Give me attention, I need it now. Lalalala. Lyssnar på Paramore, märker hur machopoängen än en gång sipprar iväg och känner att den här helgen varit den bästa på länge. Jag har inte gjort ett endaste dugg – jag har legat i soffan, uppdaterat Flashback en hel lördag och sen kikat fotboll. Ingenting annat. Eller jo, jag har spelat några timmars poker idag också för första gången sen jag åkte iväg på tågluffen. Men annars har jag bara jäst.

Det är fantastiskt skönt att få bryta ner alla aggressioner med att bara glömma allt som har med jobbet att göra.
Jobbet är ett kaos, mitt engelska CV är färdigskrivet (och skitfult!) och imorgon är det dags att söka sig mot nåt nytt. Sannolikheten att jag får jobbet är ganska stor och ligger säkert, om jag skulle uppskatta det, på i alla fall 80 procent – jag har allt dom behöver plus att jag är grym på det jag gör, så varför skulle dom inte vilja ha mig? Förresten är ödmjukhet töntigt och dessutom kommer man ingenvart med det.

Det finns visserligen vissa personer som nog kommer försöka stoppa mig, men får jag inte det här jobbet så kommer jag ändå att få tag i nåt annat. Jag klarar max två månader till på desken och innan den tiden gått ut ska jag ha ett annat jobb.
Ett annat jobb än mitt nuvarande kommer jag garanterat fixa också inom två månader men förhoppningsvis får jag det här jobbet jag söker nu och kan börja där den 1:a augusti.

The higher they climb the harder they fall” sägs det. Tur jag inte kommer ramla ner – jag ska ha det där jobbet! Om inte annat lär jag få några pikar på jobbet för att jag är så jäkla kaxig

Iofs är det svårt att vara ödmjuk när man är bäst [?]”