(Tisdag, del 2)

Stranden här är verkligen fantastisk, eller rättare sagt är vattnet fantastiskt. Blågrönt och fruktansvärt fint. Jag blir nästan lite rörd av hur fint det är här. Töntigt värre, uppryckning på g. Till höger på bilden ser ni trampbåtar. Morsan blev skitglad när vi såg dom, hon ville absolut att vi skulle åka en nåndag. Jag är fortfarande chockad Ska bli roligt dock

Töntvarning igen. Utsikten från stan är fantstisk ut över havet och dom 4-5 öarna där. Det fanns dock faktiskt ännu bättre utsiksplatser här i stan – mer om det senare. Det tråkiga är att bilderna inte gör utsikten rättvisa Det är så sjukt mycket coolae att se i verkligheten än på bild.

Efter utsiktandet hamnade vi på ett litet glasscafé i stan. Där jobbade en fantastiskt söt tjej som pratade fantastiskt dålig engelska. Min är inte heller den på topp, så kommunikationen gick väl… sådär. En Fanta blev två Fanta utan kolsyra, en Chocolate Lover-glass blev en Chocolate Lover-glass och en fruktsallad med glass blev en fruktsallad med sötsliskig grädde. Inget vidare. Söta damen verkade knappt ha koll på vad dom serverade ens. Tur det fanns menyer

Fruktsallad med sötsliskig grädde istället för glass, uppäten av mor. Betyg: Okänt

Chocolate Lover-glass (med mcket sliskig grädde, chokladig chokladglass och chokladsås) uppäten av mig. Betyg: [!][!][!][!][!/]

Några typiska greksaker har annars uppmärksammats av mig och mor:

# Greker har världens näst värsta musiksmak (efter tyskarna). Jag hatar från och med nu pling pling”-gitarrer!
# Det är katter ÖVERALLT här. Smala är dom också. Eller så är alla svenska katter tjocka (tror mer på det faktiskt).
# Bilisterna kan inte köra bil. Dom rallykör på sina halvtaskiga vägar i 240 km/h och korsar heldragna linjer HELA tiden.
# ALLA greker röker – utan undantag. Håller dom inte i en cigrett när du ser dom så är det för att dom rökte för 5 min sedan.
# Vespor är populära i Grekland. Nästan alla åker antingen bil eller vespor – det är typ 20% här som åker bil, resten åker vespa. En vespa på svenska innebär hjälm, två hjul, en motor och lysen. I Grekland betyder vespa ”Två hjul, en förare och e jävla fart”. Lysen, hjälm och trafikregler är irrelevanta för dessa tokar. Helt sjukt hur dom kör.

Efter att ha uppmärksammat alla dessa karakteristiska drag bestämde jag och mor oss för att traska upp till slottet som finns här i staden. Så tappklättrandet påbörjades…

… 1, 2, 3…

… 343, 344… 4 111, 4 112… framme! Undrar om utsiken är värd vandringen?

Absolut! Jag tog 1

, 2, 3, 4, 5 helt okej bilder, sen tog jag ungefär 40 stycken som inte blev så bra. Synd att bilderna inte gör utskten rättvisa bara Det var fantastisk utsikt från den där borgen.
Jag börjar redan längta efter Eurotrippen och dess minnesvärda platser. Disneyland i Paris, Eiffeltornet, Berlinmuren och massa annat!

På tal om Eurotrippen och pengar till den: Hepdesk ringde mig idag. Jag skulle tydigen jobba och var uppsatt på schemat från klockan 17 idag Kul att någon sagt det till mig bara Ska höra av mig imorgon fåse vad det där handlade om.

Ännu en bild på stranden som ligger mitt i centrum. Orka att dom plockar ihop alla solstolar om nätterna Sen plockas dom fram på morgonen igen. Överarbeta situationen någon?

PROs damlag hade ledarmöte där ute i vattnet. Dom roade sig med att mata småfisk med bröd. Jag vill aldrig bli gammal Fan vad tråkigt att mata fisk på semestern…

Vad tror ni den här flaskan med vatten kostar? Gissa först, kika på svaret sen: facit

Hotellrummet är lyxigt värre. Eldragningen som är här skulle inte ens ha tillåtits i Auschwitz. Sladdar som sticker ut ut väggarna, antagligen är dom dödliga allihop. Favoriten är badrummes glödlampa

. I Sverige skulle det där klassas som mordförsök, i Grekland klassas det som mycket väl genomfört arbete. Troligtvis fick arbetaren som gjorde det där löneförhöjning också.
Men för 2300 spänn/vecka får man väl ta det där. Det är inget som egentligen påverkar oss.

Där i mitten sitter våran sliskika hotellvärd. Hans namn kan jag inte, men jag tror han roar sig med att röva bort småflickor på fritiden. Han är lite skum på nåt vis. Ganska kass på engelska är han också. Dessutom tror han att jag heter Monica. Kul

På morgonmötet tidigare under dagen berättade våran reseguide Olivia om den fantastiska stranden som fanns inom gångavstånd västerut. ”Ni går genom underbara olivlundar och det tar inte så lång tid at gå dit”.

Det hon glömde nämna var att gång”stigen” lutade spikrakt uppåt och att backen upp var ungefär 3 kilometer lång. Sen var det 22 kilometer till att gå innan man kom in i bebyggelsen igen. Då hade vi fortfarande inte sett någon strand.
Då var man tvungen att gå ner 3 kilometer för berget igen för att kunna se stranden. Detta innebar alltså 3 kilometer nedförsbacke som på väg hem skulle bli 3 extra kilometers uppförsbacke. Vi skippade stranden och kämpade oss tillbaka. Utsikten från berget var tyvärr inte över vattnet, men man såg bergen

istället. J-vlar vad höga dom var. Detta syns dock inte alls på bilderna. Där ser bergen ut ungefär som små kullar. Fan vad tråkigt att ni inte kan få se hur det egentligen såg ut.
Det tog 45 minuter att gå mot standen, vägen hem tog typ 15 min. ”VROOOOM” lät det när jag och morsan kom springande nedför för backen. Turisterna häpnade över dom vita Kenyanernas skills.

Mamma inuti det coolaste av dom 200 miljoner olivträden vi såg.
Det var verkligen fruktansvärt många träd längs den där vägen. Sjukt vad jobbigt det måste vara att ta reda på alla jäkla oliver sen… (Det är tydligen invånarnas specialitet. Olivolja och annat grejs gjort av oliver)

Vi såg en faschinerande blomma på vägen hem också, jag döpte den påpassligt till tandborstblomman

. Enligt mina (påhittade) kunskaper är detta grekernas svar på tandborsten.

Efter megapromenaden (och upptäckten av en ny blomsort!) så duschade jag en snabbis. Där märkte jag en sak: Min ”bli brun”-taktik fungerar utmärkt. 2 timmar på stranden (ungefär 1 timme var sovandes) så är hela min kropp nu illröd. Om 2 dagar är jag skitbrun (HAHA :i). Allt går enligt planerna i alla fall.

Efter duschandet var det dags för mat. Jag var utsvulten och såg fram emot detta med en enorm förväntan. Vi hade spanat in stället tidigare idag när vi traskade genom olivlundarna, och restaurangen såg riktigt fräsch ut. Dessutom var priserna lite billigare eftersom stället låg 3 minuters gångväg utanför centrum.

Huvudvärk… Too much information på en sida ju. Det enda jag visste var att jag ville ha en Cola – jag var astörstig. Morsan va inte lika törstig, så hon beställde en Mythos Large Draughted Beer…

… och nog var den både Mythos, large och beer. Min Cola innehöll 250 ml, henns öl betydligt mer… Som vanligt har min kamera nåt jävla fel. Storleksskillnader suddas ut när man tar kort på saker som är väldigt olika i storleken, fastän dom står bredvid varandra. smörpaketet

ger er kanske en lite bättre bild över hur stor ölen… nähä, inte det heller. Sketna kamera.

Lurpak – känns förtroendeingivande… (”Boytypo”, eller pojkstavfel på svenska, är ju också lite roligt när man ser stavningen på Lurpak :i)

Mamma beställde en Mixed Grill. Hon fick mat för 3 personer typ Korven där till vänster (inga sexanspelningar nu Jake!) var väldans god.

Jag beställde Grilled Swordfish och fick… tjock rödspätta med massa citron typ. Pommes fritesen var riktigt goda i alla fall, svärdfisken däremot, de var inte överdrivet god. Den gick dock ner helt utan problem. Betyg på Grilled Swordfish: [!][!][!/][!/][!/]

Jag åt upp min mat, och lite av morsans, sen bad vi om att få betala. 27 euro (dricks på 10% inräknat) gav vi honom, och han svarade med ett ”Ouuusssuao ona teds hausuo”. Huh? o_O Morsan uppfattde dock vad han sa: ”Huset bjuder på Ouzo”. Vad i hela friden är det?

Ouzo är vad vi i Sverige kallar för golddiggerns

bästa vän. Ouzo ser ut som hostmedcin och smakar likadant, men har en stark eftersmak av Turkisk Peppar. Dricker man mer än 2 cl av skiten så dör man troligtvis.
Varför det är goldiggerns bästa vän? Mår guldgruvan dåligt och har ont i halsen ger man bara honom/henne denna drycken. Dom tror det är hostmedicin, men dricker dom upp allt är han/hon antagligen död inom 10 minuter.
Ouzo smakar skit. Jag fick i mig en tiondels klunk, sen gav jag upp. Jag kan inte för allt i världen förstå hur någon kan dricka det där istället för Cola

Betyg på Ouzo: [!2][!/][!/][!/][!/]

Efter att ha halvdött av den där skiten så begav vi oss till internetcafét i stan. Äntligen skulle jag kunna lägga upp alla blogginlägg som ligger på datorn.

Icke då. Man fick inte koppla in mobilen i datorn Jäkla krångelpellar. Så jag fick skriva ett provisoriskt inlägg istället (det finns att läsa under kategorin Grekland 2009). Jag har fortfarande inte hittat något bra ställe att tanka över bilderna till bloggen på. Buuu för det.

Vi gav upp, och sparade 27 minuters internettid tills imorgon, och begav oss till nån bar/restaurang där. Jag tänker inte ens försöka hålla reda på namnet på dom där sakerna, dom heter ju Outolumpuoo allihopa. Väl inne där så beställde jag i alla fall en Cola (vad annars? [?]). Kortet blev ascoolt – Colan brinner nästan ju. Nu säger ni ”Woooooooow! Vilket coolt kort Kausti!” på 3…

1, 2, 3: ”Woooooooow! Vilket coolt kort Kausti!”

Tack, tycker ni verkligen det? Vad snällt

Morsan beställde istället en Pina Colada, och hon fick… ett monster. 2,5 liter annanas- och kokossmakande gegga. Jag kräktes nästan av den vidriga smaken, mamma tyckte om den på något vänster. Hon fick i sig en tredjedel, och jag kan lova att ALLA stirrade när hon fick sin jäkla drink Vi skrattade gott åt hur grotesk den såg ut. Den var nästan längre än mamma om man ställde den på golvet bredvid henne (men bara nästan :p)

Nu är klockan 00:14, och morsan gnäller att knapptryckandet låter illa. Jag pallar inte en till toalettutvisning, så jag ger mig direkt istället. Inlägget avslutas med det senaste grekiska ordet jag lärt mig: Ouzo på er!”

(Tisdag, del 1)

Dagen började med ett löfte. Jag mindes en middag hemma hos lillebrors flickvän. Hon, hennes mamma och hennes pappa hade varit utomlands för nåt år sedan. Dom satt nu vid matbordet och skrattade åt hur man kände igen svenska män på semestern – alla hade strumpor på sig fastän det var 35 grader varmt. Antingen det, eller så hade dom väldigt vita fötter när dom badade – eftersom dom alltid brukade ha strumpor annars. Detta skrattades det gott åt.
Jag tänkte direkt på dett när jag satte mig på planet. Min solbränna är hemsk, beach 2009 var knappast målet jag hade uppsatt. Dessutom tycker jag om mina strumpor… Alltså är mina fötter totalt svenska och helt kritvita. Det löfet jag gav mig själv var att solbrännan ska jämnas ut så gott det går under denna veckan.

Det var samlingsmöte nere på restaurang On… nånting för alla hotellens gäster (hotellen här är väldigt små, så vi är utspridda över hela staden). Vägen ner var mysigt trång och alla husen var vita med en massa grönt runtikring. Promenaden kors över stan var ungefär 1,5 kilometer lång – allt ligger otroligt nära. Stranden t.ex. är 200 meter bort.

Första bilden när vi kom ner i centrum och kunde titta ut över havet. Riktigt schysst utsikt. Värt att nämna är annars att det här stället är ungefär lika partyaktigt som PROs årsmöte. Medelåldern ligger kring 50 år, och antalet heta brudar UTAN pojkvän ligger väl kring 3 stycken ungefär.
Men vilka damer det finns här. Och många är dom också. Jag är lite kär i Grekland. Utsikten är fantastisk överallt.

Solstolar nere vid stan. Standen ligger lixom mitt i smeten. Restaurangerna ligger ungefär 15 meter ovanför stranden. Sjukt smidigt att ligga på stranden och tjocka sig, sen traska upp och köpa den onyttigaste maten man hittar, för att sen fortsätta tjocka sig på stranden. Jag är ännu mer kär i Grekland.

Husen flockas kring vattnet. Bilden speglar inte alls hur det egentligen ser ut här nere. Det är mycket finare i verkligheten.

På mötet så fick vi gratis apelsinjuice, antagligen var den från Lidl. Smakade sådär, speciellt eftersom jag precis borstat tänderna innan vi gick ner.

Reseledaren heter Oliviva, på bilden skålar hon med traktens specialtet – olivolja. Olivia är faktiskt lite smålik Katarina Heigl

, fast med lite sneare tänder.
Olivia är norsk, och pratar stundtals väldigt konstigt. Dessutom verkar hon vara lite osäker då hon verkar tappa bort sig/säga fel väldigt ofta. Men hon kan i alla fall prata Svorska. Nån blandning mellan svenska och norska. Den går att förstå utan problem i alla fall.
Hon informerade oss om en massa saker. Båtar som gick hit och dit, stränder här och där, biluthyrningar, moppeuthyrningar, doktorer med efternamnet nåntingiodopulous och en jäkla massa annat. Jag minns typ ingenting Jo! Hon berättade att vi var ganska nära Albanien. Coolt. Jag vill åka dit! Ska försöka övertala morsan…

Efter jättemycket information”s-mötet var det äntligen dags för frukost – klockan var nu 11:30 lokal tid. Vi tog in på en av restaurangerna som ligger där vid stranden och slog upp menyn. Jag beställde en frukost med scrambled eggs, tomat, korv, bacon och mackor, Mamma tog detsamma, fast stekt ägg istället för scrambled.

Frukosten kom in, och den smakade fantastiskt. Helt underbart. Korvarna var ungefär som små, små grillkorvar och dom var perfekta. Baconet var lite torrt, men bacon är ju alltid bacon. Även om det inte smakar bra är det fortfarande bacon. Äggröran smakade mycket bra den med.
Betyg på frukosten: [!][!][!][!][!2]

Vi fick med kräkmedel till maten också. Körsbärsmarmelad heter det på grekiska. Smakar ohyggligt äckligt.

Mor spanar in vårat hotell.

Dom har massa cool träd härikring också. Limeträd precis utanför hotellet (vågar man smaka? :n), citronträd

med muterade jättecitroner stora som små meloner. Sen har dom chiliplantor också. Jag är fascinerad

Solstolar nere vid stan. Standen ligger lixom mitt i smeten. Restaurangerna ligger 15 meter ovanför stranden bara. Sjukt smidigt att ligga på stranden och tjocka sig, sen traska upp och köpa den onyttigaste maten man hittar, för att sen fortsätta tjocka sig på stranden. Det passar mig som handen i handsken.

Bokläsardebut i solen. Mankells ”J-O Waldner” öppnades. Det första jag lägger märke (förutom det skitsnygga omslaget – anledningen till att jag köpte boken) är hur okunnigt

folket som jobbar på The Wall Street Journal är. ”Mankells Sverige – kallt, isolerat och fyllt till bredden med besvikelse”. Vadå Mankells Sverige? Det där är Kaustinens, Svenssons, Johanssons och alla andra svenskars Sverige. Det är den den perfekta beskrivningen av Sverige. Det finns ingenting där som är påhittat vilket journalisten som skrev det där verkar tro.

Dom säger att den viktigaste meningen i en bok är en första. Det är den som avgör om folk kommer orka igenom boken. Mankells Kinesens två första meningar

lyder såhär: Skare, sträng kyla. Midvinter. Fail direkt alltså. Sen börjar han berätta om en varg som traskar in i Sverige från Norge. Jag gäspar och kämpar mig till sidan 5, sen ger jag upp. Nästa försök sker imorgon. Han borde läsa min blogg så han får lära sig hur man ska skria intressanta texter istället

Det där är allt jag hinner i detta inlägget. Fler uppdateringar kommer. Inlägget började förövrigt skrivas klockan 13 idag, det slutfördes 22:30. Jag har knappt tid att uppdatera bloggen alls, dessutom har jag inget fucking internet här, så ni kommer i alla fall inte få se inlägget på ett tag. Förhoppningsvis imorgon dock.
”