Först och främst. Förlåt för att bloggen går ner i en enorm svacka just nu. Det enda ni kommer få höra är en massa klagande ett tag framöver.

Saken är ju den att allt suger just nu. Jag hade iaf hoppats att det skulle ordna sig. Jag trodde faktiskt att det fanns nåt kvar. Det gjorde det dock inte. Den senaste månaden har varit skit mellan mig och Angelica. Vi var ”tillsammans” i 5 år, men sanningen är nog den att det snarare var 4 år. Efter dom 4 åren var sig inget likt igen.
Men jag trivdes riktigt bra med henne. Det gjorde jag. Det har aldrig varit så kul att plocka ur diskmaskinen som när hon var här. Eller att handla på ICA Maxi. Sånadär små saker som man inte tänker på när man har det bra.
Visst, man önskar att man gjort vissa saker annorlunda, men jag tror inte det hade spelat någon roll i längden. Chansen att vi skulle hålla ihop hela livet var säkerligen mindre än 0,001% redan när vi träffades. Inte pga. att vi inte passade ihop, utan pga. att det bara är så. Chansen att två människor håller ihop hela livet i dagens samhälle är inte alls stora.

Nu sitter man här och tycker synd om sig själv. Riktiga män gråter inte säger dom. Det skiter jag i. Man lär få må dåligt ibland också. Jag tänkte skriva att jag ska försöka och låta bli att deppa. Bara gå vidare. Men jag tror inte det är så enkelt. Man släpper inte alla dessa minnen utan att fälla nån tår. Tyvärr. Så jag får må skit ett tag nu. Det går säkert ”över” i sinom tid.

Jag ska iaf försöka hålla alla jävla deppinlägg borta från bloggen. Finns roligare saker att läsa om än mina klagomål. Var tvungen att skriva av mig nånstans, så det fick bli här.

Tack för alla dom glada minnena i alla fall. Det är ju dom man vill ha kvar sen. Hultsfred i somras, Love Actually på bio den där kvällen, alla skratt (speciellt dom), Linkin Park i Globen och alla Skedvipizzor. Det har varit fantastiskt.

Men det är dags. Dags att gå vidare. Med vad vet jag som sagt inte. Det kommer bli nåt fruktansvärt tomt ett tag. Så blir det väl när man baserar sitt liv kring en speciell person som sen försvinner. Allt man hade ”planerat” är borta. Kvar finns jag och ett stort tomrum. Nu ska jag försöka fylla det tomrummet med något. Vad vet jag inte. Det får framtiden utvisa…