Fiasko

  • Fiasko,  Vardagsliv

    Koncentrerad stank

    Att hålla andan i fjorton timmar är det inte många som klarar av. Ändå var det exakt så länge som mina fötter fick befinna sig inlåsta i mina skor under resan hem igår. Mina stackars fötter fick ingen luft på fjorton timmar. Det är jättelång tid.

    Vet ni vad som händer om man låter fötterna vara instängda i skor som är äldre än min Irlandskarriär? Dom börjar lukta. Jätteilla. Jätte jätte jätteilla. Såpass illa att man nog skulle kunna avliva en mindre livsform i gaskammaren som uppstår.
    Jag fick lov att slänga mina strumpor från resan hit. Dom luktade för hemskt och det fanns ingen annan utväg. Vad i… Vad faan är det som luktar!?” skrek lillebror när jag satte mig i soffan och när jag förklarat för honom så fick jag ett ultimatum: Göra mig av med strumporna eller sova i snön på balkongen.

    Men idag så har vi kämpat. Vi åkte till Falun, hittade inga vettiga skor och åkte till Kupolen i Borlänge istället. Där hittade jag ett par Fred Perry-skor i vitt som jag gillade. Men dom fanns i svart också, så jag köpte dom istället. Fastän dom svarta var lite mindre snygga än dom vita. Varför? Därför att om skorna är svarta så får jag ha dom på mig på jobbet. Då kan jag alltså använda skorna sju dagar i veckan. Är dom vita får jag använda dom på jobbet under casual-fredagarna och såklart när jag är ledig under helgerna, men måste annars köra med mina ett år gamla kontorsskor som det börjat gå hål på. Nu slog jag två flugor i en smäll och skaffade dual-skor. Både jobb och fritid. Lysande Sickan. Lysande.


    Förbrukade pjux”

  • Fiasko

    Despicable Ireland


    Nej, det kan inte bli värre. It's all downhill from here. Så kände jag imorse. Igen. Det var sol, 2-3 plusgrader och fantastiskt väder ute när jag gick upp till Spar för att hämta ut hyrespengarna. Det gick förvånande nog bra och jag stötte även på Jesper på vägen. Han berättade att dom fått in två samtal idag. Två stycken på hela dagen. Ibland är jobbet på desken bra slitigt alltså…

    Väl hemma så tänkte jag hoppa in i duschen. Jag slog på den och… jag slog på… nä, det gick såklart inte att slå på duschen. Inte en droppe vatten kom det från duschen när man öppnade kranen till max. Inte en enda droppe kunde våran U-landsdusch producera.

    Nej, vid det här laget ville jag till Afrika istället. Letade på internet efter nåt stackars” barn som ville byta men kammade hem noll. La upp några kontaktannonser på www.tradeafricaforsomethingworse.com och nån sajt till i förhoppning om att få något svar framöver. Här nånstans dök en textrad upp i min mp3-spelare: ”Hell aint so bad after all”. Jag log lite inombords. Tajmingen kunde inte ha varit sämre. Faktiskt.

    Men jag tänkte inte ge upp och låta mig besegras! Så jag packade min ryggsäck, tog på mig mina kläder och traskade ner till shoppingcentret för att ta bussen ut till flygplatsen. Fyra och en halv euro skulle busschaffuören ha för det. Jag gav honom fem och fick ingen växel.
    ”Fuck you” tänkte han nog när han sa ”Vi tar bara jämna pengar, så du får ingen växel tillbaka”. ”Fuck you också” tänkte jag tillbaka när jag fick min biljett. ”Behåll du dom där 50 centen och köp dig ett liv”.

    Väl framme på flygplatsen köpte jag mig en macka, en cola och en 75 cl vatten. Fick betala en halv arm för det och saknade mina 50 cent från bussen en aning. Sen tänkte jag på att bussresan hit sparade mig 15-20 euro och då kändes allt lite bättre igen.
    Med filmen Despicable Me på datorn och en macka i ena handen så skrattade jag nästan högt åt vissa av sakerna i filmen, så jag antar att jag nog var lite påverkad av tristessen här i landet.
    Inte för att filmen är dålig, men jag brukar nästan aldrig skratta högt åt filmer. Speciellt inte på offfentliga platser…
    Despicable Me är dock helt sjukt bra. Även andra gången man ser den.

    Men så hände det som fullbordade pissdagen. Helt utan anledning så bytte skyltjäveln färg. Från att ha haft ett fint blått sken med texten ”Stockholm, 18:50” på så bytte den plötsligt färg till gult. Och alla vet att gult är fult. Gult är så jävla fult, och ännu fulare blir det när det sen står ”London, 20:00” på skylten också. Mitt plan är försenat. Med nästan två timmar. Två jävla timmar. Dra åt helvete!

    Jag hatar Irland. På riktigt. Och jag svär. Förlåt mor.”