Febern håller i sig, och idag var det även dags att byta boende. Eländet fortsatte när vi virrade runt i området en timme utan att hitta hotellet, sen gav vi upp och grinade ett tag tills vi fick tag i en mini-tuk tuk. Den var inte riktigt byggd för två vuxna europeiska män och två backpackerryggsäckar, men vi gick in tillslut. 20 kronor senare stod vi utanför dörren på hotellet, och allt var frid och fröjd.

Resident Evil-steriliserad toa. Alltid ett gott tecken.

Vi lovade ju i fredags att bjuda Becky, som frivilligt hjälpte oss virra runt i en timme för att hitta en restaurang, på lunch som tack för hjälpen vi fick. Efter att hon och Johannes SMSat en massa kunde dom äntligen kommer överens om en tid som passade oss alla, så idag vid 14:30 möttes vi vid Lama Temple för att diskutera lunchen.
Hon demonstrerade även hur man ber till Buddha genom att stå och hålla tre rökelsepinnar mot pannan, och sen buga sig tre gånger framför 12 olika statyer inne på templet.

En av statyerna. Ser han inte lite ful ut förövrigt?…

Vi ville sen ha nudlar, så Becky fick visa oss ett normalt kinesiskt nudelställe”. Väl där beställdes en herrans massa mat in, till priset av 62 kronor totalt Det var tydligen ”typisk kinesisk husmanskost” enligt henne, och vi tar en liten genomgång av vad allt är:

Det vita längst till vänster är tofu med grått ägg (!). Försökte få henne att förklara hur man fixar sådär mörkgrått ägg, men den frågan gick inte riktigt fram så jag fick inget riktigt svar. Det smakade ungefär som den där tjocka yoghurten som sitter på locket av portionsförpackningar av yoghurtburkar fast inte gott. Typ. Det låg mycket kvar av den geggan när vi gick kan jag säga
Ovanför där har ni det röda, min personliga favorit, sockrade tomater. Förklarar sig självt, och det var supergott. Socker gör liksom allt bättre, och och om nån nu säger att det påståendet inte stämmer så säger jag bara en sak: ni har haft på för lite socker i så fall.
Till höger om tomaterna har ni dagens äckligaste. Nån slags brun gegga med mörk tofu och grismage (!!!). Jag provade en del av grismagen, och det smakade väl okej, men så fort jag tänkte på vad jag åt så ville min kropp kräkas lite smått. Tofun var inte speciellt mycket godare, men gick i alla fall ner.
I mitten har ni apelsinjuice, och nere till höger har ni nudlar med nån svart gegga på. Smakade snudd på okej, men vi kan konstatera att kinesisk husmanskost inte riktigt är i klass med köttbullar, gräddsås och lingonsylt.

Men gud vad mycket hon pratade… Jag satt mest och tyckte synd om mig själv och min feber, och Johannes fick sköta snacket.

Från väster: Becky, Johannes och sen Kaustü, den tyska landslags-mittbacken. 80 spänn kostade tröjan .+ ett par svarta shorts på marknaden, och det får ses som ett kap utan dess like. ACHTUNG DAS BUNDESWEHR!

En blivande lagkapten om ni frågar mig.

The Place – The place to be.

The Place sålde bland annat Fanta med rumpsmak. En fin rosa stjärt prydde förpackningen och jag var tvungen att betala 3 kronor för att smaka den.

Rapport från utlandet: rumpa smakar tydligen persika.

Dom hade även en bio på stället, och kolla vilka smarta grejer dom sålde! En kombinerad popcorn- och läskgrej. Genialt ju! Varför har ingen tänkt på det tidigare!?

Filmbiljetterna köptes av nån skum snubbe i lobbyn som tydligen sålde billigare biljetter än kassan, så 70 pix per skalle och vips så fick vi komma in.
Filmen hette enligt Becky ”The Pancake Scheme”, något som justerades från dålig kinesengelska till mer vettiga ”The Painted Skin” när filmen väl började.
Jag måste dock säga att asiatisk film är otroligt mycket bättre än förväntan! Bion i Indien var nåt av det bästa vi gjort under resan, och den här rullen började starkt och nådde ett tag en stark 4,5 av 5 i betyg.

Actionscenerna var riktigt balla, och när en av huvudpersonerna i filmen är fruktansvärt lik Scorpion

, en av världens ballaste TV-spelsfigurer och samtidigt fightas ännu bättre än honom så var jag snudd på i extas. När masken sen plockades av och det visade sig att denna asiatiska Scorpion var en dam, inte en herre, så blev jag en aning konfunderad. Men jag antar att resultatet där är bättre än att göra som i TV-spelet och ta av sig allt på huvudet allt för att sen spruta eld ur munnen…

Filmen började sen på typiskt asiatisk vis kasta in fler och fler roller i filmen, tills dess att man knappt hade koll på vem som var superskurken och vem som var prinsessans pappa.
Överlag var jag dock absolut nöjd med, och kanske lite förvånad över, filmen. Har lite svårt att bestämma betyget, speciellt med formkurvan rullen hade, men en 3,2 av 5 i betyg känns vettigt. Johannes var lyrisk och hans blick ville typ ge filmen 7 av 5 i betyg av vad det verkade som.

Dagen överlag var väldans lärorik, bara det att jag inte riktigt orkade lyssna in på allt informativt som sades. Men dagens höjdpunkt mötte oss när vi gick ut från bion…

Utanför där fanns nämligen ett stort tak. På undersidan av taket har dom slängt upp en 250 x 30 meter stor LCD-skärm! 32 miljoner dollar kostade grejen när den byggdes för typ 5 år sedan, och om man gör om storleken till tum så spöar den typ alla skärmar du någonsin kan tänka dig med sina 1000 tum över diagonalen.
Skärmen fixar faktiskt allt också, du kan t.ex. koppla in ett Playstation 3 till monitorn och stå där och stirrauppitaketspela. Man kunde idag skicka SMS till skärmen, och så kom meddelandet upp där efter en 3-4 minuter. En krona kostade det att skicka SMSet också, tack Kina för att ni inte kör med ockerpriser.

Nämnde jag förresten att en bussresa i staden kostar 40 öre?
”

Nöden har ingen lag brukar man ju säga, men för oss är det mer vi fattar oss inte på ACn, så istället för att svettas ihjäl när vi kommer in på rummet igen så låter vi allt stå å när vi är ute”. Städerskorna hatar oss för detta och drar ur allt vi stoppar i korthållaren, men dom lämnar även nya tandborstförpackningar vilket helt enkelt innebär att vi bara får riva sönder en ny sådan och stoppa i.

Och ja, den där jävla ACn. I alla länder har dosorna till ACn sett ut ungefär såhär. Engelska, med vettiga ikoner och en inlärningströskel strax över en svängdörrs. Enkelt och bra.
Sen kom vi till Kina, och här är alla jävla dosor på kinesiska! On top of that så funkar dom helt ologiskt, och om du trycker på en knapp så händer ibland inget, men om du däremot trycker på en annan knapp och sen den förra så stängs ACn av helt. Temperaturen kan även ställas in, men den gör ingen skillnad alls. Svinkallt eller tokvarmt är dom två lägena som finns, och detta har i längden gjort att jag nu har varit mer sjuk och förkyld under mina 5 veckor i Asien än totalt under hela min irlandsvistelse. Nästan två veckors förkylning, och nu två dagars feber har jag lyckats dra på mig. Endast på grund av dom där förbaskade AC-dosorna. Avgå kinesiskan!

Och ska vi fortsätta klaga på teknikimkompetensen i det här landet så kan vi glatt dra upp tunnelbanesystemet också. För det första har dom såna här maskiner som man köper biljetter i. Bara det att dom typ aldrig fungerar. Fungerar dom sen så måste man ha mynt, eller sedlar större än fem yuan. Saknas det sen växel måste du ge exakt belopp, annars vägrar maskinen ge dig en biljett. Även om du matar i mer pengar än vad som behövs och skiter i den där enkronan i växel. ”Men då lägger jag i enyuansedeln då” tänker man, men icke då, maskinen TAR INTE dom sedlarna.

Utöver det så krånglar biljetterna alldeles för ofta. Kanske 10-15% av gångerna när man ska gå ut så skickar man in biljetten, sen piper maskinen och vägrar släppa igenom dig. Bäst var när den gjorde så mot mig, men ändå tog biljetten. Då står man där utan biljett och kan inte komma ut. Idioti…

På tal om egenheter. ALLA tunnelbanestationer har säkerhetskontroller man måste skicka sina väskor igenom. Ingen kroppsvisitation sker dock, så om nån nu verkligen vill ta med någonting olagligt ner dit så skulle det ju inte vara några som helst problem. Bara stoppa det i fickan och gå igenom. Kontrollen känns helt meningslös och jag fattar inte varför den ens finns där.

Vi har annars inte gjort så mycket dom senaste dagarna, och det vi väl gjort har varit katastroftråkigt. ”Åk till Sommarpalatset, att missa det är som att missa kinesiska muren” sa Lonely Planet-boken. Så vi slösade typ en timme på att ta oss dit, och fick se… ett otroligt tråkigt ställe som inte bjöd på någonting speciellt alls.

Typ såhär mycket action blev det som mest. Det där ovanför mig är då sommarpalatset. Vilket ställe va? Wooow…

Tips från Kausti: skippa Sommarpalatset om du nu inte är väldans insatt. Stället är toköverskattat.

Red Bull utan kolsyra. Såg ut som kiss och smakade som avslagen Red Bull (surprise!). Betyg: 1 av 5 tjurskallar.

Vi har även lyckats besöka samma restaurangkedja två gånger, fastän vi inte var speciellt imponerade första gången. Dom hade nämligen två restauranger på samma gata, typ 400 meter ifrån varandra. Vi märkte inte det förrän det var försent, och lyckades sen även beställa in eländet ni ser längst ner till höger. Det är typ små hundmatsbitar med två miljoner kilo chili på. Snudd på oätligt, men vi tvingade i oss hundmatsbitarna i alla fall. Pedigree Chili är det nya röda!

Kul manick. Alla affärer och liknande har en, och den används för att testa så att hundralapparna folk betalar med är äkta. Jag betalar typ jämt med hundringar så att jag kan få växel, och jag känner mig lika mafioso varje gång dom checkar om sedlarna är falska

Toilt.

Om vi fortsätter med våra kinesiska missöden så kan jag informera att vi försökte boka tågbiljett från Peking till Xian för att se Terrakottaarmén. Det gick sisådär, jag tokvägrade en sovsittplats (som vi åkte med hit) och när alla andra platser var fullbokade i några dagar så blir det nog tillslut ingen Terrakottaarmé ändå. Lite snopet, men palla 120 mil x 2 för att se några stengubbar?

Johannes måttsydda skjortor för 120 kronor styck satt såpass bra att han även beställde en kostym. Den kostade 700 kronor. För en måttsydd kostym. 700 kronor. Helt sjukt. Yashow 3066 hette stället om ni vill dit, finns på Yashows marknad i bås 3066 (surprise igen!).

Resultatet när det gäller kostymen kommer på måndag.

Pekings ballaste moderna byggnad är annars utan tvekan Bird's Nest, OS-arenan som byggdes för OS 2008. Sjukligt ball och bara så fantastiskt grym!

Kolla vilken modern skönhet!

Vet ni vilka som har den fulaste kontorsbyggnaden som någonsin skådats, mitt emot arenan? IBM! En grådassig ful byggnad med en alldeles för stor panna är väl om något en bra beskrivning av IBM som företag. Om ni kisar extra mycket kan ni nog se loggan uppe till höger i pannan på huset också.

Men vi kan ta två intressanta grejer från den här bilden: För det första så är byggnaden, precis som nästan alla andra i stan, grå och rent utsagt skittråkig. Detta har dock en anledning, endast kejsare var tillåtna att ha färgglada hus och vanligt folk fick alltid nöja sig med vanligt trist grå färg. Detta förbud sitter, enligt en lokal dam vi snackade med, fortfarande kvar idag. Källkritiken är obefintlig, men det låter faktiskt vettigt.
Den andra grejen fick vi även höra av samma dam. Det är smog som är i luften, inte moln. Många bilar på trång yta = smog smog smog. Eländigt, men nu vet vi i alla fall varför det är snudd på omöjligt att ta vettiga bilder på avstånd i Peking.

Annars letade vi restaurang igår och fick då hjälp av den där kinesiska tjejen vid namn Betty. Hon pratade inte sådär jättebra engelska, men hon jobbade tydligen på tågstationen i stan. Hon guidade oss och hjälpte oss hitta våran restaurang i säkert en timme, och sen nekade hon att äta med oss när vi bjöd in henne. Stället låg förövrigt INNE i en totalmörk park, och vi hade ALDRIG hittat den utan henne.

Så nu har jag och Johannes lovat att bjuda henne på lunch imorgon (söndag) som tack för hjälpen. Hoppas få höra lite intressanta grejer om Kina och hur det är att bo här av henne, men annars pratar hon lite väl mycket och otydligt för att det ska vara speciellt njutbart.
Feber har jag också, vilket inte ökar mitt lyssnarintresse för en konstant babblande kinesdam på blott 150 centimeter. Johannes får sköta den delen, jag ser till att anteckna eventuellt intressanta grejer och återberättar dom sen förhoppningsvis här.

Om man bara kunde få fason på den där j-la ACn nudå…”