• Betyg,  Film,  Vardagsliv

    Resident Evil: Afterlife


    Jag, Spiris, Stefan, Johannes min nya n00b (Dan eller nåt tror jag han heter) bestämde oss igår för att gå och se premiären av den nya Resident Evil-filmen som hade premiär här igår. Efter att ha sett dom första tre filmerna när dom släpptes så var förväntningarna här inte precis jättehöga, men eftersom jag ändå inte har nåt liv så tänkte jag att Varför inte betala 150 kronor för ett par glasögon och två timmar med Claire

    , Alice
    och en massa skjutande?”.
    Glasögon ja, filmen visades såklart i ”framtidens format” – 3D – och jag måste säga att filmen gjorde sig rätt bra som 3D-film ändå. Såg ju Avatar förut, men den var ju hopplös med sina panoreringar, snabba actionsekvenser, flygande och springande smurfar.
    I Resident Evil: Afterlife hade dom istället en annan approach mot det här med actionsekvenserna – nästan alla snabba actionscener var i slow-motion och det måste jag säga var riktigt genomtänkt. Nu slapp man tappa fokus för att man inte fokuserar på exakt rätt punkt och man hinner också faktiskt märka vad som händer innan scenen är slut.


    Tre mongon i en biosalong

    Filmen ja. Claire var lika het som vanligt samtidigt som Alice (Milla Jovovich) hade klippt sig och hade nu kortare hår än Johannes – inte okej. Zombisarna sprang (fail), såg konstigare ut än vanligt och hade köttätande blommor i munnen. Sen var Liemannen med på ett hörn också.
    Alice åkte runt och försökte överleva (som vanligt) och jag kunde inte låta bli att känna hur allting bara började likna serien Lost – det börjar bli svårt att få till en vettig handling nu. Alice försöker överleva, hon blir jagad av nån dumming, sen besegrar hon denna dumming och överlever. Men vart ska hon ta vägen? Alla världens människor är utdöda, alla städer förstörda/nedbrunna och det finns inget hopp någonstans…

    Dock gillade jag idén med båten och önskar att spelet Resident Evil 6 endast kommer utspela sig på en båt av någon anledning. Trångt, rätt stort och väldigt likt den stora Mansionen (heter det på svenska?) i Resident Evil 1. Jag skulle gilla det starkt.

    Betyget på filmen sammanfattas rätt bra av Spiris: ”Fan, den här filmen var ju asbra!”. Spiris är nämligen killen som har noll koll på i stort sett allt, så såklart älskade han den här skiten. Iofs kan det ha varit för att han har nån slags zombie-fetisch också [?]
    Nej, det enda positiva med den här filmen var 3D-effekterna som faktiskt funkade utan att störa filmupplevelsen alls, båten, damerna och ölen vi drack innan. Utan dom hade det kanske kunnat bli ett ännu lägre betyg…

    Betyg på Resident Evil: Afterlife: 2”

  • Chockerande,  Fiasko,  Idioti,  Musik

    Linkin Park – A Thousand Suns


    Sitter här med en tom känsla inom mig. Jag har sen barnsben varit ett ganska stort Linkin Park-fan. Jag gillade Hybrid Theory, jag gillade Meteora och jag gillade Minutes to Midnight. Det fanns riktigt bra låtar på alla dom där skivorna, alla i såndär typisk Linkin Park-stil – en såndär stil som är svår att förklara.
    In The End, One Step Closer, No More Sorrow, Lying From You, Bleed It Out med flera är låtar som jag totalt spelat sönder och samman under min uppväxt och jag har även sett bandet live i Globen för något år sedan. Det är knappast coolt att erkänna att jag absolut gillat deras musik, men samtidigt skäms jag inte speciellt mycket för det – jag har värre saker på lager än så :z

    Nåja, jag fick i alla fall tag i deras nya album Linkin_Park-A_Thousand_Suns-2010-pLAN9 alldeles nyss och har precis lyssnat igenom det en sväng och jag måste säga att… det här är katastrofalt dåligt. Jättedåligt. Kasst. Bajs.
    Det sägs att dom föryngrat sig” och vänt sig mer mot ungdomarna (och med tanke på skiten som spelas på radion idag kanske det lyckas) men det här albumet är lite för mig vad tecknet ”punkt” är för en mening ungefär.

    Det här albumet symboliserar samma avslut som när en författare som precis skrivit klart sin Nobelprisvinnande bok går över till att skriva en inköptslista på Lidl. Det är övergången från någonting som byggts upp under en lång lång tid till en total förändring – en katastrofalt dålig förändring. Vem fan vill läsa en inköpslista för Lidl-shopping liksom när man kan läsa en bra bok? (vsad)

    Jag kan inte i ord förklara hur besviken jag är. Jag anade oråd när jag hörde deras första låt The Catalyst men tänkte att ”Hur illa kan det bli? Det löser sig nog”. Jotack, det kunde tydligen gå käpprätt åt helvete… Tanka hem albumet eller gå in på Youtube och sök efter nån av låtarna – dom bör väl dyka upp där strax – och bilda er en egen uppfattning om ni vill slösa bort en timme av erat liv med att lyssna igenom albumet själva. Frågar ni mig kan ni gott och väl göra nåt vettigare med den tiden annars. Typ tvätta era smutsiga kläder eller klippa tånaglarna…

    Betyg på Linkin Parks nya album: 0.5”