Jobba på Irland

  • Fantastiskt,  Jobba på Irland

    Roadtrip: Irish version!


    Näst sista helgen på Irland bjöd på någonting som jag borde ha gjort för längesen: en roadtrip! Peter, Johannes, Karin och jag slängde oss in i en sketen fransk bil för att bege oss mot Irlands västra kust.
    Franska bilar är förövrigt bajs, och dom kommer nu även med en nyckeln som ser ut som ett kanontjockt kreditkort. Man behöver inte ens nån nyckel, det är bara ett kort som måste vara i närheten av bilen och sen kan det startas. Skulle ha varit intressant att testa med att hålla nyckeln i handen samtidigt som bilen åkte iväg. Undrar hur den betett sig när nyckelns räckvidd tar slut? Kan man tekniskt sett åka ifrån nyckeln till sin egen bil om man har en fransk sådan?


    Vi drog iväg direkt efter jobbet så att vi skulle vara framme innan det blev bäcksvart ute. På vägen dit hann vi fånga den skapligt vackra solnedgången också. Antingen det, eller så brann det i skogen där borta. Kanske inte ska grotta mer i det, så vi säger att solnedgången var fin helt enkelt.


    Karin var nöjd över chips med löksmak-inköpet, Johannes stoppade precis in nånting i byxorna och Peter övade in Zidane-stångningen för att på riktigt franskt manér göra reklam för den elegant bilen vi hyrt under helgen.


    Roundstone hette stället vi skulle övernatta i, och vi hade där hyrt en lägenhet under helgen. Totalt pris för lägenheten: otroligt överkomliga 150 euro för fyra personer.


    På köpet ingick även en irländsk surfbräda.


    Havsutsikt från rummet!


    Sen begav vi oss ut på fotograferingsäventyr. Peter som äger en kamera med ett värde i stil med ett mindre lands BNP dominerade stort med trippelknäppningar, egentillverkade stativ och en tröja grönare än Irlands växtlighet en perfekt sommardag. Själv glömde man kameran hemma och fick köra på mobilkameran…


    Men vad gör det när motiven är fantastiska? Kylemore Abbey är ju helt makalöst ballt, och jag har bestämt mig att bygga en liknande bostad när jag blir gammal. Bakom mitt Taj Mahal-liknande hus och inom min slottsmur på västra sidan av min ö som jag kommer ha på nåt najs ställe.


    Måttligt imponerad ung man med sin fantastiska flickvän.


    Vattenfall som var betydligt högre än vad bilden visar.


    En stund senare på dagen anlände vi sen vid världens ände.


    Det är nåt där med världens ände… Karin var överlycklig och sprang runt och sminkade sig konstant i fem minuter efter att hon märkt att hon hade en enorm spegel under sig. Kolla, jag ser ut som Jokern” följdes av ett ”Kolla, nu är jag Michael Jackson” innan vi fick hejda henne.


    Vandringen tillbaka från världens ände känns alltid lite deppig, speciellt om det blåser som jäkligt som det gjorde just denna dag.


    Breakdown assistance-bilen till eran undsättning! Dom svenska företagen jublar när vi turnerar i Sverige, på Irland har dom knappt datorer så ingen använder Lotus Notes här.


    Franska bilar tål ingenting. Hur lyckas man ens med det där?


    Shadowing av rutinerad fotograf. Det första man lär sig är att om någon har en dyrare kamera än dig så gör du exakt samma sak som honom. Det andra man lär sig är att göra den saken när snubben med den dyra kameran flyttat sig…


    Man behöver dock inte göra exakt allt som snubben gör. Speciellt inte om man har byxor som lätt åker ner lite för långt…………..


    Förutom den grottan så var utsikten annars riktigt mysig. Lite svårt att visa landskapsbilder i såhär små format, men ta mitt ord för det: Irland är riktigt vackert, även om det stundtals är blåsigt och kallt.


    Vi bjöds även på Irlands bästa (enda?) sandstrand! Riktigt nice och en aning malplacerat. Lägg stället nånstans där dom har sol och värme istället. Det ger nog bättre avkastning i euro/sandkorn.


    Baywatch-Kausti var såklart på sin vakt och höll stenkoll på alla som badade. Det var faktiskt en dåre som tog sig ett dopp. Enkelt sammanfattat kan man säga att Baywatch-Kausti inte hade ryckt ut om en nödsituation uppstått.


    Arg ko med grymt kontor. Fattar ni? KO-ntor. KO som i kossa! :i Sicken humor man har!

    Gud var arg kossan ser ut… Tur man överlevde där alltså.


    Sjuk beach för att vara Irland…


    Det irländska landskapet bjöd annars på en hel del vackra bilder. Dom flesta gör sig dock bättre i verkligheten, eller i huvudet, men inte i bloggformat.


    Cliffs of Moher bjöd på betydligt bättre väder idag än sist vi var här. Då såg vi inte ens ut över kanten, idag strålade solen som om ozonlagret helt bestämt sig för att rymma till Mars en sväng.
    Motljuset dödade dock mobikameran, men vad gör det när man har trevligt sällskap och Peter en kamera värd mer än tre JAS-plan? Copyright-regler gör dock att dessa mest sannolikt inte kommer besöka denna fantastiska blogg.


    Utan motljus så levererar mobilkameran dock magi utan dess like. Harry Potter hade varit avundsjuk kan jag säga!


    Stabilare än såhär blir det inte. Jäklar vad elegant man ser ut! Årets Kausti-bild 2012?


    Den irländska grönskan är nåt helt annat mot den svenska. Det är som om man odlat gräs och sen kramat ur den gröna färgen ur en lime istället för juicen, och sen smetat in det i gräset. Lite kontrast från himlen gör att allt ser lite extra grönt ut, och när man sen placerar ett miniatyrslott så är det här snudd på årets naturbild 2012.

    Här nånstans somnade jag, och när jag sen vaknade så var vi typ hemma. Överlag så sov jag mig nog igenom en sisådär 73% av resan så det här med att få se den irländska naturen failade väl en aning för egen del. Men vad gör det när man har trevligt sällskap i bilen, och när Peter har en kamera som är värd mer än vad den amerikanska armén gör av med på ett helt år?

  • Jobba på Irland

    Life after Ireland: 15 dagar kvar


    Det är skumt det här ändå. Jag har varit i Dublin nästan tre år, jag har hatat mitt jobb minst hälften av den tiden och jag har längtat så hårt efter att bara kunna lämna eländet bakom mig en vacker dag. Så plötsligt dyker ljuset i tunneln upp, och snart kommer jag kunna lämna allt det jag avskytt bakom mig.

    Det är först då man inser alla dom små sakerna som varit bra med Dublin. Eller små och små, det finns både stora och små saker här som man uppskattar så hårt. Saker såsom Karin, alla kompisar, alla arbetskamrater, innebandylaget, publivet, fish & chips, sunkmackan på jobbet, Pennys, The Counters hamburgare, Yamamoris sushi och en massa andra saker som man inte ens lagt någon vikt vid förut. Varför såg jag inte, och uppskattade, dom här sakerna tidigare?
    Man brukar ju säga att gräset är grönare på andra sidan”, men frågan är om inte Irland har det grönaste gräset i världen? Kommer jag ångra mig när jag sitter där i Stockholm? Jag vet inte. Kanske, kanske inte.

    Det känns som om man nånstans genomgår en förvändling från att vara en bitter gammal surgubbe till att bli en ung vilsen man med PMS ungefär. Ena sekunden är man deppig och sur över att man kommer behöva klippa precis varenda band man har, sen svänger det över en lunchrast och man är hyperglad inför det nya jobbet som verkar intressantare och roligare ju längre man tänker på det. Sen tänker man på alla balla människor man aldrig kommer träffa igen, och så är man nere igen.

    Ska nog äta choklad när jag kommer hem idag. Har hört tjejerna på jobbet säger att det hjälper. Ben and Jerrys chokladglass och en chokladkaka. ”