Nattens båtfärd varade i drygt 11 timmar och för första gången på resan kan jag säga att jag sov bra. Uppstigningen skedde som vanligt vid 06:20 och målet för dagen var ”leguan-ön” Fernandina. Fabian lovade att vi skulle få se hundratals vattenleguaner och diverse fåglar innan vi klev iland…

Och nog fick vi se vad han lovade. Herre gud vad många vattenleguaner det låg på stenarna där… Det var värre än valfri augusti-dag på Gekås i Ullared och likt det stället bestod vattenleguanerna till stor del av överviktiga och orörliga individer med alldeles för många barn.

Utsikten som dom här tjockisarna lagt beslag på är dock avsevärt mycket bättre än vad Gekås kan erbjuda. Å andra sidan har Gekås säkert fototapeter man kan köpa så kanske kan vi säga att Gekås och Galapagos-öarna drar jämnt ändå?

Kanske inte…

På tal om någonting helt annat. Ni vet när man var liten och brukade gömma saker som man sen lät kompisar leta reda på? Då brukade man använda sig av ”fågel, fisk eller mittemellan” för att förklara var sakerna låg nånstans. Men har ni någonsin tänkt på vilket djur mittemellan är? Nej, ni har nog aldrig tänkt på det, men som tur är slipper ni grubbla över den här frågan då jag alldeles strax levererar svaret på silverfat åt er.

Det här är nämligen mittemellan. Det är en fågel som tidigare kunnat flyga, men som nu anpassat sig till Galapagos ekosystem och endast jagar mat under vattnet. Så den är ingen fågel då den inte kan flyga, och den är ingen fisk eftersom den ser ut som en fågel. Därför är det bevisat att den här varelsen är mittemellan.

På bilden står fågeln och torkar sina ”avklippta” vingar då den precis kommit upp ur vattnet. Hur gulligt är inte det?

Under vårt utforskande av ön sprang vi även på det här gänget med sjölejon, och jag måste säga att sjölejon-ungar gör det sötaste ljudet någonsin när dom tjatar på sin mamma.

Även den andra sidan av djurlivet, djurdöden, gjorde sig påmind på ön. Den här leguanen dog i alla fall dramatiskt nog för att kunna bli fotograferat av ett antal turister innan föruttnelsen helt gjort sitt. Noterbart är att vattenleguanerna simmar i, och äter mat med, så mycket salt att dom inte luktar när dom ruttnar eftersom förruttnelsen går så långsamt.

Lavakaktusar var även någonting som vi fann här, vet inte riktigt varför jag tar med det på bild men jag lade in den i inlägget och orkar inte ta bort den. Så… tada! En lavakaktus.

Förmiddagens snorklingspass bestod av jakten på det sista djuret vi ville snorkla med, Gekås-Ulla och dom andra vattenleguanerna som vi tidigare såg på stranden.

Och nog fick vi göra även detta. Det är som sagt helt knäppt hur avtrubbad man blir av det här stället. ”Simma med ett till asballt exotiskt djur? Jaja, jag måste ändå checka av det på min bucket-list”.

Men om man ska förklara snorklingen på Galapagos med en bild så är det kanske den här. Här ser ni en vattenleguan och två vattensköldpaddor i samma bild. Så sjukt mycket liv är det i vattnet här.

Vi hade även turen att få simma med mittemellan precis i slutet av snorkelturen. Den där lilla rackaren var dock helt galet snabb och dök såpass långt ner i vattnet att man inte kunde se honom härja runt, men jag fick ändå en några sekunders film med honom.

Vi återvände sen kort till Floreana en snabbis för lunch innan vi tog sikte på dagens nästa utflyktsmål.

Nämligen ön Isabela igen, den här gången den västra kusten av ön. Här visade det sig vara ungefär 45 grader varmt i solen, noll skugga och drygt 45 minuters promenad enkel väg till utsiktspunkten vi skulle besöka. Jag var måttligt nöjd när vi inte fick se någonting alls under dom första 30 minuterna kan jag säga…

Men sen fick vi i alla fall se lite färg. En saltvattensjö som tydligen hade en abnormt hög salthalt. Vacker var den i alla fall.

Två färgglada megaturister framför en mycket färgglad sjö.

När vi sen väl kom upp till utsiktspunkten på ön så blev jag helt tagen. Utsikten däruppe var sinnessjuk, men på ett enormt sätt som inte går att fånga på bild. Personligen var det en av höjdpunkterna naturmässigt att få se den där utsikten, men den gör sig absolut inte ens i närheten av acceptabel på bild.

Så här såg det i alla fall ut, men som sagt gör inte bilden utsikten rättvisa för fem öre. Men det kändes som att stå och titta tillbaka i tiden, tillbaka till juraperioden och jag stod där och väntade att det skulle komma ett gäng dinosaurier gåendes långt bort på vidderna som vi skådade ut över.

För er som undrar: nej, det kom aldrig några dinosaurier.

Kul sidonotis är annars att en irländare klev på båten igår. Han har varit ute i Sydamerika och rest i två månader och är fortfarande kritvit. Förutom där han bränt sig, där är han illröd. Men noll solbränna på två månaders resande är imponerande må jag säga. Sen spelar han självklart rugby också. Stereotypt värre.

Nu ligger vi på båten, jag och Marlene då, inte jag och irländaren, i väntan på att åka runt ön Isabella och den här nattens båtresa ska tydligen bli den värsta hittills i och med att vi åker mot strömmen. Redan nu, vid 17-tiden, känner jag att det guppar rätt eländigt mycket och vi ska åka i typ 12 timmar framöver så det här kan nog bli en spännande natt…

Morgonstund har guld i mund. Eller ”el hablo uno Messt de carna” som man säger på spanska. Nä, jag har ingen aning om hur man säger det, men jag vet att vi hade en gräsligt tidig tid att hålla imorse. Klockan 06:30 lämnade vi båten för att göra vår första landstigning för dagen. ”Tin toreras islet”, vars betydelse är någonting i stil med ”ännu en ö att skåda magnifika djur på” stod på schemat och vi hälsades välkomna av några vattensköldpaddor på vägen dit.

Här lever havsleguanerna i sitt eget lilla paradis, och det fullkomligt kryllade av dom. Tydligen så håller dom sig väldigt nära varandra på nätterna och morgnar eftersom det då är lättare att hålla värmen tillsammans. Det var fortfarande rätt kallt i luften (17-18 grader kanske) när vi klev iland och leguanerna är ju ena riktiga strandraggare som behöver typ 25-30 graders värme för att ens orka käka frukost.

Den här liraren var dock en riktigt introvert snubbe som hellre laddade batterierna i ensamhet på ön Mars.

Dom här djuren ser verkligen ut som drakar när man tittar på dom framifrån, och den här var i samma storlek som en nästan fullvuxen katt ungefär. Leguanerna är dock inte farliga utan helt obrydda om man går fram till dom, och jag fick igår lära mig att anledningen till att dom spottar är för att dom måste göra sig av med allt salt dom får i sig på något vis – inte för att dom är aggressiva.

Det sista av intresse som vi såg var annars en vik med, nästan helt från havet, avkiljt vatten som tydligen blir varmare än havet blir. Däri samsades inte mindre än 40-50 korallhajar som myste i naturens egen jacuzzi.

Förmiddags-snorklingen spenderades med att simma med havssköldpaddor igen.

Det sjuka är att man knappt blir uppspelt över det här nu för tiden. ”Jaha, en till vattensköldpadda. Ska jag orka simma 5 meter dit för att få simma lite med den? Jaja, okej då, det finns ändå ingen bar eller någonting annat här att roa sig med”.
Men gud vilka eleganta djur Moder Natur har skapat. Sköldpaddorna liksom gliiiider fram i långsamt takt och ser ut att leva världens skönaste liv.

På tal om långsamma varelser i vattnet, här ser ni mig i bild också.

Vi hann även med att se en liten mini-rocka simma under oss. Precis när vi skulle upp i båten såg vi även en hel drös på 10-12 rockor som simmade förbi och dom största var säkert 1,5-2 meter breda. Tyvärr var dom en 5-7 meter ner i vattnet vilket i kombination av allt skräp i vattnet gjorde att ljuset var icke-befintligt och jag kunde därför inte ta någon bild. Men minnet av det mötet har jag ändå kvar!

Väl tillbaka på båten lyckades jag få en gruppbild på alla innan dom som var här för en femdagarstur, pöbeln ni vet, skulle lämna båten. Sju av 16 personer på båten skulle lämna och några nya skulle tillkomma.

Eftermiddagen fick vi sen spendera i staden Puerto Villamil på ön Isabella. Det var väl mest för att några skulle lämna och några skulle tillkomma på kryssningen, men ärligt talat var det ruskigt skönt att få komma av båten ett tag, gå på en riktig toalett (RIP den toaletten) och äta någonting annat än båtens mat.
Visst är maten på båten stabil och faktiskt helt okej, men man ledsnar på att få ris, ”den där såsen”, plastig ost och tonfisk alldeles för ofta. Sen är toaletterna som sagt rätt bökiga att ha att göra med, och att samtidigt vänja sig vid matkulturen här gör att magen ställer om sig och… producerar saker som inte riktigt luktar som hemma om man uttrycker det snällt.

Vi spenderade 5-6 timmar i stan med att titta lite i matbutiker för att kunna köpa med mer snacks, sen satt vi mest på en restaurang och njöt av att ha WiFi.

På tal om snacks så har jag påbörjat en packlista på bra saker man inte tänker på, men som är väldigt bra att ha med sig ombord på en Galapagos-kryssning när du åker under den ”kalla” tiden på året:

[spoiler title=Packningstips inför en Galapagos-kryssning]
+ Kontanter, massor av kontanter. Amerikanska dollar är den lokala valutan. Det här är superviktigt, vi hade med oss lite drygt 3 000 dollar och tog ut drygt 400 dollar till men kommer ändå ha endast drygt 100 dollar kvar när vi betalat kryssningarna, bott på öarna i några dagar och sen bokat kryssningen. Betala med kort kan ni glömma, som sagt innebär det avgifter på allt från 10% upp till 24% på det du vill köpa. Men det är ytterst få som ens tar kort också.

+ En våtdräkt. Även om resebyrån säger att det finns på båten så se till att du får med dig en från resebyrån, eller hyr en i stan där du bokar kryssningen. Dom som inte har någon fryser hysteriskt mycket i vattnet som är ”18 grader” enligt vår guide, men som känns som 15-16 grader enligt mig.

+ Ett bälte med tyngder för snorkling. Används för att kunna simma ner under vattnet när man har våtdräkt på sig och snorklar. Jag hade önskat att jag hade det med mig då man kan komma djuren mycket mycket närmare än från ytan.

+ Kunskap i att ”snorkeldyka”. Visst kan alla ligga och fis-simma vid ytan, men dom riktigt häftiga bilderna/närkontakterna får man om man kan dyka ner 5-10 meter och hålla sig där i 30 sekunder. Så träna gärna på detta innan du kommer hit, det hade jag velat kunna gör när man simmar runt här.

+ En GoPro, eller annan vattentät kamera. Det är ett måste när man ser alla vattenlevande varelser här.

+ Solkräm. Solen lyser helt sjukt starkt här, och även när det är molnigt så tar solen helt sinnessjukt mycket. Solkrämen är för övrigt typ lika dyr i Ecuador (både på fastlandet och på Galapagos-öarna) som i Sverige, så köp med er det innan ni åker.

+ Kex eller andra snacks. Det är bra att ha om man har ett smärre sockerberoende som jag har. Man får mat mer än tillräckligt ofta ombord, men det är schysst att ha någonting sött att smaska på under kvällarna.

+ Vin, öl eller annan alkohol. Dom säljer öl, vin, drinkar med mera ombord men det underlättar att köpa med sig billigare varianter själv. Ett glas vin ombord kostar 6 dollar, en 33 cl öl kostar 2,5 dollar, en läsk kostar 2 dollar och en drink kostar typ 6-8 dollar.

+ Ett ecuadorianskt SIM-kort för mobilen. Datatrafiken är visserligen acceptabelt prissatt om man köper ett paket med min svenska operatör (199 kr för 100 MB), men surfar man utan paket så kostar varje MB 12 kronor vilket blir enorma pengar i slutändan. Så jag fick tipset, lite för sent dock, av en av fransmännen ombord att man kan köpa ett ecuadorianskt SIM-kort för 5 dollar och där kostar sen 100 MB surf 2 dollar att köpa. Facebook och WhatsApp är även gratis med dessa kort så man kan då backa upp sina bilder till Facebook som en temporär backup när man är ute och reser.[/spoiler]

Efter att vi hade slappat färdigt på restaurangen mötte vi upp med resten av gruppen och tog sikte på uppfödningscentret för jättesköldpaddor som ligger strax utanför stadens centrum.

På vägen dit gick vi förbi en sjö, av vad det sen visade sig vara flera sjöar, med flamingos! Intressant att veta om fåglarna här är att dom blir orangea istället för rosa på grund av maten dom äter.

Dom hade även lite skojigheter för sig när dom travade runt i vattnet och letade efter mat. Dom satte näbben/huvudet upp och ner mot ytan och sen blåste dom bubblor. Lite oklart varför, men jag antar att dom lockade fram mat på något vis? Några andra flamingos vi såg trampade även runt på botten i en runt ring, precis som svenska fiskmåsar kan göra, för att trampa upp botten i jakt på mat. Mycket fascinerande.

Själva sköldpaddscentret var faktiskt rätt intressant, tydligen föder man upp sköldpaddorna i totalt åtta år innan dom släpps ut i naturen. Detta eftersom sköldpaddorna som är mindre än så i stort sett alltid äts upp av antingen vildhundar, råttor eller så äter får/åsnor upp buskarna som sköldpaddorna annars lever av. Alla dom nyligen nämnda djuren har människan släpat till ön för att sen tappa kontrollen över dessa. Illa.

Ett äkta jättesköldpaddsägg, om än ett ickefungerande sådant.

Jättesköldpaddsembryon (långt ord!), det första är 2 veckor, det andra 3 veckor och det sista… 4 veckor gammalt.

Jag hade hoppats på att vi skulle få hålla i en pytteliten sköldpaddsunge själva, men tydligen är det ingenting man får göra. Det är endast dom anställda som får göra detta. Enda sättet att få hålla i sköldpaddorna är att volontärarbeta här, men det har jag och Marlene inte riktigt tid med…

Ställets logo är… minnesvärd.

Någonting… eh, spännande, vi fick lära oss var att äggläggningsprocessen (många långa ord nu…) går till som så att honan hittar en strand där temperaturen inte blir för hög eller låg, sen gräver hon ett bo med sina bakben. Drygt 40 cm djupt blir hålet, sen lägger honan äggen i gropen och när hon är klar så kissar och bajsar hon då på äggen… Varför? Därför att äggen ska få en viss fuktighet.

Vi fick även lära oss att när arbetarna på centret gräver upp äggen så märker dom direkt äggen med ett kryss ovanpå, samt honans namn. Krysset behövs eftersom om ägget placerat på något annat sätt än med krysset uppåt så kommer embryot i ägget att dö.

Kommer ni själva över ett jättesköldpaddsägg och vill avla fram egna jättesköldpaddor så är receptet att ägget måste hålla 28,5 grader celsius om ni vill ha en hona och 27,5 grader Celsius om ni vill att det ska bli en hane.

Landstigningen avslutades på en bar med några öl och sällskapande innan vi klev ombord på Floreana än en gång för dom avslutande dagarna ombord.

Obligatorisk landkrabbe-selfie.

Solnedgången på väg tillbaka mot Floreana gick inte heller av för hackor… Galapagos är verkligen paradiset på jorden, jag kan inte se någonting slå det här stället.