Dagens äventyrande har mest bestått av att ta det lugnt och återhämta sig. Efter att ha stressat och traskat runt i typ en vecka i sträck så har fötterna fått uppleva lite mer än dom tål. Det går liksom inte att uppleva hur mycket som helst på två månader, utan man måste ta det lite lugnt ibland. Semester-utbrändhet är allvarliga grejer som man absolut inte bör dra på sig. Därför sov vi av oss ända fram till 11:30 idag.

Men efter dagens eskapader kan vi notera att Shanghai är en väldans ren och proper stad. Det är verkligen kusligt välstädat och omhändertaget här. Man känner sig hemma överallt och allt i staden verkar liksom bara fungera utan problem. Till och med trafiken känns lugnare än i Dublin på något vis, men jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som framkallar den här känslan av lugn.

Vi försökte annars käka på restaurangen Yang's Dumplings igår, ett ställe som lovordats av varenda recensent och människa som någonsin besökt stället. Tyvärr hittade vi inte stället igår då Lonely Planets karta inte verkade stämma överens med verkligheten.
Men nytt försök idag, och nu hittade vi minsann en annat av deras restauranger! Tyvärr var den stängd för renovering, så vi failade än en gång…

Men misströsta icke, för vi hittade istället en liknande restaurang fast med nudlar och träslevar. I nudelsoppan fick man även kokt ägg, vitkål och nåt slags kött som passade ypperligt till frukost. En bra start på dagen där kring 13-tiden.

Annars hade vi inte så mycket mer planerat för dagen. Väderprognosen lovade 15 mm regn och vi var inte så sugna på att bli nerkissade av gud, så vi tänkte mest stanna inomhus.
Men då vi sprang förbi Shanghai World Financial Center, eller som ni känner stället kapsylöppnarskyskrapan, så tänkte vi att det var lika bra att vi åkte upp i denna världens tredje högsta byggnad. Lite snopet nog så är denna byggnad inte bara blockerad av den där elaka snubben som säkert ville jävlas med ägaren, kapsylöppnarskyskrapan hann heller aldrig nå titeln världens högsta byggnad” eftersom Taipei 101 i Taiwan nådde en högre höjd innan kapsylöppnarskyskrapan var färdigbygd. Lite snopet kan tyckas, men det är väl ändå lite av ett i-landsproblem?

Men byggnaden fick i alla fall en utmärkelse värd att nämna: ”världens högsta ovservatorium”. Och dit tänkte vi då alltså bege oss…

Vi blev sen mäkta spända när vi såg att det tydligen skulle finnas en skywalk högst upp på byggnaden. I underkant av den översta delen av byggnaden så skulle det tydligen vara glasgolv så att man kunde kolla ner på staden, och jag höll på att svimma av bara tanken…

Men först fick vi kliva av på våningen under, den 97:e våningen. Utsikten därifrån var väl ingen höjdare, och det var dessutom dimmigt så det gjorde det hela lite mer kämpigt.

Men skywalken var tyvärr en ganska stor besvikelse. Visst, det fanns glasrutor att stå på men man såg bara rakt ner på byggnaden under sig.

Man var tvungen att stå på sidan av glasrutorna och kolla snett ner för att se staden, men om man måste st bredvid den för att se neråt så försvinner liksom själva idén med en skywalk

Utsikten var väl annars trevlig, och blockskyrskrapan där gjorde sig rätt bra ovanifrån när man stod där och tittade ner på den.

Men, vi kunde i alla fall se vart vi själva bodde. Ganska ballt att stå i en såpass stor turistattraktion och kunna kika in i sin egen hostelsäng.

Något intressant som Johannes lade märke till var att bostadsområdena hade olika färger på taken. Här ser ni rött och orange, men det fanss även blått, grönt och lite andra färger. Kanske var i Shanghai brädspelet Monopol uppfanns? Undrar om det finns någon riktig anledning till varför det ser ut som det gör?

Men efter en kvart däruppe fick vi nog och åkte ner igen.

Hihihihi.

Efter att ha upptäckt att hela Shanghai dör vid 23-tiden så bestämde vi oss för att inte ta tunnelbanan för långt bort. Istället körde vi kvällsmat på en lokal restaurang och där fick vi bland annat lära oss att man tydligen ska separera riset och maten så att riset alltid ligger i den lilla skålen där. Sen ska riset ätas med den vita asiatiska skeden som man får samtidigt som resten skall ätas med pinnarna.

Ingen därinne kunde engelska heller, så det var en liten utmaning att för första gången beställa mat utan att kunna språket. Jag beställde in två öl, men servitrisen fattade nada. Efter tolv försök så förstod hon tillslut vad vi ville ha, och vi började kolla matmenyn. Då stod hon och blängde på oss tills vi bestämt oss, även om jag försökte peka på klockan och visa ”5 minuter tack”… Skumt det där, men jag antar att det ses som trevligt att servitrisen har fullt fokus på kunderna eller nåt…

Kvällen avslutades lagom chockerande när notan kom in på totatl 84 yuan (typ 90 kronor). Vi lämnade då 100 yuan och servitrisen blev alldeles chockad ”100!?” visade hon med fingrarna, och vi visade att hon kunde behålla dom 15 kronorna som blev över i dricks. Hon blev då överlycklig, gick bort tills sin manager och visade chockat hur mycket dricks hon fått samtidigt som hon fnissade glatt. Hela situationen påminde sjukt mycket om det där ][youtube=38

Idag klockan 13 landade vi så äntligen i, som min lillebror brukade kalla det när han var yngre, kinesien. 1 100 kronor för ett flyg mellan Macao och Shanghai kändes helt klart som ett okej pris och Spring Airlines gjorde ett helt okej jobb med att frakta oss däremellan. Det enda minuset var väl att flygstolarna var byggda för asiater, dom är ju som bekant inte riktigt lika långa som oss européer.

Det första intrycket av Shanghai, och Kina, var annars helt klockrent. Visst, det var inte speciellt soligt ute och dimman (smogen?) låg tät över staden, men det glömdes ändå ganska snabbt bort när vi kom till passkontrollen.
Macaos passkontroll tog väl en 30 minuter, Thailands närmare två timmar men i Shanghai tog det oss totalt 2 minuter att komma in i landet på riktigt. Mycket starkt jobbat av kinesien!

Skum bankomat där man måste stoppa in handen (i ett såntdär fack som typ läskautomater har) för att få ut pengarna.

Alltid bra att veta vart man är.

Är annars lite besviken att vi tog tunnelbanan istället för Maglev-tåget. Maglev är ett såntdär tåg som svävar på magneter istället för att rulla på hjul och det här tåget i fråga når en maxhastighet på 431 km/h när det rullar in mot staden.
Rekordhastigheten dom mätt upp när dom maxat tåget är 501 km/h – det är snabbare än vad den snabbaste Formel 1-bilen kan köra…

Boendet får ses som helt okej för 150 kr/person och natt.

Väderprognosen lämnar däremot lite mer att önska…….

Roliga sugrör har dom i alla fall

Lunchen för dagen intogs på nån random snabbnudelmatsrestaurang (skapligt långt ord). Smakade absolut helt okej, speciellt med tanke på att maten kostade typ 30 spänn…

Johannes var mycket nöjd, och sippade lugnt i sig sin lemon and kumquat-juice med sitt rosa sugrör.

Efter den stabila lunchen så tänkte vi ta en sväng för att ta bild på kapsylöppnarskyskrapan som ni ser i bakgrunden där. Dock har nån stolle, som säkert var väldans mycket ovän med kapsylöppnarskyskrapans ägare, bestämt sig för att bygga ett nästan lika högt hus på tomten precis bredvid kapsylöppnarskyskrapan. Det skapade lite problem för oss, så vi gick bort en bit för att ta bilden ur en annan vinkel. Då såg vi plötsligt…

… Oriental Pearl Tower! Det är Shanghais TV-torn och det är så enormt så man inte förstår. Berlins Fernsehturm kan slänga sig i väggen med sina 368 meter – Oriental Pearl Tower är exakt ett hundra meter högre! Och det är så ballt så man storknar!

200 spänn kostade det att åka upp, något som kändes lite väl dyrt. Utsikten var väl inte sådär jätteball heller, och han som byggde blocktornet framför kapsylöppnarskyskrapan måste haft en riktigt dålig relation med ägaren där. Den där blockerande skyskrapan står liksom i vägen vart i stan man än står typ…

På väg ut från tv-tornet så sprang vi sedan på den här roliga maskinen. Man stoppade i en yuan (typ 1 krona) och sen vägde den dig. Sen dunkade den där fula röda grejen ner i huvudet och mätte dig utan att du var beredd.
Med en hållning som är horribel och en putmage som på bilden så är jag själva imponerad av att fortfarande ligga inom intervallet idealvikt” med en BMI på 23,4.

Aaaaaaaaaaaah!!! Det är så baaaaaaaaaaalllttttt!!!

Efter att ha dreglat över tv-tornet ännu lite mer så begav vi oss sen mot nästa sevärdhet i stan. Trots den inbjudande skylten skippade vi ”Polar Muaeum Bxperlence” och körde på en tur- och returbiljett i The Bund Tourist Tunnel. Enligt förhandsinformationen skulle det vara en lite speciell upplevelse, och så blev även fallet kan jag säga…

Det är svårt att förklara tunneln, men man fick kliva in i en slags vagn med fönsterrutor för att sen färdas i ganska sakta takt under floden i mörkret. Sen spelades nån slags superknarkig musik, en massa lampor och färger blinkade samtidigt som nån med hypercreepy röst berättade saker jag inte alls förstod. Otroligt skumt om ni frågar mig…

Målet med resan var dock inte resan i sig, även om vissa brukar försöka sälja in idén om att resan är lika intressant som slutmålet. Slutmålet för den här tunnelresan var nämligen att nå utkiksplatsen ”The Bund” som väldans elegant visar upp Shanghai från sin absolut bästa sida.

Notera förövrigt hur skyskrapan även här blockerar kapsylöppnarhuset

Shanghais absolut finast utsiktsplats, nu även med en neonfärja mitt i bilden.

Returresan i knarkartunneln var precis lika underlig som förra gången…

Sicket jäla torn! Förstår inte riktigt varför, men mitt intresse för TV-torn är enormt! Magnifika arkitektoniska under som bara öser över en med sin storlek. Wooooow!

På hemvägen hittade vi så äntligen ett ställe där man kunde ta bild på kapsylöppnarskyskrapan utan att få med den elaka grannens blockskrapa. Man fick vrida och vända lite på kameran, men tillslut så löste det sig.

Huuu att köra bil i den här staden. Hela den här ”Vart ska vi!? Jag vet inte!”-grejen skulle nog bli för mycket efter några försök att läsa dom där kinesiska hieroglyferna.

Kvällen avslutas annars på vårat rum, och jag får säga att vi har en hyyyyfsad utsikt genom fönstret. På ”rätt” sida av kapsylöppnartornet hälsar därför en trött ung man med värkande fötter er alla en riktigt god natt!
”