Tiden går fort när man har kul… Sen vi lämnade Las Vegas har vi hunnit med tre nationalparker och strax över 2 000 kilometers bilåkning på två dagar. På grund av detta ligger jag lite efter, men ska försöka ta en kort sammanfattning här och nu:

Efter att vi lämnat Las Vegas tog vi sikte på en av dom högst rankade platserna i våran USA-planering, Grand Canyon. Men först hade vi ett litet stopp på vägen…

Hooverdammen som ligger precis på andra sidan gränsen till Arizona. 221 meter hög och byggd för snart 100 år sedan känns den både enorm, livsfarlig och grå. Då stället var sjukligt megavarmt och rätt tråkigt mer än att bara få se eländet så stannade vi inte där mer än i ungefär en timme (vi hittade inte upp på bron som ger bäst utsikt först) innan vi beslöt oss för att fara vidare mot Grand Canyon.

Vi spolar fram några timmar och ungefär 40 mils bilåkning, då vi betalat inträdet till nationalparken och precis åkt in där så hade vi fortfarande inte sett en endaste skymt av kanjonen. Men så plötsligt så var den bara där, vi åkte bokstavligen förbi en buske och så var det plötsligt ett enormt hål bakom den…

Tittut!

Med Zeldatröjan på överkroppen tog Kausti den store såklart plats för att få en bild med det stora hålet.

Stället var dock betydligt grönare än vad jag förväntat mig. Betydligt grönare och förvånansvärt o-brant. Ni vet, om det inte lutar stuprakt ner som man förväntar sig det så är stället o-brant istället.

På vissa ställen var klipporna dock riktigt balla.

Skum snubbe som härmar sitt T-shirttryck av någon anledning…

Det är svårt att säga varför, men av någon anledning så kändes stället förvånansvärt… tråkigt. Jag vet inte om det var för att alla som nämnt stället har sagt att det är megaballt eller om det var för att vi var på fel plats, men sådär jätteimponerande var ju inte Grand Canyon om jag ska vara ärlig. Lillebror höll även han med så jag är inte ensam om att ha blivit lite besviken på stället.

Men stort var stället i alla fall… och det kan ju faktiskt ha varit så enkelt att den södra sidan av kanjonen inte är den mest imponerande delen.
Vi tänkte förövrigt åka dit dagen innan för att se solnedgången, men då bilen fick slut på kylarvätska (igen) så sprack den planen. Sist den tog slut fick lillebror, aka. Man kan faktiskt kissa i behållaren om det behövs, det har jag sett på Discovery Channel och han den där Bear Grylls”, den smarta idén att man visst kunde öppna behållaren fastän motorn var varm.
Trots vilda protester från både mig och Tatta skulle herr envis minsann skruva av locket vilket ledde till att kylarvätskan började koka och han fick skruva igen locket illa kvickt igen

Vi (lillebror) hade dock lärt oss av våra (hans) misstag, så vi lade helt enkelt ner planerna på en solnedgång i Grand Canyon och sov istället den natten i en stad 10 mil därifrån.

Colorado river som flyter genom dalen.

Däremot hade Grand Canyon någonting som var tiotusen gånger coolare än röda berg – dom hade bergslejon! Varningsskylten för bergslejonen fick mig nästan att göra i byxan av förtjusning och jag spejade likt en livrädd antilop i hopp om att få se ett av dessa supercoola djur.
Men tyvärr, trots pikanta lockrop efter Simba och hans polare så vägrade dom stora kattdjuren att visa sig och vi började besvikna ta oss från parken när plötsligt…

… ett enormt bergslejon visade sig i buskarna! Lockropen hade gett resultat och Simba låg plötsligt där och lapade sol, fullt synlig. En snabbare kidnappning senare så låg Simba fastbunden med silvertejp i baksätet på bilen och vi var påväg bort från Grand Canyon i jakt på nya äventyr.

Men i våran flykt fick vi plötsligt syn på en häftig del av stället! Lodräta väggar i fantastiska konstellationer som låg mitt i ett indianreservat. Tyvärr visade det sig snart att vi inte var ensamma i området, snarare inkräktade vi på någons familjesammankomst…

Först trodde vi bara att det var en el-ledning som gått sönder så vi fortsatte längre bort på vägen för att ta oss till kanten av bergsväggarna, men när ljudet plötsligt uppstod både framför oss, bakom oss och bredvid oss började vi fundera på om det verkligen var en el-ledning som lät sådär. Det var det inte, och när lillebror utbrast ”Är det där… skallerormar som låter?” insåg jag att området var kanonfullt med skallerormar som låg i gräset runtikring oss någonstans.
Då dessa små rackare är potentiella mordmaskiner så kände jag att en halvfin bild på mig ståendes vid klipporna inte riktigt var värt det, så istället för att utmana ödet och vandra ut i buskarna bestämde vi oss för att återvända (panikspringa) tillbaka till bilen.

Efter det fortsatte vi resan mot nästa mål, något ni får läsa mer om i nästa inlägg…”

Vi har lejon på hotellet… Dom gör inte så mycket dock, dom mest ligger och sover hela dagarna. Lite som mig känns det som, även om jag inte ordagrant sover. Vegas ska ju vara drömmarnas stad, stället där man kan göra precis vad som helst och stället ska vara paradiset för en ung man. Ändå trivs jag inte här. Inte alls om jag ska vara ärlig…

Jag är den första att erkänna att jag inte gillar förändringar. Jag är inte bekväm utanför min comfort zone och det var bland annat därför det tog mig 22 år att flytta hemifrån.
Det är nog det här som gör att jag avskyr Vegas. Jag klarar inte av att ta in stället, jag fixar inte att peppa igång och göra stan och jag får inte ut speciellt mycket av att spela bort pengar här.
Las Vegas är ett mecka för dom som gillar fasader, falska människor och sunkig lyx. Las Vegas är inte alls som jag trodde det skulle vara, inte ens nära.

Jag lär antagligen få höra en massa klagomål om att jag inte gjorde si eller så när jag var här, men jag kan ta det. Jag har varit här, jag avskyr stället och det är min syn på Vegas. Ni har fritt fram att ha er en egen åsikt.

Vi körde en långpromenad idag. Jag traskade större delen av strippen för att knäppa kort på alla hotellen, se dom viktigaste sakerna och mest uppleva staden i dagsljus.

Las Vegas är varmt, varmt så in i bomben. Temperatren i solen ligger nog säkert på närmare 50 grader vilket gör att man snabbt blir utmattad och det är så galet skönt att vika av från The Strip in på ett av caninona bara för att få kliva in i en byggnad som håller en vettig temperatur. Strippen är väl kanske 6-7 kilometer lång om man går från ände till ände, men stället är byggt så jäkla dumt att man måste korsa gatorna via broar lite då och då. Det här tar onödigt mycket tid och kombinerat med rödljusen och den kaotiska trafiken så blir långpromenader här ingen succé.

Sen är gatan inte sådär jätteimponerande under dagen. Jag personligen blev besviken på stället, även om det är rätt mycket bättre på natten. Man blir mest matad med reklam överallt, något som blir extremt tröttsamt i längden. Längs gatorna står hundratals sopor och delar ut reklamkort till strippklubbar, barer och annan skit och dom får både mig och lillebror att fullkomligt gå i taket när dom står där och knäpper med korten.

Paris Las Vegas är ett av favorithotellen på The Strip. Eiffeltornet, Triumfbågen och ett överlag väldigt elegant hotell går hem hos arkitekten Kausti.

Been there, done the real deal already.

Vi kikade sen även in Bellagios fontänshow och jäklar vilken syn det var. Kan ha varit höjdpunkten här faktiskt. Framför hotellet har dom en 3,6 hektar stor konstgjord sjö som är bestyckad med 1 200 vattenkanoner som synkat med musik skjuter upp vatten i luften. Maxhöjden vattnet når när det skjuts upp ur kanonerna är 140 meter och hela showen är så sjukt häftig.

Boom!

Ceasars Palace. Det enda casinot jag spelat på som jag är plus på. Satte in 20 dollar på en maskin när Tatta skulle gå på toa, spelade första spinnet för 5 dollar och vann 80. Plockade ut eländet direkt och kommer aldrig mer återvända.

Storspelare. Ish…

Ceasars Palace hade annars en massa grymma vita statyer som härjade och höll på med det mesta stillastående. Det kändes sådär verkligt Vegas-överdrivet och den målade himlen i taket var faktiskt förvånansvärt övertygande.

Mirage med tillhörande vulkan. Vulkanen har utbrott varje kväll och är kass. Skippa den om ni är här. Vi stressade som dårar för att hinna dit och blev mäkta besvikna på skiten. Buuuu för Mirages vulkan!

Buuu.

The Venetian.

Stället har en fantastisk målning i taket, en målning som tyvärr inte gjorde sig speciellt bra på kort då den dels var enorm och dels hade dom lampor i taket som sabbade för kameran.

Stället har även byggt sina egna kanaler inomhus för att ha lite skrytpotential – såklart kan man också åka gondol därinne Vad får dom allt ifrån egentligen?
Himlen här är även den målad och alltså inte riktig, men den här var snäppet bättre än Ceasars.

Efter att ha fascinerats av italienarnas skrytande tog jag vägen förbi Wynn's som, om jag minns rätt, är strippens nyast byggda casino. Rätt stilrent yttre har det oavsett.

Insidan gick inte av för hackor heller… Det har lätt det snyggaste casinogolvet av dom jag varit in på i alla fall.

Toaletterna gick inte av för hackor heller. Kolla handfaten liksom…

När Wynn's var avklarat så blev det dags att vända hemåt för att möta upp lillebror och äta. Stratosphere syntes dock rätt bra där jag stod så en bild på det mycket eleganta tornet orkade jag allt med.

MGM, hotellet som vi typ bor på. Vi bor tekniskt sett på Signature MGM och inte MGM Grand, men hotellen sitter ihop så vi bor där fast ändå inte…

Excalibur ligger snett över gatan från MGM.

Signature där vi bor. Notera att mitt rum ligger l-ä-n-g-s-t- upp och att det där är m-i-n- balkong. Vi ser faktiskt en bit av strippen från våra rum

Kvällsbilder från en favorit i repris. Vi körde Bellagios fontäner efter att ha käkat middagsbuffe på Paris.
På tal om buffeerna så är dom fantastiska här. 20 dollar för att käka hur mycket du vill av riktigt bra och varierande lunchmat på Bellagio, 27 för att käka middagsbuffen på Paris. Och då får man välja på en massa olika rätter, man får hur mycket dryck man vill och det finns 10-15 olika efterrätter att välja på – och man får ta hur många man vill

Antal kalorier intagna idag: 12 gånger det rekommenderade dagliga intaget.

Imorgon lämnar vi (äntligen) Las Vegas för vad jag tror kan bli den näst bästa upplevelsen på resan. Vad det är? Stay tuned så får ni se