Det hände en, med irlandsmått mätt, ganska fascinerande grej för nån vecka sedan. Jag spelar ju innebandy här med ett okänt antal finnar, letter, svenskar, danskar och lite annat löst folk. Till och med två tyskar har skymtats vid något enstaka tillfälle.
Men för någon vecka sedan där så blev vårat innebandylag inbjudna till en innebandycup i Killarney

Det är nån hjälte som satsar på att slänga ihop en nationell irländsk innebandyserie till hösten och därför vill slänga ihop en innebandycup för att promota sporten. Vi var inte sena med att tacka ja – problemet är bara att vi nästan inte vet någonting mer än så.

Vi vet att vi kommer åka dit med två lag från Killarney Vikings IBK och att vi kommer få möta två helt irländska lag, men det är typ allt. Vi vet inte om dom tänkt spela med målvakter eller om dom tänkt spela med små mål, vi vet inte om det finns matchtröjor eller om vi får spela i västar och vi vet inte om vi kommer överleva två innebandymatcher mot irländare.

Men vi får spela en innebandycup. På Irland. Mot irländare. 30 mil från Dublin. Det här kommer bli en upplevelse kan jag lova