Ligger här med en lösgodispåse från Hemmakväll (köpte ju den i Lund), två smått värkande fötter och en fruktansvärd WOW-känsla från upplevelserna i Berlin i mitt minne. Men vi tar det hela från där jag slutade igår:

Det blev en hyfsat sen kväll igår. Strax efter att vi lagt oss i sängen så anlände vi i Trelleborg där tåget skulle lastas på färjan för vidare transport mot Tyskland. Efter ett jäkla dundrande och två-tre tillfällen där jag trodde mitt liv skulle ta slut så tog sig tåget ändå ombord på färjan. Helt sjukt vad osmidigt själva övergången mellan land och färja var. Bättring där tack…

Vi traskade upp och såg den här liraren som låg och sov på golvet i trappen. Mysigt med filt och kudde i en trapp ner till bildäck där det springer folk hela tiden…

Efter att ha tagit oss ombord begav vi oss i alla fall direkt upp på däck för att kika hur det såg ut där. Livbåtarna fanns på plats och Titanicstämningen blev allt bättre.

Snart lossades ankaret och färjan började sin 3,5 timmmars-resa mot das Fatherland. Vi vinkade hejdå till Sverige och jag vet faktiskt inte när jag kommer återvända dit igen…

Väl däruppe stötte vi på dom två pajsarna som vi bodde med i hytten igen, så vi satte oss ner, kikade Eurovision Song Contest (buuu att Anna inte kom bland dom sju sista!) och drack en öl var. Sen kom jag på den briljanta idén att det borde finna spelautomater på båten. Varför det var så smart? Jo, för där du kan spela med småpengar i spelautomater finns det alltid ett ställe att växla in småpengar vilket alltså betydde att jag kunde bli av med min hemska småpengspåse.

Efter att insett att det kanske eventuellt fanns ett växlingskontor som dock var totalstängt gav jag upp mina förhoppningar om en lättare resväska och ett bättre liv. Den där hemska småpengspåsenskulle fick fortsätta förfölja mig. Jag lyckades dock bli av med alla 20 centare eftersom det var dom enda mynten man kunde spela för på maskinerna.

Istället lades fokuset på fotbollsspelet som vi fann där inne i spelhörnan. Ett fantastiskt lir som dock tog evigheter att lära sig. Man brukar ju säga It takes a minute to learn but a lifetime to master” om riktigt bra spel såsom Tetris t.ex.
Här var det lite mer av ”It akes a lifetime to learn and a lifetime to master”-stuket. Helt galet svårt att lära sig spelet. Jag stod mest och tokklickade på korpfotbollsknappen

och drog på mig en massa überfouls. Efter två totalförluster gav jag upp och spelade Spiderman-flipperspelet istället. Var lika kass där men p.g.a. att det verkade vara fel på maskinen fick jag oändligt med frispel så att jag kunde fortsätta göra bort mig.

Tillslut gavs det där med spelandet upp helt och vi tog sikte på våran sovkupé igen. Vi traskade än en gång förbi killen som übersov i trappen och jag kunde inte för allt i världen förstå hur han kunde sova där…

Och dom tillhör i sin tur G77 – Kina. G77 står för att det är 77 länder”. Vi hamnade i samma vagn som några stollar som tydligen ska på klimatkonferens i Bonn. Dom ligger här i sängarna under och pluggar politik. Det känns otroligt nördigt när dom ligger här nedanför och snackar, men jag antar att vi alla har våra intressen. Vissa har tydligen tråkigare intressen än oss andra, men vem är jag att döma dom egentligen?

Har inte hunnit somna ännu, men vi kör ett snabbt blogginlägg om hur tåget ser ut nu eftersom vi ligger och väntar på att få komma ombord på färjan just nu.
På tal om färjan förresten, jag gillar hur killen i högtalarna påminde oss om att hålla oss i vagnarna under tiden dom fixar ombord tåget på färjan. ”Det vore onödigt om ni blev av med en arm eller ett ben” motiverade han det beslutet med i högtalarna. Tänk om den tyska skolklassen med 12-åringar som är ombord hade förstått svenska. Dom hade ju aldrig vågat åka tåg igen Jag är just nu livrädd och ligger tokstilla. Jag vill ju gärna ha kvar mina båda ben om vi ska tågluffa den kommande månaden…

Två unga män, två ryggsäckar, två ben var, två förhoppningar om en fantastisk resa och ett blått tåg. Jag ser lika fotogenique ut som vanligt samtidigt som Jaker kan det här med att se normal ut på kort Övning ger färdighet säger dom, det blir en månads hårdträning här…

Bild på min tågsäng. Känns rätt skön att ligga i faktiskt och även om det rör lite på sig när man åker så känns den helt okej. Över förväntan för att vara en tågsäng helt enkelt.
Jag fick förresten, som ni ser, ligga med Ola Salo i min säng. Otroligt ocoolt.

Betyg på tågsängen: 4

Jaker dominerar genom att hålla om Ola Salo och posera i våran enorma kupé.

Halvtrött Kausti i sin säng.

Nu laddar vi för färjan. Vi tänkte traska upp såfort vi kommit ombord för att kika hur det ser ut, men eftersom jag vill behålla mina lemmar (sluta fnittra, det är ett normalt ord som syftar på armar och ben) så stannar vi i kupén tills dess att tåget är helt säkrat (yes).

”Tror du att Maria har vunnit en ko på riktigt?” utbrister stollarna här nedanför nu. Det här blir nog en intressant resa
”