De senaste gångerna jag har varit ute och rest har jag verkligen börjat förstå vilken tur jag har haft i livet. Visst har man till viss del kämpat sig fram i tillvaron, men bara en sån sak som att födas i Sverige innebär att man automatiskt blir typ topp 10% i världen. Jag har tack vare detta fått möjligheten att göra många saker som många andra bara kan drömma om, och jag försöker verkligen vara tacksam för varje sekund jag får av dom här äventyren.

Idag var det dags för ännu ett äventyr som inte bara är ”att besöka Sydamerika”, som om besöket på den här kontinenten i sig inte skulle vara en tillräckligt stor grej…

Men jag och Marlene hade i alla fall på något magiskt sätt lyckats boka flygbiljetter till Galapagosöarna, och dessutom gjort det till ett riktigt pangpris. Att vi behövde kliva upp 05:00 var ingenting som störde oss, jetlaggen finns nog där i ryggmärgen nånstans, och 05:00 här motsvarar då 12:00 i Sverige vilket då alltså är en lysande tid att kliva upp.

Flygresan till Galapagos var en lite märklig sådan, vi mellanlandade i Guyayaquil (oklart om stavningen är korrekt, men ingen vet antagligen hur staden stavas så vem bryr sig egentligen?) som ligger på Ecuadors västkust och där fick vi sen sitta kvar på planet (!) i 40 minuter samtidigt som man städade ur det (!!) och släppte på nya passagerare.
Mellan Quito och Guayaquil så var planet fyllt av mörkhåriga (alla är mörkhåriga här) lokalinvånare men efter mellanlandningen så byttes dessa individer ut mot tjocka tyskar, australiensare, britter och generellt väldigt mycket ljusare hårfärger.

Intressant annars var att flygbolaget inför landningen öppnade alla bagagehyllor och sprutade in insektsspray för att förhindra att vi småfeta turister skulle släpa med oss nån ohyra som eventuellt skulle kunna utplåna hela ekosystemet på Galapagos.

Vi fick även lov att fylla i en lapp där vi lovade att vi inte hade några levande djur, plantor eller annat som innebar ett brott mot deras ”biosecurity laws”.

Första bilen på Galapagos!

Det första man får lov att göra när man kommer till Galapagos är att… betala inträde. Man får ställa sig i en kö och sen gå fram till diskarna som ni ser till höger på bilden.

Notera dock att om du någonsin tänker resa till Galapagos, och gör det med hoppet om att boka en sista minuten-resa väl på plats på någon av öarna, så måste du fylla i en till lapp… Det fick vi så klart ingen information om och vi fick dels betala 20 dollar per lapp, men än värre var att vi då gick från att vara typ först i kön till att hamna sist i kön – efter att ett till flyg kommit in.

Men väl inne i… på öarna?… så fick vi i alla fall hjälp av en engelsktalande guide som förklarade för oss hur vi kunde ta oss till Puerto Ayora som är ”huvudstaden” på öarna. Man tar gratisbussen från Baltra, som är flygplats-ön, och sen tar man enklast en taxi på andra sidan för 18 dollar. Vi delade taxin med tant från Australien så 6 dollar per person för 45 minuters taxiresa var inte så farligt.

Och det var här nånstans som man för första gången började skåda Galapagosöarnas naturliga skönhet. Vattnet var alldeles azur-blått, det var säkert 25-30 grader i skuggan och vi fick direkt se en del av vad djurlivet har att erbjuda. Vi hann se den blåfotade boobyn (ja, fågeln heter faktiskt så) och vi hann även se 3-4 jättesköldpaddor som gick vid sidan av vägen under tiden vi åkte över ön. Hann dock inte få bild på någon av sköldpaddorna då vår chaufför körde som om han hade snott bilen.

Obligatorisk turistbild på en av dom lokala vägskyltarna. Tanten i baksätet (hon från Australien ni vet, inte Marlene) fnissade lite åt min japanska ”fotografera allt du ser”-inställning men det bjuder jag på.

Hotellet som Marlene hade bokat åt oss visade sig vara en riktig succe, charmigt som bara den, en jättetrevlig kvinna som ägde det och rummet var även det superfräscht.

Visst är 79 dollar ett rätt saftigt pris för att vara Sydamerika, men å andra sidan är Galapagos en riktig oas för blekfeta turister som mig så prisnivån här är mycket högre än på fastlandet. Så jag tycker absolut att rummet var värt sitt pris.

Vi begav oss sen ner till ”centrum” för att se oss omkring en aning. Där visade det sig att dom bland annat säljer nån slags lokal hummerliknande grej som är rejäl i storleken.

Min personliga favorit för dagen var annars sjölejonet som satt nere vid en av kajerna. Han visade sig vara en riktig linslus och poserade självsäkert i sin glans därnere vid vattnet.

Kom igen, kan ett sjölejon vara mer fotogeniskt än detta? Han vet t.o.m. hur man tar kameran. Proffs!

Noterbart är annars att jag inte hade några badbyxor med mig till Sydamerika. Alltså… jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag på något vis resonerade bort mina badbyxor från packningslistan. Sen resonerade jag även vidare som så att ”badbyxorna för 400 kronor är för dyra att köpa i Quito, jag köper ett par i Galapagos istället, där är dom säkert billiga” vilket då ledde till att vi fick gå runt i varenda souvenirshop i Puerto Ayora i Galapagos i jakten på ett par badbrallor åt mig. Slutligen fick då alltså, snudd på förudmjukad, stå i kalsongerna mitt i den enda butiken som hade badbyxor och där prova vilket av dom fyra paren dom hade i butiken som passade mig bäst. Inte helt genomtänkt där…

Det egentliga målet för dagen, förutom att ta sig över hit, var att försöka boka en av dom absolut viktigaste sakerna man kan göra på Galapagos – en flerdagarskryssning runt alla öarna. Vi hade tänkt oss att gå runt bland alla olika turistbyråerna för att se vilka som kunder erbjuda oss den bästa och billigaste kryssningen, men det visade sig rätt snart att det inte fanns sådär extremt många kryssningar att välja på under just dom datumen som vi ville ha.

Vi hade bestämt oss för att vi ville ha en åtta dagar lång kryssning, i first class eller tourist superior (klassen under first class), med engelsk guide, varmvatten på båten och vi kunde tänka oss att ge 1 800 dollar per person om allt stämde. Då vi är på Galapagos i totalt 10 dagar så hade vi inte supermycket flex i vårat schema, och lägg sen till att båten vi tänkt ta var inne på service, så hamnade vi i ett lite halvdant läge.

Men tillslut fick vi tag i en åttadagarskryssning med båten Floreana för totalt 1 480 dollar per person. Det är tourist superior-klassen men priset var samtidigt ändå rätt överkomligt samtidigt som recensionerna för båten visade sig vara väldigt positiva när vi googlade båten väl tillbaka på hotellet. Om nu 13 000 kronor per person för en vecka på en kryssning kan ses som överkomligt.
Samtidigt så är det här en ”once in a lifetime”-grej så vi lägger hellre lite extra pengar på en sån här grej nu än att köpa fyra drinkar per vecka i Stockholm under ett år.

Intressant är också att bolagen här är väldigt negativt inställda till kortbetalningar, som ni kanske ser på bilden är kontanter absolut att föredra. Enligt vad vi läste oss till innan vi åkte hit så kunde avgifterna på kortbetalningar ligga på över 10% och det blir rätt mycket pengar på en resa för 15 000 kronor. Så vi tog en bankomatrunda igår där vi tog ut så mycket pengar som vi kunde ur flera av stans bankomater. Totalt fick vi ut närmare 2 500 dollar vilket är en hyfsad hög med kontanter…
Det visade sig även att turistbyrån tog en avgift på 18% (ja, arton procent!) för kortbetalningar vilket så klart är helt sinnessjukt.

Men för att ge ett perspektiv på hur mycket pengar vi betalade kryssningen med så kan ni här se 2350 av våra dollar i tjugodollarssedlar utspridda över sängen under gårdagen. Man kände sig lite som Pablo Escobar (om ni inte sett Narcos så se den på Netflix) när man samlade ihop pengarna i en flera centimeter tjock bunt, men känslan var inte helt bekväm i och med att 20 000 kronor ändå är en saftig summa pengar att i värsta fall bli rånad på. Pablo hade ju i alla fall AK47:or, en massa undersåtar med mera. Jag hade Marlene som eventuellt kunde skydda mig genom att skrika ”PLOCKA UPP TVÄTTEN!!!” åt eventuella överfallsmän.
Så klart hände ingenting farligt dock och nu är resan bokad och klar!

I övermorgon slår sjösjukan in, då lämnar vi Puerto Ayora för ett åtta dagar långt naturäventyr ombord på båten Floreana. Stay tuned!