Den första gången då jag faktiskt fyllde en speciell ålder var väl när jag fyllde 15 och blev byxmyndig. Sen gick tiden i rekordfart, mina ungdomsår försvann och jag fyllde 18 och kunde stolt kalla mig själv för körkortsmogen vuxen… när det passade i alla fall. Hade jag däremot gjort någonting dumt backade jag bara och kallade mig själv för ung man istället – då kunde man alltid skylla ett eventuellt fiasko på bristande livserfarenhet.

Senast jag fyllde någonting speciellt var för f-e-m år sedan då jag fyllde 20 och fick tillåtelse att trampa in på Systembolaget för att köpa ut alkohol åt min tre år yngre lillebror. Jag gjorde det en-två gånger innan jag förstod hur tungt ett flak öl faktiskt vägde, speciellt om någon annan skulle ha det.

Sen rullade livet vidare och åren bara tickade iväg i raketfart igen. Idag fyller jag 25 år och når därmed milstolpen halvvägs till 50! Det är här mitt liv börjar gå utför och det är idag jag når den punkten när jag för första gången i karriären inte orkar blåsa ut ljusen på min födelsedagstårta. Lungorna räcker inte till, ljusen är för många och kroppen säger ifrån. Jag har börjat bli gammal…

Idag kommer jag för första gången stifta bekantskap med min nya Ferrari – Ferrari-rullatorn. Min blivande bästa kompis som tillsammans med mig ska hjälpa mig genom livet som gammal rörelsebegränsad gubb-Kausti. Jag kommer snart börja få reklam där det står hur viktigt det är att spara till pensionen, inbjudningar till Pensionärernas Riksorganisations kafferep och jag har redan börjat tjura om hur allt var bättre förr. Jag har upplevt många av dom bästa stunderna i mitt liv, jag har snart peakat livsnjutarmässigt och det är idag exakt 40 år kvar tills jag går i pension.

Nu är det bara att invänta rynkorna och ryggskottet, jag fyller halvvägs till 50 idag…