Peking, Kina – Bio och rundvandring
Febern håller i sig, och idag var det även dags att byta boende. Eländet fortsatte när vi virrade runt i området en timme utan att hitta hotellet, sen gav vi upp och grinade ett tag tills vi fick tag i en mini-tuk tuk. Den var inte riktigt byggd för två vuxna europeiska män och två backpackerryggsäckar, men vi gick in tillslut. 20 kronor senare stod vi utanför dörren på hotellet, och allt var frid och fröjd.
Resident Evil-steriliserad toa. Alltid ett gott tecken.
Vi lovade ju i fredags att bjuda Becky, som frivilligt hjälpte oss virra runt i en timme för att hitta en restaurang, på lunch som tack för hjälpen vi fick. Efter att hon och Johannes SMSat en massa kunde dom äntligen kommer överens om en tid som passade oss alla, så idag vid 14:30 möttes vi vid Lama Temple för att diskutera lunchen.
Hon demonstrerade även hur man ber till Buddha genom att stå och hålla tre rökelsepinnar mot pannan, och sen buga sig tre gånger framför 12 olika statyer inne på templet.
En av statyerna. Ser han inte lite ful ut förövrigt?…
Vi ville sen ha nudlar, så Becky fick visa oss ett normalt kinesiskt nudelställe”. Väl där beställdes en herrans massa mat in, till priset av 62 kronor totalt Det var tydligen ”typisk kinesisk husmanskost” enligt henne, och vi tar en liten genomgång av vad allt är:
Det vita längst till vänster är tofu med grått ägg (!). Försökte få henne att förklara hur man fixar sådär mörkgrått ägg, men den frågan gick inte riktigt fram så jag fick inget riktigt svar. Det smakade ungefär som den där tjocka yoghurten som sitter på locket av portionsförpackningar av yoghurtburkar fast inte gott. Typ. Det låg mycket kvar av den geggan när vi gick kan jag säga
Ovanför där har ni det röda, min personliga favorit, sockrade tomater. Förklarar sig självt, och det var supergott. Socker gör liksom allt bättre, och och om nån nu säger att det påståendet inte stämmer så säger jag bara en sak: ni har haft på för lite socker i så fall.
Till höger om tomaterna har ni dagens äckligaste. Nån slags brun gegga med mörk tofu och grismage (!!!). Jag provade en del av grismagen, och det smakade väl okej, men så fort jag tänkte på vad jag åt så ville min kropp kräkas lite smått. Tofun var inte speciellt mycket godare, men gick i alla fall ner.
I mitten har ni apelsinjuice, och nere till höger har ni nudlar med nån svart gegga på. Smakade snudd på okej, men vi kan konstatera att kinesisk husmanskost inte riktigt är i klass med köttbullar, gräddsås och lingonsylt.
Men gud vad mycket hon pratade… Jag satt mest och tyckte synd om mig själv och min feber, och Johannes fick sköta snacket.
Från väster: Becky, Johannes och sen Kaustü, den tyska landslags-mittbacken. 80 spänn kostade tröjan .+ ett par svarta shorts på marknaden, och det får ses som ett kap utan dess like. ACHTUNG DAS BUNDESWEHR!
En blivande lagkapten om ni frågar mig.
The Place – The place to be.
The Place sålde bland annat Fanta med rumpsmak. En fin rosa stjärt prydde förpackningen och jag var tvungen att betala 3 kronor för att smaka den.
Rapport från utlandet: rumpa smakar tydligen persika.
Dom hade även en bio på stället, och kolla vilka smarta grejer dom sålde! En kombinerad popcorn- och läskgrej. Genialt ju! Varför har ingen tänkt på det tidigare!?
Filmbiljetterna köptes av nån skum snubbe i lobbyn som tydligen sålde billigare biljetter än kassan, så 70 pix per skalle och vips så fick vi komma in.
Filmen hette enligt Becky ”The Pancake Scheme”, något som justerades från dålig kinesengelska till mer vettiga ”The Painted Skin” när filmen väl började.
Jag måste dock säga att asiatisk film är otroligt mycket bättre än förväntan! Bion i Indien var nåt av det bästa vi gjort under resan, och den här rullen började starkt och nådde ett tag en stark 4,5 av 5 i betyg.
Actionscenerna var riktigt balla, och när en av huvudpersonerna i filmen är fruktansvärt lik Scorpion
Filmen började sen på typiskt asiatisk vis kasta in fler och fler roller i filmen, tills dess att man knappt hade koll på vem som var superskurken och vem som var prinsessans pappa.
Överlag var jag dock absolut nöjd med, och kanske lite förvånad över, filmen. Har lite svårt att bestämma betyget, speciellt med formkurvan rullen hade, men en 3,2 av 5 i betyg känns vettigt. Johannes var lyrisk och hans blick ville typ ge filmen 7 av 5 i betyg av vad det verkade som.
Dagen överlag var väldans lärorik, bara det att jag inte riktigt orkade lyssna in på allt informativt som sades. Men dagens höjdpunkt mötte oss när vi gick ut från bion…
Utanför där fanns nämligen ett stort tak. På undersidan av taket har dom slängt upp en 250 x 30 meter stor LCD-skärm! 32 miljoner dollar kostade grejen när den byggdes för typ 5 år sedan, och om man gör om storleken till tum så spöar den typ alla skärmar du någonsin kan tänka dig med sina 1000 tum över diagonalen.
Skärmen fixar faktiskt allt också, du kan t.ex. koppla in ett Playstation 3 till monitorn och stå där och stirrauppitaketspela. Man kunde idag skicka SMS till skärmen, och så kom meddelandet upp där efter en 3-4 minuter. En krona kostade det att skicka SMSet också, tack Kina för att ni inte kör med ockerpriser.
Nämnde jag förresten att en bussresa i staden kostar 40 öre?
”