Resan borde inte ha börjat som den gjorde, men jag är ju så jeffla efterbliven att jag såklart skulle spela innebandy dagen innan jag skulle åka. Kom väl hem 23:30 ungefär, packade klart allt jag kunde och kom sen på att jag inte hade planerat nåt alls för vad jag skulle göra på fredagen.
01:00 hade jag i alla fall fixat klart en lista på potentiella saker som kunde göras i London så jag somnade rätt hårt strax efteråt. Jag hade dock lagrat fotografier på alla platser på kameran så att jag skulle veta vart på kartan dom olika ställena låg. Ett litet misstag skulle det sen visa sig…

04:20 på fredag morgon ringde sen klockan jag var helt död. Lade i den sista T-shirten i väskan, borstade tänderna, la i tandborsten i väskan och lade mig sen på sängen för att vänta.
Digitalkameran hade jag mycket rutinerat ställt mitt i vägen framför dörren så att jag inte skulle glömma den. Glömde jag den ändå? Jajjamen!

Så det fick bli mobilkameran hela vägen. Det jobbiga var ju dock att jag hade alla noteringar, kartor med mera lagrade i kameran…

Vad jag minns av resan dit är att jag kom till flygplatsen, satte mig på planet, sen vaknade jag upp av att jag var i London. Vi spolar fram en timmes bussresa där jag sov hela vägen och hamnar två minuter efter att jag vaknat. Helt plötsligt så står bussen bredvid Big Ben och jag är ilsnabb att slänga fram mobilkameran och knäppa en bild.

Efter att ha fixat två stycken endagarskort i tunnelbanan så började det bli dags att sätta igång med dagens utflykter. Imrell och hans polare Johan hade ju bokat in sig så fint att dom skulle komma på kvällen istället för på morgonen. Nää, men vi kan inte ta oss till Nyköping” Dagens ungdom…

I alla fall så hade jag två huvudspår som jag hade att välja på. Eftersom jag redan varit i London två gånger tidigare så kändes Big Ben, Tower Bridge, Madame Tussauds och alla dom där turistfällorna inte så intressanta den här gången.
Det ena valet jag funderade på var att ta en mycket sofistikerad eftermiddagsutflykt ut till Sontehenge och se stenbumlingarna där. Det andra alternativet var ett lite mer oelegant Chinatownbesök följt av ett besök på en av världens världens största leksaksbutiker – Hamleys.

Valet var enkelt – leksaksbutiken vann omröstningen i överlägsen stil med röstsiffrorna 1-0.

Nu skulle det dock visa sig att mitt lokalsinne när det kom till London inte var sådär jättebra som jag faktiskt trodde. Nej, mitt lokalsinne var mer en katastrof av enorma mått. Sen saknade jag den där jäkla kameran nåt enormt. vägbeskrivningar blir så mycket enklare om man vet vart man ska…

Efter att ha tagit tunnelbanan dit jag trodde Hamleys låg så visade sig att det måste ha flyttat – det fanns ingen leksaksbutik där inte Men jag hittade Trafalgar Square istället!

Och nu blir det lite läskigt… Precis ovanför Trafalgar Square så stod nämligen The National Gallery – ett konstgalleri med en sjuk mängd målningar från alla möjliga stollar. Hur jag kan veta det? Jag gick nämligen in där…

Men det blir värre… Jag, Michael Kaustinen, blev positivt överraskad av ett konstgalleri! Jag vet, jag var lika chockad själv. Jag ska liksom vara intresserad av fotboll, pizza, hamburgare och andra balla saker, inte töntiga tavlor…

Nu har jag mest sett tavlor på Antikrundan, Carl Larsson-museet och googlat Van Goghs och Dalis tavlor så min konstutbildning sträcker sig inte sådär jättelångt. Jag har alltid sett hela konstnärssläktet som galna människor som målar solrosor och sen får några miljoner för sina tavlor när dom sen kolat vippen. Men det finns lite mer bakom, något man inte ser på Google.

Nu är det svårt att visa bilder på hur tavlorna såg ut eftersom man inte fick knäppa kort därinne, men den här tavlan var riktigt ball t.ex.
Intensiv och påträngande med en eftersmak av plommonbark… eller nåt. Men det var faktiskt riktigt trevligt att som ensam normal människa vandra runt och kolla på tavlorna därinne. Jag passade ju inte in för fem öre, men vad spelade det för roll egentligen?

Fem minuter senare hade jag gått vilse. Det var enormt många salar därinne…

Vissa av tavlorna var dock inte helt genomtänkta. Visst, på den tiden när tavlorna målades var väl en 35 centimeters nack-krage det hetaste som fanns, men man måste försöka ha nån slags framförhållning när beställer en tavla av sig själv… Det där var verkligen inte snyggt nånstans…

Forntidens svar på fyllebilder på Facebook fanns också. Hemskt att ligga där i graven och veta att den enda bilden som finns kvar på en själv är en bild där man har en mörk naken man ståendes bakom sig samtidigt som man ser asfull ut. Hur förklarar man det där vid pärleporten?

Dum och Dummares

förfäder fanns även dom med på en av bilderna.

Nej, konst visade sig vara mer än galna män som skär av sig öronen och målar tråkiga bilder på blommor och färgklickar. Jag blev ruskigt imponerad av hur välgjorda tavlorna var och man kunde stå 10 cm från tavlorna och verkligen se hur otroligt bra målade dom var.

Upplägget på den här bilden kändes säkert helt rätt där när han bestämde att det minsann skulle vara en kanon och en häst med på bilden samtidigt som han står klädd i eleganta kläder och böjer sig framåt, men resultatet blev inte så lysande som planen verkade… Hästhuvudet där gör också så att kanonen mer ser ut som en… hästkanon så att säga…

Jag kom dock på en sak när jag traskade runt: hästar är ganska eleganta om man ska bli avmålad. Man ska dock sitta på hästen och inte ha dess kanon riktad mot sin bakdel.
När jag blir megakändis och så sen ska jag fixa en tavla där jag är avmålad i såna här balla kläder sittandes på en pålle.

Det är lite svårt att med en liten bild här på bloggen visa hur najs bilderna såg ut på nära håll, så ni borde nästan åka dit och kika runt lite. Det är sjukt hur duktig man kan bli på att måla alltså, vissa av tavlorna var så sjukt genomarbetade att man inte kunde låta bli att analysera sönder dom. Det var nån snubbe på en av tavlorna som hade på sig en päls och man kunde verkligen urskilja stråna på pälsen… Sjukt.

Jag skrev ner namnet på 25-30 tavlor som på nåt vis imponerade på mig och jag kollade på det mångdubbla innan jag efter lite mer än en timme efter ankomsten bestämde mig för att avsluta mitt första riktiga galleribesök.

En halvtimme tog det sen mig att hitta ut Stort ställe det där…

Fortsättning följer”