Fastball – You\'re an Ocean

Jag tänkte köra några nostalgi-inlägg här i bloggen nu. Jag har klippt ut några minnesvärda saker från en gammal dagbok jag har och tänkte från och med nu posta dessa saker här. Observera att urklippen är från när jag var 16-20, så mitt språk är… intressant

Det första minnet kommer från våran kurs i programmering som vi hade på Soltorgsgymnasiet. Vi hade en lärare vid namn Yngve, antagligen den yraste läraren någonsin. Han avslutade VARJE mening med ”här då va”
Provet vi gjorde var ett programmeringsprov i C++, och inte en jäkel i klassen kunde någonting. Förutom Stefan då. Så han gjorde sitt prov, sen fick vi tag i en diskett så att vi kunde skicka runt hans uppgift till alla i klassen. Disketten kastades mitt framför ögonen på läraren, men han såg ingenting. Otroligt egentligen.
Det roligaste med provet var nog ändå att Stefan hade gjort ett fel på provet, han hade använt 100 if-satser istället för en for-sats (ni som inte läst programmering fattar absolut ingenting här). Det var så jäkla underbart när läraren utbrast ”Ni verkar vara lite rädda för att använda for-satsen” när han rättade den 8:e personens prov Hur han kunde missa det där undgår verkligen mitt förstånd.

Stefan mutades förövrigt med 20 chokladbollar (5 kr/st) för att han skulle gå med på att skicka runt sin uppgift Det var tider det när kunskap kunde köpas för chokladbollar.

Jag saknar faktiskt Soltorgstiden litegrann nu när jag tänker efter…

Jag har aldrig förnekat mitt sockermissbruk, men det är underbart att läsa sånadär noteringar i en dagbok

Jag minns det där som om det var igår. Jag minns hur pinsamt det var att berätta att jag hade en flickvän. Alla i skolan skulle såklart fråga allt om henne.
Jag skämdes ganska mycket eftersom jag var 17 och hon 14 då. Det där med åldersskillnaden var otroligt irriterande under dom första 2-3 åren vi var tillsammans. När hon blev 18 och jag var 21 så var det väl okej, men innan dess kändes det så konstigt att hon var så ung och jag var så ”gammal”.

Också ett såntdär underbart minne man har. Vi stod i kön inne på McDonalds, och det tog en väldans lång tid för tjejen i kassan att plocka fram våran mat. Jag fick syn på sparbössan samtidigt som jag höll i remmen till ryggsäcken och blev såklart nyfiken om remmen passade i sparbössan. Det såg ut som om den skulle passa precis.
Så jag provade. Och fastnade Alla 20 personerna som stod i kön började skratta, och jag minns att det var lite smått pinsamt. Morsan blev väl sådär lagom glad, men jag tackar den starka mannen som stod i kön för att han fick loss mig. Annars hade jag fått lämna ryggsäcken där

Fortsättnig följer…