Först och främst, innan jag börjar skriva nåt – Grattis på födelsedagen mamma! Hoppas du får en trevlig födelsedag och att smörgåstårtan smakar fantastiskt Det är inte varje dag man fyller jämnt ju Önskar jag kunde vara hemma och gratulera dig, men jag får ta det när du kommer till Dublin istället

Så efter några fantastiska dagar i Europas kanske härligaste kuststad var det imorse dags att säga hej då till rum 401 och bege sig ut på nya äventyr. Italien stod som nästa stad på tur och staden vi skulle till hette Diano Marina.
Jag lämnade Best Western Hotel Madrid med förväntningar på att i Italien få se filmande fotbollsspelare, trevliga gamla kock-damer på restauranger, stränder och framförallt väldigt god mat.

Vi måste avsluta Nice med ett betyg också och det kan inte bli annat än…
Betyg på Nice: 5

Tågresor är väl inte det bästa jag vet, men inte heller det sämsta, däremot är tågresor där man måste byta tåg två gånger under en 1,5 timmes effektiv resa nog en av dom värre sakerna jag vet. Direkttåg är underskattade – där kan man i alla fall sova hela vägen.

Jaker var även han uttråkad, men lyckades klämma fram ett peace-tecken tillslut.

Under tågresan åkte vi förbi ett antal rätt överdrivna broar. Jag är, som alla vet vid det här laget, enormt fascinerad av stora byggnadsverk så jag njöt av att se alla dom fantastiska pelarbyggda vägarna som bröt den annars ganska tråkiga landskapsutsikten.

Större delen av resan gick längs Medelhavets kust så utsikten var inte precis dålig. Vatten, vatten och stränder överallt. På bilden ses en djupt filosoferande seglar-Jaker med Medelhavet i bakgrunden.

Efter en och en halv timmes effektivt resande och lika lång tids väntande på tågbyten så var vi äntligen framme vid slutmålet för den här dagen.
Det första intrycket jag fick av att gå igenom Diano Marina var att det var såpass folktomt som det ändå var. Knappt en enda människa syntes till. Den andra intrycket jag fick var att det nog var onödigt att ha en tjocktröja på sig när det var sisådär 25 grader varmt i skuggan

Vårat hotell skulle ligga en bit bort” från tågstationen, men när vi gått i 5 minuter hade vi ännu inte sett skymten av hotellet. 5 minuters promenad i sig är väl ingen fara, men att samtidigt släpa runt på en 100 kilos ryggsäck gjorde att mina axlar klagade över att det var tungt att bära.
Vi kom i alla fall ner till stranden och kunde se dom italienska flaggorna fladdra i vinden och man började förstå att vi nu anlänt i pizzans förlovade land.

”Där är vårat hotell” ropade plötsligt Jake. ”Det rosaorangea till vänster där”. Jag såg äntligen ljuset i tunneln! Tyvärr kändes promenaden bort till ljuset bra jäkla lång.
Någonting som noterades under promenaden till hotellet var annars att tantgympa på stranden verkar vara ett vanligt förekommande fenomen här i stan. Musik spelades lite här och där och galna gamla tanter stod och viftade på armarna i (o)takt till musiken samtidigt som en ännu galnare tant stod och visade hur dom mindre galna tanterna skulle röra sig.
”Vad roligt! Det där ska jag vara med på imorgon!” tjoade Jaker

Direkt vi kommit in i hotellets reception tog Jaker initiativet och tog kontroll över incheckningen på hotellet med sin briljanta italienska (6 månaders språkresa till Italien gör susen). Jag blev mycket imponerad över herr Språkgeni (som han själv kallar sig) och hans, i mina otränade öron, fulländade italienska.

Jag förstod såpass mycket att vi fick rum nummer 59 på översta våningen och att vi fick ta hissen tre våningar upp och sen gå uppför trappan för att nå fjärde och sista våningen. Det var nämligen det enda receptionisten sa på engelska

Vi öppnade dörren och slogs direkt av röklukten på rummet. Tydligen har dom inte rökfria rum här… :_ Tummen ner för det!
Rummet i sig var ingen jättehöjdare. En 20-tums TV med en massa italienska och tyska TV-kanaler, en dubbelsäng som jag och Jaker tydligen skulle dela på (med bara ett täcke dessutom :n) och en byrå. Det var typ vad rummet bestod av och då hade vi ändå betalat 1 200 kronor per natt i det här lilla cell-liknande rummet.

Sen öppnade vi balkongdörren…

Vi säger såhär: sämre utsikt har man haft Jag skrattar varenda gång jag kikar ut genom balkongdörren – utsikten är helt sjuk Vi har kopiöst bra utsikt över stranden och ser typ till Egypten ungefär… Jag gillar balkonger

Efter att ha kikat den utsikten skulle vi kika om TVn hade nån kanal som visade Argentina – Nordkorea. Jaker fastnade när kanalen med den här damen kom upp. ”Bättre utsikt än balkongen” skrattade han.

Klockan var vid det här laget strax före 12 och vi var båda vrålhungriga efter att inte ha käkat någon frukost så vi började leta efter ett frukostställe. Efter att ha vandrat in till stan igen hittade vi ett ställe som verkade okej. Lasagne för 5 euro per person hämtades, betalades och åts upp och även om den inte var sådär jättegod så tackade och bockade min tomma mage för att den äntligen fick någonting i sig. Lasagnen ser sådär ut på bilden men den såg riktigt god ut i verkligheten.

Betyg på den italienska lasagnen: 2,5

Jo, jag drack vatten till. Jag förstår att ni är imponerade att en halvt sockerberoende Kausti drack vatten – jag är lika imponerad själv.

Vi hade noterat att det låg ett glass-ställe i kvarteret efter restaurangen så när vi hade ätit klart kunde vi inte låta bli att gå förbi för att köpa oss en varsin glass.
Italiensk glass är lite som en blandning mellan vanlig svensk kulglass och mjukglass ungefär. Den är inte sådär hård som vanlig kulglass men inte heller lika mjuk som mjukglass men den smakar fantastiskt!

Jag själv körde på en kula hasselnötsglass och en kula chokladglass och jag är ledsen att säga det här, men… Ben and Jerrys, släng er i väggen. Fy jäklar vad god den italienska glassen var. Phish Food

har inte en chans mot den italienska chokladglassen.

Betyg på den italienska glassen: 5

Vi gick förbi mataffären på vägen hem och handlade lite när jag fick syn på den här godingen. Nutella med pinnar och nåt drickbart – ska lätt prova den där nån dag.

Öl, Red Bull, vatten, öl, vatten, öl, öl och öl var det som inhandlades. Nyttigt värre

Reseladdaren har fått göra debut nu också! Hittills har det bara varit normala eluttag men italienarna ska ju såklart vara märkvärdiga Den eleganta reseladdaren sitter nu fint ovanför sängen och ger oss ström till våra älskade apparater. Tummen upp för reseladdaren!

Hotellet har privatstrand, så vi bestämde oss för att gå ner och sola en stund innan Argentinamatchen började. Egna stolar fick vi också, så nu får ingen (ingen!) röra våra stolar när vi är här. Tummen upp för det. Tummen ner gör vi dock för det faktum att antalet heta damer längs hela Diano Marinas kust uppgår till en enda. Buuu. Vem vill ha gamla tanter, tantgympa, hängtuttar och gamla gubbars manboobs överallt?

Hotellet sett nere från min (min!) solsäng. Gillar förövrigt att dom har Sverigefärger på parasollen. Man känner sig lite som hemma nästan

Sa jag att vi har sjuk utsikt från balkongen? Okej, jag vet att jag nämnde det tidigare, men jag vill bara skryta lite extra

Vi kikade sen under eftermiddagen när Argentina spelade sin match och jag måste säga att dom egentligen är det enda av förhandsfavoriterna som verkligen imponerar. Tyskland har varit bra också, men dom mötte Honduras så det säger inte sådär jättemycket
Nigerias däremot, vad fan sysslar pojkarna med? Idiotiska misstag, karatesparkar och andra dumma saker som gör att dom med största sannolikhet åker ut redan i gruppspelet. Lagerbäck lär väl bli sågad efter det här men vad ska han göra när han har 20 nötter i truppen? Efter det totalt idiotiska röda kortet som Kaita drog på sig så blev dom helt livrädda. Dom agerade som om dom spelade i boxplay i hockey där en spelare mindre faktiskt gör en väldigt stor skillnad. 10 mot 11 är visst ett underläge, men knappast så stort som Nigerianerna fick det till. Dom rasade ihop helt ju…
Förresten, Obasi insats idag är bland det sämsta jag sett i ett VM. Missa öppet mål, dra på sig gult kort och egentligen inte göra ett enda rätt under matchen Stackars Lasse som har dom här spelarna att jobba med…

Efter att matchen tagit slut (och Jaker vaknat) tog vi sikte på stranden. Vi hade inhandlat ett strandtennis-set i Juan Les Pins som av någon skum anledning (läs: jag är en badkruka) inte hade kommit till användning ännu. Det var dags för grabbarna grus att briljera lite på stranden!

Ut på planen klev två mycket självsäkra herrar som tänkte dominera lite i dom grundare delarna av vattnet. Jaker servade i första set och bollen tvärdog halvvägs fram till mig. Ursäkten lät inte vänta på sig: ”Jag är ouppvärmd”.
Sen fortsatte resten av spelandet typ sådär. Jaker klantade sig och jag fick rädda upp situationen gång på gång. Lite jobbigt att vara bäst på planen, men nån måste ju vara det

Nej, men strandtennisen var nog något av det roligaste man gjort på länge plus att man fick bada några gånger också

Tyvärr fick spelandet avslutas efter att vi drabbats av en fruktansvärd olycka. Efter en något klumpig Kausti tokdykt för att rädda en boll tog han emot sig med racketet och… ja, resultatet ser ni själva Istället tog vi sikte på stan igen för att få i oss lite käk.

Det italienska köket bjuder ju på delikatesser som lasagne som jag redan provat, spaghetti i alla möjliga sorter och såklart pizza så jag kände att jag ville testa någonting jag inte ätit här ännu…

Så jag beställde in en enkel Spaghetti Bolognese eftersom jag ätit Carbonara alldeles för mycket under resan. Tyvärr var Bolognesen här lite av en besvikelse då dom hade dränkt maten i olja, missat att krydda maten typ helt (vilket iofs är typiskt italienskt…) och sen serverade dom ytterst lite Bolognese… Jag fick snarare en Spaghetti med jättelite Bolognese istället för en riktig Spaghetti Bolognese.

Betyg på den italienska Spaghetti Bolognesen: 2

Till efterrätt beställde jag in… en pizza. Jag lyssnade nämligen på Jakers råd om att det var lika bra att beställa in två rätter istället för en eftersom det var såpass billigt att käka. Och billigt var det, Bolognesen kostade 8,5 euro och pizzan kostade faktiskt bara 6 euro. I Sverige är 60 kronor för en pizza helt normalt, men när man varit ute i Europa nån vecka så ser man matpriser ur ett helt nytt perspektiv

Pizzan ja, det blev en Margharita idag eftersom den stora Italienkännaren Jaker tidigare nämnt att det är den pizzan i Italien som smakar bäst. Nu var det här inte den bästa pizzan enligt Jakers betyg efteråt, men min pizza smakade ungefär som sånadär toast man gör hemma. Det var precis som på toasten lite för mycket ost på pizzan och en blev därför lite segtuggad. Sen smakade kanterna popcorn också av någon konstig anledning.

Nej, förlåt Italien, men pizzan här är hittills ingen höjdare alls…

Betyg på den italienska pizzan: 2,5

Jag fick ge upp efter att ha ätit en hel portion spaghetti och tre fjärdedelar av pizzan. Jaker däremot, han åt upp båda sina portioner och ville sen ha glass till efterrätt. Helt sjukt

Nu ligger vi och kikar Frankrikes match mot Mexico och jag njuter av varje sekund just nu. Det står 2-0 till Mexico med 10 minuter kvar och det betyder att Frankrikes chanser att gå vidare är väldigt små. Skönt med tanke på att dom fuskade bort Irland från VM

Jag avslutar med ytterligare en bild från balkongen. Våran balkong är grym
”

Den 18:e dagen på resan började med en längre snoozning – precis som vanligt. Efter ett längre tjatande av Jaker släpade zombie-Kausti sig ur sängen och vi tog sikte på det vettigaste frukoststället i närheten.
Hinken i receptionen på hotellet vittnar annars om att hotellet satsar på kvalitet. Vad gör man om det droppar från taket i receptionen på ett 3-stjärnigt hotell? Man ställer dit en hink. Genialt

Väl inne på frukoststället fick vi i alla fall plötsligt syn på en av fotbollsvärldens bästa fotbollsspelare. En herre som tydligen smugit iväg från sitt uppdrag som Elfenbenskustens viktigaste VM-spelare för att käka sig lite frukost i franska Nice. Av alla människor på jorden hade vi…

… Didier Drogba framför oss! Det måste ha varit han! Kolla hur lik han är sig själv på bilden! Jaker var stensäker på att det inte alls var han, men alla vet ju hur dålig koll Jaker har… Det måste ha varit Didier! Undrar vad Svennis tycker om att hans viktigaste anfallare sticker iväg några hundra mil för att äta på…

… McDonalds. 4 cheeseburgare och två mellancolor inhandlades. Stabil frukost, mycket stabil.

Efter våran fantastiska frukost tog vi sikte på Nices strand. Eftersom det hade ryktats om att alla stränder i Nice var publika- och tillika gratisstränder så kändes förhoppningarna på dom Niceiska stränderna ganska stora. Efter en promenad på dryga kilometern där bland annat det här rutiga torget och…

… den här trevliga fontänen passerades anlände vi vid Medelhavets strand.

Jag blev förälskad på studs. Färgen på vattnet var sådär härligt azurblå och luften var så galet fräsch att jag blev alldeles till mig. Jag ville springa runt, skratta, hoppa och studsa runt som man gjorde när man var liten direkt jag såg stället. Nices stränder längs den långa promenadgatan var helt otroliga!

Det går inte att visa med bilder hur det såg ut, man måste besöka stället för att förstå… Får ni någonsin chansen, åk till Nice och gå promenadvägen längs stränderna där. Dom är så fascinerande att jag ett tag funderade på att skippa resten av resan och säga upp mig från jobbet för att istället flytta hit. På riktigt alltså.

Här ser ni lite hur det såg ut. Utsikten därnere var bland det bäst jag sett, och då hade ändå inte en enda av Nices alla fantastiska damer ännu visat sig…

Vem vill inte slå på Baywatchlåten

, slänga på sig sin röda flytgrej, trycka fram sexpacket man har på magen och bara springa fram och tillbaka längs stranden där när man ser den här bilden?

Efter en mindre promenad gick vi upp till hotellet, bytte om och tog sikte på havet – Kausti skulle ta sitt årliga dopp!
Väl nere på stranden igen fascinerades vi av alla dom stora flygplanen som flög strax ovanför stranden. Stora maskiner är häftiga, därför fascinerades vi. Så ni vet.
Annat som fascinerade oss var alla dom miljoner heta damerna som låg längst stränderna i Nice. Jag kan lätt säga att Nice kvalar in i den otroligt täta kategorin Europas hetaste damer-stad” i hård konkurrens med Roland Garros-damerna och Monaco-damerna. Nice är paradiset. På riktigt alltså.

Eftersom heta damer kan påverka en ung man på lite speciella sätt blev det snart dags för att ta steget ner i vattnet. Eftersom det är ballt med stora vågor och eftersom vågorna var strax över en meter höga så kände jag mig fantastisk ball när jag kom på att Jaker kunde ta nåt ballt foto på mig ståendes i vattnet med vågorna i ryggen.

Och det verkade ju ganska lugnt i början. Jag traskade ut utan större problem och att komma ner i vattnet var även det ganska enkelt – jag stod bara där och väntade på att vågorna skulle blöta ner mig. Sen gick jag lite längre ut i vattnet för att Jaker skulle kunna ta nåt kort på mig – hur svårt kunde det lixom vara att stå med vågorna i ryggen och se ball ut?

Det visade sig vara ganska svårt…

Här har ni den sista bilden som togs på mig innan jag vältes omkull, svalde halva Medelhavet och slog i fötterna i den steniga bottnen samtidigt som jag ropade på mamma. Ballt värre

Här ser ni eran slagna hjälte släpa sig upp ur vattnet med tårarna rinnandes ner för kinderna… ”Snyft… Jag har bara… snyft… fått nåt i ögonen… snyft”

Efter det minde lyckade doppet och ett löfte om att aldrig med bada tog vi våran tillflykt till hotellet. Efter att ha bevittnat världshistoriens sämsta spanska landslag få stryk av Schwiez var dagens fiasko fullbordat och mina 300 tippade kronor var borta. Inget mer VM-tippande i år, men å andra sidan är fotbolls-VMet i år nog det sämsta som någonsin skådats…

Dagens käk blev, bytte om och traskade ut för att käka. På menyn stod Carbonara för egen del och lasagne för herr Jaker på någon restaurang i stan. Inkastaren på restaurangen var het, resten var ingen höjdare.

Betyg på Carbonaran: 2

Jaker var efter maten sugen på att som vanligt lägga sig på hotellet och slöa, en aktiv som jag är så ville jag annat. Efter en kortare boxningsmatch och några fula ord hade jag övertalat min reskamrat om att en promenad längs den fantastiska Nice-stranden nog var ett bättre alternativ än att slöa på hotellet.

Jag känner att hela det här med strandpromenaden låter väldigt gay här… Får nog höja testosteronnivån på det här inlägget lite.

Haha, testosteronnivån – det rimmar

Okej, fokus nu…

En stenhårt lysande sol som på ett häftigt sätt bländar kameran från att dokumentera hela staden och stranden på ett enda kort ses här på bilden.

Jaker hittade ett riktigt cool solur längs promenadvägen. ”Vad är klockan” frågade Jaker och innan jag hann svara utbrast Jaker själv: ”Den är strax före 8!”.
Jag informerade herr fail-Jaker om att klockan tyvärr var 20:20 och att hans solur verkade gå lite efter och han blev ytterst besviken, men så fck han en idé: ”Imorgon ska jag lämna in den hos urmakaren så får han fixa den”.

Inflygning mot flygplatsen som ligger på andra sidan Nice-bukten.

Fantastiskt azurblått vatten.

Ett andra världskriget-monument som tydligen kallas Monument aux Morts. Och såklart ska vi ha med en japan på bilden också

Promenaden tog sitt slut när vi kom till färjan The World. Tyvärr kunde man inte gå längre längs den vägen vi hade valt på grund av att gångvägen ut till fyren var avstängd

så vi bestämde oss för att vända om och gå tillbaka.

Då fick vi plötsligt syn på ett fartyg som verkade åka åt vårat håll. Jag har ju en förkärlek för stora maskiner och andra stora saker som rör på sig, så jag ville stanna och se på när skeppet åkte in i hamnen. Dessutom hade vi inget vettigare för oss i alla fall

En spänd Jaker, ett flygplan från Easyjet, en stor båt och en fyr. Hur ofta ser man dom sakerna på samma bild?

Båten tuffade in i hamnen efter cirka 5 minuter och vi kikade på en stund. Att se en båt lägga till i en hamn är inte så spännande som man (jag) kan tro.
Det hela slutade med att vi skrattade åt den otroligt svarta röken som kom från fartygets skorsten. Undrar vad Greenpeace tycker om såntdär?

Vägen tillbaka ser på det här kortet ut lite som en miljö som skulle platsa i ett Myst- eller Resident Evil-spel så jag lägger med den mest för att visa den lite läskiga bilden. Jag har hört att nästa del i Resident Evil-serien eventuellt kommer döpas till ”Resident Evil: Den franska rivierans väg tillbaka från fyren” om nu inte ”Resident Evil: Det asläskiga kvarteret i Bryssel där Kaustis och Jakers hotell låg” går igenom

Nöjd Jaker med staden Nice och Medlehavskusten i bakgrunden.

Vi tog en sväng genom Nices äldre kvarter, slumpmässigt kallat gamla stan av dom boende här, på vägen hem också. Efter att ha ätit Carbonara på den sunkiga restaurangen tidigare och där blivit proppmätta kunde vi snabbt inse att vi hade gjort ett fatalt misstag när vi åt där.
I gamla stan fanns istället 100 olika restauranger som alla såg riktigt trevliga ut. Dom visade också fotbolls-VM live allihopa och antalet damer per kvadratmeter uppgick nog till 4-5 i alla fall. Efter en 15-minuters klagovisa/promenad genom området tog vi våran tillflykt till hotellrummet igen.

Jag känner annars att min motivation att blogga minskar dag för dag just nu. Inte bra…

Imorgon siktar vi på spaghettins hemland Italien. Diano Marina heter stället vi ska åka till och det jag mest ser fram emot där är nog att få möjlighet att tvätta alla mina sunkiga och halvsvettiga kläder. Strumpor börjar bli en bristvara i min ryggsäck om man säger så
”