Shanghai, Kina – The worlds highest observatory deck
Dagens äventyrande har mest bestått av att ta det lugnt och återhämta sig. Efter att ha stressat och traskat runt i typ en vecka i sträck så har fötterna fått uppleva lite mer än dom tål. Det går liksom inte att uppleva hur mycket som helst på två månader, utan man måste ta det lite lugnt ibland. Semester-utbrändhet är allvarliga grejer som man absolut inte bör dra på sig. Därför sov vi av oss ända fram till 11:30 idag.
Men efter dagens eskapader kan vi notera att Shanghai är en väldans ren och proper stad. Det är verkligen kusligt välstädat och omhändertaget här. Man känner sig hemma överallt och allt i staden verkar liksom bara fungera utan problem. Till och med trafiken känns lugnare än i Dublin på något vis, men jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som framkallar den här känslan av lugn.
Vi försökte annars käka på restaurangen Yang's Dumplings igår, ett ställe som lovordats av varenda recensent och människa som någonsin besökt stället. Tyvärr hittade vi inte stället igår då Lonely Planets karta inte verkade stämma överens med verkligheten.
Men nytt försök idag, och nu hittade vi minsann en annat av deras restauranger! Tyvärr var den stängd för renovering, så vi failade än en gång…
Men misströsta icke, för vi hittade istället en liknande restaurang fast med nudlar och träslevar. I nudelsoppan fick man även kokt ägg, vitkål och nåt slags kött som passade ypperligt till frukost. En bra start på dagen där kring 13-tiden.
Annars hade vi inte så mycket mer planerat för dagen. Väderprognosen lovade 15 mm regn och vi var inte så sugna på att bli nerkissade av gud, så vi tänkte mest stanna inomhus.
Men då vi sprang förbi Shanghai World Financial Center, eller som ni känner stället kapsylöppnarskyskrapan, så tänkte vi att det var lika bra att vi åkte upp i denna världens tredje högsta byggnad. Lite snopet nog så är denna byggnad inte bara blockerad av den där elaka snubben som säkert ville jävlas med ägaren, kapsylöppnarskyskrapan hann heller aldrig nå titeln världens högsta byggnad” eftersom Taipei 101 i Taiwan nådde en högre höjd innan kapsylöppnarskyskrapan var färdigbygd. Lite snopet kan tyckas, men det är väl ändå lite av ett i-landsproblem?
Men byggnaden fick i alla fall en utmärkelse värd att nämna: ”världens högsta ovservatorium”. Och dit tänkte vi då alltså bege oss…
Vi blev sen mäkta spända när vi såg att det tydligen skulle finnas en skywalk högst upp på byggnaden. I underkant av den översta delen av byggnaden så skulle det tydligen vara glasgolv så att man kunde kolla ner på staden, och jag höll på att svimma av bara tanken…
Men först fick vi kliva av på våningen under, den 97:e våningen. Utsikten därifrån var väl ingen höjdare, och det var dessutom dimmigt så det gjorde det hela lite mer kämpigt.
Men skywalken var tyvärr en ganska stor besvikelse. Visst, det fanns glasrutor att stå på men man såg bara rakt ner på byggnaden under sig.
Man var tvungen att stå på sidan av glasrutorna och kolla snett ner för att se staden, men om man måste st bredvid den för att se neråt så försvinner liksom själva idén med en skywalk 
Utsikten var väl annars trevlig, och blockskyrskrapan där gjorde sig rätt bra ovanifrån när man stod där och tittade ner på den.
Men, vi kunde i alla fall se vart vi själva bodde. Ganska ballt att stå i en såpass stor turistattraktion och kunna kika in i sin egen hostelsäng.
Något intressant som Johannes lade märke till var att bostadsområdena hade olika färger på taken. Här ser ni rött och orange, men det fanss även blått, grönt och lite andra färger. Kanske var i Shanghai brädspelet Monopol uppfanns? Undrar om det finns någon riktig anledning till varför det ser ut som det gör?
Men efter en kvart däruppe fick vi nog och åkte ner igen.
Hihihihi.
Efter att ha upptäckt att hela Shanghai dör vid 23-tiden så bestämde vi oss för att inte ta tunnelbanan för långt bort. Istället körde vi kvällsmat på en lokal restaurang och där fick vi bland annat lära oss att man tydligen ska separera riset och maten så att riset alltid ligger i den lilla skålen där. Sen ska riset ätas med den vita asiatiska skeden som man får samtidigt som resten skall ätas med pinnarna.
Ingen därinne kunde engelska heller, så det var en liten utmaning att för första gången beställa mat utan att kunna språket. Jag beställde in två öl, men servitrisen fattade nada. Efter tolv försök så förstod hon tillslut vad vi ville ha, och vi började kolla matmenyn. Då stod hon och blängde på oss tills vi bestämt oss, även om jag försökte peka på klockan och visa ”5 minuter tack”… Skumt det där, men jag antar att det ses som trevligt att servitrisen har fullt fokus på kunderna eller nåt…
Kvällen avslutades lagom chockerande när notan kom in på totatl 84 yuan (typ 90 kronor). Vi lämnade då 100 yuan och servitrisen blev alldeles chockad 
”100!?” visade hon med fingrarna, och vi visade att hon kunde behålla dom 15 kronorna som blev över i dricks. Hon blev då överlycklig, gick bort tills sin manager och visade chockat hur mycket dricks hon fått samtidigt som hon fnissade glatt. Hela situationen påminde sjukt mycket om det där ][youtube=38
”
