Rom bjuder på en massa sevärdheter om man aldrig varit där. Spanska tråktrappan, Colloseum, Pantheon och Vatikanstaten är alla saker som måste hinnas med. När man då bara har några få dagar på sig innebär det svintidiga morgnar och full rulle från början.

Här nånstans måste jag börja med att säga att jag tycker Frankrike och Italien påminner en hel del om varandra. Gatorna känns väldigt lika i sin utformning, invånarna är ganska lika utseendemässigt, vädret är ungefär likvärdigt och det finns en massa andra saker som påminner om varandra. Men. Det finns en stor skillnad, och det är att människorna i Italien är så fruktansvärt otroligt fantastiska. Tro mig, jag kan hitta fel i det mesta men det italienska folket har helt charmat brallorna av mig.
Under letandet efter uppsamlingsplatsen fick vi hjälp av en ”You want to buy ticket?”-försäljare, såna som har som jobb att vara irriterande var jättehjälpsamma allihopa. Sen har vi fått hjälp av inkastare som sett att vi är vilse, vi har pratat med 4-5 italienare som alla gör sitt bästa för att hjälpa till oavsett engelskakunskap och varenda person vi hyr boende av är bland det trevligaste jag träffat i mitt liv. För att inte tala om restaurangägarna när man äter ute. Alla är så magiskt trevliga att jag funderar på att kasta ut Marlene och istället skaffa mig en skäggig medelålders italienare som ser ut lite som Baloo i Djungelboken.

Men på tal om Baloo, vi hade igår siktet inställt på Vatikanstaten. Ett ställe som är såpass strikt att dom har klädkod, inga shorts för män och kvinnor och män måste täcka både benen och axlarna för att få komma in. När det nu var närmare 40 grader i solen under dagen blev detta lite av ett problem, och irritationen växte än mer när man väl på plats insåg att en stor del av alla besökare fuskade med vad dom hade på sig.
Men jag och Marlene körde en äkta Vatikanen-klädsel med jeans och skjorta för egen del och somrig långklänning för hennes del, det blev mer autentiskt på så vis.

Vår guide ser ni på bilden ovan och hon hette Dora, ”Like Dora the Explorer” informerade hon (säkert för miljonte gången i sitt liv) men vi fnissade alla ändå åt hennes småtorra humor.

Här ser vi Dora the Explorer med en guldig boll. ”En guldig boll?” undrar kanske ni nu, men jag måste erkänna att Dora the Explorer var en så otroligt tråkig guide att jag nog stundtals hade funnit mer nöje i att smörja in min mage i trasiga glasflaskor än att lyssna på henne.

Vädret, och avsaknaden av ventilation i stora delar av byggnaderna, gjorde inte heller det hela bättre. Och som grädde på moset var det ungefär hundraelva miljoner människor på besök just idag.
Okej, inte så många men tydligen har dom i genomsnitt 28 000 turister på besök under högsäsongen. Alla betalar ungefär 300-500 kr per biljett. Blir fina pengar rakt ner i påvens svarta hål till fickor.

Men när vi gått in där så kunde jag ändå inte låta bli att hänföras av målningarna som fanns därinne. Jag hade förväntat mig någonting i stil med ett museum där det hänger lite konst på väggarna, där Michelangelo målat lite i taket på Sixtinska Kapellet och sen nån staty här och där. Det fanns liiiite mer än så att se om man säger så…

Titta bara på takmålningarna. Detaljerna här är löjliga, och det här var bara ett av säkert 20-30 tak som vi fick se under våra vandringar genom museet.

Man måste ha sett helt efterbliven ut när man gick där och konstant stirrade upp i taket, men man kunde inte låta bli när mästerverk på mästerverk uppenbarar sig ovanför ens huvud.

Här ser ni annars några vävda mattor som är en sisådär 500 år gamla. Dom användes enligt guiden för att hålla alla dessa rum varma förr i tiden när det inte fanns någon central värmekälla att tillgå.

Men åter till taken. Se på detta…

Man undrar ju hur många timmar det tagit att göra någonting sånt här?

Eller om personen som gjorde detta någonsin fick höra ”Du är inte tillräckligt bra på abstrakt konst för att få ett MVG i bild”…

Ska försöka att inte mata er med så många takbilder, men kom inte och säg att det här inte är makalöst.

Någonting sånt här skulle man ha hemma i vardagsrumstaket.

Men visste ni förresten att Vatikanstaten, trots att staten går att promenera runt på en timme, har en egen brandstation med 30 anställda?
Dom kallar den för ”Corps of Firefighters of the Vatican City State” vilket känns en aning… skumt.

Vatikanen-selfie, dock utan selfiepinne eftersom det var så förbenat trångt därinne.

Men efter tre timmars tjatande av Dora the Explorer så var vi slutligen framme vid målet för touren, Sixtinska kapellet. Taket har målats av Michelangelo, en kis som visade sig vara rätt lurig. Dels var han en skulptör och inte en målare när han blev tillfrågad om att måla stället, men sen gjorde han även två ganska vågade saker. Dels målade han alla människor nakna, någonting som det blev ett jäkla ståhej om efteråt. Det slutade faktiskt med att en herre vid namnet Daniele da Volterra fick i uppgift att måla över alla kön när det efter Michelangelos död bestämdes att nakenhet var ”ajabaja” och målningarna riskerade att helt målas över.
Sen målade Michelangelo även Adam med en navel, trots att han egentligen inte borde ha en eftersom han skapades av Gud och därmed inte borde ha haft en moder. Mycket ståhej kring det hela, men tror inte han blev straffad för det. Lyssnade dock vid det här laget inte alls på Dora the Explorer så jag kan ha missat någon vital del. Den här bloggen är skriven av en kille som är urkass på historia och ännu sämre att lyssna på turistguider som är tråkiga, så använd inte det här inlägget som källa för något arbete om ni vill gå ur skolan med äran i behåll.

Sixtinska kapellet visade sig dock vara lite av en besvikelse, dels fick man inte prata därinne men sen fick man heller inte fota stället. Och som om det inte var nog efterhöll detta av otroligt griniga vakter och en speaker som skrek ut ”SILENCE” i högtalarsystemet var tredje minut. Otroligt otrevlig stämning, och det påminde mer om Achmed än om något mäktigt.

När vi kom till Vatikanstaten på morgonen fick vi höra att Peterskyrkan tyvärr skulle vara stängd för dagen. Detta på grund av att Påven skulle ha ett möte med 80 000 scouter.
Men precis när vi gått igenom Sixtinska Kapellet kom vår guide fram och informerade oss om att kyrkan precis öppnat. Så vi fick vara bland dom första som fick access till kyrkan av alla 30 000 turisterna på plats.

Och om Sixtinska kapellet dominerade med att vara ganska tråkigt så var Peterskyrkan desto mäktigare. Den var verkligen enorm och såpass stor ATT JAG MÅSTE SKRIVA I CAPS LOCK FÖR ATT NI SKA FÖRSTÅ HUR STOR DEN VAR. Så stor var den. Glöm alla kyrkor ni har varit inne i, eller ta dom gånger tio. Den här kyrkan får ärligt talat plats med minst 10 stycken sådana inuti sig. Då kanske ni börjar få ett grepp om hur enorm den var.

Vi betalade sen dom sju eurona som det krävdes extra för att få komma högst upp på kyrkan, där man kan se ut över Rom. Utsikten var väl bra, men än mäktigare var…

… att man fick stå högst uppe i kyrkan och titta ner. Höjdskräcken var total men ack så mäktigt det var.

Alltså, jag skulle kunna skriva flera miljoner rader om Vatikanstaten. Sammanfattar några av dom intressanta sakerna som vi lärde oss i punktform:
– Det bor idag 400 personer innanför murarna.
– Ingen av dessa är kvinna. Hela staten är alltså en korvfest. Lite homo-varning på det.
– Vatikanstaten kom till 1929 för att påven inte bara skulle vara påve, utan även ett statsöverhuvud.
– Alla påvar har ett eget emblem, som innehåller en insekt/djur/träd eller liknande. Humlor, skalbaggar, ekträd med mera har alla prytt olika påvars emblem.
– Alla påvar är begravda i källaren av kyrkan i Vatikanstaten. Vi gick förbi alla gravarna, det var dock fotoförbud där.

Vakterna är dock värda en bild. Vaktstyrkan kommer ursprungligen från Schweiz av någon oklar anledning, något man kan se på deras otroligt… unika kläder.

Obligatorisk selfie ute på torget utanför Vatikanen.

På kvällen tog vi oss sen i kragen och rundade av Rom med en mysig vandring vid Colosseum. Otroligt vackert och otroligt mycket bättre än att besöka Colosseum på dagtid. Rekommenderas starkt.

Nästa inlägg blir bilkaos, idiotkörningar och muppar på vägen. Och kanske lite pizza. Arrivederci!

Vi anlände ju till Rom bra sent vilket gjorde att Marlene slocknade snabbare än du kan uttala ordet hårdvaruinkompatibilitetsfel. Jag tog en 45 minuter på mig att somna vilket gav mig möjligheten att uppleva alla ljud ikring oss. Allt från skällande hunden till mannen som måste somnat på innergården eftersom hans snarkningar hördes såpass tydligt.

Frukosten idag bestod annars av det som fanns i hotellets kök. Det är ett lägenhetshotell så vi har ett eget rum med dusch och toalett sen delar vi på köket. Där bjöds vi på lite croissanter, flingor och lite annat smått. Till efterrätt hade vi fått lite kakor av ägarens mamma, dom smakade dock mest socker och ingenting annat. Marlene var i totalt semesterläge och körde därav Nutella både på mackorna och på kakorna. ”Man blir som man umgås”, jo jag tackar jag

Har annars köpt en ny tandkräm. Jag fick välja fritt och valde såklart det konstigaste jag kunde hitta. Gick på namnet, men den visade sig även smaka rätt illa. ”Den smakar som tigerbalsam luktar” var fröken Anderssons utlåtande, och jag tycker det summerar eländet perfekt.

Pasta Del Capitano får tre av fem Zlatan Ibrahimovich i betyg.

Vi begav oss sen ut på i Rom för att kika på allt som staden har att erbjuda. På vägen ut, vid klockan 11 ungefär, så hörde vi hur grannen under satt och klinkade på sitt piano.
När vi sen kom hem igen vid 17-tiden satt hon fortfarande där. Och jag antar att det är som dom säger, att pianospelande är för musiken vad gymnastik är för sporten. Stenhård träning 6-8 timmar om dagen krävs för att ha en chans.

Men så gav vi då oss ut i staden, och då vi bor ungefär 10 minuters gångväg öster om Colosseum körde vi all in direkt. Raka vägen förbi två andra svenska par, och ungefär en miljon andra turister och bort till Roms stolthet. Även om man nånstans förväntar sig extremt mycket av ett sånt här ställe så visade sig Colosseum ändå vara ruggigt imponerande. Colosseum är så gigantiskt att byggnaden liknar en modern fotbollsarena i storleken, något som gör den fruktansvärt mäktig.

Vi hade dock inga biljetter så vi lät bli att gå in, men vi har planer på att göra det senare under helgen.

Kan annars notera att man nu har klarat av närmare hälften av världens sju (nya) underverk:

Chichén Itzá (Mexiko)
Colosseum (Italien) – Check!
Cristo Redentor (Brasilien)
Kinesiska muren (Kina) – Check!
Machu Picchu (Peru)
Petra (Jordanien)
Taj Mahal (Indien) – Check!

Får hoppas man hinner med dom andra fyra innan man eldas upp och grävs ner för gott.

Rom levererade sen en massa sevärt. Det finns antika byggnader och ruiner överallt, och mycket av det ligger inom gångavstånd. Vi gick idag nästan totalt 20 kilometer och har under den tiden hunnit med otroligt många sevärdheter. Staden är så kompakt att den lämpar sig ypperligt för promenerande.

Ni ser! Inte för att en annan ser speciellt imponerad ut, men det hade mer att göra med att det stundtals var närmare 40 grader i solen när vi var ute och gick. Arkitekturen och ruinerna var fantastiska!

Fler vackra byggnader. Egentligen tänkte jag bara lägga upp en bild på byggnaden i sig, men här finns en intressant detalj vilket gör att jag måste konstatera att det här är den sista bilden jag har på mina solglasögon…

Men vem bryr sig i det när man hittar guldkorn såsom påve-butiker? Här kunde man köpa allt som krävs för att bli påve, allt från kappor till gyllene äpplen till småbarn som man kan besudla. Okej, det där sista sålde dom inte i butiken utan det var man tvungen att köpa i en gränd bredvid.

Nej usch vad hemsk jag är. Förlåt mamma, vissa saker kanske man inte ska skämta om.

När jag sen bett om ursäkt för mitt hemska skämt begav vi oss i alla fall vidare mot Pantheon, ett tempel i mitten av Rom. Först tyckte jag inte att det var speciellt imponerande, men när vi sen klev in så var stället faktiskt överraskande vackert.

Titta liksom!

Här ser ni då att minasolglasögon inte längre existerar. Men jag har fortfarande kvar min selfiepinne vilket gör det möjligt att fortsätta ta magiska par-bilder på oss båda. Min 30-årskris ska inte bestå av någon mesig motorcykel utan av att jag istället blir en instagram-fjortis som knäpper selfies så snart jag får möjlighet.

Sen har vi så klart passat på att äta också. Vi gick till nåt pastaställe som vi hittade via Tripadvisor och blev serverade pasta på papptallrikar och med plastbestick i deras lilla restaurang som hade 8 sittplatser. Men gudars skymning vad gott det var.

Som grädde på mos… pastan så passade vi sen på att slänga i oss lite italiensk glass också. Venchi hette stället och det var utan konkurrens den bästa glassen jag ätit i hela mitt liv. Herre gud vad gott det var. Smaken av chokladgelaton var som en chokladvulkan som exploderade i munnen och hasselnötsgelaton smakade mer hasselnöt än att äta en hel ICA-kasse med hasselnötter i ett nafs.

Nu är klockan 18:23 och Marlene sover igen. Hon är som en ADHD-version av Skalman, upp som en sol och sover som en pannkaka. Allt inom tre minuter. Dagens ungdom…