Rigas flygplansmuseum
”Vem fan vill åka till Lettland på semester?”
Okej, ingen uttalade väl kanske exakt dom orden när vi yttrade våra semesterplaner, men ansiktsuttryck kan säga förvånansvärt mycket ändå. Finns väl nån forskning om att 80% av vår kommunikation sker via kroppsspråket, och 79% där kommer nog från ansiktsuttrycket. I alla fall när man pratar om att semestra i Baltikum.
Vi anlände till Riga med bil häromdagen, och vi hade fyra (ja, f-y-r-a) nätter inbokade. Efter att ha haft två nätter i Tallinn, Baltikum hittills vackraste stad. Inte helt genomtänkt kanske…
Men fyra dagar i Riga… Vad gör man då? Googlar man så får man typ samma svar överallt, åk och bada vid kusten, gå på zoo, kika in bilmuseet och drick balsam (jag orkar inte förklara, men det är sprit som smakar vedervärdigt. Undvik).
Men! Jag hittade en lista med lite obskyra saker att göra i Riga, och när sambon fick ryggskott kunde hon inte hindra mig från att släpa med mig barnen på punkt nummer två på den listan: Rigas flygplansmuseum! ✈️🏛️
Stället ligger 25 minuters bilkörning utanför Riga, vilket väl blir typ 20 euro med taxi. Vi har dock bilen med oss så jag körde ut. Lettlands just ju bästa chaufför, om jag får säga det själv!
Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men första anblicken var totalt oväntad. Med 50 meter kvar syntes inte stället till alls, men en enorm mängd gamla flygplan uppenbarade sig då plötsligt på vänster sida vägen.
Men parkeringen som vi kom fram till var liksom ingen parkering, utan ett litet inhuck längs vägen med en ordentlig hänglåsad grind därvid. Där stod det någon mystisk gubbe som job…ja, det är oklart om han faktiskt jobbade där eller inte, men han öppnade i alla fall grinden och tog inträdet. ”Only cash”. Och det gjorde han med en solbränna som mer liknade ett garvat läderplagg från medeltiden än en lettisk äldre herres hy.
Men väl inne så möttes vi direkt av en attackhelikopter – med en drös leksaker framför. Världens kanske konstigaste lekplats. Dekadens-mätaren slog i taket direkt 😍
Och vi snackar inte svenska leksaker från 2025, vi pratar svenska leksaker från 2002. Leksaker som dessutom stått ute i solen sen 2002. Spröda som knäckebröd och solblekta på ett sätt som får valfri brittisk turist att se rätt schtekig ut.
Men väl förbi det där böset så öppnade sig något ännu mer otroligt.
Jag är ju något av ett… jag tänkte säga militärfordons-fan, men kom på att det är väl typ alla snart 40-åriga grabbar. Eller?…
Men jag gillar ju hela dekadensen med Soviet och kommunismen. Inte politiken i sig, men arkitekturstilen brutalismen som är sådär ful och brölig att det blir fascinerande. Militärfordonen som tillverkats av plåt och papier mache, jag var även till Tjernobyl för många år sedan och såg deras tidiga radiostyrda fordon som kapsejsade direkt någon nämnde radioaktivitet och sen är det något märkligt intressant med hur otrevlig servicen är här i Lettland också. Servitörerna och butikspersonalen kunde inte bry sig mindre om att hjälpa dig utan att helt överge stället dom jobbar på. Eller hur moderlandet alltid kom först och folket var inte värt nånting.
Så när vi kom innanför den där grinden och fick se massvis med gamla helikoptrar, stridsflygplan med mera från Soviet-tiden var det snudd på magi. Grejerna rostade och slets som aldrig förr där dom stod i solen, och att fästa en CD-skiva på en av vingarna där ett hål fanns, för att förhindra att fåglarna bygger bo däri, är precis den typen av problemlösning man tänker sig från gamla östblocket.
Man tar vad man har liksom, det är inte alltid fett och glassigt men det funkar. Tills det inte längre funkar, men då skyller man ifrån sig bara.
15 euro kostade inträdet för mig plus sexåringen och tvååringen totalt, och jag vet ärligt talat inte om inträdet gick till fortsatt underhåll av planen och fordonen som stod därinne, eller om dom hamnade rakt i fickan på mannen som tog emot pengarna.
Nej, det här var helt fantastiskt och verkligen värt ett besök. Bara att spela fotboll med barnen framför en attackhelikopter kommer förbli ett minne för livet då det var både knasigt och surrealistiskt, och den maffiga Mi-6an på bilden ovan var så enorm att den lilla pojken inom mig fullkomligt sprudlade av glädje.
Ja, ibland glänser faktiskt även betongen i öst 🇱🇻
