Kausti.com

Okej, jag fuskar lite nu. Jag har inte ens nämnt Osaka ännu, men jag fuskar. Det får bli senare. Det här är mitt 1337:e inlägg på bloggen, och vad passar då bättre än att skriva om en av världshistoriens ballaste boendeformer – kapselhotellet. Jag ligger just nu i min kapsel och kikar ping pong på TVn och jag stortrivs. Jag vill bo såhär förevigt!

Vi checkade in på Capsule Value Kanda för nån timme sedan och betalade 3150 yen (270 kronor) per person och kapsel för att bo här en natt. Att hitta hit var inte sådär jättelätt (klick på jordgloben precis efter inlägget för att se exakt position), men det ligger i alla fall supernära Kandas tunnelbanestation så det tog typ en kvart och sen hade vi hittat rätt.

Direkt vi kom in så fick vi betala, och sen fick vi en nyckel per person. Steg ett i hotellets ordningsrunda är att man låser in skorna direkt efter lobbyn. Ett skåp per kapsel är det som gäller, och mitt skåp kommer lukta så oftantligt jäkla illa imorgon. Mina skor är döden just nu och det är tvek om det ens är lagligt att ha dom på mig när jag flyger hem sen.

Steg två i hotellets ordningsrunda är att man får låsa in alla grejer man har i ett skåp rakt emot kapseln. Skåpet är litet, kanske 100 x 30 x 40 cm, något som gjorde att vi fick lämna våra resväskor nere i TV-rummet. Inte helt säkert kanske, men vem vill sno mina smutsiga kalsonger och strumpor egentligen?

Kapslarna är staplade ovanpå varandra, och det är endast män som som får bo på hotellet. Antar att det har att göra med att duschmöjligheterna osv. måste dubbleras om även kvinnor ska in.
Duschen är annars rolig. Jag var dösvettig efter att ha burit runt på min väska i nån timme totalt idag samtidigt som temperaturen visade 35-graders värme, så jag skyndade mig att leta reda på duschen. Som handduk fick man en vanlig svensk handtorkningshandduk och den kändes sådär lagom liten när man traskade ner till duschrummet. Därinne fanns det tre sittplatser med duschar, och sen en vanlig europadusch” där man står och duschar som vanligt. Draperi fanns inte, så jag kände mig sådär lagom exotisk när jag stod i min T-shirtbränna och duschade samtidigt som jag delade duschrum med två japaner. Jag måste verkligen göra nåt åt min solbränna…

Kapsel nummer 308 sedd utifrån. Ser det inte lite mysigt ut? Jag trivs något enormt och skulle seriöst kunna bygga en sånhär kapsel i mitt hem.

Man får en sån här kontrollpanel att styra kapseln från. Till vänster har vi klockan och dess alarm, i mitten har vi radion och till höger TV + lampkontroller. Allt funkar fint bara man lärt sig, och det tog väl inte mer än 2-3 minuter att lära sig allt trots att det står på japanska.

Stället erbjuder dessutom Wi-Fi, något japanska hotell är skrämmande dåliga på annars. Inte ens ett av tio hotell i budgetklassen (<700 kronor per natt för ett dubbelrum) erbjuder det. Skrämmande att dom japanska hotellen är så efter på den delen...

Kapseln sedd nedifrån. Den är faktiskt riktigt rymlig och jag skulle uppskatta måtten till 200 cm i längd, 100 cm i bredd och 100 cm i höjdled. Absolut acceptabelt, även sett från ett smått klaustrofobiskt perspektiv som mitt.

Kapseln sedd ur FPS-perspektiv. TVn har 12 olika kanaler varav tre stycken visar OS just nu.

Den här kapseln är jag i ett rumsformat och jag känner ett enormt sug efter att bygga en egen kapsel när jag kommer tillbaka till Irland igen. Det här hotellet vi bor på är dock nyrenoverat och nyöppnade i juli i år, så jag kan tänka mig att andra kapselhotell kanske inte är lika fräscha.
Sen har dom lite roliga regler också. Endast män får bo här som sagt, du får inte ta med mat in på hotellet och du måste ut härifrån klockan 10:00 på morgonen. Om du bor en natt till får du glatt checka in 17:00 på eftermiddagen igen. Meckigt, men det spelar inte oss nån roll eftersom vi byter hotell imorgon.

Åker ni nånsin till Japan, se till att prova ett sånt här hotell! Det är säkerligen inte för alla, men för mig är det här bättre än det fyrstjärniga hotellet vi bodde på i Macau!
”

Efter att ha blivit påminda om mänsklighetens mörkare sidor så kände jag och Johannes att det nog kunde vara dags att lätta lite på trycket. Vad passar då bättre än att fönstershoppa lite i ett av världens galnaste länder?

Mobilbutiken vi var in i bjöd på en massa balla mobiltelefoner. Inget sådär superspeciellt, men dom hade några Android-telefoner där som man blev lite sugen på. Synd att dom har ett annorlunda mobilnät än vad vi har i Sverige bara

Nästa stoppet på fönstershoppandet blev närmsta TV-spelsbutik. Den, och några andra TV-spelsbutiker vi var in i, hade alla möjliga konsolspel tillgängliga. Då snackar vi inte bara dom vanliga Wii-, Playstation 3- och Xbox-spelen utan även gamla Super Nintendo- och Nintendo 64-spel. En hel Super Nintendo-konsol fanns även att köpa för drygt 400 kronor. Ge mig!

Vi sprang sen på våran första Arkad-hall i Japan. Därinne fanns det fem våningar med alla möjliga spelmaskiner i.

Dom hade en massa sånadär försök använda klon för att få ner saken så vinner du”-maskiner och jag failade såklart totalt när jag försökte.

Det stod rad efter rad med maskiner, och dom flesta erbjöd faktiskt figurer som vinster istället för mjukisdjur som vi brukar ha i Europa. Lättklädda flickor, balla actionfigurer och en massa andra småfigurer kunde vinnas om man bara satsade 100-200 yen per spel (10-20 kronor).

Några våningar upp så fanns dom mer normala spelmaskinerna. Här ser vi till exempel en stor ”kapsel” som man gick in i, och där hade man en skärm som täckte typ 270 grader av väggen.

Sitt i stolen så har du spelet runt dig.

Det fanns även en massa helskumma saker som var omöjliga att förstå sig på…

En internetklassiker, ”flip the table”-maskinen.

Här i det mörka hörnet hade vi en av dom mer obskyra maskinerna. Unga flickor i skolkläder verkade vara temat, och det fanns även en ”love meter” som man tydligen kunde öka på något vis. Exakt vad spelet gick ut på vette tusan, men det kändes ju en aning skumt om man säger så…

Vad säger man?

Våningen ovanför hade sen trum-maskiner med en galen japan som matade perfect efter perfect på scoreboarden. Jäklar vad duktig han var!

På musikvåningen fanns även en DJ-maskin. Varför den nu skulle räknas som musik…..

Leksaksbutikerna i Hiroshima överträffade annars sig själva också. Här ser vi ett utbud av alla dom Pokemonfigurerna som såldes i butiken.

Dom sålde även ett ”bygg en hamburgare”-spel! Det gick ut på att man skulle försöka bygga upp en burgare på en rätt dåligt balanserad grej, och den som rev burgaren förlorar. Lite som Jenga-spelet där man ska bygga torn av klossar ungefär, fast i hamburgarformat.

Och på tal om mat, här ser vi Musse Pigg-makaroner och Nalle Phu-honung tillsammans med lite andra roliga Disney-grejer.

Actionfigurer är någonting asiaterna är galna i, och det finns alltid minst 23 hyllmeter med sånahär gubbari. Jag förstår inte charmen, men tydligen är dom galet populära.

Men ingenting varar förevigt, så efter att ha fönstershoppat så begav vi oss sen mot tågstationen för att färdas mot Osaka. På vägen såg vi ett dubbeldäckar-cykelställ som imponerade på mig. Smart idé!

Tågbiljetten var bokad på snabbtåget som skulle ta exakt 90 minuter och vi tog sikte på perrong 13 efter det att jag först hämtat ut en ny biljett. Hade råkat tappa min gamla, men det spelade ju ingen roll då vi hade ett railpass och enkelt kunde skaffa en ny.

Tågen ser ju helt galet fräcka ut, och går ännu snabbare än vad dom ser ut. Och det stämmer verkligen det dom säger, du kan ställa din klocka efter tågtiderna för tågen avgår verkligen exakt i tid varenda gång. Av alla dom 7 tågen vi hann se när vi väntade på vårat tåg så avgick alla exakt på sekunden rätt. Imponerande!
”