Jag och Tina var ut till Ikea igår. För första gången under Irlands-karriären så tog jag bussen ut dit och jag måste säga att det var otroligt fascinerande att se hur vissa områden här i Dublin ser ut.

På väg dit åkte vi igenom ett område som heter Ballymun. Det är, av vad jag läst mig till i efterhand, ett område som numera huserar dom allra fattigaste irländarna för att på så sätt få ut dom från stadskärnan. Idag är området fyllt med alkoholister, narkomaner och annat intressant folk. Överlag verkar människorna som bor där befinna sig i ett ganska hopplöst tillstånd, något som man tydligt kunde se på dom som satt på bussen. Träningsoverallsklädda så kallade snorungar som inte kunde bete sig, lät illa och rökte ombord på bussen.

Men det är väldigt fascinerande att se hur illa Ballymun ser ut. Området inväntar ett stort renoveringsprojekt men idag så är byggnaderna verkligen otroligt sunkiga, det ligger skräp överallt och i stort sett alla fönster är övertäckta från insidan med mattor, gardiner eller annat. En kombination av att lägenheterna byggdes på 70-talet, att det bara bor förstörda människor där och det faktum att irländsk byggnadskonst ligger mil efter den svenska gör att jag inte ens i min vildaste fantasi kan tänka mig hur lägenheterna där ser ut på insidan. Det måste vara helt fruktansvärda förhållanden…

Men jag kan ändå inte låta bli att bli intresserad av området. Det känns som att chansen att bli rånad/mördad är ganska stor om man som orutinerad ung man traskar runt där så jag låter nog bli att åka dit. Men jag skulle ändå vilja se hur vardagen och lägenheterna ser ut för dom som bor där.

Jag fick en känsla av Tjernobyl när bussen sakta rullade genom dom till synes öde gatorna och jag känner att jag nog hellre åker dit och ser den smälta reaktorbyggnaden än beger mig in på fototurism i det som verkar vara ett av Dublins värre områden…