Kausti.com

Crikvenica har bjudit på blingblingiga chokladkakor, extrem-solande och hemska sängar.

Lägenheten vi hyrde låg förvisso mitt i stan, och då snackar vi mitt i mitt i mitt i stan. Den låg så centralt så att den inte hade synts under namnet Crikvenica om man kollade på Google Maps eftersom VE i namnet hade täckt området där lägenheten låg.

Men jag är nog mer en bekvämlighetsperson än en ”location location”-person. Det är najs att ha 3 minuter ner till stranden, men att inte få sova ut på tre nätter tar död på även den hårdaste av män (d.v.s. mig).

Men ett plus ska lägenheten ha, förutom läget: kylens tillverkare! Kroaterna vet minsann vad kylens primära användningsområde ska vara: bira!

Vi har även hunnit kika vattenpolo, som spelades direkt i havet, på lördagskvällen. Förvånansvärt intressant sport även om man inte hade nån riktig koppling till nåt av lagen.

Vattenpolo får 4 av 5 starka Frank Andersson i speedos i betyg.

Efter utcheckningen i Crikvenica hade vi sen stä… Nej, Marlene hade faktiskt tagit över reseledarstafettpinnen och bestämt att vi skulle ta en mellanlandning i staden Pécs i Ungern innan Budapest, så hon bokade in oss på ett hotell i denna, för alla andra i hela världen, totalt okända stad. Vilket var ett bra val ska tilläggas, men vi kommer till det.

Först måste vi prata om dom kroatiska vägarna. Dom må vara ingenjöriska (???) underverk med enorma broar, bra standard (bättre än Sverige) och 130 km/h överallt. Men dom har vägtullar där man måste betala………

I Slovenien och Ungern så köper man ett klistermärke och vips så är det bra. Kör på bara, ”De e bar å åk”. Men i Kroatien ska du betala vid varje tull. Det gör att det blir enorma köer, typ 20 minuter, vid varje jävla tull. Helt horribelt, och dom minuterna man tjänar in på att köra lite snabbare tappar man 15 gånger om genom att man måste köa för att få betala. Det är verkligen katastrofalt genomfört och dom måste lösa detta.

Kroatiens vägtullar får 5 av 5 riktigt unkna kroatiska bensinstationsbajamajor i betyg. Buuuuuu.

Men efter Kroatien landade vi då i Pécs i Ungern. Och Ungern fortsätter verkligen att leverera. Pécs är är som Gamla Stan i Stockholm kombinerat med Visby kombinerat med Nyhavn i Köpenhamn. Pécs är mysigt, vackert, billigt och intimt.

Det är väldigt svårt att fånga charm på bild (därav blir jag aldrig bra på foton *hint hint*), men Pécs är verkligen supermysigt och extremt vackert. Arkitekturen per kvadratmeter slår alla rekord, och om Budapest är vackert är Pécs… ännu vackrare!

Och inte nog med att arkitekturen är magnifik och att maten är superbilligt, det finns även några museum att besöka (jo, jag tackar för mina 500 nya pensionärspoäng jag samlar på med i och med den meningen!) där vi bland annat besökte en hansktillverkare och en porslinsfabrik. Förvånansvärt intressant och absolut värt dom 150 kronorna som dom tre utställningarna kostade totalt.

Pécs är helt enkelt en riktigt bra (och okänd) weekend-stad. Alla som håller med med håller upp handen!

Frukosten idag bjöd på en utsikt utöver det vanliga. Tyvärr bjöd den även på 156 stycken getingar, som alla ville äta upp min Nutella, varpå frukostupplevelsen mest bestod av två vuxna människor som ensamma kutade runt på terrassen och hetsmumsade i sig den något sockerhaltiga frukosten.

Försäljarna må vara säljiga här i Motovun, men nog bjuder landskapet på vackra butikslokaler…

Målet för dagen var annars att ta oss från Motovun till Crikvenica, som ligger ungefär mitt på den kroatiska kustlinjen. Väl framme i staden visade sig parkering vara en utmaning utan dess like.

Men vi hittade en plats, ungefär en kilometer från lägenheten vi tänkt hyra, så vi passade på att ringa ägaren för att se hur vi skulle lösa parkeringen osv.

Ägaren är ju en gammal man, 87 år enligt Mate i Ungern, och det märktes på hans engelskakunskaper. ”Popov Apartments. Yeees. Parking. Konzum. Ring Popov Apartments” var det vi fick ut ah honom.

Men tack vare att jag är ett språkgeni utan dess like så lyckades jag ändå förstå att det han menade var ”parkera vid Konzum (lokala matvarubutiken), gå till porten, kliv in och knacka på”. Och det var precis vad vi gjorde.

Där möttes vi av en familj på 6 personer som hjälpte oss hämta bilen, packa ur den, hitta parkering och sen återvända till lägenheten.

Så under tiden Marlene packade upp var jag ner till deras ”kontor” (lägenheten dom bor i) och löste allt med. registreringen. En utmaning i sig då ingen i familjen kunde engelska, och Google Translate-appen vägrade översätta kroatiska.

Men tack vare att jag inte bara är vinnaren i ”mister språkgeni universe 2017”, utan även silvermedaljör i ”mister charadkung som kan citera bibeln utantill med hjälp av endast kroppsspråk 2014” så lyckades jag mycket effektivt (nåja…) framföra att vi ville stanna tre nätter, att vi hyrt bil via Hertz, att vi tänkt sola och bada och även tacka nej till både öl- och spriterbjudandet från den 87-åriga gubben.

Annars har vi mest njutit på stranden idag. 165 grader varmt på land, och typ minus 15 grader i vattnet (om ni frågar mig, 17-faldig ”mister badkruka 2000-2017”). Det är väl nånstans mellan 20 och 25 grader i vattnet, men kallt om ni frågar mig. Tacka vet jag solandet på land!

Vi käkade sen riktigt schysst käk där förrätten, en lokal småplocksplanka, är det bästa vi ätit på hela resan. Huvudrätten blev för egen del två hela friterade fiskar, Marlene dominerade stort med sin bläckfiskpasta som fick henne att se ut som en karaktär ur Pirates of the Carribean. På grund av stark censur i det här förhållandet har jag dock inte möjlighet att lägga ut bilderna (vi har ingen soffa i lägenheten här, så lägger jag ut bilden får jag sova på golvet….)