Fa-an. Fick ett tips av Isgren att det skulle finnas en maskin nere på Dunnes där jag kunde växla in alla småpengarna jag hade i en låda här hemma. Sagt och gjort tog jag min penningpung bestående av plast och traskade ner till affären för att äntligen bli av med det bekymret. Tvåhundratrettiosju euro väger ändå en hel del, så jag kände inte gärna för att bära runt slantarna längre än nödvändigt. Dessutom ser man helt störd ut när man bär runt på 23 kilo mynt i en plastpåse, så där fanns ytterligare en anledning till att växla in pengarna i Dunnes växlingsmaskin så kvick jag bara kunde.

Efter att ha kämpat och slitit med den där förbaskade penningpåsen kliver jag, lite smått förstörd, in på Dunnes. Efter att ha följt vägbeskrivningen jag fick av Isgren började jag ana att maskinen antagligen upphört att existera. En kort fråga till en av kassörskorna bekräftade också att så var fallet. Jag fick alltså glatt släpa hem den där förbannade påsen igen…

Nu ligger jag här på en solig balkong med en plastpåse fylld med pengar som är snudd på oanvändbara. Vilket i-landsproblem