Till att börja med vill jag börja med att presentera mina egna tankar kring det kommande inlägget:
Jag har inte börjat skriva inlägget än, men jag har en känsla av att det här kan bli den näst mest svårförstådda texten som någonsin skrivits (första platsen på listan går till regelboken för spelet jag snart ska berätta om).
Att förklara ett spel med som innehåller 318 regler, 27 kortlekar, 5 färglada gubbar och ett vandrande torn är inte sådär jättelätt. Men jag tänker i alla fall försöka.
Tröttnar ni mitt i texten är det okej, men jag tänker i alla fall ge det hela ett försök. Spelet jag ska berätta om heter Sagan om Ringen och är faktiskt ett brädspel.

Jag hör ett samlat skratt från alla som läser det här, inte fan kan väl ett sådant spel vara nåt att hänga i granen?
Men det var faktiskt skitroligt. Då börjar jag:

Spelet består av 7 olika spelplaner (jo, det är sant). Det är alla dom olika världarna i Sagan om Ringen som finns utplacerade på olika brädor. Man börjar spela i Moria, och målet är att ta sig igenom världen. Dock måste man såklart akta sig för dummingen i spelet – Sauron. Om ni tittar på bilden så ser ni ett antal rutor. Längst ner på bilden… seriöst, ska jag förklara reglerna på det här spelet kommer inte ens en revisor orka läsa igenom texten. Jag ska försöka förklara vad som hände under spelomgången istället.

Några viktiga saker bör ni veta om i alla fall:

1. Spelet är baserat på Sagan om Ringen
Eftersom alla i hela världen har sett den här filmen vet ni alla vad spelet handlar om – man ska förstöra en ondskefull ring så att inte den superelaka skurken Sauron kan ta över världen. För att förstöra ringen måste man ta sig till ett speciellt ställe inuti ett berg.

2. Ge inte ringen till den onda snubben!
Den dumma snubben Sauron representeras av ett svart torn med ett öga på. Om han kommer ikapp spelaren som bär på ringen så är spelet slut. Om han däremot kommer ikapp en av spelarna som inte har ringen så dör den spelaren, men spelet fortsätter

3. Teamwork ffs!
Det finns ingen ensam vinnare i spelet. Antingen klarar man av att förstöra ringen och alla blir glada, eller så får Sauron tag i ringen och alla dör. Det finns inget ”Jag förstörde ringen, alltså vann jag”. Detta verkade dock vissa personer (Jake) ha svårt för att förstå
Man spelar som en egen gubbe, och man kan med hjälp av diverse kort ta sig fram i spelet och samla poäng, specialkort osv.
Deltagarna var i alla fall (från vänster) lillebror, Jake, Ceder och jag.

4. Skydda ringen till varje pris!
Sälj din mamma, kör över en handikappad bäbis, ät upp din egen hund, ja gör vad som helst bara inte Sauron får tag i ringen! Det kan bli så att man får lov att offra tre av fyra spelare bara för att kunna hålla spelaren med ringen vid liv – det gör ingenting! Bara inte Sauron får ringen!

5. Gandalf är prostituerad
För den ynka summan av 5 sköldar kan man köpa den store trollkarlen Gandalf. Han hjälper dig visserligen att planera din kommande steg bättre och sådär, men enligt anonyma källor får man även med lite annat mysigt i priset.

Nu förstår ni ungefär 3% av reglerna, men ni vet i alla fall det viktigaste – Ge inte ringen till dummingen. Lillebror missuppfattade tydligen det där i början.
Han agerade mer som enUsain Bolt skulle ha gjort i ett stafettlopp. Han fick ringen i sin hand, sen sprang han sina 100 meter fram till Sauron på ungefär 7.53 sekunder – sen var den spelomgången slut och alla dog. Tack för det

Inför andra omgången var det dags för skärpning – lillebror hade redan lyckats besudla Kaustinens namn i hela Sagan om Ringen-världen. Alltså var det dags för mig att åter förknippa namnet the Kaustinens med saker som passar oss bättre – hjältemod och stordåd.
Jag kände redan från början att jag var i riktigt bra ”Jag ska traska väldigt många mil i en enorm värld, som egentligen inte ens existerar mer än i fantasin, för att sen förstöra en ring som egentligen inte heller existerar i ett berg som inte heller det existerar egentligen”-form, så redan från början var det full fart.
Jag planerade mina steg bra och undvek dom största farorna – resan mot berget där ringen skulle förstöras gick som smort.

Herr Ceder, också känd som Frodo, trillade dock plötsligt av pinnen när han sprang in i elakingen Sauron. Innan han helt utraderades från spelet så offrade han dock sina sista hjältekort för att skydda ringbäraren (mig).
Jag tackade genom att fälla en manlig tår. Tack vare hans mod kommer vi för alltid att komma ihåg honom.

Inte långt efteråt så gick min bror, mer känd som Pippin, också samma öde till mötes. I ett desperat försök att springa igenom tornet så pulveriserades han av elaka orcer

.
Där existerade dock inget vidare hjältemod, och av vad jag har hört så hittades han död några dagar senare – fortfarande med sin snuttefilt i handen. Ingen vidare man där inte.

Nu var det bara jag (Merry) och Jake (Sam) kvar i spelet. Jake gjorde allt för att skydda mig (jag hade fortfarnade ringen) och dog en mycket hastig död när den enorma dummingen snabbt stormade fram.
Jag sörjde inte den där egosnubben speciellt mycket, men det blev rätt ensamt att vandra ensam genom denna mörka del av världen.

Alltså var det bara jag kvar. Helt ensam, men precis framme vid berget där man kunde förstöra ringen kämpade jag mig fram. Jag sprang och sprang, och det var inte många rutor kvar till målet när jag plockade upp dessa rutor (se bilden).

Jag var då ett steg från att förintas av dummingen och samtidigt låta världen gå under. Såklart plockade jag upp ett ”gå fram ett steg närmare dummingen”-kort, och vips så var jag förvandlad till en själ helt utan kropp.
Ringen övertogs av dummingen Sauron och han gjorde det som alla elaka härskare skulle gjort – förstörde världen totalt.
Tråkigt att man ska gå in i väggen när det är så nära…
Inför sista omgången hade vi varit till Statoil och köpt godis. Dessutom hade vi köpt med oss en muta till dummingen Sauron – en megagullig Kinderäggs-panda. Ett genialt drag av oss skulle det visa sig.

När vi var inne i sista världen – med alla deltagare vid liv – så hade Sauron inte ens rört sig ur fläcken. Han stod bara där och gullade med sin nya pandaunge. Vi traskade förbi honom och sade hej, sen kastade vi ner ringen i bergets vulkan.
Ringen var förstörd och världen var räddad. Såklart blev det ett enormt jubel, och det var jag som fick kasta ner ringen – alltså var det jag som firades som en hjälte av folket. Dock vill jag gärna att även mina kollegor ska nämnas i morgondagens tidning under rubriken ”Han räddade världen” (med en enorm bild på mig såklart).

Världen var räddad och alla levde sen lyckliga i alla sina dagar… eller nåt. Jag försöker mest avsluta inlägget eftersom jag är så jäkla trött. God natt – partyhatt.

Förresten, betyg på Sagan om Ringen – brädspelet: [!][!][!][!][!] (full pott!)