Tennis är egentligen en ganska tråkig sport. Spelare ett slår till bollen, spelare två slår tillbaka den, spelare ett slår bollen över nät igen och spelare två svarar med att skicka tillbaka bollen ännu en gång. Sen repeteras detta i 3-4 timmar. Sitter du i publiken och har oturen att hamna på långsidan så kan du räkna med att ha drabbats av en enorm smärta i nacke och rygg efter att ha följt en hel match. Whiplashskador i nacke och rygg är någonting alla tennisfans har gemensamt.

Just nu pågår US Open på Eurosport. Imrells reaktion på detta var ”WOHOOOO! Årets happening!”. Han kan typ alla spelarnas skostorlek, deras mammors namn, mammornas sponsorer, spelarnas favoritfärg på strumporna samt alla deras klasskamraters namn från mellanstadiet.
Jag ligger lite mer på en ”Jasså, är det tennis på TV?”-nivå. Min kunskaper sträcker sig så långt att jag vet att tennisbollen är gul och luddig, att man spelar tennis med ett racket och att vissa av tennisdamerna är riktigt heta.
Att själv spela tennis själv är dock riktigt riktigt roligt. Jag är inte speciellt bra på det, men det är kul att försöka springa ikapp där fula bollen för att kunna smiska bort den till motståndarens planhalva igen. Men att titta på tennis ligger strax under ”Titta på en dvärg som målar en ladugård” på min lista över intressanta saker som kan ses på TV.

Men, som med allt annat finns det undantag. I tennisens fall heter undantaget James Blake. En kille som spelar en otroligt intressant… öh… om man någonsin kan säga att tennis är intressant så är den det när han spelar. Han spexar sådär lagom mycket när han befinner sig på planen. Vinner han en riktigt bra poäng så firar han den som om han vunnit hela turneringen och förlorar han en enkel poäng så reagerar han ändå på ett riktigt ”skönt” sätt. Han har också ett fantastiskt specialslag

som kommer fram i dom mest prekära lägena. På grund av allt detta har tennispubliken nu tagit honom till sitt hjärta och dom står nästan alltid på hans sida.

Blake spelade nyss en magnifik match mot en herre vid namn Olivier Rochus. I mitten av matchen fungerade ingenting för Blake. Rochum hade också tre setbollar i det tredje setet, men på något sätt så lyckades Blake vända och vinna. Hans reaktion efter 6-5 poängen i tiebreaket var så underbar att jag fortfarande har kvar ett fånigt leende på läpparna.

Tänk att det finns idrottare som är roliga att titta på för att dom uttrycker sig speciellt när dom spelar. Inte för att dom är världsbäst, utan för att dom har ett unikt sätt att bete sig på. Nu är Blake visserligen riktigt duktig också, men det är inte därför jag spenderar 1,5 timme med att först skriva ett inlägg om honom, sen råkar radera inlägget och får lov att skriva om det. Jag skriver det här inlägget för att jag vill se fler James Blake i världen. Sköna personer som inte följer mallen för hur man ska vara, utan istället utvecklar sig själva och blir unika. Allt detta UTAN att gå till överdrift. Det är en konst som väldigt få bemästrar…