Andra dagen i Amsterdam började, precis som förväntat, med en översovning utan dess like – jag och Jaker sov över med 2 timmar ungefär. Klockan ställdes på 07:30 igår innan vi somnade och vi snoozade rutinerat fram till 10:00 istället för att gå upp när klockan ringde imorse. Bra jobbat där…

Igår kväll kikades annars Söderlings kross av Federer. Lyckan var total här på rummet när vi insåg att finalen av Roland Garros går på söndag när jag och Jaker befinner oss i Paris…
Ganska direkt bokades finalbiljetter till damernas final på lördagen. Ungefär 80 euro per biljett får ändå ses som helt okej.
Vi har även fått tag i en biljett till herrfinalen, men jag kan säga att knappen F5 på tangentbordet spammas rätt friskt på sidan där biljetterna finns… Mardrömmen är om vi bara får en biljett, speciellt med tanke på att vi missade en biljett tidigare igår…

Nåja, fokus på dagens händelser nudå. Efter att vi släpat oss ur sängen vid 10-tiden där tog vi sikte på dagens första sevärdhet – Anne Franks museum. Jag som inte ens läst boken har inte mer koll än att hon levde under andra världskriget och skrev en dagbok, men jag ville ändå se stället. Man borde väl snappa upp nånting?
Det jag hann snappa upp när vi kom dit var en enorm kö – sen lovade vi oss att gå upp i tid imorgon istället.

Istället blev det frukost. Saras Pancake House ligger 350 meter från hotellet och serverar pannkakor med chokladsås, banan och grädde – såklart kunde sockeraddict-Kausti inte låta bli
Kan rapportera att jag aldrig mått så illa av en frukost som jag gjorde efter den där pannkakan. Lätt värt ett test, men jag kommer då inte göra om det imorgon…

Betyg på kräksockerfrukostpannakkan: 3,5

Jaker var även han nöjd, även om han istället körde en bacon och äppelpannkaka istället.

Jakers betyg på bacon och äppelpannkakan: 3,5

Efter frukostn tog vi sikte på Heinekenmuseumet. Skön kontrast där att gå från ett planerat besök på Anne Franks museum till att istället ta sikte på Heinekenmuseumet… Ankorna dominerade och hade sångträning inför holländska Talang när vi traskade förbi.

Efter att ha virrat bort sig blev det ännu en förändring i schemat. Heinekenmuseet var försvunnet och vi sprang på en kanalbåt och eftersom pizzabåten tydligen inte gick idag så blev det istället en vanlig kanalbåt. 13 euro senare satt vi i en båt utan uppfällbart tak – lite besviken där eftersom korten blev halvtaskiga när taket var ivägen.

Nåja, vi fick lära oss lite intressanta saker under resan i alla fall. Saker såsom att en båt med glas överallt blir megavarm om solen lyser utomhus till exempel. Jakers kommentar till detta var Jag är helt sjukt svettig i baken” och jag kunde inte göra annat än instämma. Tummen ner för växthusliknande båtar…

Sen fick vi också lära oss att det inte går att dricka vattnet i kanalerna (skräll att man inte kan dricka brungrönt vatten…). Förr i tiden var det problem att hålla vattnet som fraktades in till staden fräscht, så istället drack holländarna öl då det håller sig fräscht längre än vatten. Skapligt roliga dagar dom måste haft när det var 25 grader och sol ute

Annan info vi fick lära oss: Så många som 25 000 husbåtar finns längs kanalerna i Amsterdam. Dom betalar en avgift för att ligga där och får i gengäld vatten, el och gas till båtarna. Dessutom fanns det tydligen många ”svartbåtar” som låg där också, antagligen såna som inte betalar avgiften eller nåt.

Vi fick också veta att kanalerna inne i staden är avskärmade från havet. Det har såklart att göra med att Amsterdam (och större delen av Holland) ligger nån meter under vattenytan. Man har helt enkelt byggt murar där det behövs för att förhindra översvämningar.
På grund av detta blir kanalerna ganska syrefattiga efter ett tag och det illa livet som sägs finnas där dör i så fall ut om man inte gör någonting. Därför syresätts vattnet i kanalerna fyra gånger per sommar och två gånger per vinter genom att några luckor öppnas och ca. 600 000 kubikmeter (!) vatten släpps in i kanalerna. Skapligt projekt det där…

Vi fick även lära oss att (delar av?) Amsterdam är byggt på pelare. Staden står på ett lager av lera som inte klarar av att hålla uppe dom byggnaderna som står därpå, därför har långa pelare av trä tryckts ner till sandlagren som finns under ler-lagret som byggnaderna sen byggts ovanpå. Det rörde sig om bra djupt pelarna tryckts ner, om jag uppfattade det korrekt hade dom tryckts ner närmare 20-30 meter i marken. Ju tyngre byggnad destå djupare pelare.

Annars gillar vi holländarnas tankar kring Android. Streckkoder (som den på bilden) satt uppsatta lite överallt längst staden. Tyvärr är det svindyrt att använda surfen på mobilen, så jag vågade inte kika vad streckkoden ledde till, men efter att ha kikat upp länken hemma kan jag utläsa att dom satt upp en streckkod vid varje sevärdhet längs kanalerna. Scanna koden på mobilen och å upp information om stället. Mycket bra initiativ där

Efter båtturen var Jakers lokalsinne (ölsinne?) på rätt köl igen och killen hade stenkoll på vart vi skulle gå för att hitta Heinekenmuseet.
Överlag måste jag säga att Jakers förmåga att memorera kartor är fantastiskt. Nu vet jag inte om han tjuvpluggat kartorna sen nyår (skulle inte förvåna mig faktiskt :i), men oavsett så har han alltid stenkoll på vart vi ska. Jag hänger på och han tar oss till destinationen vi ställer in honom på. Mycket imponerande faktiskt.

Vi traskade in, betalade dom 15 eurona för inträdet och började traska lite därinne. Genast blev jag mycket imponerad av den otroligt heta Heinkenbilen som användes för att köra öl förr i tiden. Tänk er den i grönt! Asball att glida runt med ju.

Annars var det mycket information som man inte riktigt orkade ta in. Gamla prislistor på öl från holländska krogar som ar omöjliga att tolka utan kunskap om den holländska valuta som exempel.

Schysst medalj som nån av herrarna Heineken blivit tilldelad. Jag ville också ha en, tyvärr fick jag inte det :_

Öl gör ju folk till optimister, något det här citatet ganska klart bekräftar….

Dom 4 ingredienserna som används för att göra Heinekenölen. Vi fick smaka på kornet som används och jag kan rapportera att det smakar ungefär som nyttiga flingor med socker på.
Humlet (det gröna) luktar däremot förjäkla illa. Tack och lov blev vi inte erbjudna nåt smaktest.
Sen används vatten och ett hemligt jäst för att tillverka den ”gyllene” vätskan som dom så fint kallade den.

Jaker imponeras av en stor kopparfärgad ölskaparmaskin.

Vi tog oss även in i det hemliga labbet dom hade där för att smygfota ritningarna till ölskaparmaskinen och tillverkningsprocessen. Just i detta nu byggs en ölskaparmaskin på hotellrummet av en entusiastisk Jaker

Vi traskade förbi Heinekenpållarna och Freddy dominerade med sin entusiastiska kameralook…

… Karel däremot gjorde oss väldigt besvikna när han inte ens ville ge kortet ett försök. Buu för Karel!

Underbart vackert armband vi fick när vi köpte biljetten. Jag ska ha en vit rand på min högra arm när jag kommer tillbaka till Irland

Nästa den i ”The Heineken experience” var en film kallad ”Brew you” där man fick stå på nån slags rörlig platta och se en film på skärmen framför sig. Då fick man följa kameran genom alla steg i tillverkningen och fick lite vatten skvätt på och infravärme påslagen lite då och då ungefär. Allt för att göra det så ”realistiskt” som möjligt. Ganska onödigt och ointressant om ni frågar mig…

Efter detta fick vi lära oss hur man ska dricka en riktig öl enligt Heinekenfolket. På Irland är det ju standard att man undviker skummet på ölen, enligt Heinekenfolket SKA det vara ett lager skum ovanpå ölen. Sen används en skrapa doppad i vatten för att smeta bort överflödigt skum. Då får man öl längst ner i glaset (å shit?), ett lager skum ovanpå och ett litet vattenlager ovanpå skummet. Detta hindrar luft från att komma i kontakt med ölen och detta skulle vara bra av nån anledning. Jag tror inte nån egentligen brydde sig eftersom alla brasilianarna vi hade med oss dreglade över en blonda damen som hällde upp ölen samtidigt som jag och Jaker mest ville dricka upp ölen och traska vidare.

Efter öldrickarinstruktionerna traskade vi vidare till det gröna rummet som verkade ascoolt. Jag förväntade mig biofilm eller liknande i stolarna men fick bara se gamla reklamfilmer från Heineken. Dom nyaste reklamerna fanns inte ens med :_ Besviken där…

Besviken Kausti i skön liggstol

Sen hittade vi ett såntdär gammalt fotbollsspel. Jaker dök direkt på det och jag skulle bara knäppa ett kort på honom innan jag skulle tokspöa honom. Precis när jag knäppt kortet dök den där 50-åriga herren upp, skickade iväg sin fru och tog min plats.
Fem minuter, 5-0 och en utklassning senare lämnade han Jaker samtidigt som jag garvade som aldrig förr Jaker hade inte skuggan av en chans och jag var nöjd att gubben gick sin väg direkt efteråt. Rutinen där var inte att leka med…

Sen var det dags för avslutningen på touren – två gratis öl i baren. Vi körde på varsin Heineken extra cold

som serverades nollgradig (och såklart förberedd på korrekt vis) och jag måste säga att den smakade betydligt godare än vanlig Heineken.
Sen kom damen i baren fram med två öl som blivit över och bjöd på dom gratis. Jaker var lyrisk och tyckte vi hamnat i paradiset, jag behöll lugnet lite bättre.

Tre öl och 15 minuter senare stapplade vi ut därifrån och Jaker förklarade hur han älskade Amsterdam och alla dess sevärdheter (som i stort sett består av (Heinekenmuseet)

Vi traskade hem genom tulpandistriktet där dom säljer tulpaner och jag måste säga att man blev alldeles förskräckt av att se cannabisfrön där dom hade satt upp en skylt ”even for children” ovanför…

På kvällen tog vi sen trasken genom Red Light District för att i alla fall ha varit där och jag måste säga att det var längesen jag såg människor som valt så fel yrke som vissa av damerna där. Maken till halvnakna skräcködlor har inte skådats sen dinosauriernas tid…
Visst fanns det godbitar där också, men jag och Jaker klarade ungefär 15 minuter i området – sen begav vi oss till hotellet istället. Kameran tog aldrig fram i Red Light och jag kan säga att det var nog tur det. Annars hade bloggen antagligen stängts ner av diverse arga mammor och pappor som blivit förskräckta över vad man kan få se i det där barnförbjudna distriktet

Nu är klockan 00:17 och vi ska stå vid entrén till fröken Fransk museum om drygt 8 timmar. Jag har refreshat biljettsidan till Roland Garros ungefär 55 gånger när jag skrivit det här inlägget men ingen biljett inom synhåll ännu… Håll tummarna för att vi får tag i en till finalbiljett, annars måste jag tyvärr låsa in min käre reskamrat Jaker på vårat hotellrum i Paris när jag kikar finalen på plats

På tal om Jaker ja, han sover redan. Vilken skräll [?]”

Sista dagen i Amsterdam började med utcheckning och en stabil pizzafrukost på New York-pizza… på Amsterdams tågcentral. Aja, Jaker var nöjd och jag kan inte precis klaga jag heller – pizza till frukost garanterar att magen håller sig glad tills lunchen

Sverigeflaggorna vi fick från IKEA hade placerats på ett strategiskt korrekt ställe för att visa att jag innerst inne är en stolt svensk – trots att jag heter Kaustinen i efternamn och bor på Irland…
Det är annars en kul grej som alla tågluffare borde göra. Släng på en flagga så kan andra svenskar ni möter på resan komma fram och heja

Efter frukosten hoppade vi på tåget mot Bryssel. Förväntningarna inför staden var väl inte jättehöga – choklad och EU-parlamentet, sen var det inte så mycket mer att hoppas på….

Vi spelar förbi 3 timmars sovande och en tjurig konduktör och hoppar direkt till Bryssel. Jag och Jaker hoppade av tåget klockan 15 ungefär och tog direkt sikte på turistinformationen för att få tag i en karta. Här överraskade Bryssel och tog ledningen i kategorin turistvänligaste staden under resan” då vi fick tag i kartan efter ungefär 3 minuter. Där var vi lite smått positivt överraskade, men det skulle snart vända…

Efter att ha tagit dom första stegen mot hotellet insåg vi att rött ljus i den här staden inte innebär ”STANNA BILJÄVEL” utan snarare ”Okej, kör på den gående turisten som har grönt om du känner för det”. Jaker och jag traskade över gatan när vi hade grönt och 3 bilar försökte avliva oss på samma övergångsställe… Bilarna här var värre än cyklarna (brrrrrr!) i Amsterdam

Sen kom vi till vårat hotellkvarter och insåg att vi hamnat nånstans ute i det värsta ghettot Bryssel har att erbjuda. Det bor människor här som har massmord i generna, det bor säkerligen droghandlare och det bor garanterat terrorister runtikring oss.

Vi blev såklart överlyckliga när vårat fyrstjärniga hotell visade sig vara mer likt ett tvåstjärnigt hotell. Sen fick vi tack och lov hotellrummet på bottenvåningen också – såklart med två jättestora fönster ut mot skumraskgatan… Jaker drog fram min dator innan jag hann dra för gardinerna och jag är säker på att vi kommer bli rånmördade inatt…

Garanterat stulen TV som sen köpts av hotellet för att lyxa till det fyrstjärniga rummet något…
Något trådlöst, eller sladdbundet, gratis internet finns inte heller på hotellet. Detta är något av en jättepina för oss då vi fortfarande bara har en biljett till Roland Garros-finalen på söndag. Men det finns några öppna nätverk från grannar osv. som bor härikring. Jag vet inte riktigt vad knarklangare och terrorister tycker om att man ”lånar” deras internet, men jag hoppas dom inte bryr sig så mycket… Tyvärr är dock mottagningen i sämsta laget :_

Jaker letar connection till det öppna nätverket på hotellrummet…

Jag som hade blivit smått paranoid efter våran promenad längs gatan började snabbt även misstänka dom hotellanställda här på hotellet också. Rutinerad som man var riggades några smidiga fällor eftersom kassaskåpet ”råkade” vara låst utan att någon visste koden…
En hög mynt placerades lurigt på nattduksbordet och ryggsäckarna placerades strax innanför hotelldörren. Sen knäppte jag kort på allt för att kunna bevisa intrånget som garanterat skulle ske när vi var ute på stan och rörde på oss…

Det första stoppet blev Manneken Pis som tydligen ska vara ett jättekänt ställe. Jag är totalt okunnig och hade aldrig hört talas om stället, så mina förväntningar var obefintliga, men Jaker utbrast snabbt ”Var det här allt?” när vi kom dit. Dock var han tvungen att ta en peace-bild ståendes framför monumentet. Jag fnissade mest åt att monumentet bestod av en liten kissande pojke – alltså borde det heta Manneken piss Fattar ni? Pinkande pojke – pissande pojke – Manneken piss

Jag sa ju att jag är okunnig, dessutom har jag prepubertal humor också
Annars kändes alla sevärdheter i stan mest som någonting som skapats för att vi turister skulle råka ta våra händer ur våra egna fickor så att ficktjuvarna och banditerna skulle kunna råna/ficktjuvisera oss. Rutinerad som jag är gick jag dock inte på det där och jag gick alltid med båda händerna i fickorna och skyddade mobilen, plånboken och kameran. Mina saker får ni inte era tjuvaktiga belgianer!

Samma sak här: Ett stånd (fniss…) som sålde våfflor med alla möjliga grejor på. Choklad, grädde eller varför inte jordgubbar fanns som val och Jaker verkade mycket sugen på en våffla till lunch. Efter att rutinerat förklarat för honom att vi antagligen skulle bli misshandlade och rånade om vi stod stilla och åt våfflan fick jag honom snabbt på andra tankar och vi traskade vidare.

Läskiga människor som jobbade som statyer. Snubben till höger stod helt still, snibben till vänster skrämde småbarn till att dumpa sina veckopengar i hans pengahatt som han hade på marken. Jag knäppte kort på dom och han blev jättearg för att jag inte ville ge honom min veckopeng Tur han hade fullt upp med att agera staty, annars hade han nog sprungit ikapp mig och rånat mig…

Chockerande guldig byggnad. Hur kunde ingen ha rånat den ännu? Allt guld fanns ju kvar? Mystiken tätnade…

Rolig japan som hade en schysst kortknäpparstil

5-stjärnigt belgiskt hotellrum…

Den här gudsförgätna staden har verkligen inte ett enda rätt. Staden är byggd på ett sånt sätt att det är uppförsbackar överallt – oavsett vart man vill gå.
Jag och Jaker tänkte besöka våran landsman Carl Bildt, som ju är svensk utrikesminister stationerad här i EU-parlamentshuset i Bryssel, men det visade sig vara ett mindre helvete att ta sig dit. Hela staden Bryssel verkar vara byggt på något slags berg som alltid lutar nedåt oavsett vart du ska så att traska upp till herr Bildts kontor blev som att försöka bestiga Mount Everest ungefär…

På vägen dit passerade vi Sveriges Ambassad. Ballt.

Efter våran helvetesmarsch nådde vi tillslut ”Calles” kontorsbyggnad. Rätt mäktig att se på faktiskt, men lite för mäktig för att få plats med på ett enda kort…

Undrar vilket fönster som är Calles, och undrar vem som gör rent all fönster?

Efter att ha knäppt 3 kort på Calles kontor skulle vi sen bege oss ut till fotbollsarenan där Italien – Mexiko skulle spela sin vänskapslandskamp. Även här dominerade Bryssel med sin värdelösa standard och möjligheten att köpa en endagarsbiljett till tunnelbanan var som bortblåst. 24 svordomar senare bestämde vi oss för att gå till centralstationen istället och försöka få tag i en biljett där…

Nån som sett I am Legend? Lite så kändes det att gå ner här. Det luktade kiss nåt så fruktansvärt (Manneken Piss' fel kanske? :i) och jag var beredd på att attackeras av livsfarliga rånare eller monster direkt jag gick ner. Tack och lov lyckades jag undvika dessa genom att krypa hela vägen till biljettförsäljningen och ombord på tunnelbanan mot arenan.

Vi hoppade av tunnelbanan för att byta tåg och jag tyckte stället känndes lite Beekkant av någon anledning…
Vi traskade på tunnelbanan och åkte bort till arenan då någonting enormt och silvrigt plötsligt uppenbarade sig. ”TV-TORNET I BERLIN, JAG KAN SE TV-TORNET I BERLIN!!!” ropade jag, men innan Jaker hann vända sig om så var den stora silvriga grejen borta eftersom vi precis åkte in i en tunnel…

Vi klev ut ur tåget och jag insåg ganska snart att världens undergång var nära . och jag älskade det! Jordens undergång var silvrig, asball, megacool och fantastiskt häftig! Jordens undergång hette Atomium och var en byggnad från 1958 som såg fantastisk ut! 102 meter hög och jättesilvrig lyste den där i solskenet och jag fick en ”TV-tornet i Berlin”-känsla igen. Byggnadsverket var så futuristisk men ändå gammalt på något vis.

Kolla hur sjukt den sticker ut från alla andra byggnader! Ascoolt!

Efter det blev det italiensk pizza på en restaurang en bit från Atomium. Jaker totalvägrade Los Tacos så vi fick lov att köra slisk-italiensk pizzeria istället. Min capricciosa var väl helt okej, Jaker var mycket nöjd med sin margherita.

En spegelbild av Atomium!!!!! Waoooowww!!

Efter maten begav vi oss in på arenan för att kika fotbollsmatchen. Efter att första ha gått en kilometer åt fel håll fick vi vända och gå tillbaka – såklart lutade det uppför åt båda hållen.
Italienarna inne på arenan var tokiga och skrek som galningar när deras landsmän äntrade planen. Tyvärr ville alla dom 97 procenten av publiken som var italienare bua åt Mexiko när dom kom in på planen – någonting jag starkt ogillar. Buuu för buande italienare!

Strax efter 19:15 startade matchen, sen tog det 16 minuter innan Mexiko, helt oförtjänt, gjorde 1-0. Italienarna blev knäpptysta och jag log lite inombords Jaker, som är ett enormt italienfan, grät som en liten bäbis.
Målet gjordes av Carlos Jela Giovani Dos Santos som spelade fram honom var nog bäst i Mexiko idag. Tyvärr fick han traska av planen efter 60 minuter då han blev utbytt, men jag blev väldigt imponerad av killens spel. Nu är jag knappast någon större fotbollskännare, men jag tror han kan blomma ut ganska rejält under VM.

Mexiko imponerade ganska mycket idag samtidigt som Italien var riktigt riktigt dåliga. Mexiko rullade mycket boll i backlinjen och italienarna fick mest springa runt och titta på när bollen rullades i den mexikanska backlinjen/hem till målvakten. När italienarna väl fick bollen sen ledde många individuella misstag till att dom blev av med den snabbt igen.

En bild på en liggande italienare – det har vi ju aldrig sett förut Jag gillar dock nummer 16 i Mexiko som står och tokpekar på den filmande italienaren

Mexikos målvakt – spelaren med störst bollinnehav under matchen. Jag tror han hade bollen i ungefär 79 av dom 90 minuterna av matchen Här blir han varnad för att ha maskat. Varningen kom från en domare som tyckte det var nödvändigt att dela ut närmare 10 stycken varningar under en träningslandskamp…

Sen gjorde Mexiko 2-0 med sex minuter kvar av matchen och den italienska delen av publiken började gå hem. Dom som inte gått hem buade ut sitt eget lag och jag kände hur jag verkligen älskar italienarnas syn på fair play/sportmanship

Sen gjorde Italien plötsligt 2-1 efter en halvt tilltrasslad situation och alla italienarna som var kvar på arenan älskade plötsligt sitt lag igen. Alla blev som tokiga och italien skulle precis till att börja sätta tryck på det mexikanska målet – då blåste domaren av matchen eftersom den var slut.

Jag och Jaker tog powerwalken till tunnelbanan och åkte tillbaka till hotellet, och efter att ha undvikit att bli mördade på vägen dit klev vi in på rummet. Direkt jag klev in på rummet noterade jag att ryggsäcken inte låg som den skulle…

Nej, sovdags nu. Imorgon lämnar vi den här förbenade hålan för gott. Jag kan verkligen inte förstå hur någon kan vilja bo i den här staden, men jag kan då säga en sak: jag kommer aldrig att återvända till Bryssel. Det här stället har ingenting som Sverige inte har bara det att allt bra med Bryssel är bättre i Sverige och man slipper många av dom dåliga sakerna. Det enda Bryssel har som Sverige saknar är en cool silvrig byggnad vid namn Atomium, men det räcker inte alls. Aldrig mer Bryssel, aldrig mer…

Betyg på Bryssel: 1”