• Betyg,  Fantastiskt,  TV-spel

    Super duper Mario 3D Land

    2011-12-25 /


    Jag och Markus köpte för några dagar sedan Super Mario 3D Land tillsammans. Jag har varit galet sugen på spelet, men fick aldrig tummen ur att köpa det förrän Markus föreslog att vi skulle slå till. Och vilket inköp sen…


    Det är inte speciellt svårt att förklara vad Super Mario-spelen går ut på. Hade Super Mario varit ett världskrig och jag vore Officer hade jag bara behövt instruera mina Mario-soldater att hela tiden avancera framåt och se till att hoppa för att undvika fienderna. Det är liksom allt man behöver göra egentligen. A minute to learn, three more minutes to master” är ungefär vad som gäller i det här världskriget.


    Något som dock är betydligt svårare att förklara är varför Super Mario 3D Land är något av det bästa jag spelat dom senaste 10 åren. Spelet är busenkelt och jag tror minsann till och med att en normalbegåvad treåring (Spiris?) skulle kunna spela igenom det här spelet utan problem.

    Men om vi ska börja lista dom bra sakerna så måste jag börja med retroflirtarna. Som gammal tv-spelare så har jag varit med hela vägen under Marios uppväxt, och det värmer i hjärtat när Nintendo slängt in så mycket gamla godingar i det här spelet.


    Dom har till exempel lagt in dom flygande skeppen från Super Mario Bros. som sista bana i varje värld. Banorna är som tidigare sidoscrollande och har även bossar i slutet av banan.
    Sen har dom tagit med bossfighten med Bowser från första Super Mario-spelet också. Man måstge ta sig förbi honom och hoppa på knappen så förstörs bron och Bowser ramlar ner i lavan. Den gamla flaggan från slutet av alla banor i första spelet är även den tillbaka.
    Från Super Mario Bros. 3 har sen även det klassiska flyglövet hämtats, plus dom hammarkastande- och dom bumerangkastande fienderna.


    Dom har även fräschat upp det här med dräkterna lite, och man kan nu få tag i en bumerangkastardräkt! Fantastiskt ballt och man känner sig lite som Link i Zelda-spelen när man springer runt där och smackar iväg sin återvändande blå böj.

    Utöver det så är spelets grafik supercharmig, betydligt bättre än vad jag minns att Wii-grafiken var. Lägg då till en 3D-effekt som är ljuvlig och faktiskt ger mervärde till spelupplevelsen. Den är inte som i alla andra spel till konsolen utan i 3D Land funkar den klockrent.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det faktum att det här spelet på nytt gör mig till en nykär sexåring som precis fått spela Super Nintendo för första gången i livet, men det är så det känns. Man försöker sluta spela men spelet är så supercharmigt att man inte kan sluta fnittra för sig själv. Jag älskar varje liten del av spelet och kan inte låta bli att verkligen hylla Super Mario 3D Land. Spelet är helt fantastiskt…
    ”

    läs mer
  • Vardagsliv

    Julafton 2011

    2011-12-24 /


    Så har julafton än en gång firats. För andra året i rad blev det en Dublin-julafton och det slutade helt okej ändå.

    Vi försökte planera nåt vettigt firande under veckan, men det sket sig då ingen egentligen orkade ta tag i planeringen. Efter att ha vaknat strax efter 11 på julaftons morgon öppnade jag snabbt som ögats årets två julklappar. Ett par supersköna tofflor (som suttit på mina fötter ända sen paketet öppnades) samt ett megapaket med lösgodis, Marabou Polka, skumtomtar, Ahlgrens granar och min personliga julfavorit marsipan i.

    Vid 13-tiden började jag och Markus sen med matlagningen. Eller vi och vi, jag började och Markus tittade mest på. Men vi kallar det för att vi lagade mat”, det är ju trots allt julafton, en dag där man ska vara snäll mot varandra.
    Med julmusiken i bakgrunden stod potatisgratäng, revbensspjäll, lax, skinka, köttbullar och ägg på schemat, och när vi sen väl ätit klart höll jag på att avlida av matkoma. Helt vansinnigt trött blev jag…

    Då pingade arbetskamrat Bex mig på Facebook och informerade om att hon dels hade ett superviktigt jobbärende att jobba med (on duty-skiftet på julafton is a bitch) och dels att hon inte hade nån att fira jul med eftersom planerna på ett riktigt firande sket sig för oss alla. Så jag bjöd över henne hit, och sen kikade vi runt med lite löst folk för att se om dom var sugna också.


    Det hela slutade med att Tillman, Jesper och Bex dök upp för att käka lite gott och titta på Kalle Ankas jul. Det slutade med en rätt trevlig light-version av julafton som avrundades med filmen Dude, where's my car? . Kunglig film för övrigt.

    Julafton i Dublin är inte så illa ändå alltså. Käka lite gott och umgås i några timmar räcker liksom gott och väl för egen del. Det är egentligen sjukt hur vi kan fira någonting som julafton så hårt när majoriteten av svenskarna ändå inte tror på den bakgrundshistoria som gjort att vi nu firar jul.
    Man får sen nästan lite ångest för att man inte firar jul som man ”borde” fira jul när man är här. Om nån säger att dom vill vara hemma och spela datorspel och ta det lugnt på julafton får den personen alltid reaktionen ”Uh, vad är det för fel på dig?” av alla. Oskrivna sociala regler och grupptryck is a bitch det med.
    Men nu ska vi inte sönderanalysera allt här i världen. Julafton började bra, fortsatte ännu bättre och avslutades riktigt trevligt. Vad mer kan man begära egentligen?

    En splitterny Ferrari skulle i och för sig inte sitta helt fel…”

    läs mer