Kausti.com

Vi har besökt ännu en marknad idag. Linköpingsbon Victor här på hotellet berättade igår om att Soshow Market, som inte har nåt att göra med namnlika Yoshow Market, har en hel våning med TV-spel och figurer. Nördiga som vi är så kände jag och Johannes oss tvugna att åka dit och kolla läget, så när vi väl vaknade 13:10 så tog vi sikte på stället.

Ingången kändes annars över förväntan, näsan lite lockande, med sina barnkalasfärger. Dom fyra första våningarna bestod av fashion clothes” vilket på svenska innebär kvinnokläder. Totalt ointressant, så vi åkte direkt upp till den nionde våningen för att käka frukost.

13 kronor för en trähink (!) fylld med det godaste riset jag någonsin ätit, kyckling, tofu och en herrans massa chili får ses som ett pangpris utan dess like.

Därefter begav vi oss ner en våning, till den ruggigt fascinerande nörd-våningen. Figurer av alla möjliga sorter fanns där, och det var verkligen endast såna här butiker överallt.

”Warblgarblblblbl” – vem gillar inte Murlocs innerst inne?

Galet tuff Iron Man-figur som såg helt fantastisk ut. Den röda var ännu ballare, men står precis bakom. Lite svårt att knäppa kort på dom genom en glasruta, det ser mest halvtaskigt ut. 1 600 pix skulle dom ha för en figur och det var väl lite väl mycket över budget…

Captain Ame… Captain Britain? Med ett Excaliber-svärd? Vad i hela…

Nathan Drake från Uncharted-serien. Var snuskigt nära på att köpa honom…

Långa gångar med figurbutik efter figurbutik. Det var som paradiset, och man bara flöt fram på fluffiga små figurmoln samtidigt som man tittade på alla dessa smågrejer som fanns.

Eller varför inte köpa ett sushi-spel när man ändå är där? Jag köpte dock inget själv, det såg ärligt talat inte så kul ut (oväntat?) och dessutom är det lite väl otympligt att ta med sig.

Men jag köpte några småsaker, en Angry Birds-gris i nyckelringsformat, en Goomba från Super Mario och en Transformers-kortlek. Vi ska dra dit imorgon igen, och det lär bli några fler inköp då.

Avslutningsvis så passade jag på att prova en, enligt skylten, japansk delikatess. Vet inte riktigt vad den heter, men dom där klumparna kostade 8 kronor per styck i alla fall.
Och den smakade… ungefär som chokladglass inslaget i smaklös och kall pastadeg. Moussen (”glassen”) var riktigt bra, skalet gick dock snabbt från att smaka kall pastadeg till att kännas som en jättestor snorkråka i munnen så den delen rekommenderas inte. Betyg: två av fem almanackor.

Nej, Soshow Market var för mig en av dom bästa sakerna med Peking. Muren är ju svår att överträffa, och gårdagens Kung Fu-show var även den väl extrem att matcha för en marknad, men sen tror jag minsann att Soshow tar tredjeplatsen på listan över Pekings ballaste grejer.
”

Knivarna finns där”. Så enkel kan en början på en semestergemenskap vara. Jag och Johannes var nere i frukostrummet på hotellet för att fixa frukost, och jag frågade Johannes på svenska vart smörknivarna fanns. Då svarade en lång snubbe i vit T-shirt ”Knivarna finns där” och jag blev helt mind-fuckad. Alla pratar ju kinesiska här, och jag kopplade verkligen inte att han snackade svenska med mig först utan tog typ min kniv och gick ut.
Sen satte sig han och hans flickvän bredvid mig och Johannes när vi åt, och det hela slutade med att vi bokade in ett marknadsbesök på Yashow Market igen. Victor och Sandy heter dom förövrigt.

Konstigt hur det kan gå, men det här hände igår och sen dess har vi fyra hängt ihop och härjat runt i Peking tillsammans.

Vi körde några fler shoppinggator, käkade lite och så utan att egentligen göra så mycket mer igår. Jag och Johannes har liksom sett allt Peking har att erbjuda, så vi nöjer oss med att strosa runt lite m dagarna nu.

Det sitter annars en syrsa i en av växterna vid frukosen. Varje morgon sitter han där i sin hemska lilla bur och spelar med sina ben för oss alla. Tycker lite synd om den stackaren som får sitta inlåst i ett 5x5x5 cm litet utrymme samtidigt som vi andra har världen under våra fötter.

Ska nog köra en Jönssonligan och fixa en plan för att befria den stackars insekten innan vi åker. Kanske ta med honom på planet till Sydkorea på fredag? ”Ska vi rymma iväg, bara du och jag?”. Åh så romantiskt.

Har annars hunnit med att testa nån slags ärt- eller bönglass. Den ser ut att vara rätt fräsch på förpackningen, men när man sen tar ur glassen så ser den ut som nåt slags sjögräsglass från viktväktarna.
Den smakade dock, en aning förvånande, lite vaniljaktigt med melontoner och en herrans massa sött. Skall dock tillägga att jag är galet förkyld och kanske inte känner smaker exakt som dom smakar egentligen.

Johannes fick sen sin kostym fixad idag också. Han var mucho nöjdo och betalade totalt 700 kronor för den. Victor, knivsnubben från frukosten, beställde även han en kostym idag. 900 kronor för en kostym med tre skjortor till fick han betala på ett av dom andra kostyställena på Yashow Market.

Dagens lunch intogs på det otroligt eleganta stället Hooters. Det näst mest intressanta där var att dom visade fisketävlingar från amerikansk TV istället för nån ”normal” sport. Rätt intressant ändå, speciellt för mig som är hyfsat fiskeintresserad. Deltagarna hade riktigt avancerade snabb-båtar, var sponsrade av företag som Walmart m.fl. och allt kändes överlag en aning golfaktigt faktiskt. Amerikanare kan det här med att göra proffsiga TV-sändningar av precis allt.

Damerna var lite mer naturliga än dom i USA, även om ordet ”naturligt” inte alls känns rätt på den här restaurangen. Besökte ju Hooters i New York och där såg alla damerna precis ut som Barbie-dockor vilket kändes så otroligt plastigt, här var det inte lika påtagligt – och dessutom var maten faktiskt helt okej här till skillnad från NY.

Hooters är dock fortfarande lite väl överskattat om ni frågar mig.

Sa lite på skämt ”Hehe, det vore ju roligt om du ställde dig under den där skylten” till Johannes, men han gick all in med Hooters-posén och allt. Servitriserna fnittrade något enormt åt den dumma blondinens naturbegåvning.

Dagens häftigaste var utan tvekan Kung Fu-showen som kines-Betty bokade in oss på. Vi mötte upp våran guide på plats utanför Red Theater, fick biljetterna och gick sen in. Dom kan även köpas på plats, men vi fick våra lite billigare via kontakterna vi hade.

Väl inne i salongen fanns det en rullande skylt där det stod ”om du är sjuk eller förkyld, vänligen meddela oss innan showen börjar”. Jag satt knäpptyst som en mus med min ”snudd på feber”-megaförkylning och läste vidare. Tydligen var det den 5 401 showen dom kört och det var verkligen sjukt jäkla häftigt!

Det som gjordes var att dom visade upp en massa Kung Fu-snubbar som dominerade så hårt att dom skulle få det svenska OS-landslaget att skämmas ögonen ur sig. Huvud-handvolter som inte ens går att förklara, bakåtvolter som hade gjort Veronica Wagner i storform grön av avund, synkroniserade grupparbeten som simhopparna inte är i närheten av och enorma hopp med en spänst som Stefan Holm bara kunde drömma om under sin aktiva karriär. Till och med stavhopp bjöds vi på, om än i en mer karateaktig form. Min personliga favorit i showen är inte en OS-gren ännu, men nunchucks-snubbarna var så balla att jag seriös funderar på att byta min favorit-Turtle från Leonardo till Michelangelo.

Får ni chansen, eller funderar på om ni ska göra det, så se showen! Den var topp 5 av allt vi gjort på resan!
”