Efter gårdagens avstressande så var vi idag redo för nya äventyr. Tunnelbanelinje nummer 4 tog oss bort till Shanghai High Technology Park (jo, stationen heter faktiskt så) och väl där fick vi hjälp av en engelsktalande ung kines som hjälpte oss ombord på rätt buss.
Intressant är annars att en stor del av dom unga kineserna faktiskt pratar just engelska. Hugger man 2-3 ungdomar på stan så pratar minst en av dom garanterat engelska såpass bra att man kan fråga om vägen, få hjälp med tidtabeller och så vidare. Riktigt mycket över förväntan faktiskt.

Det tog dock sin lilla tid att nå dagens mål Shanghai Wild Animal Park. Den ligger ganska långt, typ 55 kilometer, utanför stadens centrum och det tog oss nästan exakt en timme att åka buss från tunnelbanestationen ut till busshållplatsen med namnet Shanghai Wild Animal Park. Alla stationer ropades upp på engelska i bussen och namnen visades även på engelska och kinesiska längst fram i bussen, så bara man har tålamod att åka i en timme så missar man den inte.
För den som undrar ligger parken här och bör INTE förväxlas med Shanghais Zoo som ligger centralt i staden.

Det enklaste sättet att ta sig dit är dock att ta en tunnelbana ut till High Tech Park och sen ta en taxi därifrån. Taxiresan kostar totalt ungefär 100 svenska kronor, och det är värt att slippa allt krångel om ni frågar mig.

Jag hade läst på lite om parken redan innan vi åkte dit, och var fruktansvärt peppad inför safari-turen som man kunde ta där. Med hjälp av en zombiesäker gallerbuss får man åka igenom stora öppna områden där djuren lever och strosar omkring fritt.

En av få gånger i livet man får känna sig som en apa i en bur.

Jag är själv ett riktigt stort fan av filmen Jurassic Park och det kändes nästan precis som att man skulle få färdas genom T-rexens jaktmarker när man blev insläppt genom slussarna in i safariparken. Jag väntade bara på motorstoppet och att geten sen skulle försvinna från sin plats…

Alla växtätare lever tillsammans i en inhängnad och här ser vi prov på dom berömda Zebra-rumporna som finns i parken.

Kamelerna hade även dom tillgång till detta paradis av öppna ytor.

Sen åkte vi igenom nästa sluss. T-rexen syntes ännu inte till…

Däremot fick vi se några väldans fina geparder som låg och slappade i skuggan. Det var nog en närmare 40 grader utomhus och en väldans hög luftfuktighet, så jag förstår dom stackarna.

Palla röra sig liksom.

Osmakligt nog kunde man även köpa en höna för 60 kronor i bussen. Om man köpte den fick man sen välja vid vilken djurgrupp hönan skulle släppas ut, och sen kunde man få uppleva hur köttätarna dräpte den lilla stackaren.

Detta visades bland annat när vi passerat nästa sluss och kommit in till lejonen.

Dom plockade då fram en höna och höll ner den i matningsluckan” som fanns i bussen för att på så vis locka fram dom slöa pälsmonstren ur skuggan.

Det fungerade även väldans bra, och lejonen ställde sig på två ben och försökte direkt komma åt hönan. Dock var det ingen av oss i bussen som ville betala, så dom släppte aldrig ner hönan till lejonen och man kunde se besvikelsen i ögonen på lejonen när vi åkte iväg utan att ha släppt ner någon mat till dom

”Era snåla j-lar…”

Efter det fick vi åka genom björndelen av safariparken, men det var inget speciellt om ni frågar mig. Alla björnarna låg i vattnet också, så vi fick inga vettiga bilder på dom heller. Någon björn var framme vid bussen, och dom matade den med morötter för att få den att ställa sig upp, men då vi satt längst bak gick det inte att få några bilder på det.

Nästa stopp vad tigrarna, och vilka magnifika djur dom är! Även här retades dom med hönan för att få till lite action, och det funkade klockrent.

”GIIIIEEEEFFF FOOOOOD!!!”

Samma sak här, dom blev en aning snopna när dom inte fick sig något käk… Fina djur är det i alla fall.

Vi fick sen se vita tigrar, men här blev det inte så mycket action. Bussföraren stannade inte heller så länge vid varje station, kanske en 30-120 sekunder på varje och det var lite meckigt att ta vettiga bilder på alla djuren.

Hela den där rundturen tog väl inte mer än en halvtimme, men jäklar vad häftigt det var! Man hann se både lejon, tigrar och geparder och dom kändes så sjukt mäktiga på nära håll. Kan tänka mig att man inte är så kaxig om man springer på ett lejon på savannerna i Afrika…

”Derp…”

Smidig fläktningsgrej med inbyggd karta. Inget krångel med att plocka upp kartan ur fickan, man hade alltid den där tillgänglig i handen eftersom det var så varmt.

Sugen giraffhane med mindre sugen giraffhona framför sig. Någon action blev det inte, och jag tyckte mig höra honan yttra nåt om huvudvärk.

Absolut coolast på zooet var såklart dom så galet sköna pandorna. Dom brydde sig inte i alla skrikande ungar och alla fotograferande turister, dom bara tjockade sig och levde livet.
Jag själv gillade bäst pajsaren i bakgrunden som bara låg där och slappade på ett sånt galet skönt sätt. Jia Si hette han enligt tavlorna och han var verkligen störtskön!

”Man kan slappa på magen också”

Hur kan man inte älska en sån här lirare?

Vad tror ni han gjorde när det serverades mat? Jo, han låg kvar uppe på sin trästruktur och bara glassade istället. Grym Kung Fu Panda där!

Grymma djur. När jag dör vill ja återfödas som en panda!

Äckliga j-la lamor som tokspottade på oss när vi skulle gå förbi. Vi satt liksom fast i en återvändsgränd också, så jag var tvungen att fälla ut paraplyet och rikta det mot dom för att kunna gå förbi. Buuu för lamor!

Ytterligare en sugen hane som förövrigt visade upp sin secondary snabel en kortis. Ingen elefantporr på den här sidan dock, söker ni sånt får ni kolla på typ Elefantsnabels.com eller nåt, men fy fabian att vara hona och elefant säger jag bara…..

Noshörningarna var annars ett av mina favoritdjur. Dom gjorde absolut ingenting, men dom är ju så jäkla bad ass! Kan ni fatta hur awesome man skulle vara om man dresserar en såndär rackare och har som mount? Jag drömmer lite om hur jag kommer ridandes in till IBM iklädd min samuraidräkt (som jag kommer köpa i Japan) på min noshörning vid namn Rocksteady samtidigt som Victoria Silverstedts megadänga Rocksteady Love spelar ur högtalarna jag har pimpat honom med.

Sjukt vad cool jag skulle se ut!
”

Dagens äventyrande har mest bestått av att ta det lugnt och återhämta sig. Efter att ha stressat och traskat runt i typ en vecka i sträck så har fötterna fått uppleva lite mer än dom tål. Det går liksom inte att uppleva hur mycket som helst på två månader, utan man måste ta det lite lugnt ibland. Semester-utbrändhet är allvarliga grejer som man absolut inte bör dra på sig. Därför sov vi av oss ända fram till 11:30 idag.

Men efter dagens eskapader kan vi notera att Shanghai är en väldans ren och proper stad. Det är verkligen kusligt välstädat och omhändertaget här. Man känner sig hemma överallt och allt i staden verkar liksom bara fungera utan problem. Till och med trafiken känns lugnare än i Dublin på något vis, men jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som framkallar den här känslan av lugn.

Vi försökte annars käka på restaurangen Yang's Dumplings igår, ett ställe som lovordats av varenda recensent och människa som någonsin besökt stället. Tyvärr hittade vi inte stället igår då Lonely Planets karta inte verkade stämma överens med verkligheten.
Men nytt försök idag, och nu hittade vi minsann en annat av deras restauranger! Tyvärr var den stängd för renovering, så vi failade än en gång…

Men misströsta icke, för vi hittade istället en liknande restaurang fast med nudlar och träslevar. I nudelsoppan fick man även kokt ägg, vitkål och nåt slags kött som passade ypperligt till frukost. En bra start på dagen där kring 13-tiden.

Annars hade vi inte så mycket mer planerat för dagen. Väderprognosen lovade 15 mm regn och vi var inte så sugna på att bli nerkissade av gud, så vi tänkte mest stanna inomhus.
Men då vi sprang förbi Shanghai World Financial Center, eller som ni känner stället kapsylöppnarskyskrapan, så tänkte vi att det var lika bra att vi åkte upp i denna världens tredje högsta byggnad. Lite snopet nog så är denna byggnad inte bara blockerad av den där elaka snubben som säkert ville jävlas med ägaren, kapsylöppnarskyskrapan hann heller aldrig nå titeln världens högsta byggnad” eftersom Taipei 101 i Taiwan nådde en högre höjd innan kapsylöppnarskyskrapan var färdigbygd. Lite snopet kan tyckas, men det är väl ändå lite av ett i-landsproblem?

Men byggnaden fick i alla fall en utmärkelse värd att nämna: ”världens högsta ovservatorium”. Och dit tänkte vi då alltså bege oss…

Vi blev sen mäkta spända när vi såg att det tydligen skulle finnas en skywalk högst upp på byggnaden. I underkant av den översta delen av byggnaden så skulle det tydligen vara glasgolv så att man kunde kolla ner på staden, och jag höll på att svimma av bara tanken…

Men först fick vi kliva av på våningen under, den 97:e våningen. Utsikten därifrån var väl ingen höjdare, och det var dessutom dimmigt så det gjorde det hela lite mer kämpigt.

Men skywalken var tyvärr en ganska stor besvikelse. Visst, det fanns glasrutor att stå på men man såg bara rakt ner på byggnaden under sig.

Man var tvungen att stå på sidan av glasrutorna och kolla snett ner för att se staden, men om man måste st bredvid den för att se neråt så försvinner liksom själva idén med en skywalk

Utsikten var väl annars trevlig, och blockskyrskrapan där gjorde sig rätt bra ovanifrån när man stod där och tittade ner på den.

Men, vi kunde i alla fall se vart vi själva bodde. Ganska ballt att stå i en såpass stor turistattraktion och kunna kika in i sin egen hostelsäng.

Något intressant som Johannes lade märke till var att bostadsområdena hade olika färger på taken. Här ser ni rött och orange, men det fanss även blått, grönt och lite andra färger. Kanske var i Shanghai brädspelet Monopol uppfanns? Undrar om det finns någon riktig anledning till varför det ser ut som det gör?

Men efter en kvart däruppe fick vi nog och åkte ner igen.

Hihihihi.

Efter att ha upptäckt att hela Shanghai dör vid 23-tiden så bestämde vi oss för att inte ta tunnelbanan för långt bort. Istället körde vi kvällsmat på en lokal restaurang och där fick vi bland annat lära oss att man tydligen ska separera riset och maten så att riset alltid ligger i den lilla skålen där. Sen ska riset ätas med den vita asiatiska skeden som man får samtidigt som resten skall ätas med pinnarna.

Ingen därinne kunde engelska heller, så det var en liten utmaning att för första gången beställa mat utan att kunna språket. Jag beställde in två öl, men servitrisen fattade nada. Efter tolv försök så förstod hon tillslut vad vi ville ha, och vi började kolla matmenyn. Då stod hon och blängde på oss tills vi bestämt oss, även om jag försökte peka på klockan och visa ”5 minuter tack”… Skumt det där, men jag antar att det ses som trevligt att servitrisen har fullt fokus på kunderna eller nåt…

Kvällen avslutades lagom chockerande när notan kom in på totatl 84 yuan (typ 90 kronor). Vi lämnade då 100 yuan och servitrisen blev alldeles chockad ”100!?” visade hon med fingrarna, och vi visade att hon kunde behålla dom 15 kronorna som blev över i dricks. Hon blev då överlycklig, gick bort tills sin manager och visade chockat hur mycket dricks hon fått samtidigt som hon fnissade glatt. Hela situationen påminde sjukt mycket om det där ][youtube=38