Orlando är lite av en turistfälla. Vi bor enligt rapporter två kilometer från Harry Potters nöjespark (lillebror är lyrisk), 150 meter från ett vattenland med det något erotiska namnet Wet 'n' Wild och sen har vi även både en tennisplan och en basketplan på hotellet. Turistigt är dock inte förknippat med någonting negativt, snarare tvärt om faktiskt. Det är rätt skönt att bara slappa i några dagar nu efter att ha tokrest i nästan sex veckor.

Dock innebär slappande inte speciellt mycket action, varpå bloggandet blir en aning lidande. Den här dagen skulle liksom kunna sammanfattas med en halvlång mening… Men vi kan ta igen några bilder som inte fått plats i dom tidigare inläggen:

Först kan jag informera er om att dom har Fanta med jordgubbssmak här. Vet inte om den finns i Europa, men samtidigt kan jag säga att det inte är någon större förlust om eländet inte skulle finnas tillgängligt på eran sida Atlanten. Läsken smakar ungefär som sunkig sodastreamad jordgubbsdricka eller som Ramlösa blandat med den billigaste saften man kan hitta på Lidl. Ingen höjdare alls, men den luktar i alla fall gudomligt somrigt. Lillebror gillar den i alla fall och ger den 3,5 av fem i betyg, jag är betydligt snålare med mitt betyg:

Betyg på Fanta Strawberry: 1

Annars har Floridas djur- och insektsliv redan givit sig tillkänna. Vi besökte Budweisers fabrik igår och utanför där satt den här superäckliga grejen och myste i solen vilket osökt fick mig att direkt tänka på Bear Grylls och hans It's not very tasty, but it contains a lot of proteins and is good for you in a survival situation like this”.
Bara kroppen på den här bjässen mätte väl en 7-8 centimeter och jag kan säga att den lätt är den äckligaste IRL-insekten jag någonsin sett. Någonsin.

Damernas landskamp mot Japan var annars skrattretande så jag låter bli att nämna att vi fick lov att lägga 40 dollar per skalle på mat för att kunna kika skiten.

Men vi har varit med om värre, NASA sköt nyss fram sin uppskjutning ännu en dag vilket gör att dygnsrytmen nu är katastrof… Nytt datum: lördag natt klockan 02:40. Måtte det bli av då bara…

Kvällens aktivitet blev därför istället minigolf på Orlandos bästa minigolfbana som ligger drygt 500 meter härifrån. Lite originellt med levande alligatorer vid banan, även om dom bara var drygt en meter stora. Man kunde även köpa alligatormat för tre dollar och mata dom små monstren, men vi var alla så sjukt inställda på den första minigolftävlingen under resan. 18 hål, en vinnare.

Banorna var annars fruktansvärt lotteriaktiga och hade dom inte innehållit en enorm del slumpstudsar så hade jag nog avgjort tävlingen redan på tredje hålet. Nu var kanterna på banan gjord av runda stenar vilket gjorde att mina väl avvägda slag studsade all världens väg istället för att lugnt leta sig ner i hålet. Sen lutade ju banorna lite som dom ville där det var meningen att det skulle vara plan yta, något som ytterliggare ökade dom andra spelarnas chanser en aning…

Banorna var rätt tråkiga och alla såg ut ungefär som den på bilden. Grön matta, runda stenar som kanter och ibland något litet vattenhinder men fortfarande väldigt enformiga.

Jaker, som tidigare under dagen besegrat mig i vad som kan vara den värsta tennismatchen jag någonsin spelat (35 grader, 110% luftfuktighet och ont om vatten), visar här sin något underliga dragskottsputtningstaktik.

Nöjd golfkung som slog dagens lägsta score på banan. 18 hål på 46 slag ger ett snitt på 2,55 slag per bana. Det ni
”

Uppskjutet blev Fritt fall, avgå NASA. För tre-fyra dagar sedan fick vi reda på att NASA planerade att skjuta upp en raket, Delta IV, den 14:e juli klockan 02:48 – det vill säga inatt.
Därför skyndade vi oss då lite extra med att åka ner till Orlando så att vi skulle kunna få uppleva en helt äkta rocket launch på plats.

Efter att, tidigare idag, ha anlänt vid hotellet vid 21-tiden smått utmattad av racerbilskörningen ner till Florida så tog jag en 45 minuters powernap innan vi gav oss iväg vid 00:45 för den timmeslånga bilkörningen bort till Kennedy Space Center. Drygt nio mil skulle avklaras innan vi anlände vid Jetty Park som låg mitt emot NASA:s anläggning och när vi väl kom dit hade några fler tappra rymdtokar redan samlats där för att få uppleva detta explosionsskådespel.
En av dom informerade oss om att marken tydligen skulle komma att skaka under oss när raketen tändes så att även om vi tittade åt fel håll skulle vi snart märka att raketen var på väg upp.

NASA hade satt en lucka mellan 02:48 och 03:08 där raketen skulle skickas iväg och kort sammanfattat kan jag säga att det inte hände ett skit mellan dom där två klockslagen. Eller jo, vi blev nåt enormt myggbitna allihopa och det smög runt några enorma Gollulm-liknande tvättbjörnar bakom oss, men någon uppskjutning blev det inte. NASA failade, något som amerikanarna förövrigt verkar vara riktigt duktiga på, och vi fick inte se någonting alls utan vi fick alltså åka tillbaka dom nio milen till hotellet helt tomhänta…

Ja ä intä bittär”

Väl hemma kunde vi konstatera att anledningen till att uppskjutningen blev uppskjuten istället för att raketen blev det var för att ”The GPS spacecraft team” behövde mer tid för att genomföra sin utvärdering och koordinering av om satelliten verkligen är redo att skjutas upp. Förståeligt att dom inte vill chansa eftersom den där lasten som ska skjutas upp säkert är värd en sisådär 500 miljoner kronor eller nåt.

Men kom igen, dom kunde väl dragit en fuling den här gången?”