Vardagsliv

  • Jobba på Irland,  Vardagsliv

    Irland – Kroatien @ Aviva Stadium


    Vi spontanköpte biljetter till fotbollsmatchen mellan Irland och Kroatien i förrgår. 33 euro för att få se en irländsk landskamp, uppleva läktarkulturen på ståplats och få bli pissblöt av det irländska regnet kändes som ett kap. Jag, Marcus och Spiris var alla mycket laddade inför denna stundande stormatch när vi satte oss på bussen från jobbet in till stan, Otto han var mer trött och han hade säkert hoppat av om det inte vore för att biljetterna redan var betalda.

    Som bonus på allt så spelades matchen på splitternya Aviva Stadium som öppnades förra året och jag måste säga att rent estetiskt är arenan snudd på perfekt. En stor (stor!) glaskupol som tak som är byggt på ett galet vackert sätt som enligt Wikipedia är byggt sådär för att inte blockera solen för dom som bor i området.
    Hela arenan kändes riktigt fräsch och toaletterna får nästan full pott för att vara på en fotbollsarena. Det ska bli intressant att se hur arenan ser ut om 5-10 år med tanke på att varenda lägenhet i hela Irland verkar mögla sönder och avlida på den tiden…


    Arenan tar in 51 700 personer men det var väl knappast fullsatt om man säger så. Jag skulle tippa på att det var kanske 13 000 irländare och 21 kroater närvarande vid avspark, men samtidigt var det ju bara en vänskapsmatch så man kanske inte ska förvänta sig för mycket.
    Jag hade bokat biljetter åt oss på North Stand vilket direkt översätts till Norra Stå”, AIKs supporterläktare om jag minns det rätt. Därför blev vi alla skapligt överraskade när det visade sig att vi minsann hade fått stolar att sitta på. Stand står väl även för ”läktare” antar jag [?]


    Den här lilla kisen satt bredvid oss under matchen och ropade i början ”Ireland Ireland Ireland!” för att heja på sitt favoritlag, men ju längre matchen gick desto irländskare blev hans uttal. ”Areland Areland” följdes av ”Arelad” tills det slutligen lät precis som om han stod och hejade på det svenska mejeriföretaget Arla.

    Irländsk dialekt är för engelskan var skånskan är för Sverige.


    Matchen då? Irland spelade inte precis som ett lag som skulle platsat i VM förra året och Kroatien var väl inte speciellt mycket bättre. Jag tror vi fick se två-tre skott på mål under matchen också, men så mycket mer var det inte. Keane var tokig som vanligt, båda lagen rullade mycket i backlinjen och Kroatien var det bättre laget sett till matchbilden utan att övertyga. Dom irländska tidningarna trycker idag mest på att Irland nu är obesegrade fem matcher i rad istället för att nämna att matchen var ungefär lika spännande som ett avsnitt av På Spåret.


    Annat värt att notera från matchen är att Damien Duff hade en egen supporterskara på 4-5 personer precis bakom oss. ”Dajmen Dajmen” tjoade dom så fort han rörde bollen och jag fick ett tag en enorm lust att kasta ett fotbollsmål eller något annat tungt och hårt objekt på dom små slynglarna när dom skrålade som om det inte fanns någon morgondag. Tyvärr hade snubbarna säkert mjukisbyxor på sig vilket innebär att dom är så kallade knackers, livsfarliga ungdomar utan framtid som gärna slåss om dom får chansen, så att kasta en målbur på dom hade nog inte gjort mycket mer än att jag hade fått Usain Bolt-löpa ut från arenan…

    Men jag får nog säga att vi alla fick mersmak av den här matchen. Håller tummarna för att man får tag i några biljetter till någon av Irlands hemmamatcher i rugby. Kan inte ens föreställa mig trycket på läktaren när 52 000 tokfulla irländare står och hejar på sinah hjältar…”

  • Fiasko,  Vardagsliv

    Irland – The first day of the rest of your life


    Iklädd en Lacoste-piké, ett par mjukisbyxor och mina fantastiska Homer Simpson-tofflor omsluts nu en ung man i 25-årsåldern av verkligheten igen. Eller som han själv kallar sig, Mästaren av jetlag”, efter att under dom senaste två månaderna kommit underfull med hur man motverkar denna elakartade livstumör.
    Vardagen består av en stabil Dunnes lasagne-frukost, en tvättmaskin som tvättar för fullt och Magnus Uggla som ljuder genom högtalarna på den smått avlidna laptopen. Den stackars laptopen vars laddaruttag just nu är silvertejpat samtidigt som datorn än en gång har börjat gnälla över att hårddisken minsann inte hänger med i svängarna längre. Det är nog dags för en ny snart, men eländet får nog hänga med så länge den orkar.

    Hur känns det då att vara här igen? Jag kan knappast säga att Dublin är paradiset, speciellt inte eftersom min senaste referens är Miami, men så jäkla illa är det ändå inte. Nog för att jag mer längtar efter Miami än IBM, men livet rullar vidare oavsett vad jag tycker så man får väl acceptera det.
    Det finns ändå en positiv sak med jobbet: man får gnälla hur mycket man vill och man får ändå betalt för det!

    Sen har vi regnet också, fantastiskt skönt att vara tvungen att ha ett paraply med sig så fort man ska ut och slänga soporna! Nåt annat som är bra med Irland? Ja, att man har fått tillbaka 3G-kontakten på mobilen också!

    För om man ska vara ärlig, vad är Frihetsgudinnan, Golden Gate-bron, Miamis stränder, Yosemites vattenfall och Death Valleys öken i jämförelse med 3G-kontakt, regn och min desk på IBM? Ingenting, absolut ingenting…

    :< "