• Livet som stockholmare

    Borlänge levererar tusentals vuxenpoäng!


    Borlänge-besök stod på tapeten i helgen. Vuxenpoängen fullkomligt haglade in på kontot och Broken Dreams stod såklart som vanligt på schemat. Då jag helt tappat mina japanska spionfotograferingsskills dom senaste månaderna så lyckades jag med bedriften att bara ta en enda bild på hela lördagen, något som gör det lite svårt att sammanfatta dagen utan att det blir megatråkigt.

    Men middag på Broken Dreams följdes av förfest hemma hos herr Tägt av alla människor. Hade inte träffat honom sen gymnasiet innan dess så det var riktigt kul att se att killen är exakt samma person nu som vi båda var när vi lekte på Svedjegatan för 20 år sedan. Och det är någonting positivt, inte negativt.
    Förfesten blev annars riktigt trevlig med sällskap av min och Tägts gamla klasskamrat Fanny samt 7-8 andra randoms som jag som vanligt glömt namnet på. Förstår inte hur man ska kunna lära sig namnet på en massa människor bara sådär? Ge mig en app för det tack!


    Söndagsmorgonen levererade sen ett magiskt vårväder viket ledde till att jag på något vänster tvingade mig ut på en promenad. Skapliga odds på det kan jag säga, men det visade sig vara en jackpot utan dess like!
    Att promenera runt älven i Borlänge är bland det mest nerstressande jag någonsin gjort och ska jag jämföra det med någonting så skulle det väl vara att typ ligga och dega i en pool fylld med filmjölk ungefär. Inget jag provat själv dock, men det måste ju vara sjukt nerstressande det med?

    Man lär sig uppskatta det tråkiga” med Borlänge rätt bra också när man bor i Stockholm. Stockholm består av magsår, stress och kaos hela tiden och man rycks med i det där utan att egentligen inte märka det. Så när man då plötsligt kommer tillbaka till filmjölkspoolen Borlänge så renar det kroppen något enormt på bara nån timme.


    Avslutade vistelsen med att käka lunch med Marcus och hans dam på Coco Thai där Mongolian Barbecue erbjöds. Funkade väl helt klart, men samtidigt var det väl inte precis hamburgare om man säger så.


    Men det jag nämnt ovan var mer kristyren på pepparkakan än själva pepparkakan, själva pepparkakan och huvudanledningen till att jag åkte hem var för att kunna förhandla med min käre mor så att jag kan få loss min del av pengarna vi har investerat i huset hemma i Borlänge. Och med hjälp av en elegant Sibylla-muta så slutade det hela med att jag inom kort kommer kunna börja titta på att köpa mig en lägenhet i Stockholm!
    Ska bara försöka sätta mig in i allt jag behöver veta innan jag sen kan börja med vad som kommer bli mitt livs största ekonomiska beslut. Spännande, men samtidigt helt galet skrämmande. Ni kan ju räkna med att det kommer uppdateringar så snart spelet är igång…

  • Livet som stockholmare,  Vardagsliv

    27-årsdagen!


    It's my birthday and I äter sushi till frukost if I want to. Jo, det var min födelsedag idag och jag har haft en sjukt bra dag! Visst, uppslutningen på middagen var väl kanske inte den bästa och maten kanske inte var lika bra som jag minns den men samtidigt har jag haft sjukt kul och det är väl det som räknas i längden?


    Den, från och med idag, årliga födelsedagsmiddagen spenderades i år på Griffins Steakhouse vid centralen i Stockholm. Oxfile stod (såklart) på menyn och det smakade väl… en 3,5 av 5 i betyg ungefär. Inte lika bra som jag minns det, men samtidigt var jag nog hyfsat påverkad förra gången när vi käkade senast också.


    Annars kan vi nog konstatera att min namntäckning är nån slags Pokémon-variant mellan en normal namnteckning och Rockstar-logons text

    . Likt en Squirtle
    som precis förvandlats till en Wartoise
    så är min nu 27-åriga namnteckning sakta men säkert på väg att gå från att vara en 6-årings kladdade namnteckning till att bli någonting ballt med en stjärna i mitten. Vi inväntar otåligt, men förvåntansfullt, resultatet (som lär dyka upp om en sisådär 4-5 år).


    När sen namnteckningen vägrats tas emot av Griffins så fick jag diska i två timmar innan dom slutligen släppte iväg mig. Det firade vi med att väldans elegant transportera oss till Hard Rock Café för att se om deras chocolate sundare smakade lika gudomligt som i Dublin.

    Och dra mig sakta baklänges på en pulka mitt i sommaren på Medis, men nog levererade Hard Rock allt. Likt en copy/paste från Dublin så levererade Hard Rock i Stockhlm och fixar en solklar 4 av 5 cylinderhattar med krullhår

    i betyg. Otroligt oväntat, men desro mer kaloririkt.


    Kvällen avslutades sen på det hyfsat sunkiga stället Gröna Jägaren på Söder där jag och Jespers flickvän Anna dominerade med kvällens, och kanske ställets genom tiderna, bästa uppträdande. Det blev dock inte Diggiloo Diggiley

    som jag (tydligen) brukar äga PayPals julfesters singstartävling med idag men väl Ted Gärdestads Satellit
    . Sen avslutade Gustaf kvällen med att väldans tacksamt försöka duetta upp mig med en helt okej 20-årig Hilda. Hennes namn låter förövrigt som en tjock vikingafru men hon var nog mer en ung 8,5-poängare. Av det blev det ingenting men vad gör det? Jag hade en sjukt rolig kväll och ser redan fram emot 28-årsdagen!