Gästbloggning av Lillebror följer nedan:

Här kommer inlägget alla har väntat efter där mästaren fattar pennan (i detta fall tangentbordet) och skapar magi, eller total skit! Det här inlägget kommer att handla om den underbara dagen vi haft i Sequoia national park.

Dagen började med uppstigning kl 08:00 och därefter käka och sedan skulle vi slå in adressen till parken.
Den lilla brodern slog självsäkert in Sequoia på gpsen och fick upp national forest, han frågar den större brodern om det kan stämma och efter en liten diskussion kommer dessa enormt talangfulla män fram till att det måste vara rätt, är det fel så kan ju trots allt inte forest ligga så långt ifrån park..

Vi åker mot skogen där världens största träd General Sherman skall finnas och visst skulle det vara coolare om de döpte om trädet till Sherminator?

Jag ska nog skicka ett brev till dem och förklara att de bör byta namn på trädet och det enda argument jag behöver är denna bild:

Avståndet till Parken skulle vara runt 40 mil och när vi såg Sequoia National Park på en skylt som pekade rakt fram funderade vi på om vi skulle åka rakt, gpsen sade dock höger så det fick bli höger.

Här måste jag förklara en sak, på denna resa har vi en regel.
Gpsen är gud, det är den enda regeln vi har förutom de andra reglerna vi har, men den reglen är den första reglen vi tog fram så det är the rule”.

Gpsen är gud = vi gör som den säger även om vi tycker det verkar helt ologiskt för det är tammefan alltid rätt.

Nåväl här svängde vi höger istället för att åka rakt fram.

Detta ledde oss in på den mest slingriga vägen jag har åkt bil på.. Temperaturen var 100 farenheit.. Det är runt 37 grader.. I SKUGGAN….

Vi åker på denna väg och det känns som vi måste vara väldigt nära eller så är vi helt fel ute.

Efter 20 mil på världens slingrigaste väg så kommer vi tillslut ut på en lite större väg och här ser vi ett kontor för Rangers.
Jag vågade inte sätta mitt liv på spel och gå in för att fråga om de visste om vi var rätt ute eftersom jag inte vill göra Walker Texas Ranger arg, så skickade vi in tjejerna.

Tjejerna kommer ut och skrattar och vi får informationen om att vi är helt fel ute… För att vara helt ärlig så var vi 20 mil fel ute..

Här drog jag då slutsatsen att Park är INTE = Forest..
Hade vi haft Park Ji-Sung med i bilen så hade han gett oss denna information direkt men nu hade vi inte en denna korean med oss tyvärr..

Tjejerna skyller på GPSEN och jag tycker också det var fel på gpsen, jag menar, ofta att det inte varnar oss om vi skriver in fel.. Jävla skitteknik.

Nåväl vi kommer tillslut fram till parken!

Sämre utsikt har man väl haft…

Härifrån så skulle vi glida vidare för att se Giant Forest (inte park) där det skulle finnas massor av mammutträd.

Små svenskar och stort träd

Jag vet att ni alla känner igen posén jag gör och undrar var den kommer ifrån..Det är såhär att jag kom på den för lääänge sen och efter det så har en man snott min posé och använt den i en halvkänd film.

Halvkänd film

Efter att ha sett ungefär femtioelva jättestora träd så var det dags att se det ultimata trädet, världens största träd, the fucking sherminator!

Supersexigkille89 framför världens största träd (om vi inte räknar med trädet i min byxa).

Jag måste säga att besvikelsen över detta träda var enorm! Det är inte världens högsta och inte världens bredaste träd heller!!

Det är världens största träd sett till… waaaait for it…. VOLYMEN!…
Besvikelsen på General Sherman var enorm och jag är inte längre säker på om Sherminator är ett namn detta träd förtjänar.
Men det är väl typiskt amerikanare att vara störtst och bäst även om de är det på sit eget lilla vis (amerikansk fotboll någon?).

Efter detta blev jag så besviken så jag gick och hånglade med min flickvän i ett träd istället.

När hångelfesten blev störd av en tjej vid namn Linda och en storebror som ville köra bil genom ett träd som var en tunnel så var det dags att röra på sig.

Vi åkte bil till trädet och det såg ut såhär

Efter detta så fick vi stressa satan för att hinna ur parken i tid då de höll på att bygga om vägarna och tack vare detta släppte de endast igenom trafik en gång i timmen.

Även fast jag körde som Colin McRae (RIP) så kom vi inte fram i tid.
Detta ledde till att vi hade en runt en timme att bara ströa och jag bestämde mig för att träna lite karate uppe på ett högt berg.

En mästare in action.

Sen ramlade jag av berget också

Efter detta så fick vi åka hem och efter en dag med över 100 mils bilkörning så kan vi säga att det var halvt värt det.

Betyg på Sequoia National PARK 3

Nu ska jag sova och önskar er alla en bra dag, jag avslutar med detta klipp.

(Jag orkar inte läsa igenom inlägget och kolla efter stavfel så finns de där, förlåt att jag är lat.)”

Bloggen är inte prio ett just nu, något jag tror ni förstår. Amerika är ballt, stort och det är mycket vi ska hinna med när vi är här. Därför hinner jag inte alltid med att dagsrapportera.
Men idag är jag lite smått bakis och dessutom har vi lite saker planerade om någon timme, så jag bör hinna klämma åtminstone ett blogginlägg nu.

Och som en stabil IBM-are finns det ingenting som får mig att uppskatta semestern såpass mycket som en återblick av någonting som väldigt mycket liknar min arbetsplats i Dublin. Jag pratar såklart om Alcatraz, det gamla megafängelset som ligger mitt i San Francisco-bukten.

Vi fick tips om att se till att boka biljetterna till stället långt innan vi åkte hit eftersom dom brukar ta slut någon månad i förväg. 26 dollar per person kostade dom och det får väl ses som helt okej prismässigt.
Inte för att jag bryr mig i priser då jag är såpass tät och megakänd som jag är, men ändå.

Man kände sig lite som Leonardo DiCaprio gör i början av Shutter Island, förutom att jag inte kräktes då. Fick sjuka retrovibbar i svartvitt där jag var en superball agent som skulle ta mig över till Alcatraz för att undersöka hur en av fångarna i fängelset kunnat rymma.

Själva ön visade sig dock vara så mycket mer än bara ett fängelse…
Vi fick först se en film om ön, vilka fångar som suttit där och hur ön spelat ut sin roll som San Franciscos försvars-port mitt i bukten. Ön ligger ju mitt i bukten, perfekt placerad mitt i öppningen in i densamma och det gjorde att det var ett perfekt ställe att bygga ett fort på ön när guld hittades i San Francisco.

Här har vi en av tre gator” mitt i fängelset med celler på båda sidor. Broadway kallades den och det var här den här vägen alla nya fångarna fick gå när dom anlände till Alcatraz för att få sin cell.

En vanlig cell såg ut ungefär såhär. Påminner lite om mitt bås på IBM faktiskt, förutom den lyxen att fångarna fick sin helt egna fungerande toalett.

Matområdet där alla åt. ”This was the most dangerous place of the whole prison” sa den inseplade rösten i guidemanicken vi hade fått. Han syftade såklart på det faktum att många elaka och smått galna busar fick trängas där – och alla var utrustade med kniv och gaffel. Kan tänka mig att det inte är den optimala platsen att vistas på som vakt.
Då gillar jag nästan IBMs restaurang bättre, där har jag ännu inte känt mig hotad av någon (även om maten nog håller liknande klass som den som serverades på Alcatraz).

En livs levande maffiaboss var tydligen fortfarande inlåst på Alcatraz.

Det var annars förvånansvärt högt i tak därinne. Visserligen var det ju två ”våningar” med celler, men det kändes ändå ganska luftigt på vissa ställen (inte inne i cellerna dock).

Utegården där fångarna fick gå ut 2,5 timmar per vecka. Om dom hade skött sig då, hade dom varit dumma kunde dom istället få bli inlåsta i isoleringen eller bestraffas på andra sätt.
Svinkallt var det därute, men enligt guidemanicken så var det här paradiset för dårarna som satt där. Dom kunde spela bridge, baseboll (vette tusan varför dom tillät basebollträn därute dock…) eller bara traska runt i lugn och ro och njuta av betongutsikten.

IBM-byggn… Alcatraz sett från utsidan.

Annars måste jag säga att utsikten från ön var… outstanding. Helt absurt hur vackert det var att kunna se San Francisco 360 grader runt sig och avståndet från ön in till land var inte mer än två kilometer. Ändå har ingen lyckats rymma från stället…

Det beror dock på en kombination av svinkallt vatten och hemska strömmar. Men det finns tre personer som tagit sig ut från fängelset och försvunnit, men myndigheterna tolkar det som att dom drunknade eftersom ingen hört av dom sen dess.
John William Anglin, Clarence Anglin och Frank Lee Morris spenderade månader med att bygga en flotte av regnkappor ochbygga dockor av sakerna som fanns i deras celler. Sen grävde dom sig sakta men säkert ut genom en av bakväggarna med hjälp av skedar.

Väl ute ur cellerna tog dom sen underhållstunneln in i ventilationssystemet, upp på taket och sen ut till vattnet där dom blåste upp sin flotta och paddlade in mot land. Sen dess har ingen hört av dom.
Dom tros ha dött eftersom dom egentligen skulle ha tagit med sig Allen West, men då dom inte kunde få ut honom ur cellen var dom tvungna att lämna honom och försöka ta sig ut själva.
West har sen berättat hur planen såg ut: dom skulle ta sig in till land, stjäla en bil, råna en klädbutik för att sen fly åt olika håll. Enligt vissa källor hade dom alla studerat spanska ganska hårt innan dom rymde så antagligen var väl planen att ta sig till nåt spansktalande land när dom väl lyckats med att få tag i en bil.

Mythbusters

har faktiskt provat den här myten med rymningen och dom klarade faktiskt av att genomföra den med samma metoder som fångarna gjorde.
Dock rapporterades ingen bilstöld, och inget inbrott i någon klädbutik, inom flera veckor efter rymningen i San Francisco-området så därför har FBI konstaterat att fångarna måste ha drunknat på vägen ut.

Men vem vet? Kanske var det bara lögner som West berättade och kanske var det som så att fångarna faktiskt sitter i nåt spansktalande land och njuter av solen? Oavsett vilket så är det en spännande berättelse.

Men dom här fyra fångarna kom i alla fall av ön utan några som helst problem.

Stället var dock inte så häftigt som jag hade förväntat mig. Det kändes väldigt amerikanskt upphaussat och visade sig tillslut vara ganska ohäftigt. Men jag har i alla fall varit där.

Betyg på Alcatraz: 2,5”