Vroooooom. Så kan vi sammanfatta dagen som gått. Vi har bilat från Los Angeles till San Francisco, en sträcka på närmare 800 kilometer med dom omvägarna vi tog. Det tog oss närmare tolv timmar vilket ger en oss en mäktig snitthastighet på 67 kilometer i timmen, men då ska vi ha i åtanke att vi stannade rätt många gånger på vägen för att fotografera och äta.
Vi följde också den omtalade Highway 1 längs västkusten vilket gjorde att resan tog bra mycket längre tid än vad den hade behövt göra, men alla som åkt den säger att den är den vackraste vägen dom sett – och jag är absolut villig att hålla med.

Dom första tiotalet milen är dock inte speciellt imponerande. Lite fina bergsliknande kullar, lite fina stränder och så men överlag ingenting chockerande vackert.

Tyvärr är det svårt att i bilder visa hur det hela såg ut.

Vi har haft rätt tråkigt väder dom senaste dagarna, molnigt 2,5 av tre dagar och morgonen idag kändes precis lika molnig och tråkig som dom tidigare dagarna. Jag, som sett fram emot Highway 1 flera månader innan vi åkte hit, kände att det här kunde påverka resan ganska mycket och i värsta fall göra kustremsan till resans antiklimax. Men efter några timmars körning så släppte molnen tillslut taget om himlen och solen kikade fram.

Som om inte det vore nog så kikade några randiga Zebror fram längs vägen också. I en hage strävade dom små fängelseklädda hästarna runt och såg ut att trivas med båda havsutsikt och kaninkäk.

Men när våran Volkswagen Tiguan tagit oss en bit upp längs dom slingrande vägarna så började vi inse varför stället upphaussats såpass mycket som det faktiskt gjort. Vägar som gick längs bergsväggarna med havet alldeles precis nedanför.

I Sverige hade man aldrig byggt en sånhär väg eftersom det hade förstört landskapsbilden blablabla”. Miljömupparna hade sagt sitt och puckona som bestämmer hade såklart lyssnat – Sverige ska ju vara ett föredöme i klimatdebatten
Här kan istället vem som helst se tiotals mil av fantastiska vägar som går längs kusten. Allt man behöver är en bil. Inga miljömuppar som stoppar fantastiska vägbyggen här inte

Driving on the edge…

Kolla utsikten!!!!!

Highway 1 är awesome!…

Och vägen slingrade sig fram längs kusten på ett såntdär löjligt charmigt sätt.

Jag skrek annars ”STANNA, JAG SKA TA EN BILD!!” ungefär tvåhundrasjuttiofemtusentrehundratio gånger längs resan. Vi stannade då, jag tog några bilder, sen åkte vi 200 meter innan jag ville stanna igen.
Men om man är på ett såhär galet vackert ställe så vill man ju uppleva det.
Dom andra i bilen lekte ”Saker man vill ha i munnen”-leken istället Den gick ut på att någon började säga till exempel ”Äpple”, sen skulle någon säga någonting som börjar på bokstaven E som man vill ha i munnen.

Mina medresenärer är efterblivna…

Vi tackar den dåren som bestämde sig för att lägga telefonlinorna längs kustsidan av vägen istället för längs bergssidan. Tack så jättemycket för att du förstörde den här annars mycket eleganta bilden.

Vi åkte över några broar längs vägen också…

Gul skylt som varnar för trettiograders 90-gradig kurva.

Området Big Sur påminde annars stundtals otroligt mycket om den irländska naturen.

Vi startade resan strax efter 10 på morgonen och anlände i San Francisco strax efter den hypergula solnedgången. Hotellet vi bor på är en mindre katastrof med stopp i avloppet och en röklukt som kan få även den värsta storrökaren att rygga tillbaka en aning. Sen ligger det tydligen i ett av dom skummare kvarteren av staden också, men tjejernas resonemang ”Det var ju billigt och det ligger centralt” kan man såklart inte förneka. Det var i alla fall billigt.
Personligen är jag inte så kräsen så jag bryr mig faktiskt inte så mycket mer än att jag redan har fått en svag huvudvärk av röklukten.

Som jag alltid brukar säga: Tänk på barnen i Afrika. Dom har visserligen ingen röklukt på rummet (eftersom dom inte har något rum), men dom har heller inga hamburgare, ingen dusch och knappt något vatten så jag har det rätt bra här ändå.”

San Francisco är fantastiskt. Om gårdagen sammanfattas med ett Vrooooom” så sammanfattas San Francisco med ett ”OMFGJAGÄLSKARDENHÄRSTADEN*”. Stjärnan i slutet där finns där som en disclaimer eftersom den här jävla staden inte har en enda ledig parkeringsplats nånstans när man är ute och åker. Men det är bara en liten såndär irriterande skitsak som vi kan släppa och gå vidare.

Vi sov alla till 11 idag, något som får ses som ett rekord då vi alla på ett eller annat sätt vaknat mellan 7:30 och 9 alla dagarna vi varit i USA. Efter uppvaknandet begav vi oss till en rehabfrukost bestående av köttbullar och mos då våra kroppar inte riktigt anpassat sig till den amerikanska dieten helt och hållet ännu. Vi fixar inte sirapsvåfflor och donuts till frukost sju dagar i veckan, det går bara inte. Jag kräks av att se IHOP-skylten och jag vägrar äta mackor med jordnötssmör till frukost just nu.

Ja, jag vet, jag är en dålig människa.

Den här dåliga människan hade dock megaüberpeppat inför San Franciscos största turistattraktion i flera månader innan han åkte hit. Bakgrundsbilden på både min jobbdator och min personliga laptop föreställer denna fantastiska skapelse och den är nog, tillsammans med Grand Canyon och Las Vegas, den saken jag mest sett fram emot mest inför den här resan.

Jag pratar såklart om…

… Turk-skylten! Den här fantastiskt roliga skylten som signalerar att gatan Turk minsann existerar någonstans mitt i San Francisco. Äntligen fick jag se den!

Okej, jag ljög lite där. Den där skylten är faktiskt bara femma på min lista över balla saker att se i USA. Det jag egentligen syftade på var såklart…

… Golden Gate-bron! En 2 373 meter lång röd bro som går rakt över Golden Gate-sundet längs västkusten. Ni vet alla vilken jag pratar om, men ni vet däremot inte en sak: Hur jävla asballt megasuperhäftigt übercool den är när man ser den framför sig! Den är enorm, skitstor, ofantlig, monstruös, otrolig och röd – allt på samma gång!

Den är, utan konkurrens, den ballaste konstruktionen jag någonsin sett i hela mitt 25-åriga liv. Den slår TV-tornet i Berlin, Eiffeltornet, ja till och med Bamses farmors hus.

Tatta, lillebror, storebror och stor bro.

Ett mindre reparationsarbete pågick för att fräscha upp brons södrare delar.

Trafiken över bron var annars löjligt tät ett tag där. Sen hade dom såklart vägtullar på andra sidan, något som knappast snabbar upp trafiken. 6 sketna dollar kostade det att få åka in i staden igen, något som Kausti inte alls gillar. Buuu för vägtullar.

Men staden är annars helt sjukt vacker. Vacker är förövrigt ett väldigt bögigt ord, men eftersom vi är i USAs gayhuvudstad nummer ett så är det faktiskt helt okej att använda bögiga ord. Känner mig dock inte helt bekväm med det hela då man inte gärna vill komma för nära gränsen där och få stöten upp i gröten så att säga. Jag är onside och vill gärna hålla mig där.

Men staden är som sagt najs. Eller den är mer än najs. För det första så har dom en sjuuukt ball bro vid namn Golden Gate-bron om jag inte redan nämnt det.
Och dom har fler balla saker! Dom har en till bro! Jag vet inte vad den heter och den är inte röd, men den är faktiskt rätt ball den med.
Sen har broarna ännu en feature som jag inte räknade med – utsikten när man åker på dom. Man ser ut över det smaragdgröna havet (också lite bögigt där) och kustremsorna längs San Francisco-bukten som är fyllda med skyskrapor – och det är en sjukt vacker syn.

Nu går det inte att visa på bild, men det ser sjuuukt mycket finare ut IRL.

… och man såg Alcatraz också! Alcatraz som vi förövrigt planerat in den 14:e men som visade sig vara bokat imorgon bitti klockan 9:10 Bra koll här på mina bokade saker…

Jag skulle kunna bo i den här staden. Den är grym och gatorna fantastiska. Ska försöka ta några bilder så ni får se imorgon. Staden är kullig som bara den vilket gör att gatorna ser otroligt speciella ut. Återkommer med rapport om det…

Till middag körde vi ett besök på The Cheesecake Factory. Vi hittade först inte dit men fick hjälp av en hemlös snubbe som var astrevlig och även informerade oss om att dom hade stans bästa pasta. Han kändes pålitlig och vem vet mer om en halvfin restaurangs meny än en uteliggare? Han fick i alla fall en slant för att han var trevlig och vi hittade hissen som tog oss upp till stället.
I sunkiga shorts, oduschad sen två dagar tillbaka och med en vanlig T-shirt som inte tvättats på tre dagar tog sen en skapligt oelegant Kausti plats i hissen och åkte upp för att vänta 35 minuter på att få sitta ute och käka.

Vi valde stället eftersom en av brorsans kollegor rekommenderat det och jag får säga att både Henrik (det var du va?) och den hemlösa hade rätt – stället hade riktigt gott käk. Själv körde jag en ganska stark Louisianna-pasta med en choklad-cheesecake till efterrätt och två Heineken för blyga 45 dollar (med dricks inräknat då). Som hittat! Men det var faktiskt värt det.

Nu avlider jag snart. Vi ska vara vid Alcatraz om 8,5 timmar så jag lär ta och sova lite. Sen måste jag skriva ut biljetterna innan jag lägger mig också, måtte receptionsdatorn vara ledig nu!

Avslutar med bilden från utgången på IKEA här i staden. Tydligen säger man inte hej då som ”hej då” i Sverige utan man har börjat säga ”Hä dö” sen jag lämnade landet. Lite underligt, men man får väl anpassa sig antar jag.

Hä dö!”