Morgonen började med en lagom snoozning på ungefär 3 timmar innan vi slutligen tog oss ur sängen. Målet för dagen var inställt på The War Remnants Museum, eller som vietnameserna kallar det B?o tàng ch?ng tích chi?n tranh. Seriöst, vad är det för språk? Dom trollar säkert bara och skriver sådär så att vi ska tro att det faktiskt är ett språk…

Men dagens första ämne som skall tas upp är idag mopeder. Sven Jerring sade en gång Japaner japaner japaner” och jag tror minsann att om han istället för att kika fotboll hade skådat den vietnamesiska trafiken så hade det nog låtit ”Mopeder mopeder mopeder” istället. Dom är överallt, precis överallt. Och dom är många, fruuuktansvärt många. Jag ville att vi skulle hyra en varsin och åka ut till kusten eller nåt, men Johannes har vägrat hittills. Operation övertalning pågår dock ännu…

Mopeder mopeder mopeder.

Men som sagt var dagens mål inställt på Vietnamns, för mig förväntade höjdunkt, krigsmuseum. Dock visade det sig att stället hade stängt mellan 12 och 13:30, så vi fick käka frukost däremellan istället.

Det blev nudlar med räkor och lite annat oidentifierat och det smakade helt fantastiskt. Maten i Vietnam spöar Indien med hästlängder, och då var den indiska maten ändå riktigt riktigt god.
Noteras bör annars hur servitriserna försöker sälja på oss ölen Tiger hela tiden. Så fort man pekar på Saigon eller nån annan inhemsk öl så vill dom istället att man köper en Tiger. Men jag stod på mig, och servitrisen hämnades genom att ge mig en flaska Saigon men med ett Tiger-glas…

Dagens intressantaste matupplevelse visade sig annars på sida 3 i menyn. Grillad anktunga låter ju inte allt för gott, men likförbannat tyckte jag att det var en bra idé att beställa in eländet. ”Har ankor ens tungor?” frågar ni er då, och jag kan säga att vi funderade exakt samma sak (lite googlande har dock visat att så faktiskt är fallet).

Såhär såg kalaset ut, och jag kan säga att det smakade precis lika vidrigt som det låter. Okej, själva smaksättningen var faktiskt helt okej, men tungorna smakade kort och gott senor och snusk. Det är definitivt det äckligaste jag ätit i mitt liv, och jag förstår inte varför i hela friden man vill äta eländet…

Betyg på anktunga: Noll starka Kalle Ankor av fem möjliga

Efterätten blev sen en kokosnötssmoothie som mest smakade kall mjölk. Helt okej, men inget speciellt.

Efter det begav vi oss till museet som nu hade öppnat igen. Balla krigsfordon mötte våra ögon och jag var lyrisk! ”Pansarvagnar, pansarvagnar!” skrev jag samtidigt som jag sprang runt och viftade mina armar i luften i ren extas.

Pansarvagn!!!

Dragkrok på pansarvagn. Alltid bra att ha om man ska ta pansarvagnen på husvagnssemester.

Dom hade lite olika krigsfordon därinne, Chinook-helikoptern var nog störst.

Efter det fick vi sen gå igenom själva museet där dom visade diverse tortyrredskap och metoder. Här ovan ser vi två ”tiger cage”. I den större stängdes 5-7 personer in åt gången, och i den mindre 2-3 pers åt gången. Trångt värre.
Och folk brukar spekulera kring hur jag inte kan leva utan att ha ett eget rum när jag bor i vardagsrummet på Irland….

Överlag var det många och rätt långa texter som i detalj beskrev hur amerikanarna torterade och var elaka mot vietnameserna. Tänker inte gå in på detaljera här, men kan säga att det var riktigt ruskiga saker dom sysslade där mellan 1955 och 1975. Piskor var snälla grejer i jämförelse med mycket annat som försegicks i Vietnams jungler.

Bazooka.

Vi möttes även av en man som inte hade några händer, men som sålde souvenirer och det fanns sen även en massa bilder på människor som blivit deformerade av dom kemikalierna som USA släppte ner under kriget. ”Agent orange”, ”Agent purple” med flera innehöll den livsfarliga kemikalien dioxin som helt klart gör fucked upp grejer med människor. Krig är riktigt dirty business…

På bilden ovan ser ni två siamesiska tvillingar, men det var milda grejer i jämförelse med vad vissa andra fått för missbildningar.

Ett väldans intressant museum, även om det ändå blev lite väl mycket ”han var dum mot mig” över det hela. Jag försvarar absolut ingenting av vad USA gjorde därnere, men när man rabblar upp samma saker om och om igen inne på museet blir det lite tjatigt. Kanske har mina tankar där lite att göra med att jag var rätt seg av värmen också?

Efter museet begav vi oss då till Independence Palace där några av Vietnams tidigare presidenter bott. Här var jag ännu tröttare än på museet, så jag orkade inte lyssna på all den faktan som vi bombarderades med under touren vi gick där.

”Doesn't matter, had another pansarvagn”

Konferensrummet där vissa möten tidigare hölls.

Ett av presidentens kontor i byggnaden. Till vänster fanns en hemlig flyktväg som ledde ner i källar-bunkern. Till höger ser ni däremot den hemliga vägen till den hemliga toaletten

Här berättades annars en rätt intressant anekdot. Den här trappan bombades sönder t-v-å gånger av samma man. Vet ni vad han fick för det? En riktigt bra position inom militären
Hur det kan komma sig? Han var, om jag förstod det rätt, med i befrielsekampen av landet, och bombade då palatset två gånger i hopp om att döda presidenten. När Vietnam sedan blev befriat belönades han därför med en bättre position inom militären.

Fräscht mötesrum för höjdare.

Utsikten från takterassen. Efter att ha sett den fick vi följa med ner i källarbunkern.

IBMs supportkontor anno 1960.

Lenovo T1.

De hemliga trappnedgången från presidentens kontor. Efter att ha visat det där berättade hon att det, enligt rykten, byggdes en flyktväg från den här bunkern bort till Vietnams flygplats. Alla dom som byggde flyktvägen avrättades tydligen när den var klar. Om det är sant eller inte kunde guiden dock inte svara på.

Avslutande turistbild med två unga män och en 160 cm kort guide. Man känner sig lång här nere kan jag säga…

När vi sen gick därifrån fascinerades jag av den mörka himlen för att sen inte tänka mer på det.
Men så började det plötsligt duggregna, och alla började springa och skrika. Vi fattade ingenting…

… men så började det regna. Och fy jävlar vad det regnade. Jag har aldrig sett på maken, undantaget tokregnet i Florida när jag var i USA förra året. Det fullkomligt öste ner, och vi blev helt dyngsura.

Trots det får jag säga att Vietnam fortsätter överraska. Det bara växer och växer, även om det ska regna närmare tjugo millimeter imorgon. Det är två centimeter vatten det. Smaka på den ni Irland.”

Utsikten från hotellrummet i Bangkok var ändå rätt najs, men trots det kunde vi inte låta bli att köra rockstar-stilen. Ett land varje dag är det nya rosa, och därför körde vi då Indien på natten den 28:e, Thailand under dagen den 28:e och sen fortsatte vi vidare, via flyg, till Vietnam dagen efter.

Men det fanns dock en anledning till att vi stannade i Bangkok under dagen, och därför såg vi även till att fixa det. Vi behövde ett Japanese Rail Pass för att kunna åka oändligt mycket tåg under en vecka i Japan. Det kommer komma väl till hans när vi väl är där.

Dagens frukost bestod av Dunkin Donuts. Jag åt tre donuts, sen höll jag på att dö av sockerchocken. Rekommenderas ej som frukost.

Men som sagt lämnade vi Thailand idag. Varför?” frågar ni er då. Anledning är att vi bokade flyget lite knasigt. Vi bokade Delhi -> Bangkok – Hong Kong istället för Delhi -> Bangkok -> Ho Chi Minh -> Hong Kong. Därför fick vi nu ta oss till flygplatsen för att flyga till Vietnams huvudstad Ho Chi Minh.

Väl framme vi flygplatsen fick vi dock syn på den här förjävliga skylten. Flyget till Ho Chi Minh var inställt och allt var katastrof – innan vi insåg att det inte var vårat flyg, utan Lufthansa, som var inställt. Tacka gudarna för det.

Air Asia tog oss sen till Ho Chi Minh utan större problem.

”No stowage” som det heter på asiatiska.

Det första jag fick syn på i Vietnam var annars dom där förstärkningslådorna som man får i Worms. ”Incomiiiiing” brukar det ropas, sen kommer en såndär låda ner via en fallskärm. Var lite sugen på att se om det fanns en Holy Bomb i nån av dom, men vågade inte.

Inflationen är annars rätt ball här i landet. Det är inte ofta man får ta ut 320 000 kronor ur en bankomat. Kände mig rätt rik där ett tag, innan jag insåg att den summan ungefär motsvarar en hundralapp i svenska pengar Så efter att ha tagit ut 2 miljoner VND till så kunde vi äntligen ta oss in till stan. Väl där hittade vi inget hotell, så jag själv tog initiativet till att fråga första bästa europeiska människa vart han bodde.
Hans namn visade sig vara nåt italienskt jag inte kunde höra, men han var väldans trevlig och visade oss till sitt hotell där vi fick boende för 30 dollar per natt, eller 600 000 VND om man vill säga det så. Inte ofta man betalar 600 000 per natt för boende liksom.

Rummet var väl inte riktigt vad man kunde förvänta sig för 600 000, men vad gjorde det? Hungriga som två troll begav vi oss ut för att leta käk.
Efter att ha randomgått helt snett hamnade vi på nåt ställe jag inte minns namnet på, och det visade sig vara en riktig fullpott.

Ägaren där visade stolt upp sina akvarium med fräscha djur, såsom krabbor, fiskar, ostron och megastora äckliga sniglar i. ”Vietnameser är väldigt noggranna med sin mat, och vi måste kunna visa upp att vi har fräsch mat härinne”.

Han visade även upp en specialitet, kokosnötlarven. Tre sådana kan lätt döda ett enda kokosnötträd tydligen. Äckliga larver…

Ägaren rekommenderade nån krabbmat med frågan ”Vill ni ha hela krabban eller bara köttet?”. Vi nöjde oss med köttet, och fick det här. Världens kanske bästa nudlar med krabbkött. Magiskt fantastiskt megagott och både jag och Johannes gav käket fem av fem ankfötter i betyg. Magnifikt!

På typiskt turistsätt såg vi även till att få en bild med, den något korta, ägaren. Namnet på stället ser ni där ovan, och det rekommenderas verkligen. Fantastisk mat!

På typiskt rockstar-sätt så flashade vi även något enormt med våra kontanter. Det är inte varje dag man sitter med en miljon i kontanter och sen betalar en middagsnota på 300 000…

Kvällen avslutades sen med fyra öl vardera till ett totalt pris på 67 kronor. Överkomligt och helt okej om ni frågar mig.
Vietnam har annars skrällt något enormt hittills, och både jag och Johannes skulle efter några timmar här, lätt ge stället 4,5 fiskbullar av fem i betyg. Enda minuset hittills är taxichaffisarna som vill erbjuda en skjuts hela tiden och är överlag väldigt på, och dels att dom blockat Facebook! Vem blockar Facebook liksom!?

Imorgon blir det militärmuseum eller krigstunnlar. Om betyget kvarstår eller ej får vi se…”