Knivarna finns där”. Så enkel kan en början på en semestergemenskap vara. Jag och Johannes var nere i frukostrummet på hotellet för att fixa frukost, och jag frågade Johannes på svenska vart smörknivarna fanns. Då svarade en lång snubbe i vit T-shirt ”Knivarna finns där” och jag blev helt mind-fuckad. Alla pratar ju kinesiska här, och jag kopplade verkligen inte att han snackade svenska med mig först utan tog typ min kniv och gick ut.
Sen satte sig han och hans flickvän bredvid mig och Johannes när vi åt, och det hela slutade med att vi bokade in ett marknadsbesök på Yashow Market igen. Victor och Sandy heter dom förövrigt.

Konstigt hur det kan gå, men det här hände igår och sen dess har vi fyra hängt ihop och härjat runt i Peking tillsammans.

Vi körde några fler shoppinggator, käkade lite och så utan att egentligen göra så mycket mer igår. Jag och Johannes har liksom sett allt Peking har att erbjuda, så vi nöjer oss med att strosa runt lite m dagarna nu.

Det sitter annars en syrsa i en av växterna vid frukosen. Varje morgon sitter han där i sin hemska lilla bur och spelar med sina ben för oss alla. Tycker lite synd om den stackaren som får sitta inlåst i ett 5x5x5 cm litet utrymme samtidigt som vi andra har världen under våra fötter.

Ska nog köra en Jönssonligan och fixa en plan för att befria den stackars insekten innan vi åker. Kanske ta med honom på planet till Sydkorea på fredag? ”Ska vi rymma iväg, bara du och jag?”. Åh så romantiskt.

Har annars hunnit med att testa nån slags ärt- eller bönglass. Den ser ut att vara rätt fräsch på förpackningen, men när man sen tar ur glassen så ser den ut som nåt slags sjögräsglass från viktväktarna.
Den smakade dock, en aning förvånande, lite vaniljaktigt med melontoner och en herrans massa sött. Skall dock tillägga att jag är galet förkyld och kanske inte känner smaker exakt som dom smakar egentligen.

Johannes fick sen sin kostym fixad idag också. Han var mucho nöjdo och betalade totalt 700 kronor för den. Victor, knivsnubben från frukosten, beställde även han en kostym idag. 900 kronor för en kostym med tre skjortor till fick han betala på ett av dom andra kostyställena på Yashow Market.

Dagens lunch intogs på det otroligt eleganta stället Hooters. Det näst mest intressanta där var att dom visade fisketävlingar från amerikansk TV istället för nån ”normal” sport. Rätt intressant ändå, speciellt för mig som är hyfsat fiskeintresserad. Deltagarna hade riktigt avancerade snabb-båtar, var sponsrade av företag som Walmart m.fl. och allt kändes överlag en aning golfaktigt faktiskt. Amerikanare kan det här med att göra proffsiga TV-sändningar av precis allt.

Damerna var lite mer naturliga än dom i USA, även om ordet ”naturligt” inte alls känns rätt på den här restaurangen. Besökte ju Hooters i New York och där såg alla damerna precis ut som Barbie-dockor vilket kändes så otroligt plastigt, här var det inte lika påtagligt – och dessutom var maten faktiskt helt okej här till skillnad från NY.

Hooters är dock fortfarande lite väl överskattat om ni frågar mig.

Sa lite på skämt ”Hehe, det vore ju roligt om du ställde dig under den där skylten” till Johannes, men han gick all in med Hooters-posén och allt. Servitriserna fnittrade något enormt åt den dumma blondinens naturbegåvning.

Dagens häftigaste var utan tvekan Kung Fu-showen som kines-Betty bokade in oss på. Vi mötte upp våran guide på plats utanför Red Theater, fick biljetterna och gick sen in. Dom kan även köpas på plats, men vi fick våra lite billigare via kontakterna vi hade.

Väl inne i salongen fanns det en rullande skylt där det stod ”om du är sjuk eller förkyld, vänligen meddela oss innan showen börjar”. Jag satt knäpptyst som en mus med min ”snudd på feber”-megaförkylning och läste vidare. Tydligen var det den 5 401 showen dom kört och det var verkligen sjukt jäkla häftigt!

Det som gjordes var att dom visade upp en massa Kung Fu-snubbar som dominerade så hårt att dom skulle få det svenska OS-landslaget att skämmas ögonen ur sig. Huvud-handvolter som inte ens går att förklara, bakåtvolter som hade gjort Veronica Wagner i storform grön av avund, synkroniserade grupparbeten som simhopparna inte är i närheten av och enorma hopp med en spänst som Stefan Holm bara kunde drömma om under sin aktiva karriär. Till och med stavhopp bjöds vi på, om än i en mer karateaktig form. Min personliga favorit i showen är inte en OS-gren ännu, men nunchucks-snubbarna var så balla att jag seriös funderar på att byta min favorit-Turtle från Leonardo till Michelangelo.

Får ni chansen, eller funderar på om ni ska göra det, så se showen! Den var topp 5 av allt vi gjort på resan!
”

Febern håller i sig, och idag var det även dags att byta boende. Eländet fortsatte när vi virrade runt i området en timme utan att hitta hotellet, sen gav vi upp och grinade ett tag tills vi fick tag i en mini-tuk tuk. Den var inte riktigt byggd för två vuxna europeiska män och två backpackerryggsäckar, men vi gick in tillslut. 20 kronor senare stod vi utanför dörren på hotellet, och allt var frid och fröjd.

Resident Evil-steriliserad toa. Alltid ett gott tecken.

Vi lovade ju i fredags att bjuda Becky, som frivilligt hjälpte oss virra runt i en timme för att hitta en restaurang, på lunch som tack för hjälpen vi fick. Efter att hon och Johannes SMSat en massa kunde dom äntligen kommer överens om en tid som passade oss alla, så idag vid 14:30 möttes vi vid Lama Temple för att diskutera lunchen.
Hon demonstrerade även hur man ber till Buddha genom att stå och hålla tre rökelsepinnar mot pannan, och sen buga sig tre gånger framför 12 olika statyer inne på templet.

En av statyerna. Ser han inte lite ful ut förövrigt?…

Vi ville sen ha nudlar, så Becky fick visa oss ett normalt kinesiskt nudelställe”. Väl där beställdes en herrans massa mat in, till priset av 62 kronor totalt Det var tydligen ”typisk kinesisk husmanskost” enligt henne, och vi tar en liten genomgång av vad allt är:

Det vita längst till vänster är tofu med grått ägg (!). Försökte få henne att förklara hur man fixar sådär mörkgrått ägg, men den frågan gick inte riktigt fram så jag fick inget riktigt svar. Det smakade ungefär som den där tjocka yoghurten som sitter på locket av portionsförpackningar av yoghurtburkar fast inte gott. Typ. Det låg mycket kvar av den geggan när vi gick kan jag säga
Ovanför där har ni det röda, min personliga favorit, sockrade tomater. Förklarar sig självt, och det var supergott. Socker gör liksom allt bättre, och och om nån nu säger att det påståendet inte stämmer så säger jag bara en sak: ni har haft på för lite socker i så fall.
Till höger om tomaterna har ni dagens äckligaste. Nån slags brun gegga med mörk tofu och grismage (!!!). Jag provade en del av grismagen, och det smakade väl okej, men så fort jag tänkte på vad jag åt så ville min kropp kräkas lite smått. Tofun var inte speciellt mycket godare, men gick i alla fall ner.
I mitten har ni apelsinjuice, och nere till höger har ni nudlar med nån svart gegga på. Smakade snudd på okej, men vi kan konstatera att kinesisk husmanskost inte riktigt är i klass med köttbullar, gräddsås och lingonsylt.

Men gud vad mycket hon pratade… Jag satt mest och tyckte synd om mig själv och min feber, och Johannes fick sköta snacket.

Från väster: Becky, Johannes och sen Kaustü, den tyska landslags-mittbacken. 80 spänn kostade tröjan .+ ett par svarta shorts på marknaden, och det får ses som ett kap utan dess like. ACHTUNG DAS BUNDESWEHR!

En blivande lagkapten om ni frågar mig.

The Place – The place to be.

The Place sålde bland annat Fanta med rumpsmak. En fin rosa stjärt prydde förpackningen och jag var tvungen att betala 3 kronor för att smaka den.

Rapport från utlandet: rumpa smakar tydligen persika.

Dom hade även en bio på stället, och kolla vilka smarta grejer dom sålde! En kombinerad popcorn- och läskgrej. Genialt ju! Varför har ingen tänkt på det tidigare!?

Filmbiljetterna köptes av nån skum snubbe i lobbyn som tydligen sålde billigare biljetter än kassan, så 70 pix per skalle och vips så fick vi komma in.
Filmen hette enligt Becky ”The Pancake Scheme”, något som justerades från dålig kinesengelska till mer vettiga ”The Painted Skin” när filmen väl började.
Jag måste dock säga att asiatisk film är otroligt mycket bättre än förväntan! Bion i Indien var nåt av det bästa vi gjort under resan, och den här rullen började starkt och nådde ett tag en stark 4,5 av 5 i betyg.

Actionscenerna var riktigt balla, och när en av huvudpersonerna i filmen är fruktansvärt lik Scorpion

, en av världens ballaste TV-spelsfigurer och samtidigt fightas ännu bättre än honom så var jag snudd på i extas. När masken sen plockades av och det visade sig att denna asiatiska Scorpion var en dam, inte en herre, så blev jag en aning konfunderad. Men jag antar att resultatet där är bättre än att göra som i TV-spelet och ta av sig allt på huvudet allt för att sen spruta eld ur munnen…

Filmen började sen på typiskt asiatisk vis kasta in fler och fler roller i filmen, tills dess att man knappt hade koll på vem som var superskurken och vem som var prinsessans pappa.
Överlag var jag dock absolut nöjd med, och kanske lite förvånad över, filmen. Har lite svårt att bestämma betyget, speciellt med formkurvan rullen hade, men en 3,2 av 5 i betyg känns vettigt. Johannes var lyrisk och hans blick ville typ ge filmen 7 av 5 i betyg av vad det verkade som.

Dagen överlag var väldans lärorik, bara det att jag inte riktigt orkade lyssna in på allt informativt som sades. Men dagens höjdpunkt mötte oss när vi gick ut från bion…

Utanför där fanns nämligen ett stort tak. På undersidan av taket har dom slängt upp en 250 x 30 meter stor LCD-skärm! 32 miljoner dollar kostade grejen när den byggdes för typ 5 år sedan, och om man gör om storleken till tum så spöar den typ alla skärmar du någonsin kan tänka dig med sina 1000 tum över diagonalen.
Skärmen fixar faktiskt allt också, du kan t.ex. koppla in ett Playstation 3 till monitorn och stå där och stirrauppitaketspela. Man kunde idag skicka SMS till skärmen, och så kom meddelandet upp där efter en 3-4 minuter. En krona kostade det att skicka SMSet också, tack Kina för att ni inte kör med ockerpriser.

Nämnde jag förresten att en bussresa i staden kostar 40 öre?
”