Eurotrip 2010

  • Eurotrip 2010,  Tågluffen

    Tågluff: Paris – Disneyland!…?


    Sista dagen i Paris var idag kommen och vi hade två saker kvar att göra. Dels var det Louvren med alla gamla konstverk och dels var det Disneyland med alla dess attraktioner. Tyvärr skulle vi bara hinna med att besöka en av dessa platser då vi som sagt var inne på våran sista dag. Valet var svårt, men en hoppande och överentusiastisk Jaker fick vågen att tippa över till Disneylands fördel. Även om vi hade en känsla av att Disneyland kanske inte riktigt var ämnad för målgruppen jag och Jaker befann oss i så resonerade vi som så att man måste ha varit på Disneyland om man varit i Paris. Vi tog helt enkelt sikte på Musse Piggs hemmaplan efter frukosten.


    Vi drog våran tunnelbanebiljett i spärren och hade sen tidigare packat ner våra interrailkort så vi skulle slippa betala dom 8 eurona som det kostade att åka ut till parken.
    En kortare tågresa senare var vi framme och skulle traska ut från stationen, men det blev tvärstopp. Lampan blinkade rött och vi blev lite konfunderade. Varför kom vi inte in? Vi hade ju en tunnelbanebiljett som lät oss komma ombord på tåget…
    Efter att ha kikat runt lite fick vi syn på en biljettautomat och traskade dit för att betala för oss. Snart visade det sig att det kostade 25 euro för att komma igenom spärrarna :n
    Efter att ha stått där i 2-3 minuter och funderat på att smita igenom spärrarna med någon annan så kom det fram en gammal gubbe som berättade för oss att det var straffavgiften härute so gjorde det så dyrt – hade vi betalat innan vi åkte hade det vart billigare.

    Här nånstans ville jag slå ner gubbjäveln och köra ner hans månadskort i halsen på honom. Det vore ju bra om dom kunde sätta upp nån fucking information om att man måste ha specialbiljetter ut dit istället för att låta folk utan giltiga biljetter att gå igenom spärrarna med en vanlig tunnelbanebiljett. Sen står ju all information på franska också så man kan inte läsa sig till hur skiten fungerar.

    Efter att ha trots allt ha hejdat mig själv från att karatesparka gubben hjälpte han oss ut mot en nätt betalning på 10 euro. Jag gav honom fem euro och sen gick vi därifrån för att aldrig mer träffa gubben.


    Upprörd och irriterad som bara den gick vi bort till kön för biljetterna. Efter att ha insett att alla som skulle in där var idioter förstod vi att kön på 15 personer skulle ta 25 minuter att försvinna så att vi kunde betala våran biljett. Det verkade som att ingen hade koll på vad dom skulle ha, vart dom skulle eller vart dom var så det skulle frågas tusen saker per person innan dom betalade och gick in.
    När det äntligen var min och Jakers tur betalade vi dom 67 eurona per person som inträdet till parkerna Disneyland och Walt Disney Studios kostade.


    Klockan var ungefär 12:30 när vi kom in och vi hade planerat att åka från Disneyland senast 18:00 så vi hade inte så jättemycket tid på oss, men vi bestämde oss för att åka sightseeingtåget som gick runt hela parken först. Efter att ha väntat 20 minuter rullade vårat tåg in på perrongen och vi hoppade på. Snart tuffade tåget iväg och den 3-åriga killen mitt emot oss roade sig med att spamma /train.


    Efter att ha åkt 3 minuter stannade tåget på nästa station och vi blev stående där i 5-10 minuter sen rullade vi iväg igen. Lillkillen fortsatte sitt toot toot”-tjutande och hade skitroligt, jag och Jaker var mindre roade då samma stopp snart inträffade igen. Vi åkte 3 minuter, sen blev vi stillastående ett bra tag igen. Eftersom vi hade ont om tid bestämde vi oss för att överge tåget och traska runt parken istället.


    Den första attraktionen vi åkte blev Pirates of the Carribean-åkturen och mitt i där nånstans insåg jag att jag nog missat min Disneylands-peakålder med ungefär 15 år… Det var inte jättespännande att åka runt och kika på dockor som rörde sig, skrålade och hade sig…


    Efter att ha åkt klart åkturen utbrast en något besviken mentalt 12-årig Jaker ”Ett J i betyg…” och min känsla om att vi nog var lite för gamla för det här steg ytterligare.


    Efter att ha kikat på den fantastiska kartan man fick över parken (kartan var 5/5 i betyg!) så noterade vi Indiana Jones-åkturen som tydligen skulle vara ”läskig” enligt informationen. Såklart ville vi åka den, men när vi kom fram dit fick vi lära oss någonting nytt – ett grönt stängsel innebar att åkturen var stängd för reparationer. Så det blev totalt fiasko där.


    Nu var jag inte speciellt sugen på att deppa ihop bara för att jag för en gångs skull var för vuxen för någonting (när hände det senast?). Jag övertalade Jaker att ta sikte på den andra ”läskiga” åkturen dom hade därinne…


    … Big Thunder Mountain! Efter att ha sett att det var 40 minuters kö blev vi dock mindre sugna på åkturen…

    Nu är Disneylandarna såpass rutinerade att dom vet om att det köar lite ([?]) vid åkturerna ibland, så dom hade så kallade fastpass-biljetter som gjorde att man kunde reservera biljetter för att sen komma tillbaka och åka åkturen. Vi fixade en sån 13:45 och fick tid mellan 15:15 och 15:45. ”Bra, då kan vi åka nån annan sak sålänge” tänkte vi…


    Vi traskade förbi Buzz Lightyears Laser Blast, Star Wars-simulatorn Star Tours

    , Orbitron
    och bort till Space Mountain-huset
    för att kunna åka den sista orangea saken vi kunde åka sålänge, men där blev det tvärstopp direkt. ”You need a fastpass-ticket” sa vakten och pekade oss bort till den biljettgrejen.

    Vi gick dit, drog våra entrepass och fick ut ett kort där det stod ”Fastpassticket not available until 15:15 (då våra andra fastpass gick ut)” – just då var klockan 14:15 ungefär och vi kunde härmed förbereda toksågningen av Disneyland…


    Vi bestämde oss i alla fall för att ta en promenad runt parken igen för att se allt vi inte sett så vi i alla fall kunde få lite kort på eländet…


    Jag blev rätt imponerad över buskarna som dom hade därinne. Den ni ser på bilden var formad som en krokodil…


    … sen hade vi sjöodjuret…


    … och allt var så snuskigt perfekt att man inte kunde låta bli att fundera över hur mycket trädgårdsmästaren därinne egentligen tjänade…


    Sen fick vi syn på lite olika figurer också. Här har vi kungen i Robin Hood…


    … sen hade vi ett toalt kaos kring Kajsa när alla skulle ha kort på sin lilla flicka bredvid den rosa ankan [?] Notera även den trevliga mamman som vill visa vilken av ungarna som faktiskt är hennes :i


    Pluto däremot, han hade tröttnat på ungarna som drog honom i svansen, stampade på hans fötter och klängde på honom så han vände helt enkelt om och gick. Starkt jobbat av dig Pluto att våga säga ifrån! (yes)


    Vi passade på att ta kort på så mycket som möjligt eftersom vi ändå inte hade någonting annat att göra. Detta gör det lite svårt att skriva så mycket om varje kort då jag mest knäppte bilder på allt som rörde sig [?] På bilden ser ni en såndär typisk barnkarusell som vi inte riktigt vågade åka :i

    Sen hörde vi plötsligt musik…


    … som kom från mitten av parken. Där stod en massa Disneyfigurer och uppträdde till nån såndär typisk ”Alla tycker om alla”-musik. Lite skumt att stå där som 24-åring och kika på alla dom där figurerna som stojade och hade sig :@ Favoriten var i alla fall Buzz Lightyear som dansade snäppet bättre än Michael Jackson gjorde under sin storhetstid :i


    Musse Pigg, en massa dansare och Disneyslottet i bakgrunden. Synd man inte kunde åka upp i tornet bara :_


    Efter att ha sett det där tog vi in på Ben and Jerrysbaren dom hade därinne och beställde två våfflor med glass och grädde på. Tyvärr hade dom inte Phish Food-glassen så det fick bli Chocolate Fudge Brownie istället.
    Det hela fungerade då helt okej som lunch istället för att äta för 25 euro på nån av deras restauranger [?]

    Betyg på Ben and Jerrysvåfflan: 4


    Plötsligt hörde vi musik utanför och gick ut för att kika vad det var – det var dags för Disneyparaden genom området. Slänger upp några bilder på spektaklet:


    Mr Incredible och Wall-E (min personliga Disney-favorit efter Up!).


    Ratatouille-Remi och hans kamrat


    Mimmi, Piff och Puff och Långben skymtas även han där bakom.


    Ior, Lilo och Stitch

    Det kändes dumt att inte ta kort på paraden om man ändå var där, så därför slänger jag upp alltihopa. Dom små som läser det här ser nog stället som sitt paradis :i
    Det vore asballt att ha åkt till Disneyland som 6-7-åring, men nu har man nog blivit lite för stor för att uppskatta små åkturer med Disney-tema :p


    Sen var klockan äntligen 15:15 och vi fick åka våran åktur i Big Thunder Mountain. Den beskrivs mest som det där tåget dom har på Liseberg ungefär. Inga loopar, men man åkte lite upp, ner och hit och dit. Rätt okej ändå, även om man knappast blev livrädd :p

    Betyg på Big Thunder Mountain: 3


    Jakers solbränna imponerar annars. Han har två röda fläckar på armbågarna, sen är det inte så mycket mer. Jag har däremot tagit åt mig solen riktigt bra och har nu en perfekt T-shirtbränna :i


    Efter åkturen bestämde vi oss för att gå över till studioparken dom hade på Disneyland för att se vad som fanns där. På väg ut var det ytterligare ett uppträdande på scenen och jag måste säga att om jag hade kunnat dansa hade nog dansare på Disneyland varit ett asgrymt sommarjobb (yes)


    Disneylandsbiljett. ag fick vovven från Toy Story, Jaker fick Rattatouille-Remi på sin. Lite besviken att dom som stod före oss i kassan fick Toy Story-cowboyen på sin – jag ville ju också ha den ^^


    Disneylands studioparks ingång.


    Där inne hade dom också lite karuseller man ville åka, men den här skylten satt såklart på den jag såg mest fram emot (evil) Hur kan dom bygga om åkturerna mitt under sommaren!? Galenskap…


    Tillslut hittade jag i alla fall en åktur som var öppen. Jaker vågade inte åka dent (:i) så jag fick traska in själv.
    Väl därinne var det först en nedervåning som var anordnad så att den skulle se väldigt oanvänd och nedgången ut. Det var damm, spindelnät och lite läskiga detaljer här och där. [i][/i]

    Väl inne fick man sen se en video om hur hotellet ”förvandlats” och blivit såhär. Handlingen tänker jag inte spoila här, men sen fick man vänta en stund innan man fick sätta sig i en hiss och spänna fast sig. Sen fick man åka upp våning för våning och se några ”skrämmande” filmer om historien bakom huset. Väl högst uppe öppnade dom väggen och man fick kika ut över parken en kort stund, sen släppte dom hissen i ett fritt fall-stuk ungefär. Den åkte upp och ner några gånger, sen var det klart. Lite roligare och sådär lagom studsigt för maginnehållet.

    Det som var mest imponerande därinne var hur dom verkligen finslipat varenda liten detalj för att få huset att se sådär realistiskt gammalt och spöklikt ut. Varenda spricka kändes äkta och hissdörren

    in till åkturen var riktigt ball (yes)

    Betyg på spökhushissstället: 4


    Vi traskade sen runt parken och fick syn på en kopia av Armageddon-bilen som dom använde för att spränga kometen i filmen med hjälp av. Jaker blev eld och lågor och ville in i studion för att kika hur specialeffekterna i filmen hade skapats. Vi ställde oss i kö för att få äntra studio 7 och Armageddon – Les Effets Speciaux.

    Väl därinne möttes vi av en propert klädd man som bad oss kliva in så vi kunde se TV-apparaten. Han hade dock samma problem som alla andra underutvecklade fransmän – han pratade bara franska…
    Efter att han visat oss undertexterna på engelska kunde vi i alla fall följa med i vad han sa, men det kändes fortfarande bedrövligt att fransmännen inte kunde snacka ett av världens största språk…


    I alla fall skulle vi få ”spela in en extascen till filmen Armageddon” och han gick igenom vad som skulle hända – sen ville han plötsligt att vi skulle spela med i filmen… Alla vi 60 personerna som fanns inne i lokalen skulle agera rädda eftersom vårat rymdskepp tydligen skulle krocka med kometen (asteroiden, meteoren eller vilket som nu är det korrekta uttrycket) som var påväg mot jorden och hade oss ”ivägen”.
    Jag gillar inte att vara med på kort och inte heller gillar jag att vara med på film. När vi sen skulle skådespela blev jag bara less på alltihopa. Nåja, vi gjorde som han sa och sen fick vi traska in i ett annat rum som såg ut ungefär som ett rum i ett rymdskepp.
    Väl inne där så körde dom igång ”skådespeleriet” genom att skeppets dator klagade på att en stor isklump var på väg mot rymdskeppet, sen sprutades det eld, skeppet skakade till och taket ”träffades av en del av asteroiden”. Lite ballt ändå, men knappast värt att vänta 30 minuter för att få vara med om det där :b


    Avslutningen på Disneylandsdagen fick för egen del bli Rock 'n' Roller Coaster starring Aerosmith. Jaker bangade som vanligt eftersom hans mentala ålder stundtals ligger kring 6 års ålder ungefär.
    Eftersom jag är megatrött på bloggandet nu kommer en sammanfattning av åkturen här:

    3, 2, 1, swooooooosch! Vroooom, uppochner, dude looks like a lady, svoooschh, kapowschhh, swoooo, uppochnerigen, dude looks like a lady, swooooch, iiiieeehhh

    Betyg på Aresmiths berg- och dalbana: 5
    Motivering: Bra musik och en grym berg- och dalbana är en garanterad succé.


    Slutsatsen av Disneyland får nog bli den att om jag varit ungefär 7 år så hade stället varit det coolaste stället på jorden. Nu är jag 17 år för gammal, så Disneyland blev tyvärr lite av ett megafiasko… Nåja, oavsett vilket har jag i alla fall varit där och dessutom var åkturerna i slutet rätt roliga i alla fall.

    Betyg på Disneyland: 1,5


    Efter Disneyland var det lite bråttom, så vi hann tyvärr inte prova Speedy Rabbits Internet Explorer 8-pizza. Lite besvikna fick vi ta in på McDonalds för att snabbt glömma bort våran besvikelse när Europas kanske sötaste McDonaldstjej tog emot våran beställning. Den franska McDonaldsmaten barrikaderade sin sistaplats på listan över sämst McDonalds i Europa än en gång men vi brydde oss inte. Den där damen gör att allt är förlåtet (yes)

    Betyg på Frankrikes McDonalds: 5


    Sen ska jag väl försöka sammanfatta Paris också. Efter en fantastisk början och ett fantastiskt Eiffeltorn avslutades staden med ett fantastiskt fiasko i Disneyland. Ändå måste jag säga att staden överträffade förväntningarna och att jag garanterat kommer återvända hit i framtiden.

    Betyg på Paris: 4,5


    Tåget mot Barcelona bordades och vi hamnade i samma kupé

    som en gammal man och en fransk TV-regissör
    .
    Den gamla mannen kunde inte speciellt bra engelska, men han hade varit i Sveriges huvudstad Oslo tre gånger :i Nåja, han lämnade snart kupén för att käka lunch med sin fru och kvar satt vi andra tre.
    Under vårat samtal kom det fram att krulltotten var regissör för någon fransk TV-kanals historieavdelning eller liknande. Jag blev mycket imponerad och han replikerade genom att förklara att hans jobb tydligen inte var så speciellt roligt.
    Han var rätt intressant att prata med och gav oss bland annat några bra tips på matställen i Barcelona och haussade staden nåt enormt genom att förklara att allt med staden var ”incredible”. Folket var incredible, staden var incredible, utsikten från hans rekommenderade restaurang var incredible och allt var incredible.

    Mmen det fanns ett stort problem med honom – han blandade sin engelska med spanska nåt fruktansvärt. Han kunde börja en mening på engelska för att sen spåra in på spanska helt plötsligt och han märkte det inte heller. Språkförbistringarna ledde också bland annat till att han trodde att jag kallade honom för gammal :i

    Aja, man kan inte alltid lyckas [?] Tråkigt att det blev öl i tågbaren istället för att skriva gårdagens inlägg. Jag som hade en perfekt avslutning på inlägget igår. Nä, jag kör den idag i alla fall…

    Dagens inlägg når sitt slut på ett natt-tåg mellan Paris och Barcelona. I hytten ligger jag, Jaker, en gammal man och en krullig man som antagligen är ganska rik. Tågresan börjar här och slutar i Barcelona men förhoppningsvis slutar inte äventyret där…

    Nej, avslutningen lät bättre igår [?]

  • Eurotrip 2010,  Tågluffen

    Tågluff: Paris – Speedy Rabbit Pizza och Söderlingskt fiasko


    Sveriges nationaldag i Frankrike började med en stabil hotellfrukost bestående av franska croissanter, juice och chokladflingor. Du är vad du äter-programledaren Anna Skipper skulle ha fått sjukskriva sig om hon såg min frukost där på morgonen, men som tur är befann hon sig inte i närheten.


    Alla har klagat på min smak när dom fått veta att min favoritmacka består av Nutella och rostad tekaka, men eftersom Nutella serveras vid franska hotellfrukostar så måste jag nog säga att jag snarare är lite av en finsmakare eftersom jag gillar samma saker som fransmännen gör (yes)


    Tre Nutellamackor och en kort promenad senare befann jag och Jaker oss vid en biljettautomat till tunnelbanan – detta eftersom klant-Jaker tappade sin tredagarsbiljett igår (den kostade 20 euro!!!).
    Information som kan vara bra att veta inför vad jag nu tänker skriva: Jag gillar inte irländska uttagsautomater av en specifik anledning – direkt man valt beloppet man vill ta ut så börjar dom tuta och blinka så att man ska komma ihåg att ta med sig sitt kort. Detta är svinjobbigt för en blyg och filmjölkig svensk som mig eftersom det drar till sig uppmärksamhet som jag inte vill ha. Lite som att tappa matbrickan inne på McDonalds eller att prutta högt i ett klassrum ungefär.

    Det visade sig idag att dom franska automaterna är tio gånger värre än dom irländska. Dom franska uttagsautomaterna piper nåt fruktansvärt direkt man matat in beloppet man vill ta ut – och det tar sen några sekunder innan man får kortet ,_o Jag gillar verkligen inte franska uttagsautomater…


    Stabilt högt tak som mäter hela 1,90 meter i höjd. Stabil Jaker som är 1,91 får därför gå med huvudet på sned när han ska gå under. Stabil Kausti tycker detta är jätteroligt :i


    Efter en stabil tunnelbanefärd hamnade vi vid kyrkan Notre-Dame som ser jätteliten ut på det här kortet här av någon anledning :i


    Den är dock jättestor.


    Elegant Lacoste-Jake med den stora kyrkan i bakgrunden. Notera att Jaker är 191 centimeter lång – och kyrkan är högre. Då förstår ni hur hög den är! Typ…

    Efter den eleganta fotosessionen vid Notre-Dame traskade vi mot metron för att ta oss till Roland Garros-stadion.


    Vi passerade ett ställe på vägen som sålde en jääääääättestor burk med Nutella. Jag vill ha en sån :n


    Väl framme vid arenan var det betydligt mer folk än igår. Förväntningarna inför Söderlings första vinst i en Grand Slam-turnering ökade…

    Jaker har förövrigt fått ett nytt smeknamn sen Roland Garros-laddandet igår, han kallas numera för ADHD-Jake.
    Detta kommer sig av att killen inte kunde sitta still igår inför matchen. Vi gick bort till den andra arenan på området för att kika matchen som pågick där – Jaker kunde sitta still i 7 minuter, sen skulle vi flytta på oss för att stå utanför huvudarenan och vänta. Efter att ha väntat 15 minuter gick vi istället och kikade juniorfinalen för damer – i 7 minuter, sen ville Jaker gå tillbaka. Sådär höll han på hela dagen igår…


    Men idag tänkte jag inte låta honom bestämma. Vi gjorde upp som så att vi delade på oss så fick man kika på det man ville. Jag traskade upp och kikade juniorfinalen för unga män som pågick på den tredje största arenan. Den blåklädda argentinaren Velotti spelade mot den gulklädda amerikanen Collarini och jag tyckte att dom båda nog borde ha spelat för italien med dom efternamnen…


    En arg Collarini som försöker nå bollen ses här på bilden. Fast egentligen är det en bild på när han servar, men om man knäpper bilder på när folk spelar tennis kan det se förjäkla roligt ut ibland :i
    Annars måste jag säga att det är nåt sjukt fascinerande med att se tennisspelare slå till bollen. Den smidigheten och elegansen dom besitter i tillslagen är snudd på magiska att titta på – speciellt när man själv vet hur svårt det är att spela tennis.


    Efter en stabil match stod Velotti som vinnare i två raka set. Vem vet, kanske ser vi Söderling – Velotti i final på herrsidan nästa år?
    Annars måste dom där två killarna varit kompisar eller något, för när dom tackade efter matchen kramades dom som om dom var kära. Jag fick nästan en tår i ögat av att se två bittra rivaler kramas sådär efter matchen – dom var ärkefiender under matchen men kunde släppa allt direkt när matchen var slut. Tänk om alla människor kunde fungera sådär? Världen skulle vara en så mycket bättre plats i så fall…


    Efter juniormatchen traskade jag in på arenan. Jaker satt redan på plats 3 rader framför mig. Nej, vi satt inte bredvid varandra – vi var toknöjda över att ens ha fått biljetter. Att sitta bredvid varandra (som vi fick göra under damfinalen igår) var inte att tänka på :b
    Klockan 14:59 satte jag mig på plats, en minut innan matchstart. Klockren tajming från juniorherrarna där (yes)


    Efter några minuter började speakern prata och sa någonting i stil med Volevousviuosleaufivousbeouf Robiiiiin Sooooderliiiiiing!” och alla i publiken applåderade våran svenska idol.

    Strax efteråt körde speakern introduktionen till Söderlings motståndare: ”Volevousviuosleaufivousbeouf Rafaeeeeel Nadaaaaaaal!” och alla blev som tokiga.


    Insvävandes 2 decimeter över marken kom en alert Rafael Nadal.


    Det kändes ganska underligt att sitta inne på Philippe Chatrier-stadion och se två såpass duktiga idrottsmän som Söderling och Nadal bolla in inför en Roland Garros-final. Allt blev såpass mycket mindre på något vis. Stjärnorna som verkligen känns jätteavlägsna när man sitter hemma i TV-soffan och tittar fanns helt plötsligt inom ett tennis-slags avstånd.


    Matchen började med en missad förstaserve för Söderling och det blev lite av temat på hans spel under dagen. Han gjorde alldeles för många egna misstag samtidigt som Nadal spelade som en gud.
    Söderlings förstaserve låg på halvtaskiga 56% – Nadals förstaserve låg på smått bisarra 77%. Men den siffran som mest visar hur pass dålig Robin var idag var siffran över unforced errors – Robin gav bort 45 bollar på grund av att han själv gjorde enkla misstag – då vinner man inte en final, inte ens mot en gipsad Björn Borg i rullstol…


    Arenan var fullsatt och stämningen var på topp. Av dom drygt 15 000 åskådarna var ungefär 14 998 Nadal-fans. Ensamma satt jag och Jaker och hoppades på ett svenskt mirakel, men när Söderling spelade som en kratta och dessutom tappade första set kändes det som om uppförsbacken började bli farligt brant…

    Men Söderling hade tydligen sett två eleganta herrar med en elegant idé på läktaren igår, så därför…


    … äntrade burka-Robin scenen! Imponerad av mitt och Jakers fantastiska solskydd från gårdagen tog han efter oss. Tyvärr gjorde detta bara att Robin sjönk till min och Jakers skicklighetsnivå [?]


    Vid 30-30 i tionde gamet och 5-4-ledning till Nadal fick vi se en av svensk tennis viktigaste poäng på mycket länge. Om Söderling skulle vinna den skulle han få en breakboll och en chans att komma in i matchen igen. Om Nadal vann den skulle han få setboll och chans att vinna första set.

    Nu är ju tennis en riktig skitsport, så såklart vann Nadal poängen och plockade sen hem första set :<

    Då kom plötsligt molnen in över stadion och det blev rätt mycket kallare. Regnet hängde i luften och vinden vände plötsligt. Tänk om Söderling vänt matchen här, då kunde man skrivit nåt asballt som att ”Plötsligt vände allt – vindarna bytte riktning och Söderlings dåliga spel var som bortblåst”. Nu blev det inte så… Nadal fortsatte att krossa Söderling :<

    Nån som vet vad som hände på läktaren när alla skrek förresten? Nadal skulle precis börja serve när någon på läktaren skrek till. Sen stannade Nadal upp och kikade bort på läktaren. Då såg vi ambulansmän som satt böjda över någon människa av någon anledning.

    Jag gissar på att personen svimmade, men nån kanske har mer info?


    Ju längre matchen gick

    destå klarare blev det att jag och Jaker inte skulle få medverka vid ngon Söderlingsk Grand Slam-vinst… Två timmar och nitton minuter efter matchen startade slängde Nadal sig på gruset och jublade över att ha vunnit turneringen. Dom enda två vettiga människorna inne på arenan (jag och Jaker) deppade samtidigt som alla idioterna omkring oss jublade.


    Nadal fick ta emot sitt pris och här någonstans insåg jag att både han och fransmännen hade någonting gemensamt: dom kan inte engelska. Detta är någonting som jag ser som totalt efterblivet år 2010. Att någon enstaka svensk eller fransman inte kan engelska kan jag acceptera utan problem, men att ett helt folk plus en kille som håller på med en av världens största sporter inte kan engelska är ingenting annat än en mindre skandal.

    Söderling höll sitt andrapris-tal på engelska innan Nadal började sitt tal på spanska. När sen den franska kommentatorn bit för bit översatte talet – på franska – höll jag på att avlida. Det är tennis vi spelar, en internationell sport som ses av miljoner tittare. Det finns knappt något land förutom Frankrike (och en bit av Kanada) som pratar franska – ÄNDÅ ska dom av någon konstig anledning översätta det till franska… Skandal! Lär er engelska nån jävla gång (evil)

    Efter att ha lovat mig själv att hålla segertalet på svenska om jag någon gång vinner Roland Garros traskade jag ut från arenan och tog tunnelbanan hem med min reskompanjon Jaker.


    Utsvultna bestämde vi oss för att handla käk från den snabba harens pizzeria: Speed Rabbit Pizza. Jag beställde en Kebab Street

    och Jaker lovade mig att jag skulle bli magsjuk om jag åt den.
    Nu skulle jag kunna lägga in en massa elakt om hur ordentlig, pedant och relig Jaker är av sig, men jag låter bli :z

    Väl hemma kunde jag konstatera att Kebab Street var den äckligaste goda pizzan jag någonsin ätit. Pizzan, och framförallt pizzadegen, var riktigt god men av någon outgrundlig anledning hade dom smaksatt pizzan med wasabi eller nåt likande. Det smakade bajs, skit och päckel och jag gav upp efter att ha ätit en pizzabit plus alla kanter på pizzan. Imorgon testar vi nog Internet Explorer 8-pizzan dom har :i

    Klockan är 23:23 och jag har lovat Jaker att han ska få datorn nu. Solbrännan är förövrigt hemsk på både mig och Jaker för tillfället. T-shirtbränna ftw! Imorgon kör vi Disneyland. Natti!”