Dörren till lägenheten stängdes för sista gången på en månad igen nångång strax före 16-tiden och en taxi bokades för att sen transportera mig till Dublins flygplats. Boardingpasset var utskrivet, packningen var klar och allt kändes perfekt! Resan mot tågluffens start i Lund hade därmed startat!

30 minuters taxiresa senare stannade taxin plötsligt. Jag tänkte kliva ur, men sen såg jag kaoset. Det var bilar ÖVERALLT.
Tänk er en film där alla människor som bor på en ö plötsligt måste evakueras och det enda alternativet som finns är flyg. Ungefär så såg det ut. Det var helt enkelt megakaos utanför flygplatsen. Jag frågade taxichaffisen om det verkligen skulle vara på det här viset och om det brukade vara sånt här kaos, men han hade heller aldrig sett nåt liknande. Jag gissade på at det hade med vulkanen att göra. Alla flyg inställda under en lång tid gör ju att folk får panik och absolut måste flyga sin årliga taxfreeshoppingsflygtur
Efter lite stångandes med taxibilen släppte han slutligen av mig vid ingången till flygplatsen. Jag betalade dom 23 eurona resan kostat och klev ur taxin.

Efter en förvånansvärt snabb bagageincheckning fixade jag i alla fall lite lunch. En lyxig hamburgertallrik som serverades sex minuter efter beställningen lades fick bli dagens middag. Smart som jag var tänkte jag betala med några av alla dom småmynten jag inte hunnit växla in ännu, men eftersom damen ville ha betalt innan jag fick maten så blev jag överrumplad och glömde helt bort det där. Istället för att bli av med 18 euro i småpengar så fick jag istället ytterligare 1,5 euro i småpengar… Den där påsen kommer förfölja mig hela resan…

Betyg på lyxhamburgaren: 4

Flygresan till Köpenhamn gick annars perfekt. Jag klev ombord, lyssnade på säkerhetsföreskrifterna och somnade kort därefter. Halvvägs in i resan vaknade jag av total nackspärr, men efter lite sömnstreching lyckades jag somna om. Jag hann dock ta några kort på, och fascineras av, molnen som skymtade genom fönstret på planet (fönsterplats ftw :z). Dom såg ut som jättemjuk snö ungefär och jag ville verkligen bara kasta mig ut ur planet för att landa på dom där fantastiska vattenpuffarna.

Efter flygresan hämtade jag min ryggsäck (den checkades in som bagage då den är för stor) och traskade bort till tåget som Jaker rekommenderat mig att ta. Tåget var tokfullt så jag fick glatt stå upp hela vägen – utan att nåt att luta mig mot. Ramlade bland annat in i en herre framför mig och jag kände att han nog inte riktigt uppskattade närheten jag bjöd på där…

Efter att ha hoppat av på fel hållplats (jag skulle ändå byta tåg) och varit livädd för att bli rånad klev jag sen på nästa tåg som kom. Det skulle ta mig hela vägen till Lund, men här var det samma sak – det blev till att stå.
Efter att ha stått upp i någon minut kommer en pajsare fram till dörren. Tåget svänger till lite lätt och han tokramlar in i ett gäng damer som står bakom honom och jag kan inte låta bli att le lite i smyg
Han ställer sig upp rakt framför mig och plockar upp en cigg. Sen frågar han mig nåt jag inte hör (har hörlurarna i), men jag plockar ur dom för att höra vad han säger.
Vet du om vi stannar snart?” säger han på klockren göteborgska. Jag vet inte riktigt vad det är med den där dialekten, men såfort nån ”tjötar” på göteborgska så kan man lixom inte bli arg på personen. Jag svara i alla fall att jag inte har en aning eftersom jag inte är från trakterna. Sen börjar vi snacka och jag hamnar med honom, hans polare och nån lärare som sitter bredvid dom i en av vagnarna.
Snubben som är tokdyng heter Patrik, men vad hans polare och läraren heter uppfattar jag inte riktigt. Vi snackar i alla fall en stund om Irland, skolgång, om hur dom där två snubbarna bestämt sig för att åka till Amsterdam igår (dom hann dock bara till Köpenhamn) och om hur fruktansvärt tråkigt det är med skolan. Patrik och hans polare bestämmer sig för att dom minsann ska tågluffa ner till Grekland (eller Stockholm) nästa vecka samtidigt som den okända läraren (som varken dom eller jag känner) sitter och försöker övertyga herrarna om att dom minsann borde hålla sig i skolan sista veckan.
Sen är det min hållplats och jag kliver av. Skumt vad en reseryggsäck kan göra ändå, och nu har jag lixom åkt tåg i ungefär 30 minuter. Skapligt roligt folk man lär stöta på den kommande månaden

Nu sitter jag här i Jakers soffa och äter hans smått fantastiska tacpaj. Det har varit en lång, och lärorik, dag. Jag har fått en smak på hur tågluffarlivet kan komma att bli, och efter dagens lilla äventyr har förväntningarna på tågluffen bara ökat.

Betyg på Jakers tacopaj: 5
Betyg på dagen: 5”