Vardagsliv

  • Jobba på Irland,  Mat,  Vardagsliv

    Irland: Kräftor, räkor och Bäska droppar

    Bloggen är död – länge leve bloggen. Eller nä, men bloggen är svårt skadad och ligger blödandes i nåt dike någonstans. Dessutom störs mitt bloggande av jobbet! Vi får inte surfa mer där och måste istället roa oss med att spela paint och rita i Hjärter… eller nåt sånt. Tänkte dock sätta mig i callbackvila nu och komma ikapp lite med bloggandet genom att ta en kort recap av vad som hänt dom senaste dagarna. Vissa saker utelämnas dock av natuliga skäl eftersom det är ocoolt med mobbning.


    Fredagen spenderades ute i Ashtown hos Sebbe, Johan och Arash (eller vilka det nu är som bor där). Lite öl, lite socialt umgänge och lite mer öl stod på schemat.


    Öl.

    Sen hände inte så mycket mer under kvällen mer än att jag missade bussen hem.


    Helgen spenderades sen med irlandsvistelsens godaste portion köttbullar med mos. Helt fantastiskt vad gott det var. Tack herr Kamprad för att du finns, utan dig vore Irland en gastronomisk katastrof.

    Sen kikades början på filmen Braveheart också, men fokuset försvann där mitt under filmen så jag stängde av den och gjorde nåt vettigare istället.


    Söndagen spenderades sen ute i Clonsilla hemma hos Oscar och Robin (eller vilka som bor där) där kräftskiva stod på schemat. Röda små krypande saker (nej, jag pratar inte om Bex, jag pratar om kräftor) vars mat/skräp-ratio ligger på ungefär 10%. Helt sjukt hur lite mat det är på sånadär skaldjur egentligen… Bajssträngen är inte att leka med heller. Undrar hur stor bajssträngen är på en hummer förresten? Usch…


    På tal om bajs, här har vi en burk aoili. Och Cousin Itt

    från The Addams. Cousin Itt var inte nöjd med det faktum att n00b-Johan bara gjort jättelite aioli och blev väldigt besviken på den unga schtekfrillan.


    Mat. Vissa klagade mest på att jag åt som om jag vore utsvulten, men hallå, det var kräftskiva! Bara för att alla svenskar ser alkohol i mängder när dom hör ordet kräftskiva betyder inte det att vi finsmakare kan låta bli att mumsa i oss godbitarna på tallriken. Räkor är det nya rosa. Och dom är rosa. Asballt.


    Oscar var även han lite smått sugen på min tallrik med mat… Eller om han tittade på Johans hemlagade paj. Eller ölen kanske. Jag tror på ölen…
    Notera grabbarna grus på höger sida som mycket noggrant och tålmodigt skalar sina räkor. Av vad jag har hört så kallas en av dom för räkan också, men varför vet jag inte riktigt.


    Bäska droppar – ett annat ord för rävgift. Den där skiten smakade så fruktansvärt jävla illa att jag paniksprang in på toa och rengjorde min hals med toaborsten för att få bort smaken – och tyckte att toaborsten smakade bättre. Bäska droppar – unvdik!

    Betyg på Bäska Droppar: 0,5


    Jag kände mig lite ledsen för grabbarna som bor där när jag klev sist ifrån bordet och såg förödelsen som uppstått. Styckade räkor, bajssträngar och döda kräftor låg överallt – stället såg ut som ett slagfält helt enkelt. Jag tänkte lite på kombinationen fulla n00bs som bodde där, räkskal som skulle ligga under natten och lukten som då skulle komma att uppstå från dessa saker under morgondagen och blev glad över det faktum att vi hade kräftskivan hemma hos nån annan istället för hos oss. Gamla räkor luktar ju som Bäska Droppar smakar – förskräckligt…


    Eftersom censur är det nya rosa helt plötsligt så plockas den här delen av texten bort
    Antal censureringar av bloggen hittills: 5.


    Amanda visar hur alla reagerade när det uppenbarade sig att varenda ölflaska i n00b-hyddan var tomma :i


    Arash – killen med kollen. Bex försökte mest se ut som nån slags ninja.


    Sen tog moderskänslorna överhanden när Arash spillde på sin tröja och Bex försökte direkt tvinga på honom en såndär småtöntig kräftskivehaklapp.


    Annars uppstod lite manlove mellan Arash och Mårten i en soffa i ett mörkt vardagsrum till tonerna av Veronica Maggio och Snook. Kramar är tydligen det nya rosa för dom där två. Men vem är jag att döma dom egentligen? :i


    Vet inte riktigt hur dom kom på den där idén… Kolla, våra fötter syns på väggen och vi kan göra skuggfigurer” eller nåt.

    Jag gav själv upp vid 22-tiden, men vissa partajade betydligt längre än så. Någon lyckades t.ex. helt försvinna såpass att alla var störtoroliga under måndagen eftersom han försvunnit under natten. Turligt nog hittades han sovandes vid (i?) ett sopskjul dagen efter.”

  • Vardagsliv

    Irland: IIIKEA


    Igår högg jag, J-man och herr VPN-profil en taxi och begav oss till IKEA för att shoppa lite svenskt käk. Vi har ändå inget liv” är lite av vårat motto, så varför inte bara göra nåt vettigt efter en megalång måndag på jobbet?
    17 euro senare landade vi utanför den svenskfärgade byggnaden där Kamprad säljer bokhyllor i ett ”Do it yourself”-format med manualer så oförståeliga att dom kan få vilket geni som helst att bryta ihop.

    Glada i hågen traskade vi in med ett enda mål – att få med oss så mycket köttbullar som möjligt hem. Trots att min kyl och frys hemma redan var knökfull så skulle några påsar meatballs ändå inhandlas.


    Den snåla Kalmarbon Johaennäes (som det uttalas på kalmaritiska – världens fulaste dialekt) tog ut 0,83% av sina pengar på sparkontot och stoppade sen ner 50 euro i plånboken.


    VPN-Kim visade istället hur han ser ut på jobbet när han snackar i telefon. ”IBM Servicedesk, det är Kim. Vill du ha en ny VPN-profil? Inte? Har din dator blivit stulen? Okej, jag skickar en ändå så provar du importera den. Funkar det inte så provar vi skicka ut en ny sen”-minen slår aldrig fel.


    Köttbullar var det ja. För att få med sig så många som möjligt började vi besöket med att beställa varsin portion i restaurangen. 6 euro för maten var ändå inte sådär snuskigt billigt som IKEA brukar vara och dessutom snålade dom som fan med lingonsylten. Men dom hade i alla fall potatismos. Det blev ungefär lika mycket cola som köttbullar för egen del. Kostcirkeln kan ta sig nånstans!

    Betyg på köttbullarna: 3,5


    Jag passade också på att köpa en ny handduk så att jag skulle slippa tvätta dom tre jag har hemma. Kim passade på att visa oss sin fantastiska genväg genom lagret när vi ändå var där.

    En smart idé slog mig sen: Varför ska jag tvätta vita handdukar för sig och mörka för sig? Mamma har ingenting att säga till om längre, och jag bryr mig inte om handdukarna blir ljusgröna, rosa eller blålila. Bara dom blir rena…

    ”Operation: Färga om handdukarna” börjar… såfort jag får tummen ur och börjar tvätta igen…


    Efter att ha betalat för handduken var det sen dags för dagens höjdpunkt – matbutiken. Lyckan var total direkt jag klev in i butiken och såg punchrullarna – med svenska färger. En tår fälldes nästan samtidigt som några paket stoppades ner i matkorgen.


    All matglädje försvann dock snabbt för ett tag när jag plötsligt fick syn på nåt jättevidrigt. Apelsinpepparkakor – mitt i sommaren!? Vad är det där med att förstöra choklad och pepparkakor med apelsin? Kan dom sluta förstöra bra saker genom att ha i äcklig apelsinsmak nångång!?


    Efter att ha slösat våra slantar på dom svenska delikatesserna så fick vi höra ett ”Are you guys swedish” av den kepsbeklädda kassörskan. ”Is it that bovious” frågade jag och hon svarade, snabbare än ögat, ”Yes”…


    Godispåse.


    Vägen hem tog helt sjukt lång tid. Vi köade mest hela vägen och jag höll på att dö av matkoma/trötthet…


    … och Kim såg bitter ut som vanligt.


    Avslutar inlägget med en bild på dagens inköp. Den består av 10% handduk, 15% köttbullar och 75% socker ungefär. Kostcirkeln är fortfarande överskattad!”