Bloggmotivationen har varit lite sisådär med tanke på vad som hänt dom senaste dagarna. Efter att vi varit till djurparken häromdan så såg vi sen till att boka tågbiljetter från Shanghai till Peking, eller Beijing som dom nu officiellt vill att man kallar staden.

Drygt 24 timmar senare så tog vi då sikte på vårat natt-tåg för blott 311 kronor. 11 timmars resa i nattens mörker stod på schemat och vi var mäkta oroliga för standarden på tågen. Valen som fanns inför resan var inte precis lyx eller superlyx” utan mer ”okej eller dunderkatastrof”. Mardrömmar om träbänkar, 11 timmars tågresande och rumpavdomning likt nån vuxenskådespelare fanns hela tiden i bakhuvudet när vi klev in i den 16:e vagnen på tåget…

Det hela slutade dock helt okej. Tågen var ungefär som SJs, fast punktliga och i tid då.

Nackdelar fanns det dock såklart. Vi fick sittplatser. Under 11 timmars nattresande skulle vi alltså sitta upp och sova. Lagom glada i hågen försökte vi dock ändå slappna av, och Johannes tog snabbt för sig av en 78% av våran totala sittplats.

Totalt sov jag väl en två timmar på det där jäkla tåget, och det var nog bland dom värre nätterna jag haft i mitt liv. En annan kille bredvid mig i ”sängen”, en kille som rörde sig och härjade, och en sovställning som inte ens Bear Grylls kunnat somna i. Ena stunden satt man raklång i stolen, nästa hängsov man över bordet framför sig.

Väl framme så insåg vi några grejer direkt på studs. Det första var att det var så in i h-vete med folk på första tunnelbanestationen. Det var kö typ 150 meter för att ens komma fram till tunnelbanetåget, och sen var det knöööökfullt i vagnen med.

En ball grej noterades dock: dom har reklam på utsidan av tunnelbanetågen när dom rör sig. Exakt hur dom gör det där funderar vi fortfarande över, men det ser ut ungefär som om dom har en massa LCD-skärmar längs väggarna, eller så har dom massa upplysta bilder som blir som en film när man åker i rätt hastighet. Rätt smart dock, istället för att ha det tokmörkt och inte se nåt alls så får man se kinesisk reklam om massa grejer man inte förstår alls.

En kortare förvirring senare hade vi hittat vårat hostel och checkat in våra väskor.

Därefter blev det frukost, och sen tog vi oss bort till Tiananmen Square, Himmeslka Fridens Torg, för dagens första sightseeing.

Tack Johannes för att du tog med kameraremmen på bilden. Den kan ju vara rätt intressant den med… Iofs så har den inte tvättats på typ två år nu, och den annars så gråa färgen har övergått i en totaltsvart kolkraftverksfärg. Bakterierna njuter och härjar runt fritt därinne, men ja, den behöver väl inte vara med på bilden bara för det?…

Torget var annars mest stort och platt, och inget som intresserade mig speciellt. Då jag är lika historiehandikappad, och oskuldsfull, som en terrier-hundvalp så noterade jag annars den ökända Peking-smogen.

Nu när jag tänker på det så såg vi exakt samma fenomen i Shanghai. Eller, jag tror det. Hur ser man skillnad på smog och moln, det är ju typ samma sak?
Här i Peking är det i alla fall hemskt mycket av den varan. Direkt man gick upp på torget kände man i ögonen och strupen hur man blev irriterad av luften. Solen gömmer sig där bakom, men kan liksom inte helt ta sig igenom. Det blir som om det är tunna, men ändå kompakta, moln som ligger över hela staden och raderar allt blått, soligt och najs från skyn.

Vidare fortsatte vi sen in i den Förbjudna Staden, och det var så mycket folk. Folk folk folk överallt, och när man sen är historiadyskletisk och knappt sovit mer än två timmar under natten så kändes allt sådär lagom intressant.

Den Förbjudna Staden kan annars bäst beskrivas med orden ctrl + v. Det fanns en miljard sånahär ”portar” som alla ledde till ett exakt likadant ställe bakom. Fruktansvärt ointressant och mina fötter höll dessutom på att avlida under tiden vi traskade runt.

Elegant militärsnubbe, och sen nån kille i grönt också.

Ctrl + v.

Ballt lejon som i alla fall väckte nån liten reaktion hos den 12-årige pojken Kausti. En pojke som var dödstrött, och inte alls imponerad, av den där staden man inte fick gå in i. Med lite historia bakom och kanske en guide hade stället väl varit någotsånär intressant, men som allt utspelade sig nu så var det här en av dom större flopparna på resan. Det var som Angkor-området i Siem Reap, utspridda skyar av helt okej saker, men det går liksom inte ens att jämföra med Taj Mahal eller Hongkongs skyline. Inte för att alla dom där sakerna konkurrerar i samma genre egentligen, men jag kunde ändå inte låta bli att jämföra grejerna.

En middagslur på 3 timmar och sen kvällsmat på Mr. Shi's Dumplings avslutade med att jag behövde femtioelva försök på mig att inte blunda när blixten var på. Den eleganta ”Jag ska mörda dig med kinapinnarna när jag är klar”-posen går alltid hem.
”

Efter gårdagens avstressande så var vi idag redo för nya äventyr. Tunnelbanelinje nummer 4 tog oss bort till Shanghai High Technology Park (jo, stationen heter faktiskt så) och väl där fick vi hjälp av en engelsktalande ung kines som hjälpte oss ombord på rätt buss.
Intressant är annars att en stor del av dom unga kineserna faktiskt pratar just engelska. Hugger man 2-3 ungdomar på stan så pratar minst en av dom garanterat engelska såpass bra att man kan fråga om vägen, få hjälp med tidtabeller och så vidare. Riktigt mycket över förväntan faktiskt.

Det tog dock sin lilla tid att nå dagens mål Shanghai Wild Animal Park. Den ligger ganska långt, typ 55 kilometer, utanför stadens centrum och det tog oss nästan exakt en timme att åka buss från tunnelbanestationen ut till busshållplatsen med namnet Shanghai Wild Animal Park. Alla stationer ropades upp på engelska i bussen och namnen visades även på engelska och kinesiska längst fram i bussen, så bara man har tålamod att åka i en timme så missar man den inte.
För den som undrar ligger parken här och bör INTE förväxlas med Shanghais Zoo som ligger centralt i staden.

Det enklaste sättet att ta sig dit är dock att ta en tunnelbana ut till High Tech Park och sen ta en taxi därifrån. Taxiresan kostar totalt ungefär 100 svenska kronor, och det är värt att slippa allt krångel om ni frågar mig.

Jag hade läst på lite om parken redan innan vi åkte dit, och var fruktansvärt peppad inför safari-turen som man kunde ta där. Med hjälp av en zombiesäker gallerbuss får man åka igenom stora öppna områden där djuren lever och strosar omkring fritt.

En av få gånger i livet man får känna sig som en apa i en bur.

Jag är själv ett riktigt stort fan av filmen Jurassic Park och det kändes nästan precis som att man skulle få färdas genom T-rexens jaktmarker när man blev insläppt genom slussarna in i safariparken. Jag väntade bara på motorstoppet och att geten sen skulle försvinna från sin plats…

Alla växtätare lever tillsammans i en inhängnad och här ser vi prov på dom berömda Zebra-rumporna som finns i parken.

Kamelerna hade även dom tillgång till detta paradis av öppna ytor.

Sen åkte vi igenom nästa sluss. T-rexen syntes ännu inte till…

Däremot fick vi se några väldans fina geparder som låg och slappade i skuggan. Det var nog en närmare 40 grader utomhus och en väldans hög luftfuktighet, så jag förstår dom stackarna.

Palla röra sig liksom.

Osmakligt nog kunde man även köpa en höna för 60 kronor i bussen. Om man köpte den fick man sen välja vid vilken djurgrupp hönan skulle släppas ut, och sen kunde man få uppleva hur köttätarna dräpte den lilla stackaren.

Detta visades bland annat när vi passerat nästa sluss och kommit in till lejonen.

Dom plockade då fram en höna och höll ner den i matningsluckan” som fanns i bussen för att på så vis locka fram dom slöa pälsmonstren ur skuggan.

Det fungerade även väldans bra, och lejonen ställde sig på två ben och försökte direkt komma åt hönan. Dock var det ingen av oss i bussen som ville betala, så dom släppte aldrig ner hönan till lejonen och man kunde se besvikelsen i ögonen på lejonen när vi åkte iväg utan att ha släppt ner någon mat till dom

”Era snåla j-lar…”

Efter det fick vi åka genom björndelen av safariparken, men det var inget speciellt om ni frågar mig. Alla björnarna låg i vattnet också, så vi fick inga vettiga bilder på dom heller. Någon björn var framme vid bussen, och dom matade den med morötter för att få den att ställa sig upp, men då vi satt längst bak gick det inte att få några bilder på det.

Nästa stopp vad tigrarna, och vilka magnifika djur dom är! Även här retades dom med hönan för att få till lite action, och det funkade klockrent.

”GIIIIEEEEFFF FOOOOOD!!!”

Samma sak här, dom blev en aning snopna när dom inte fick sig något käk… Fina djur är det i alla fall.

Vi fick sen se vita tigrar, men här blev det inte så mycket action. Bussföraren stannade inte heller så länge vid varje station, kanske en 30-120 sekunder på varje och det var lite meckigt att ta vettiga bilder på alla djuren.

Hela den där rundturen tog väl inte mer än en halvtimme, men jäklar vad häftigt det var! Man hann se både lejon, tigrar och geparder och dom kändes så sjukt mäktiga på nära håll. Kan tänka mig att man inte är så kaxig om man springer på ett lejon på savannerna i Afrika…

”Derp…”

Smidig fläktningsgrej med inbyggd karta. Inget krångel med att plocka upp kartan ur fickan, man hade alltid den där tillgänglig i handen eftersom det var så varmt.

Sugen giraffhane med mindre sugen giraffhona framför sig. Någon action blev det inte, och jag tyckte mig höra honan yttra nåt om huvudvärk.

Absolut coolast på zooet var såklart dom så galet sköna pandorna. Dom brydde sig inte i alla skrikande ungar och alla fotograferande turister, dom bara tjockade sig och levde livet.
Jag själv gillade bäst pajsaren i bakgrunden som bara låg där och slappade på ett sånt galet skönt sätt. Jia Si hette han enligt tavlorna och han var verkligen störtskön!

”Man kan slappa på magen också”

Hur kan man inte älska en sån här lirare?

Vad tror ni han gjorde när det serverades mat? Jo, han låg kvar uppe på sin trästruktur och bara glassade istället. Grym Kung Fu Panda där!

Grymma djur. När jag dör vill ja återfödas som en panda!

Äckliga j-la lamor som tokspottade på oss när vi skulle gå förbi. Vi satt liksom fast i en återvändsgränd också, så jag var tvungen att fälla ut paraplyet och rikta det mot dom för att kunna gå förbi. Buuu för lamor!

Ytterligare en sugen hane som förövrigt visade upp sin secondary snabel en kortis. Ingen elefantporr på den här sidan dock, söker ni sånt får ni kolla på typ Elefantsnabels.com eller nåt, men fy fabian att vara hona och elefant säger jag bara…..

Noshörningarna var annars ett av mina favoritdjur. Dom gjorde absolut ingenting, men dom är ju så jäkla bad ass! Kan ni fatta hur awesome man skulle vara om man dresserar en såndär rackare och har som mount? Jag drömmer lite om hur jag kommer ridandes in till IBM iklädd min samuraidräkt (som jag kommer köpa i Japan) på min noshörning vid namn Rocksteady samtidigt som Victoria Silverstedts megadänga Rocksteady Love spelar ur högtalarna jag har pimpat honom med.

Sjukt vad cool jag skulle se ut!
”