Frukosten idag bjöd på en utsikt utöver det vanliga. Tyvärr bjöd den även på 156 stycken getingar, som alla ville äta upp min Nutella, varpå frukostupplevelsen mest bestod av två vuxna människor som ensamma kutade runt på terrassen och hetsmumsade i sig den något sockerhaltiga frukosten.

Försäljarna må vara säljiga här i Motovun, men nog bjuder landskapet på vackra butikslokaler…

Målet för dagen var annars att ta oss från Motovun till Crikvenica, som ligger ungefär mitt på den kroatiska kustlinjen. Väl framme i staden visade sig parkering vara en utmaning utan dess like.

Men vi hittade en plats, ungefär en kilometer från lägenheten vi tänkt hyra, så vi passade på att ringa ägaren för att se hur vi skulle lösa parkeringen osv.

Ägaren är ju en gammal man, 87 år enligt Mate i Ungern, och det märktes på hans engelskakunskaper. ”Popov Apartments. Yeees. Parking. Konzum. Ring Popov Apartments” var det vi fick ut ah honom.

Men tack vare att jag är ett språkgeni utan dess like så lyckades jag ändå förstå att det han menade var ”parkera vid Konzum (lokala matvarubutiken), gå till porten, kliv in och knacka på”. Och det var precis vad vi gjorde.

Där möttes vi av en familj på 6 personer som hjälpte oss hämta bilen, packa ur den, hitta parkering och sen återvända till lägenheten.

Så under tiden Marlene packade upp var jag ner till deras ”kontor” (lägenheten dom bor i) och löste allt med. registreringen. En utmaning i sig då ingen i familjen kunde engelska, och Google Translate-appen vägrade översätta kroatiska.

Men tack vare att jag inte bara är vinnaren i ”mister språkgeni universe 2017”, utan även silvermedaljör i ”mister charadkung som kan citera bibeln utantill med hjälp av endast kroppsspråk 2014” så lyckades jag mycket effektivt (nåja…) framföra att vi ville stanna tre nätter, att vi hyrt bil via Hertz, att vi tänkt sola och bada och även tacka nej till både öl- och spriterbjudandet från den 87-åriga gubben.

Annars har vi mest njutit på stranden idag. 165 grader varmt på land, och typ minus 15 grader i vattnet (om ni frågar mig, 17-faldig ”mister badkruka 2000-2017”). Det är väl nånstans mellan 20 och 25 grader i vattnet, men kallt om ni frågar mig. Tacka vet jag solandet på land!

Vi käkade sen riktigt schysst käk där förrätten, en lokal småplocksplanka, är det bästa vi ätit på hela resan. Huvudrätten blev för egen del två hela friterade fiskar, Marlene dominerade stort med sin bläckfiskpasta som fick henne att se ut som en karaktär ur Pirates of the Carribean. På grund av stark censur i det här förhållandet har jag dock inte möjlighet att lägga ut bilderna (vi har ingen soffa i lägenheten här, så lägger jag ut bilden får jag sova på golvet….)

Slovenien har bjudit på sinnessjukt stark sol, plockmat, en servicenivå som konkurrerar med Frankrike om att vara sämst i världen samt en matkultur som konkurrerar med Storbritannien om att vara pruttigast på planeten.

Nej, Slovenien har knappast imponerat. Nu ska det sägas att landets betyg helt baseras på en lång bilresa hit samt två nätters boende i en väldans turistig fiskeby. Men ändå. Det är dom små sakerna som gör det (som Marlene brukar säga…).

Men en ball sak har landet bidragit med. Skocjan-grottorna.

Det är en väldans gammal grotta som skapats av floden Rika, vars namn betyder just ”flod”. Floden Flod med andra ord. Imponerande namngivning!

Men grottorna är absolut värda ett besök, även om strukturen på touren var sämre än ett lågstadiedisko som anordnas till hundra procent av deltagarna själva. Det var en massa väntande, krångel med biljetterna och touren gick endast varje timme – trots att vi var 150 personer som gick i vår grupp (!!!!). Kör touren var 20e minut, dela upp grupperna direkt och få lite flow i det hela tack…

Men den första flodgrottan var som hämtad ur Sagan om Ringen-filmerna. Otroligt mäktig (100 meter hög, 3 kilometer lång) och med en bro som även den skulle passat in i samma filmtriologi.

You shall not pass!

Skocjan-grottorna får 3,5 av 5 långa vita skägg i betyg. Stort minus för tourens struktur och brist på information. Totalt sa guiden typ 15 meningar på 1,5 timme. Buu.

Utgången var dock fin.

Annars har fokus idag varit på att ta oss från Slovenien och över till Kroatien. Något som visade sig vara väldigt lätt.

Bilvägarna i Slovenien har varit rätt bra och vettiga, där har man 90 km/h på vägarna utanför tätbebyggt område och man liksom håller det. Ett stup bredvid en tokslingrig väg? 90 km/h! En bro som är 1, 3 meter bred och helt utan räcken? 90 km/h!

I Kroatien är det tvärtom. Dom anpassar inte hastigheten efter vägar, utan efter situationer. En kurva på en 70-väg?50 km/h! En kurva på en 50-väg? 30 km/h! Sen ändrar dom hastighetsgränserna oftare än Zlatan pratar om sig själv i tredje person. Kroatiens vägar kan ha skyltar för 50, 30, 50 och 60 på en sträcka av 100 meter. Det är verkligen löjligt. Jag är absolut för trafiksäkerhet, men det här verkar handla om nån skyltförsäljare som fått provision på försäljningen av skyltar och därför lurat på staten att man minsann måste ha skyltar överallt.

Och på tal om vägskyltar så har vi besökt världens minsta stad, Hum, idag. Staden har totalt 17 invånare och staden var väl inte en allt för stor upplevelse, men ändå absolut värd vägarna förbi.

Själva ”city center” (grov överdrift) var som tagen ur en gammal film, lite westernkänsla på något vis. Verkligen supermysig, och totalt typ 6 byggnader stor.

Hum får 4 av 5 oförberedda Tarzan och Banarne i betyg.

Dagen avslutas i staden Motovun i Kroatien, ett ställe som ligger på toppen av ett berg och stället är charmigt som tusan.

Deras specialitet är tryffel, och efter att ha gett det en chans har jag insett att tryffel smakar som vitlök blandat med blä ungefär. Inte gott alls…

Men solnedgången från vår plats på restaurangen går inte av för hackor. Totalt finns det 8 rum på vårt hotell, och det verkar finnas typ 3 hotell i staden, så staden är ganska turistvänlig. Eller, det är inte så mycket turister men du kan gå ut och äta och ändå få plats. Och dom har sjukt gott vin. Verkligen galet bra. Fakin heter vinet och deras vita vin, samt dessertvin, är definitivt 5 av 5 päronsoda i betyg!

Extra kul är att dom serverade en tallrik med ost/charkuterier/oliver på restaurangen som hade samma namngivning. ”One Fakin plate” var det servitrisen gav oss när vi beställt. Lite kul var det allt