• Ungern, Slovenien och Kroatien 2017

    Slovenien och Kroatien – Skocjangrottorna, kroatisk vägskyltsporr och ett besök i världens minsta stad

    Slovenien har bjudit på sinnessjukt stark sol, plockmat, en servicenivå som konkurrerar med Frankrike om att vara sämst i världen samt en matkultur som konkurrerar med Storbritannien om att vara pruttigast på planeten.

    Nej, Slovenien har knappast imponerat. Nu ska det sägas att landets betyg helt baseras på en lång bilresa hit samt två nätters boende i en väldans turistig fiskeby. Men ändå. Det är dom små sakerna som gör det (som Marlene brukar säga…).

    wpid-1000143648681503.jpg

    Men en ball sak har landet bidragit med. Skocjan-grottorna.

    wpid-skocjan-caves-slovenia_90096_990x742.jpg

    Det är en väldans gammal grotta som skapats av floden Rika, vars namn betyder just ”flod”. Floden Flod med andra ord. Imponerande namngivning!

    Men grottorna är absolut värda ett besök, även om strukturen på touren var sämre än ett lågstadiedisko som anordnas till hundra procent av deltagarna själva. Det var en massa väntande, krångel med biljetterna och touren gick endast varje timme – trots att vi var 150 personer som gick i vår grupp (!!!!). Kör touren var 20e minut, dela upp grupperna direkt och få lite flow i det hela tack…

    Men den första flodgrottan var som hämtad ur Sagan om Ringen-filmerna. Otroligt mäktig (100 meter hög, 3 kilometer lång) och med en bro som även den skulle passat in i samma filmtriologi.

    wpid-Skocjan-Caves-Slovenia.jpg

    You shall not pass!

    Skocjan-grottorna får 3,5 av 5 långa vita skägg i betyg. Stort minus för tourens struktur och brist på information. Totalt sa guiden typ 15 meningar på 1,5 timme. Buu.

    wpid-10001401060326733.jpg

    Utgången var dock fin.

    wpid-1000152.jpg

    Annars har fokus idag varit på att ta oss från Slovenien och över till Kroatien. Något som visade sig vara väldigt lätt.

    Bilvägarna i Slovenien har varit rätt bra och vettiga, där har man 90 km/h på vägarna utanför tätbebyggt område och man liksom håller det. Ett stup bredvid en tokslingrig väg? 90 km/h! En bro som är 1, 3 meter bred och helt utan räcken? 90 km/h!

    I Kroatien är det tvärtom. Dom anpassar inte hastigheten efter vägar, utan efter situationer. En kurva på en 70-väg?50 km/h! En kurva på en 50-väg? 30 km/h! Sen ändrar dom hastighetsgränserna oftare än Zlatan pratar om sig själv i tredje person. Kroatiens vägar kan ha skyltar för 50, 30, 50 och 60 på en sträcka av 100 meter. Det är verkligen löjligt. Jag är absolut för trafiksäkerhet, men det här verkar handla om nån skyltförsäljare som fått provision på försäljningen av skyltar och därför lurat på staten att man minsann måste ha skyltar överallt.

    Och på tal om vägskyltar så har vi besökt världens minsta stad, Hum, idag. Staden har totalt 17 invånare och staden var väl inte en allt för stor upplevelse, men ändå absolut värd vägarna förbi.

    wpid-1000162.jpg

    Själva ”city center” (grov överdrift) var som tagen ur en gammal film, lite westernkänsla på något vis. Verkligen supermysig, och totalt typ 6 byggnader stor.

    Hum får 4 av 5 oförberedda Tarzan och Banarne i betyg.

    wpid-10001781362611388.jpg

    Dagen avslutas i staden Motovun i Kroatien, ett ställe som ligger på toppen av ett berg och stället är charmigt som tusan.

    wpid-1000180435328930.jpg

    Deras specialitet är tryffel, och efter att ha gett det en chans har jag insett att tryffel smakar som vitlök blandat med blä ungefär. Inte gott alls…

    wpid-1000187.jpg

    Men solnedgången från vår plats på restaurangen går inte av för hackor. Totalt finns det 8 rum på vårt hotell, och det verkar finnas typ 3 hotell i staden, så staden är ganska turistvänlig. Eller, det är inte så mycket turister men du kan gå ut och äta och ändå få plats. Och dom har sjukt gott vin. Verkligen galet bra. Fakin heter vinet och deras vita vin, samt dessertvin, är definitivt 5 av 5 päronsoda i betyg!

    Extra kul är att dom serverade en tallrik med ost/charkuterier/oliver på restaurangen som hade samma namngivning. ”One Fakin plate” var det servitrisen gav oss när vi beställt. Lite kul var det allt :D

  • Okategoriserade

    Slovenien – En solnedgång att dö för, en något ofräsch odörpalett och rockstjärnan Izola Kaustinen

    Vingården vi bodde på inatt hade en ägare. Inte helt oväntat kanske. Men hans namn var i alla fall Mate och han har en sak gemensamt med alla ungrare som jobbar inom diverse serviceyrken som vi stött på – dom gör allt, och jag menar verkligen allt, för att hjälpa till. Och dom gör det inte bara för att dom måste, dom gör det för att dom är genuint vänliga människor.

    Under utcheckningen så nämnde jag att vi ännu inte hittat något bra boende i Kroatien, en timme senare hade Mate hookat upp oss med boende i tre nätter i staden Crikvencia som ligger precis mitt emot ön Krk (vokaler är överskattade i den här delen av Europa).

    Men ja, åker ni någonsin till Balaton-sjön och letar boende så måste ni verkligen besöka Villa Patzay Borhotel som vingården heter, stället är galet fint, rummen är billiga, terrassen är makalös och Mate som äger stället är värd besöket bara han.

    Annars har dagens fokus varit bilkörning. Närmare 50 mil har avklarats, och bilkörningen här är faktiskt förvånansvärt smidig. Småvägarna, och området, närmast runt Balaton-sjön påminner om valfri charterort i Spanien vilket innebär bilar så långt ögat når, övergångsställen på 70-vägar (bakom en buske, efter en kurva och gud vet all galenskap dom sysslar med…), cyklister på vägbanan, 50-sträckor mest hela tiden och så vidare men motorvägarna är baskemig bättre än dom svenska motsvarigheterna. Här har dom 130 km/h också vilket vår hyrda Hyundai inte riktigt pallar med alla gånger…

    Medtrafikanterna är annars oväntat lugna, men när det gäller avstånd så är det någonting ungrarna, och slovenerna med för den delen, skulle behöva öva lite på… Dom kör alldeles för nära och hetsar som fan rent utsagt, skitjobbigt när man hamnar bakom en lastbil som kör om en annan lastbil och plötsligt har man en Audi eller Mercedes 2,3 cm bakom sig…

    Och på tal om saker som skulle kunnat vara bättre sp kan jag nämna att Slovenien knappast imponerade när vi åkte in i landet. Först åkte vi förbi något slags pappersbruk som luktande riktigt hemskt, sen följdes det upp av den värsta gödseldoften jag någonsin känt några mil senare.

    Toaletten på macken direkt efter gränsen lämnade ju en hel del att önska förövrigt…

    Men om första intrycket var sisådär så var landskapet både böljande, bergigat och rätt likt Italien och Österrike.

    Bilkörningen avklarade utan några problem alls, och hotellet vi hade bokat ligger på Sloveniens västkust. Visste ni förövrigt att Slovenien har totalt 2 mils kust mot Adriatiska havet (den delen av Medelhavet som ligger mellan Italien och Slovenien)? Det är inte mycket det, man kan alltså gå längst hela landets kuststräcka på drygt 4 timmar… Inte för att vi tänker göra det, men ändå!

    Staden vi bor i är en riktig liten pärla, en gammal fiskeby men som numera totalt överösts med turister.

    Men nog är här vackert. Vi har en av badstränderna 50 meter från vårat hotell, vilket är typ lagom.

    Så här såg det ut 250 meter från hotellets dörr…

    En helt okej kväll! 30 graders värme skadar ju inte heller…

    Att staden sen har det superfräsiga namnet Izola blir liksom lite grädde på moset. Izola. Man borde döpa om pizzan Bussola till Izola. Lovar att försäljningen av just den pizzam skulle gå upp med en sisådär 615%. Izola. Ska nog byta namn. Izola Kaustinen. Låter som en dåliga rockstjärna. Inte bra.

    Michael Izola däremot, där har vi en blivande fotbollsstjärna – eller kanske t.om. filmstjärna. Är ju lättare än någonsin att byta namn nu också enligt lagändringen som gjordes i juni typ. Ja, det blir nog till att skicka in ett papper imorgon.

    Med det beskedet önskar jag er alla en god natts sömn!

    Mvh,

    Michael Izola