Fortsättning från U21-EM, andra halvan av torsdagen.

Efter detta läste vi igenom våran gratis Aftonbladet. Spanien fick ju pisk i gårdagens match, och artikeln i Aftonbladet var inte nådig den heller. Spaniens storstjärna Bojan Krkic (hans föräldrar hade bara råd med en vokal i efternamnet) var den som sågades mest, med all rätt ska tilläggas.

Kärleksfulla blickar kastades mellan Jake och Johan…

Sen kom lagen in på plan. Sverige såklart i blågula kläder, Italien i helvita. Antagligen hade italienarna tänkt till lite när dom valde färg på matchkläderna. Vit är ju renlighetens och ärlighetens färg, och båda dessa saker är ju någonting som symboliserar den typiske italienaren på fotbollsplanen

Matchen började, och det tog väl ungefär 21 sekunder innan den första italienaren dök ner på gräset. ”Ahhhh! Domarn!!! Våldtäkt!! Miscusi! Straff!” gormade han samtidgt som han gjorde en megafilmning i eget straffområde.

43 sekunder in i matchen kom nästa störtdykning från en italienare. Även denna gången gjorde krocken med den svenska spelaren jäääätteont. Det var så allvarligt att det nästan blev frågan om en akut operation mitt på planen. Italienarens hjärta hade stannat, båda benen hade gått av, han hade brutit ryggen och ena axeln hade hoppat ur led. I alla fall verkade det så på hans reaktion.

”Snälla domarn, snälla. Ge honom ett gult kort! Snälla!”

Nu visade det sig snart att det var allas vår favorititalienare Pierluigi Collina (ni vet han den där flintskallige snubben

) som dömde matchen. Lika korrumperad som en svensk politiker smög han runt på planen och blåste frispark till italienarna såfort han fick chansen.
På bilden ser vi Bocchetti som har jätteont samtidigt som domaren går fram för att trösta honom.

(Enligt alla matchrapporter heter domaren Tony Chapron, men jag tror det är en coverup. Egentligen var det Collina som dömde matchen)

Italien, eller snarare Balotelli gjorde 1-0 efter 18 minuter. Då blev Gud sur över hur orättvist målet var, så han fixade ett psykbryt på samma Balotelli några minuter senare. Trots att domaren verkade vara italienare så tog han upp det röda kortet när Baltelli karatesparkade Pontus Wernblom jättelöst på benet.
Domaren hade inte haft ett rätt hittills i matchen, och den här utvisningen var pinsamt dålig den med

Jag håller fast vid min tes: Alla människor som blir domare är dumma i huvudet. Det finns ingen normal människa som skulle utstå så mycket skit som en domare får ta. Detta leder till att alla bra (och smarta domare) slutar eftersom dom får så mycket skit, och kvar blir dom rikitgt dumma (och värdelösa) domarna.

Alla stod upp och buade åt Balotelli när han fick gå ”the walk of shame” Sen hände det inte så mycket mer innan paus.

I pausen gick Johan och Jake på toa. Efter toabesöket rapporterades det att Stefan Schwarz också befunnit sig därinne. Tydligen i en väldigt ful frisyr också. Varken jag eller Jake såg dock snubben, men Johan håller fortfarande fast vid att det var herr Schwarz som var där inne.

I andra halvlek skedde i stort sett samma sak som i första. Ialienarna ledde med 1-0, alltså kunde dom kasta såfort dom fick närkontakt – domaren blåste ju frispark för allt. Italienarna vred sig i smärtor såfort en svensk var inom 2 meter och det gräts en och annan tår i hopp om att domaren skulle dela ut några gula kort till dessa dumma svenskar.

Efter 53 minuter skede det som inte fick hända – Italien gjorde 2-0. Efter att den obligatoriska böghögen hade avklarats (jaja, metrosexuella högen [?]) så började Sveriges tokjakt efter ett mål…

… Emil Johansson dansade kalinka…

… och Martin Olsson duttade bollen till närmsta italiernare…

… men inget hjälpte när Toivonen på topp var lika effektiv som Göran Persson i anfallet. Samtidigt gjorde Berg inte ett enda rätt – då blir det svårt att göra mål. Bajrami fick ungefär 23 målchanser i första halvlek – inte för att han var bra, utan för att han misslyckades med att stå på fel ställle. Dock kunde han inte få en enda boll på mål, och han blev mycket riktigt utbytt efter ungefär 25 minuter av andra halvlek.
Göran Perss… Ola Toivonen lyckades visserligen göra mål på sitt 24:e friläge i matchen, men då var det 1 minut kvar av ordinarie matchtid. Så matchen slutade, helt välförtjänt, 2-1 till Italien.

Jag och Jake deppade samtidigt som Jonasson drog på sig tjocktröjan för att dölja sin Italientröja. Han är ju rätt klen av sig, och om hans tröjade hade retat upp någon stor och stark svensk hade nog boxningsmatchen dom emellan tagit slut ganska fort…

Jake och Johan ska ju gå på Peace and Love som pågår just nu här i Borlänge – alltså måste dom ju införskaffa en massa öl. Så vi tog färjan till Helsingör (30 kronor för resan var inte så farligt) för att dom skulle kunna köpa billig bärs.

Stilstudie på hur man bär 2 stycken 24-pack öl.

Johan var överlycklig

Båten avgick klockan 18:00, 18:20 hade vi handlat klart… Då hade vi inte ens anlänt i Danmark…
Så det blev till att vänta. Båten skulle gå tillbaka till Sverige klockan 18:30, och beräknades anlända 19:00, så det blev en ganska lång stund där vi bara segade. Jake var glad, Johan var lite mer avvaktande.

Jag måste bara berätta hur dessa två herrar blir när dom umgås. Johan och Jake blir som förbytta efter några öl/några timmars sällskap. Jake tar sig an rollen som Margareta, hemmafru och gnällspik. Johan i sin tur, han tar sig an rollen som Rolf, kärleksfull och piskad make.

Margareta klagade såfort h… han?… fick chansen. Antingen var det, ”Akta! Vi får vattenplaning!!” när vi åkte bil i måttliga 70 på en snustorr motorväg eller så klagade han på att det gick för fort (”Vi döööör!”) när vi körde 110 på en 90-väg Sen vet ni ju redan om att Margareta sjunger opera såfort han får chansen också.
Rolf (Johan) är den som gnäller och småtjafsar med Margareta. Det kunde gälla alla möjliga småsaker, men HELA tiden så skulle det tjafsas. Det var verkligen som om dom var gifta. Nu har jag inte riktigt koll på hur dom här två tomtarna umgås på fritiden, men jag såg inga vigselringar i alla fall…

Väl tillbaka fick pajasarna minsann bära sin egen öl. Dom bad mig öppna dörren och jag roade mig med att släppa igen den i ansiktet på dom Ett stort problem uppstod då båda hade händerna fulla. Man kan ju lixom inte ställa ner ena förpackningen för att öppna dörren
Efter 20 minuters tankeutbyten kom dom på att man kunde sparka upp dörren om man bara tog i lite. Vi traskade bort till bilen, lastade den full, och sen tog vi sikte på Lund igen.

Om jag skulle fråga valfri person som har ett IQ över 25 (här går 90% av alla mina läsare bort :z) vad Lund är mest känt för så skulle nog dom flesta svara: Studenterna. Det finns som bekant ett ganska stort universitet i staden, och sådana brukar ju locka till sig sådana outbildade ungdomar.
Nu är det så att studenter är ett gäng lata jävlar. Dom tycker att det räcker med att studera 9 månader per år. Dom resterande månaderna så jobbar dom som gnuer på annan ort för att kunna äta nudlar under studietiden.
Detta innebär alltså att det under höst/vinter/vår bor ungefär 70 000 personer i staden. Under sommaren är befolkningen ungefär 3 personer. 40 000 studenter flyr, och resten av invånarna åker på semester utomlands. Alltså var det totaldött i stan under midsommar.
Vi var ju vrålhungriga, så vi trampade bort till Max som låg ungefär 300 meter från Jakes lägenhet. Såklart var det, precis som allt annat i stan, stängt.

Såhär såg det ut på toget mitt i stan. Den där tjejen på kortet var galet läskig, och när hon gick förbi oss väntade jag bara på att hon skulle attackera och börja bita oss Hon pratade för sig själv och betedde sig allmänt knäppt. Varning för galna damer i Lund alltså.

Tillslut fick vi i alla fall tag i en riktigt god pizza (Jake håller nog inte med :i) från Lunds bästa pizzeria – Ciao Ciao. Risken för magsjuka var tydligen överhängande enligt Jakes efterforskningar, men med ett pris på 50 kr/pizza (oavsett sort typ) så kunde vi inte låta bli. Dessutom var stället det enda som hade öppet i hela Lund typ…

Betyg på pizzan: [!][!][!][!/][!/]

Efter pizzan var det dött. Helt dött. Inte en enda människa fanns tillgänglig i Lund, jag hade glömt Playstationdosan i Borlänge och alla var uttråkade till max. Då (5 timmar försent) fick Johan en idé! ”Vi skulle ha åkt till farsan direkt efter matchen. Där hade vi fått mat och allt”.
Han försökte då få tag i Glenn, men hans mobil var avstängd. Eftersom vi hade så fruktansvärt tråkigt i Lund att vi seriöst funderade på att sova (klockan var 21:30 på midsommarafton) så drog vi en chansning: Vi tog sikte på Göteborg (25 mil bort :i)!

Klockan var nu 22:20 ungefär.

Klockan 00:30 anlände vi i Göteborg hos Glenn. Där var det lika dött som i Lund, så vi bestämde oss för att ta sikte på Borlänge istället. Resan hem gick otroligt segt, men höjdpunkten var nog när en tokpackad lillebror ringde upp mig för att informera om att vi nog skulle spela golf dagen efter (Nej, det blev ingen golf :i). Han talade i alla fall väldigt osammanhängande och jag skrattade gott åt samtalet

Jonasson körde typ 30 av dom 70 milen (halva vägen till Göteborg och några mil därifrån) och jag fick sova världshistoriens skönaste halvtimmestupplur. Jag blev väckt när Jake skrek ”NINTENDOKLUBBEEEENNN!!” och tvingade mig att ta resans sämsta bild på Nintendoklubbens Super Mario-gubbe.

Jake somnade snabbt om efter fotograferandet och vaknade inte förrän…

… vi stannade till vid en mack för att köpa kvällsmat. Jag inhandlade en pizza och en Cola, men efter en halv tugga av pizzan insåg jag att jag var sjukt ohungrig. Inte mätt, men ohungrig. Pizzan, minus en tugga, låg kvar i bilen till dagen efter

05:30 anlände vi i Borlänge. 06:15 somnade jag och sov som en Gud. Resan var över, och hjärnan fick samla på sig några ytterligare minnen.

Annan information från resan:
Bensinkostnad: ~1800 kr
Sträcka avverkad: ~160 mil
Genomsnittshastighet: Alldeles för hög

Betyg på hela resan:
[!][!][!][!][!2]