Close

Category Archives Moskva 2016

P1020732
Vårt hotellrum är än mörkare än självaste midvinternatten, någonting som ledde till akut sovkoma imorse. Jag var så makalöst trött att jag trodde jag blivit förlamad i både hjärna och kropp. Men tillslut så kom vi i alla fall upp. Vi begav oss ut i jakt på frukost och sprang på dessa vackra dörrhantag på en bar i närheten av hotellet. Väldans ryskt och mycket… intressant.

P1020739
Efter att ha mumsat i oss några bovetepannkakor fyllda med ost och skinka så begav vi oss sen mot dagens första mål: Kosmonautmuseet!


P1020744
Monumentet utanför museet är dedikerat till “rymdutforskning” enligt dess Wikipedia-sida, något som känns en aning… ointressant. Men ballt, och sådär charmigt maffigt och sovjetiskt, är det i alla fall.

Inträdet kostade 250 rubel (25 kronor), fotograferingstillståndet 15 kronor och ljudguiden typ 23 kronor per person.

P1020747
Min första tanke var att stället påminde om något ställe från Austin Powers, men dom har nog även tagit lite influenser från Bond-rullen Dr. No
drno
nu när jag tänker på det.


P1020751
Men det bjöds på en massa balla saker, rymddräkter…

P1020759
… gamla satelliter…

P1020770
… foton på alla kosmonauter som någonsin varit uppe i rymden och en massa mer.

P1020772
Dom hade även en verktygslåda som var av den typen som kosmonauterna brukade använda. Sug på den du Martin Timell! Skulle allt vilja se dig krypa omkring utanpå en rymdfärja ute i rymden och bygga en soffmöbel till dess uteplats.


P1020774
En klassisk rymd-bajamaja. Tydligen stoppar man ettan i tratten och tvåan placeras på det större hålet. Sen antar jag att det är nån slags sugfunktion som sen sköter uppsamlandet av resultatet eftersom det ju inte finns någon gravitation ute i rymden, någonting som gör att saker du trycker ur dig fortsätter i den riktningen du skeppar iväg det. Inte så najs att sitta och läsa senaste Golf Digest på rymdfärjan när en bajskotte susar förbi framför ögonen på dig inte…


P1020775
Intressant nog innebär avsaknaden av gravitation att man inte heller vet vad som är upp och vad som är ner. Så man kan sova stående, upp- och ner eller hur som helst i rymdfärjan. Här ser ni det stående exemplet, men alla andra sätt fungerar som sagt bra dom med. Glöm inte att spänna fast dig om du nånsin ska sova sådär ute i rymden, annars riskerar du att börja sväva i sömnen – och sånt vill man inte vara med om!


P1020782
Det var dock lite svårt att förstå vissa delar av utställningen eftersom bara delar av den var översatt till engelska. Men grejerna var makalöst balla ändå!


P1020790
En grej som jag gillade var att det fanns miniatyrer av många grejer, se den lilla blå saken framför satelliten här. Den var till för dom blinda som då kan känna på sakerna och förstå vad det är dom tittar på. Mycket bra initiativ där Putin!


P1020794
Kosmonautmuseet får fyra av fem starka sovjetiska comrade i betyg. Tummen upp!


P1020798
Efter Kosmonautmuseet begav vi oss till den stora loppmarknaden utanför stan, men det var rätt öken där idag så vi siktar på att åka dit imorgon igen. Det enda som är värt att notera där är väl den här statyn. Det och att dom säljer öl för typ 2 kronor per styck i matvarubutikerna. Vodkan är även den snorbillig. Undra på att Ryssland är topp 4 av världens länder när det gäller att dricka sprit, endast slaget av några andra gamla Sovjet-länder.

P1020810
Vi tog även en sväng förbi Arbat Street, som är en slags blandning mellan turistiga Västerlånggatan i Stockholm och onödigt breda O’connell Street i Dublin. Husen var dock riktigt vackra, men överlag är Arbat Street någoting man egentligen kan skippa om man är här.

DSC_0369
Intressant kuriosa: alla större kedjor har anpassat sig till det lokala alfabetet och heter saker såsom ovanstående. T.o.m. IKEA heter ИКЕА här.

Marlene står förövrigt med tandborsten i munnen här bredvid och hälsar. “Tja tja bloggen!”.

Moving on…

DSC_0377
Helt slutkörda så tog vi sen sikte på hotellet för att snabbt byta om och sen bege oss ut för resans höjdpunkt – Cafe Pushkin!

54112
Cafe Pushkin är ett sånt där ställe som omnämns i alla bloggar, alla resereportage och allt annat som rör “att göra när man reser till Moskva”. Jag visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, mer än att det skulle vara ett schysst ställe, men oj vilken restaurang.
Tilläggas ska att vi lämnade digitalkameran hemma, vi var där för upplevelsen och inte för den perfekta bilden. Men vi smög in några bilder med mobilkamerorna i alla fall…

Innan jag skriver någonting mer så vill jag börja med att be om ursäkt till alla finsmakare därute. Jag tycker om mat, absolut, men samtidigt är jag inte någon finsmakare eller supererfaren gourmand. Men jag fyller 30 snart och den här resan var en present till mig själv. Med målet att uppleva Moskva och att få se landet lite smågalet.
Sen måste man ju prova saker och ting när man får chansen…

DSC_0380
Så jag smällde in en förrätt med belugakaviar och champagne! Fint ska det vara, och vad passar då bättre än kaviar med ett kilopris på över 120 000 (hundratjugotusen!) kronor? Min förrätt bestod väl av några enstaka gram av härligheten och kostade strax över 1000 svenska, hårt intjänade, kronor. Men vem bryr sig om pengar när man får chansen att prova någonting sånt här?

DSC_0381
Kaviaren kom in i en liten smyckesask och jag skämdes nästan lite när jag fick in den. Kaviarkornen var några millimeter i diameter och varierade, precis som dom ska, i grå och svart nyans.


DSC_0382
Obligatorisk odräglig, och rätt ocharmerande, schtekarbild med champagnen i glaset plus Beluga-kaviaren på tallriken. Tja tja Sture-P!…

Men hur smakade det hela då? Jämfört med all annan kaviar jag tidigare ätit (nej, Kalles Kaviar räknas inte som kaviar…) så var Beluga-kaviaren mycket mjukare, mycket mer smakrik, dom smakade mycket mindre fisk och mer “gräddigt” och “nyanserat” typ. Svårt att beskriva i ord, och som sagt är jag inte alls någon storsmakare och har inte heller ätit speciellt mycket kaviar i mitt liv. Men den där Beluga-kaviaren tillsammans med champagnen smakade då baskemig helt underbart. Kombin gifte sig i munnen och jag kan verkligen förstå storheten i det hela. Betyg? Sex av fem feta gäddhuvuden i betyg!

På tal om gäddhuvuden så hade det här stället faktiskt en huvudrätt som hette “gäddhuvud fyllt med fisk”. Jag åt så klart inte eländet, och inte heller Marlene, utan vi siktade på vettigare mat. För mig blev det anka med körsbärssås och apelsin och Marlene åt kalv med svampsås och någonting mer.
Det är dock svårt att leva upp till Beluga-kaviar och champagne. Tyvärr blev huvudrätten liksom ett steg neråt, men Marlene var i alla fall eld och lågor över sin huvudrätt.

Och på tal om brännbart så för det oss över till efterrätten! Det går bra med övergångarna nu.

Jag må ha ätit många (alldeles alldeles för många) efterrätter i mitt liv, och jag är ett stort fan av chokladfondant samt choklad i annan form i efterrätter. Likt en 16-årig tjej med PMS så suktar jag efter choklad på ett väldigt ohälsosamt vis. Men idag kände jag att jag inte kan minnas någon efterrätt som stulit mitt hjärta likt Pushkins pistasch-creme brulee.

12801429_10209139947761737_5507543941058417618_n
För inte nog med att dom hade på råsockret, lite sprit och sen tände eld på den bredvid bordet på typiskt “svennebanan badortssemesterrestaurang på Mallorca”-vis så var den här efterrätten så galet god.

Notera förövrigt hur mycket snubben ser ut som någonting ur Harry Potter-filmerna på den här bilden.

12800309_10209139946521706_3523874801387706952_n
Likt en påbörjad kremering av Flubber
flubber
så fick sen creme bruleen stå där och svalna av innan vi började smaka av den. Creme brulee är ju en schysst efterrätt i vanlig fall också, men med pistasch i så blev det en helt ny grej. Som Björn Ranelid en gång sade i Melodifestivalen: oj oj oj! Det här var bra, riktigt riktigt bra.

Totalt gick notan på Cafe Pushin på strax över 20000 rubel (2400 kr) för två magiska förrätter (varav den ena förrätten var min Beluga-kaviar), två huvudrätter, två fantastiska efterrätter, två drinkar, ett glas champagne och tre glas vin. Har man då i åtanke hur fantastiskt gott allting var så måste jag säga att det här är den bästa maten jag ätit i mitt liv. Lägg sen till stämningen, servicen (dom ställde t.o.m. tillbaka stolen rakt när jag gått på toa och råkat lämna den lite snett inskjuten!) och det faktum att dom hade live-musik i form av en harpspelare och en tvvärflöjtspelare så kan jag inte ge annat än högsta betyg. Visst kostade det en del, men hade vi skippat kaviaren och mitt glas champagne hade notan kapats med typ 1300 kronor och då förstår ni hur prisvärt stället faktiskt är sett till dess kvalitet.

Om jag någonsin blir rik så vet jag redan nu vad jag ska ha för tre rätter i min perfekta drömtrerätters-middag. Det ska vara Beluga-kaviar med champagne till förrätt, Kobe-biff till huvudrätt och sen Cafe Pushkins pistasch-creme brulee till efterrätt.

All in på Lotto-dragningarna i veckan!