarna.

+ Vin, öl eller annan alkohol. Dom säljer öl, vin, drinkar med mera ombord men det underlättar att köpa med sig billigare varianter själv. Ett glas vin ombord kostar 6 dollar, en 33 cl öl kostar 2,5 dollar, en läsk kostar 2 dollar och en drink kostar typ 6-8 dollar.

+ Ett ecuadorianskt SIM-kort för mobilen. Datatrafiken är visserligen acceptabelt prissatt om man köper ett paket med min svenska operatör (199 kr för 100 MB), men surfar man utan paket så kostar varje MB 12 kronor vilket blir enorma pengar i slutändan. Så jag fick tipset, lite för sent dock, av en av fransmännen ombord att man kan köpa ett ecuadorianskt SIM-kort för 5 dollar och där kostar sen 100 MB surf 2 dollar att köpa. Facebook och WhatsApp är även gratis med dessa kort så man kan då backa upp sina bilder till Facebook som en temporär backup när man är ute och reser.[/spoiler]

Efter att vi hade slappat färdigt på restaurangen mötte vi upp med resten av gruppen och tog sikte på uppfödningscentret för jättesköldpaddor som ligger strax utanför stadens centrum.

På vägen dit gick vi förbi en sjö, av vad det sen visade sig vara flera sjöar, med flamingos! Intressant att veta om fåglarna här är att dom blir orangea istället för rosa på grund av maten dom äter.

Dom hade även lite skojigheter för sig när dom travade runt i vattnet och letade efter mat. Dom satte näbben/huvudet upp och ner mot ytan och sen blåste dom bubblor. Lite oklart varför, men jag antar att dom lockade fram mat på något vis? Några andra flamingos vi såg trampade även runt på botten i en runt ring, precis som svenska fiskmåsar kan göra, för att trampa upp botten i jakt på mat. Mycket fascinerande.

Själva sköldpaddscentret var faktiskt rätt intressant, tydligen föder man upp sköldpaddorna i totalt åtta år innan dom släpps ut i naturen. Detta eftersom sköldpaddorna som är mindre än så i stort sett alltid äts upp av antingen vildhundar, råttor eller så äter får/åsnor upp buskarna som sköldpaddorna annars lever av. Alla dom nyligen nämnda djuren har människan släpat till ön för att sen tappa kontrollen över dessa. Illa.

Ett äkta jättesköldpaddsägg, om än ett ickefungerande sådant.

Jättesköldpaddsembryon (långt ord!), det första är 2 veckor, det andra 3 veckor och det sista… 4 veckor gammalt.

Jag hade hoppats på att vi skulle få hålla i en pytteliten sköldpaddsunge själva, men tydligen är det ingenting man får göra. Det är endast dom anställda som får göra detta. Enda sättet att få hålla i sköldpaddorna är att volontärarbeta här, men det har jag och Marlene inte riktigt tid med…

Ställets logo är… minnesvärd.

Någonting… eh, spännande, vi fick lära oss var att äggläggningsprocessen (många långa ord nu…) går till som så att honan hittar en strand där temperaturen inte blir för hög eller låg, sen gräver hon ett bo med sina bakben. Drygt 40 cm djupt blir hålet, sen lägger honan äggen i gropen och när hon är klar så kissar och bajsar hon då på äggen… Varför? Därför att äggen ska få en viss fuktighet.

Vi fick även lära oss att när arbetarna på centret gräver upp äggen så märker dom direkt äggen med ett kryss ovanpå, samt honans namn. Krysset behövs eftersom om ägget placerat på något annat sätt än med krysset uppåt så kommer embryot i ägget att dö.

Kommer ni själva över ett jättesköldpaddsägg och vill avla fram egna jättesköldpaddor så är receptet att ägget måste hålla 28,5 grader celsius om ni vill ha en hona och 27,5 grader Celsius om ni vill att det ska bli en hane.

Landstigningen avslutades på en bar med några öl och sällskapande innan vi klev ombord på Floreana än en gång för dom avslutande dagarna ombord.

Obligatorisk landkrabbe-selfie.

Solnedgången på väg tillbaka mot Floreana gick inte heller av för hackor… Galapagos är verkligen paradiset på jorden, jag kan inte se någonting slå det här stället.

Den första utflykten för dagen blev ”unnamed island” som den faktiskt heter. Minns inte riktigt varför ingen namngett den, men antingen så hittade vår guide på en anledning eftersom han glömt namnet på ön eller så är det faktiskt sant.

Det här med att vara guide ute på Galapagos måste annars vara drömmen för en dålig guide. Inte för att Fabian är det, han är jättebra, men man har ju ingen aning om vad han säger stämmer eller ej. Han kan dra vilken vals som helst och alla kommer köpa det han säger rakt av eftersom det inte finns någon som helst mobiltäckning här.

På vägen dit åkte vi även förbi den här delen av en annan ö där kaktusarna tagit över. Som sagt är Galapagos som att besöka olika planeter varje dag och här hade vi då kaktus-planeten.

Vattnet är annars sinnessjukt vackert. Det går inte att fånga Galapagos på bild, man måste verkligen besöka stället för att förstå hur magiskt det är.

Lite mindre imponerande, men ändå värt att nämnas, är denna stork-liknande fågel. Han traskade runt där på ön och lät sig bli fotograferad utan att tveka en sekund.

Landstigningen skedde på en strand, och direkt framför oss låg ett mindre sjölejon och solade sig.

Som ni ser, och som jag nämnt förut, så är djuren otroligt oskygga. Det kommer sig av att dom aldrig jagats av människor och därför aldrig lärt sig vara rädda för oss. Vissa djurarter som har jagats uppvisar dock ett flykt-beteende om människor närmar sig.

Än en gång, njut av det här landskapet. Det är hundra gånger vackrare på plats än vad bilden visar.

Ett sjölejon med sin junior.

Vi fick även se ett sjölejon-tåg. Tuff tuff!

Efter tåg kommer lek.

Vi sprang även på ”toppen av matkedjan” på Galapagos. Det är den här örnen som äter allt men som inte är hotad av någonting.

Vi får se så sjukt mycket att jag bara smattrar iväg bilder, men det är så sjukt att se akvarie- eller zoodjur vart man än vänder sig. Här ser ni herr eremitkräfta. På bilden ser han ut att vara 15 cm stor, i verkligheten var han typ 3 cm.

Marlene mumlar någonting om ”precis som din” nere i sängen nu, men det ignorerar vi.

Men naturen är verkligen storslagen…

Nästa stopp på ön var vattenleguanernas paradis. Vi hann se säkert 25-30 leguaner som låg och degade på lavastenarna där. Enligt Fabian måste ödlorna upp i 35 grader celsius innan dom kan hoppa i vattnet och börja äta av algerna på stenarna som dom lever av.

Det är ändå lite konstigt hur djuren kan vara så färgglada när det innebär att dom syns så tydligt på klipporna. Man tycker att eventuellt örnarna eller andra djur borde ha hur lätt som helst att hitta krabborna och käka upp dom när dom kutar runt där på klipporna likt en Pridefestivalen-redo Peter Siepen, men uppenbarligen funkar det inte så här.

Hela gänget redo för att åter bestiga Floreana.

Direkt när vi kom tillbaka till båten var det någon som ropade ”there is a shark underneat the boat!” till vilket nyzeeländarna svarade ”let’s get in!”. Så hoppade dom helt enkelt i och simmade med hajarna där, helt utan att fundera över vilken art hajen var av.

Hur dom där grabbarna kunnat leva så här pass länge är för mig högst oklart…

Snorklingen på förmiddagen bjöd sen som vanligt på fiskar av akvarie-nivå.

Fiskarna bryr sig inte ett dugg om att du är där, vattnet är klarare än valfri simbassäng och som bonus på allt är det helt knäpptyst därnere.

Vi fick även idag simma med en korallhaj som lugnt simmade runt i jakten på någonting att äta.

Titta liksom på den här bilden! Hajen var seriöst typ en meter framför mig och bara gled förbi innan den smiskade till med stjärten och stack iväg. Men titta även på vattnet, ser ni hur klart det är eller!?

Ännu en rocka under en sten hanns med också.

Dagens höjdpunkt var dock när vi fick möjligheten att simma med ett sjölejon. Makalöst hur dessa djur kan vara så klumpiga, verkligen superklumpiga, på land för att sen kunna simma bättre än valfri sjöjungfru väl nere i vattnet.

En bild på hur det kunde se ut när turisterna simmade runt där i vattnet och njöt av livet.

Så här nöjda var vi med dagens snorklingspass.

Andra halvan av dagen bestod av en två timmar lång båtfärd, och efter det en landstigning på Santa Cruzs västra sida. För en gångs skull blev vi inte speciellt imponerade av stoppet men även vår guide sa att ”jag förstår inte varför dom öppnat den här delen av ön för turister, det finns inget att se här”. Vi hann se några små jättesköldpaddor (snudd på en oxymoron?) men utöver det var stället öken-varmt, dött och ingenting intressant alls att se.

Vad morgondagen har att erbjuda lär vi få veta imorgon.