Jag var förbi McDonalds idag efter jobbet och käkade mig ännu en fantastisk gourmémåltid. Jag hade siktet inställt på nåt lätt så det fick bli två cheeseburgare och en cola.
Eller nej, jag ångrade mig precis när vi steg in genom dörrarna och bestämde mig för att köra på två dubbla cheeseburgare och en Fa… Faäe… Fan… apelsinläsk.

Distraherad av mitt uttalsproblem försökte jag smidigt tvinga in Jesper före mig i kön med ett Jesper, du får gå före” samtidigt som kassasnubben kollade på mig med sin typiska ”Hörru! Kom hit och handla ditt fettokäk nu”-blick.
Jag försökte bromsa in så att Jesper skulle få gå förbi men han dodgade fint min inbromsning med ett ”men jag vet inte vad jag vill ha”. Tiden frös för några sekunder och ordet ”Fanta” hann cirkulera i mitt huvud cirka tvåhundrasjuttio gånger innan jag kom fram till kassan.

Vad heter Fanta egentligen på engelska? Det heter ju Fanta, så långt är jag med, men hur uttalas det egentligen? ”Faenta” på ett typiskt engelskt sätt, ”Fanta” som vi säger det på svenska, ”Fänta” på ett lite mer snitsigt amerikanskt sätt eller kanske något helt annat? Jag funderade stenhårt på hur mycket jag skulle dumförklara någon som kallade datorn för ”da-tornn” samtidigt som jag gick fram till kassakillen och slängde ur mig:

”One Fääänta plis”

Jag vet fortfarande inte om det var bra eller om dom står kvar där och skrattar åt mig än… ”