Resan till Machu Picchu började med lite växlande av dollar till den peruanska valutan soles. För er som inte är medvetna om vilken växlingskurs PEN har mot SEK så är 1 PEN ungefär 2,63 SEK. Onödigt vetande, men kanske sitter ni i heta stolen på Vem vill bl… Postkodmiljonären på fredag och får en fråga om just Perus valuta. Då kommer ni uppskatta den här informationen.

Vi tog en taxi från Cusco till O… här gäller det att hålla tungan rätt i mun… O… llan… tay… tam… bo. Ollantaytambo! En resa på drygt två timmar som kostade precis 100 PEN, dvs. typ 260 svenska kronor. På vägen dit fick vi se en hel del vacker natur med snötäckta bergstoppar lite här och var.

Taxichauffören, som var hotellägarens frus man, stannade snällt varje gång jag rullade ner fönsterrutan och stoppade ut kameran för att fota.

Väl framme vid järnvägsstationen i staden, vars namn är omöjligt att uttala och ännu svårare att skriva, så möttes vi av det vanliga krimskramsförsäljandet. Ingenting som stör, men det är intressant att se att typ alla försäljare har exakt samms saker att sälja. Undrar vem som masstillverkar grejerna?

Vi hade bokat resan med Inka Rail, och vårat tåg stod redan parkerat när vi kom in på stationen. Dock fick vi glatt vänta i drygt 45 minuter innan vi kunde kliva ombord.

Före oss avgick dock ett tåg som jag mer än gärna hade åkt med istället. Hiram Bingham heter det och drivs av samma företag som kör Orientexpressen. Den 1 timmar och 40 minuter långa tågresan mellan Ollantaytambo och Aguas Calientes (staden innan Machu Picchu) kostar dryga 5 000 kronor för en returbiljett.

Men jäklar vad snajdigt innanmätet såg ut när man kollade in genom fönstren. Tokputsade kristallglas, svindyra lampor och lyx i överflöd. Och pensionärer, bara pensionärer satt ombord.

Efter det rullade vårat pöbel-tåg in. Vi hade ändå bokat ”Executive class” vilket är en helt okej nivå, men till ett betydligt mer acceptabelt pris. Men jag var mycket nöjd ändå, inte varje dag man får ta tåget som går mot Machu Piccu inte!

Tågvagnen påminde lite om ett flygplan, men med schyssta skinnsäten och en utsikt som var betydligt bättre än ”en vinge, 135 moln och lite blå himmel” som flygplan annars har en tendens att bjuda på.

Vi bjöds även på en valfri alkoholfri dryck samt kex, och båda smakade mycket bra.

Obligatorisk tågåkarbild.

Väl framme i Aguas Calientes har vi insett att stan inte har så där enormt mycket att erbjuda. 168 miljoner hostels, lika många restauranger och ännu fler inkastare.

Men vi har i alla fall hunnit köpa våra bussbiljetter från Aguas Calientes upp till Machu Picchu, man köper dom från ett bås som ser minst sagt… konstigt ut. 24 dollar per person för en tur- och returbiljett kändes lite som ett rån, men allt i den här staden verkar vara överprissatt. SL-kortet kostar 790 kronor per månad, då får man åka fritt i 30 dagar inom hela Stockholm. Här får man åka 20 minuters bussresa två gånger för 200 spänn. Inte okej.

Nyss mötte vi upp med vår bokade Machu Picchu-guide Ricardo nere i hotell-lobbyn. Han tar 65 dollar för 2,5 timmes tour, vilket jag på något vis kan acceptera ändå. En ”once in a lifetime”-guidning är värd dom pengarna, två trötta enkel-bussresor är dock inte värda dom 24 dollarna.
Vi bestämde att han ska möta upp oss klockan 05:00 imorgon bitti, vilket då innebär att vi måste ställa klockan på 04:00 (!). Men tydligen ska Machu Picchu vara som bäst tidigt på morgonen, då har inte alla turister och inkommande tåg hunnit anlända ännu. Om det är sanning eller ej lär vi få återkomma till imorgon.

På återseende!